Trettioandra Föreläsningen. 6/4 65

|219|

Trettioandra Föreläsningen. 6/4 65.

1 RepetitionRepetition. 9/5 69. Hatet: Gnesen. A. Wittenberg. Warschau 20 Juni 56. Förbund med Bbg. Slag vid Warschau. Halmvase, fältrop. 1:sta dag. 2:dra. Ff.Finnarne i andra linien. Tatarerne. Lifsfara.

2 Warschau. 3:dje dagen. Halfmåne. – Skogen intogs. – De förskansade höjderna stormades. – Venstra Pol.Polackerne flydde utan strid. – Högra fl.flygeln blef orolig och inväntade icke anfallet. – Flykt åt tre sidor. – Damm skymde Pol.Polackerne – nästan hela deras infanteri kom undan. – Joh. Kas.

3 – Pol.Polackernes förlust 4 à 8000 – tross, läger, kanoner – Segrarnes förlust räknades till omkr.omkring 70000 man. – Segern vunnen genom båda härförarnes klokhet – gen.genom kon:skonungens outtröttliga närvaro öfverallt, der faran var störst – gen.genom truppernas manövrering – tapperhet, uthållande mod under 3 dagars ansträngn., nästan utan hvila, utan föda – segerns följder hindrades af deras utmattning.

4 Följande dag inryckte kon. utan motstånd i Warschau. Men kurf. F. W: drog sig tillbaka.

5 Segerns enda vinning var krigsäran och det moraliska intrycket. För öfrigt bestod den snarare i en Pol:sPolackernes förskingring, än i deras nederlag. Innan kort stodo de åter lika manstarka, lika trotsiga, några få mil från Warschau. – Nejden kring denna stad var uppfylld af döda, obegrafna hästar och mskormenniskor. – Athmosferen förgiftades – pesten visade sig.

6 Slaget vid Warschau, som höljde Carl X:s vapen med en ofruktsam ära, blef en vändpunkt för polska kriget,svårtytt men i annan mening, än man af segern kunnat förmoda. Det öfvertygade sjelfva segraren om folkresningens makt. De Hvad båtade alla framgångar, när fienden var ett helt folk, som, ständigt slaget och skingradt, likväl ständigt åter uppvexte liksom ur jorden? En krigshär kunde tillintetgöras, ett folk kunde det icke. Carl X:des illusion, hans stolta dröm om den polska kronan, var förbi, och från denna tid endast skymfen af ett återtåg utan landvinning ville hans djerfva den oförfärade hjelten icke underkasta sig. – Han lät genom franska sändebudet den polske kon. förstå, att han vore benägen för fred. Joh. Kas., i hemlighet retad af kejsar Ferdinand, lät svara, att den sv.svenska kon. först måste utrymma hela det polska området. På sådana vilkor kunde C. G. icke underhandla.|220| Men han förändrade krigsplan. Han dro lät förstöra en mängd små fästen, som härtills haft sv.svensk besättning, och drog sin ringa styrka tillsamman. 10 à 12000 Några de bästa regem.regementena blefvo t. o. m. hemsända, emedan Dmk hotade anfalla Sv. och RneRyssarne redan inbrutit både i Liffld och Fd. Kon. ville tillsvidare blott försvara sig i Polen och eröfra Danzig. Detta misslyckades. Danz. undsattes på engång af Joh. Kas. och af en holländsk flotta. Nöden Ställningen var farlig, med fiender på alla sidor. C. G. blef tvungen att d. 10 Nov. sluta ett nytt fördrag med Kurfursten af Bbg och lofva honom fullständig suveränitet öfver Ostpreussen, – en besittning, som sedan gaf sitt namn åt den preussiska monarkin, hkenhvilken från denna tid begynte äta alltmera omkring sig vid Ösjön och i norra T:land. C. G. och F. W., båda statskloka, djerfva, ärelystna furstar, voro båda upptagne af alltför sjelfviska, alltför vidtutseende planer till sina rikens förstoring på grannars bekostnad, för att kunna vara uppriktiga vänner. BburgarnBrandenburgaren ishti synnerhet var hkethvilket ögonblick som helst färdig att öfvergå till Sv:s fiender. Från denna tid begynte äfven Preussen att eftersträfva ett ÖsjöväldeÖstersjövälde – våra dagar.

