Tredje Föreläsningen. 16/2 71

Tredje Föreläsningen. 16/2 71.

1 Fd hade stort gagn af all denna ekonomi. Detta land behöfde, mer än andra bröd och ljus, för att lyftas ur sin vanmakt. Här låg allt öde vid Nystads fred – men den utomordentliga kraft, hvarmed Fd under 18:de seklet reste sig från ett oerhördt förfall till ett aldrig förut kändt välstånd skall i alla tider blifva för vårt folk ett manande, tröstande, tryggande föredöme. – All landets intelligens och energi riktades nu på den inre odlingen, på jordbruket och öfriga näringskällor på handel, slöjder och industri. fabriker, jorde A. F. 1751. – Läkare. 1756 och 1762 beslöts en allmän resning och storskifte af jordegendomen i Fd. Allmänningarne fördelades. Nya kulturvexter infördes och acklimatiserades vid en särskild plantage i Åbo. Lin och hamp odlingen blef ett skötebarn, och f.finska familjer sändes till Wadstena, för att lära sig linets skötsel. Handeln löstes från sina band – en del städer erhöllo ändtligen den efterlängtade stapelfriheten – Fabriker anlades, städerna uppmuntrades – Till den prakt.praktiska nyttans tidehvarf hörde äfven den första f.finska lagboken (Ruot. Waltak. Laki), som år 1759 utkom af trycket i Åbo och, hvaraf största förtjensten tillkom lagman Paléen – En annan praktisk reform var införandet af den nya, gregor.gregorianska tideräkningen, som skedde derigenom att 11 dagar bortlemnades af Februari månad år 17523.

|173|

2 På Åbo biskopsstol sutto med högt anseende Joh. Brovallius och C. F. Mennander, den senare ishtisynnerhet en af Fds mest framstående män. Åbo akademi höjde sig under frihetstiden till en för första gången till jemnhöjd med samtidens högsta vskapligavetenskapliga ståndpunkt. Theologin, som dittills varit allrådande, blef trängd tillbaka, och i dess ställe framträdde naturvskapernasanaturvetenskaperna ur deras förra mystiska dunkel. Brovallius, P. Kalm, Jac. Gadolin, Sam. Chydenius, P. A. Gadd och Joh. Kraftman förde med brinnande ifver och stundom med glänsande framgång naturstudiernas talan. A. Scarin och Joh. Bilmark forskade med stor lärdom och flit ehuru ännu föga kritik, i häfdernas mörker. Äfven H. G. Porthans glänsande stjerna begynte redan framblänka. Biskop C. F. Mennander, förenade, liksom flera andra vid denna tid, theologens lärdom med naturforskarens skarpsinnighet och vä den humana tänkarens vältalighet. Skalderna J. Frese och G. F. Creutz, finnar till börden, diktade för det mesta i Sv., men inom landet höjde sig psalmpoesin på f.finska språket till en oväntad grad af lyftning och fullkomlighet genom kyrkoh. i Nousis Abr. Achrenius. Konsterna: Isak Wacklin, Mich. Toppelius. – Arkitekturen. – Musiken.