7 Återstoden af detta polska krig har för oss endast det egna intresse, att Ff.Finnarne här för första andra och enda sista gången stridde som vapenbröder tills.tillsammans med sina stamförvandter, de tappre Ungrarne. Under 30 åra kriget hade Ff.Finnarne ofta kämpat mot dessa sina fränder, som då utgjorde kärntrupper i de kejs.kejserliga arméernas kavalleri. Torstenson. Nu slöt C. X förbund med den unge och äregirige furst Ragocsky af Siebenburgen, som hoppades, äfven han, att förstora ant.antingen på sitt hufvud fästa Polens krona, eller åtm.åtminstone utvidga sitt rike på Polens bekostnad,. C. G. smickrade denna ärelystnad och afslöt med Siebenburgaren ett förbund om Polens delning. R. inbröt i P. och Dden 1 April 1657 förenades båda härarna i nejden af Krakau: 107,000 Sv.Svenskar och Ff.Finnar, 50 till 60,000 ungrare, Siebenburgare Szekler, kosacker och Moldauer,original: Moldauer Walacher – halfvilda barbarer i brokiga, granna drägter – utan begrepp om en nyare krigskonst, hvarföre de – etc.

|221|

8 I sällskap med dessa sällsama vapenbröder drogo nu Sv.Svenskarne och Ff.Finnarne genom Polen. Polska hären vek unden. Det starka Brest Litovsk skrämdes till kapitulation. Det olyckliga landet blef på det grufligaste härjadt, med berådt mod och af politisk beräkning. C. G. förutsåg att han snart skulle nödgas öfvergifva sitt byte och beslöt derföre att göra P. så vanmäktigt och ödelagt, att det icke på lång tid skulle kunna e. a. g.en annan gång blifva farligt för Sv. – Ragoczkis vilda skaror framforo som kannibaler; städer, kyrkor och byar brändes, mskormenniskor mördades och pinades på alla upptänkeliga sätt, sågades i tu, stektes på spett, koktes i kittlar o. s. v. Sv.Svenskarne och Ff.Finnarne befälet blygdes för dessa kamrater ogerningar, men deras härjningar voro icke mycket mildare. Hvarje morgon, när hären bröt upp, antändes den by eller stad, som varit qvarter under natten. Innebrända Hvarje dag brändes och plundrades under marschen vida sträckor omkring, så långt man hann. En bred fåra af ödemark betecknade den förenade härens väg. Det vill C. G. gaf sin fältherre Otto Stenbock befallning att förstöra Warschau, men befalln.befallningen kom för sent, och staden köpte sin räddning med en stor brandskatt till Ragoczkis folk.

9 I början af Maj skildes kon. med en del af sin här från sin bundsförvandt. I slutet af Maj Juni återkallade han äfven Stenbock, som qvarstadnat med 3000 m.man hos Siebenb. Aftåget måste ske med list. R. utgjöt tårar af harm och klagade att han blifvit förrädiskt lockad till detta olyckliga tåg, och nu öfvergafs han utaf den sv.svenska konungen. Han hade skäl att frukta ett olyckligt slut på sin äregiriga plan. Pol.Polackerne inföllo i hans rike furstendöme, och när han skyndade tillbaka till dess försvar, blef han först af Czarnecki kringränd och tvungen till en skymflig fred, sedan angripen och slagen af Tatarerne, hvarpå han undkom med en ringa qvarlefva af 8000 man. Efter Två år senare stupade denna Sv:s olycklige bundsförvandt mot Tatarerneurkarne. Olika omdömen om C. X.

|222|

10 – 1657 i Juni afseglade den sv. kon. för att med sina bästa trupper skynda mot Dmk. Från denna tid fördes kriget mot Polen utan kraft. I Krakau stodo ända till sommaren detta år en sv.svensk och f.finsk kärntrupp under Paul Würtz. I nära två år hade denna tappra skara fullk på sin långt framskjutna, öfvergifvna post försvarat Polens andra hufvudstad mot det ena anfallet efter det andra. Då fingo Pol.Polackerne förstärkning af kejs.kejserliga trupper, som ökade antalet af Sv:s fiender, och nu först, när den hjeltemodiga besättn. icke längre såg någon utsigt att försvara att göra motstånd, kapitulerade Wurtz. Han och hans 2,850 man fingo fritt aftåg med deras vapen, tross och kanoner – men så bittert var Pol:sPolackernes hat mot Sv.Svenskarne, att alla eder och löften icke skulle förmått förekomma deras nedhuggande under återtåget, derest ej 1,000 Österrik.Österrikare –

11 Svv:sSvenskarnes återstående fästen i Polen föllo nu, det ena efter det andra, i Pol:sPolackernes, och i Aug. 1657 återstod af de lysande eröfringarne vid början af fälttåget ingen enda punkt mera. Kriget fortfor likväl ännu i 2 ½ år till kon:skonungens död.

12 Att Carl X G. har på sitt samvete en andel i Polens framtida olycksöde, är likaså säkert inför historiens dom, som att han och Polensackerne öfriga fiender sjelfve vållat sin olycka. Men denna ofärd påskyndades af kriget med Sv. För att I nödens stund måste Pol. köpa sig fred med eftergifter först mot Rd, sedan mot Österr., slutl.slutligen mot Preussen, således mot just de makter, som sedan delade riket. Från denna tid begynte utl.utländsk inblandn – Rds öfvermakt. Rd lärde känna sin makt. Carl X:s anfall, var orättmätigt och drabbades af en hämnande försyn tillintetgjorde de första segrarnas frukt, så att Sv. af på hela detta krig endast skördade hade förspillt sina skatter och sitt blod. – 6 millioner – 60,000 mskormenniskor – krig med Rd, Österr., Dmk, – härjning af Estland, Liffld, Pommern och en stor del af Fd. – Det är till det finska kriget vi nu skola öfvergå.

13 Ryssland. Alltsedan Stolbova fred 1617 hade varit fred mellan de fordne rivalerne Rd och Sv., och icke blott fred, utan tidtals vänskap. Tsar Michail Feodorowtsch var en beundrare af G. A. – Under honom vexte Rd i styrka – Uladislaus afstod titeln tsar af Moskva 1634.

|223|

14 RepetitionRepetition 12/5 69. Warschaus följder. Ändrad krigsplan. Danzig. Ragoczky. Krigets följder. Ryssland.

15 Hans son Alexei, som vid 16 års ålder besteg thronen år 1645, hade i början af sin reger.regering att kufva farliga uppror. Morosov Detta var liksom nödvändiga åderlåtn.åderlåtningar i en blodfull kropp, och snart vändes krafterna utåt. – Kosackerne 1654. – Krig med Polen till 1667. RdsVid fredsslutet fick Rd Kiev, Smolensk, Lilla Rd och Severska området. – Framgångarne mot Polen väckte tidigt begäret att åter förskaffa sig ett fotfäste vid den saknade, den efterlängtade Östsjön. För Rd den tiden betydde Östsjön allt. – Tsarens anspråk ökades med hans makt. Han begynte i sin titel införa orden: »herre öfver Östern, Norden och Vestern och öfver alla de länder, som våra företrädare innehaft.» Carl X:des infall i Polen framkallade afund och fruktan i Rd; – man kunde ej liknöjdt se Sv:s ytterligare förstoring, man ville ej dela med denna makt det säkra bytet i Polen. I Lithauen Det ryska kriget uppvexte ur det polska. Österrike uppretade. C. X kunde ej vara okunnig om sina grannars tänkesätt; men han föraktade Rd.

16 I Lithauen kapplöpte på en gång en rysk och en sv.svensk här 1655. Kon. hade gifvit stränga ordres att icke stöta RneRyssarne, men dessa kunde icke förlåta honom att han uppträdde som Lithauens beskyddare och att han före dem uppnådde Warschau. Snart såg man tTsaren sluta ett stillestånd med P. och öppet uppträda som Sv:s fiende. De sv.svenska sändebuden i Moskva blefvo fängslade och misshandlade, och d. 3 Juni 1656 inföll en rysk här ofv i Ingermanland. och derifrån in öfver f.finska gränsen uti Kexholms län.