3 Småningom hade också en allmännare bildning och mildare seder begynt att från univ:tuniversitetet och de högre klasserna nedtränga till folket. Sådana prof på ytterlig råhet, som ännu på 1600 talet ofta nedsatte sjelfva presterskapets värdighet och anseende, blefvo på 1700 talet allt sällsyntare. Sederna fortforo att vara mycket enkla. Den franska förfining, som infördes af adeln i Sverige från dess utl.utländska resor, förblef nästan okänd i Finland. Väl begynte också den f.finska adeln att försköna sina herregårdar och införa vid sina samqväm sällskapsnöjen den franska poesin, den franska menuetten.|174| Och bland folkets dittills vanliga gamla lekar inträngde småningom den då nymodiga fiolen, den nymodiga polskan. Men detta var undantag. I bondens stuga lefde man efter fädernes sed, endast att de forntida pörtena numera alldeles försvunno från kustnejderna och bibehöllo sig endast i det inre af landet. Glasfönster, som ännu på 1500 talet endast funnos i den rika adelns boningar och på 1600 talet kommo i bruk i städerna, blefvo nu allt allmännare äfven i bondstugan. I städerna lefde bodde äfven förmögna borgare så enkelt, att det en våning höga trädhuset vanligen var indeladt i en rymlig sal med stor öppen spis och två kamrar derinnanför. I ena kammaren bodde husfadren och matmodren, i den andra barnen. För gäster fanns ofvanför tjenstefolkets drängstuga ett loft eller s. k. nattstuga. Salen var gemensam för familjen och alla besökande, deribland också upplandsbönderne, som der undfägnades vid deras stadsresor. Tamburgaloschen (Exemp.)konsekvensändrat/normaliserat Der I salen åto också husbönder och tjenare vid samma bord, och det ansågs för nymodigt, när mot slutet af 1700 talet husbondefolket åt först med sin familj och samma bord derefter ånyo dukades för tjenarne, likväl fastän med samma anrättningar. Endast större gästabud gjorde härifrån undantag. Det är först i detta sekel, som husbönder och tjenare begynt äta särskildt och af olika anrättningar. I allmh. hörde tjenaren ännu på 1700 talet till familjen och bevistade alla dess bönestunder och familjefester. Det är i många afseende beklagligt, att detta patriarkaliska förhållande mellan husbönder och tjenare i vår tid alldeles upphört.

|175|

4 Möbler.

5 Titlarna. Krus.

6 – Lefnadssättet i öfrigt var lika enkelt. Man steg upp, om vintern kl. 5 eller 6, om sommaren kl. 3 eller 4. Derefter hölls gemensam bmorgonbön. Sedan frukost kl. 76, middag kl. 11 eller 12, qvällsvard kl. 6, och kl. 8 var hela huset förskänkt i hvila. Det var endast vid hofvet och någongång vid större gästabud, som man förlängde ett nöje långt inpå natten. – Öfverflödsvaror funnos ganska få. Den allmännaste och farligaste var bränvinet, som väl var kändt redan på 1500 talet, men först under frihetstiden kom i allmänt bruk, derigenom att man ville uppmuntra jordbruket med den vinst, som bränvinspannan afkastade. Snart märkte man likväl faran, och då begynte denna långa rad af korsande och experimenterande lagstiftningsåtgärder, på hkahvilka bränvinets historia i norden är så rik, och som alla ha det gemensamt att de misslyckats i försöket att dämma bränvinsfloden. – I samma mån, som bränvinet tilltog, aftog det i Fd förut så allmänna ölet, men jul-öl bryggdes ännu i de flesta hus. Tobaken infördes i Fd af de från 30 åriga kriget återvändande soldaterna och blef allmän i senare hälften af 1600 talet. 3 sorter. Under frihetstiden gynnades tobaksplanteringen såsom en folknäring, för att inbespara importen af utl. vara, och från denna tid är det man ännu finner dessa små täppor med tobaksplantor vid bonde på solsidan af bondens stuga eller ladugård. När sedan patrioterne begynte ifra mot tobaken, gjorde man ett försök att alldeles förbjuda den, men om några år afstod man åter derifrån.