17 sid. 225 Upptagen af sina många krig, hade sv.reg.svenska regeringen icke länge glömt sin farliga granne i öster. »I Fd går sömnigt och långsamt till.» – Planer, men ej verkställda. Korruption. Horn – M. Delag. Oense.original: Oense GränsFästn.Fästning Nötebg, Kexholm, Ivangorod och Narva voro förfallna. Dåvar. guvernören öfver Ingermanld Gustaf Evertson Horn klagade att att mången landtbo hade bättre portar för sina gårdar, än han fann för kronans fästningar. Soldaterne gingo barfota och nakna, på 9 mån.månader hade de icke fått mer än en månads sold. 36svårtytt000 rdrriksdaler Brist och oenighet voro öfverallt, lag och rätt nästan bortglömda. – Det var följderna af Kristinas styrelse, sådan som vi sågo den blottad i Kexholms län af S. Crsvårtyttöll.

18 – Det r. RneRyssarne funno derföre endast ett svagt motvärn. De nedhöggooriginal: Nedhöggo den sv.svenska gränsvakten och utbredde sig i|224| härjande öfver landet. Religionshatet blandade sig i striden. Alla bönder af grek.grekiska trosbekännelsen mottogo RneRyssarne som vänner och svouro tsaren trohetsed,. hvarpå Icke mindre än 4,107 familjer uti Kexh. län flydde öfver till Rd, hvaraf man kan sluta att det dåvar.dåvarande sv.svenska väldet med dess adelsregemente ej gjort sig särdeles omtyckt i landet. deGrek.Grekerne grepo till vapen mot lutheranerne. En del Många af demsse tvungos att öfvergå till grek.grekiska läran. De som vägrade, hemsöktes med eld och svärd. Alla luth.lutherska kyrkor och adelsgårdar brändes. Staden Nyen vid Neva uppgick i lågor med 70000 trtunnor spanm.spanmål Hela Fd råkade i förskräckelse. – Man hade redan hunnit vänja sig vid fred hemma i landet, och nu syntes alla fasor af de fordna r.ryska infallen hota att återvända.

19 Emellertid hejdade fästningarne RnesRyssarnes framsteg, 250 lodjor lade sig på Ladogan utanför Nöteborg, men förmådde ingenting uträtta mot Fr. Grave m.med 120 m.man 2 skepp. D. 3 Juli begynte fienden, 2,500 man stark, att belägra Kexholm. För att undsätta detta fäste, uttågade öfv. Burmeister från Wiborg med 1,200 man, 150 ryttare, 200 drag.dragoner och 900 m.man fotfolk, Gymnasister, mest uppbådade och illa beväpnade f.finska bönder. Vid Rautus kyrka hade han lägrat förskansat sig på en höjd med sin lilla trupp, då RneRyssarne under en regnig (?) natt under stark dimma kommo med stor öfvermakt 7 brigader för att öfverraska och tillintetgöra den lilla truppen. I fyra Men Burmeister var på sin vakt och anordnadeförde så skickligt sin lilla trupp, som fäktade med den största tapperhet, att fienden, efter 4 timmars hårdnackad strid, blef slagen på flykten och qvarlemnade 200 man döde på fältet. slogs tillbaka. – Försökte uppställa sig på fältet – Anfölls af B. och jagades i skog och kärr – förlorade 4 fanor, hela sin tross och 200 – af Ff.Finnar 20 m.man – Emellertid utbredde sig RneRyssarne på sommaren öfver hela Karelen – framemot Tav:lands gränser och ända till Kajana – I Wiborg var kommend. Axel Stålarm nyligen död – Hit ilade, på kon. befalln., fältm. G. A. Levenhaupt, för att ordna försvaret Levhpt förenade sig med G. Horn och befästade åter Nyen. – Nyslott förgäfves en r.rysk skans togs med 2 kanoner och 500 fångar –|225| Kexholm förgäfves – vid Nöteborg ledo RneRyssarne två nederlag – Lifflde –