|176|

7 Kakaobönor, Chokoladet, var tidigt kändt, men fann aldrig allmännare insteg: Morgondryck. Först thé och sedan kaffe hade mot slutet af 1600 talet inkommit från Holland, men fanns blott hos de rika och vid högtidliga tillfällen. Efter stora ofreden begynte man bruka thé vid gästabud äfven i borgarehus. Det hette då thévatten och gjorde fullkomligt skäl för namnet, emedan det tillreddes så, att vatten kokades i en ansenlig kastrull; deri lades en eller par nypor thé och drycken serverades i muggar eller koppar med mycken mest utan grädde, men blott och dracks på bit med en tillsats af honung. Under frihetstiden utbredde sig théet långsamt, men kaffet deremot så hastigt att man redan på 1760 talet hör grefve Tessin klaga deröfver, att kaffe fanns i sjelfva torparens stuga. Detta var i några trakter af Sv. I Fd gick det icke så hastigt, men likväl så, att kaffe redan icke fick då redan sällan saknasdes vid något gästabud i borgarehusen; men bre i hvardagslag var det ännu sällan i bruk. När det bjöds skulle det vara starkt, och dracks alltid ant. med en tillsats af bränvin eller på bit socker, liksom théet, ty socker var dyrt och ännu sällsynt i större mängd hos andra, än rika. Sockrets införande går ända till 1300 talet, men i små qvantiteter. I dess ställe brukades ännu på 1700 talet ofta honung, som infördes i vida större qvantiteter än nu, hvarföre man också gjorde sig all möda att utbreda och fullkomna biskötseln i landet. Detta ansågs så mycket önskvärdare, emedan de dyra vaxljusen vid alla större tillfällen och om julen i kyrkorna skulle ersätta th talgljusen. Dessa åter|177| Sjelfva talgljusen voro en ännu sällsynta lyx i mindre bemedlade hus; der arbe spann man och kardade och snickrade om vintertid, liksom ännu i dag, vid pertbloss eller vid skenet från brasan uti den stora, öppna salsspiseln. – Stearin- och palmljus äro en ny uppfinning. Ga[-]oläsligt p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slutlysning. Af viner brukades vid högtidliga tillfällen mycket mest franskt, något spanskt och något rhenskt vin. – Mumma. – Krydder af många slag voro bekanta redan i medeltiden. och De blefvo allmännare genom Amerikas upptäckt och senare genom den holländska handeln. Jag har redan nämnt, att den tidens gästabud voro ståtliga, ja, ofta öfverflödiga mer än i våra dagar. Öfverflödet i mat och dryck var så stort, att särskilda förordningar mäster utfärdades föreskrefvo rätternas och gästernas antal, äfvensom hvilka viner fingo begagnas, af perso allt efter hvars och ens stånd. Alla dessa förordningar visade sig vara maktlösa; men frihetstiden experimenterade ännu med flera sådana. I Sthm nyttjades franska kockar och konstiga bakverk; i Fd förstod man sig mera på mängden af mat, än just på fina anrättningar. – På samma sätt var det med klädseln. Från björnhuden och vargskinnspelsen.original: vargskinnspelsen Man var stundom grannare då, än nu, men det var också endast vid stora tillfällen. Vår tids lyx blir hufvudsakligen förderflig dels derigenom förderflig, att dyra drägter måste ofta ombytas och hafva föga varaktighet, dels också derigenom att lyxen intränger i hvardagsdrägterna, så att skilnaden mellan högtids- och hvardagsdrägt nu är mycket mindre, än den var förr. Under frihetstiden, och ännu i första början af detta århundrade, var hvardagsdrägten|178| mycket enkel, af grofva, billiga, hemväfda tyger, och när man nyttjade fabriksvaror, var det mest gröfre ylletyg, såsom camelotte, eller gröfre cattuner. Nästan allt sådant tillverkades hemma i huset. Men några få gånger om året, vid stora högtider och gästabud, då ville man vara grann med besked, då uppfejades husbondens i Stockholm gjorda peruk med puder,original: puder hårpung och stångpiske messing; då framsöktes husfruns dyra klädning af tjockt, rosigt sidentyg, triumfant, och det var en styf kjortel med sina pocher, sitt snörlif och sina engageanter. Krinolin Ulr. Eleonora. – då behängde man sig med guldörhängen och nipper af alla slag, – då framtogs en mängd bordsilfver och holländskt porcellin (sedan man i hvardagslag ätit på tenntallrikar) och så skifvande man sig efter bästa förmåga. Borgaremat Men derigenom att allt detta skedde så sällan, behöfdes heller inga ombyten – det var allt samma grannlåter, som far och farmor brukat i sina dagar och som åter gingo i arf till barn och barnabarn. Derigenom blef denna lyx likväl ganska oskadlig och föga kostsam, ty hvad man engång bestått sig, det räckte i mansåldrar från slägte till slägte. – På samma sätt var det med böndernas folkdrägter, som ännu i förra seklet voro permanenta, efter hvarje sockens särskilda bruk. Der gingo högtidsdrägterna på samma sätt i arf från far till son och från mor till dotter. – Men i vårt århundrade har tidens nivellerande vält bortsopat de egendomliga folkdrägterna, och ovise prester ha ifrat mot dem, så att nu är äfven der dörren öppnad för tidens ombytliga lyx.

8 Den gamla goda tiden.

|| || ||