Fjerde Föreläsningen. 24/2

|34| |199|

Fjerde Föreläsningen. 24/2.

1 Finsk krönika 1615?

2 Finlands förste geograf var den berömde Sigfrid Aroni Forsius, så kallad efter Hfors, der han föddes omkring år 1560. Huru lågt Sin största ryktbarhet vann han genom sin mathematik, sin astrologi och sina almanackor, som ådrogo honom svåra förföljelser. Från År 1603 till blef han professor i astronomin och mathematiken vid Upsala univ:t; år 1608 kunglig mathematiker och kyrkoherde vid Riddarholmskyrkan i Stockholm; 1611 afsattes han för anfall emot de förnäma i företalen till sina almanackor – desamma hade engång förut ådragit honom sträckbänken. 16313 benådesades han åter af den store Gustaf Adolf, fick lof att utbedja sig en nåd och begärde det minsta pastorat i riket. Derpå blef han kyrkoherde i Ekenäs och Pojo, men redan 1618 ådrog han sig genom sina almanackor ytterligare förföljelser; blef ånyo afsatt Upsala domkapitel yrkade afsättning, men det blef dervid att Sigfrid Aroni ålades att upphöra med sina forskningar i stjernorna. Den utmärkte mannen dog år 1637, samma år som Messenius. Huru lågt geografin stod vid hans tid, ses af det föregående. Emellertid har S. A. väsentligen bidragit till kunskapen om norden genom sina gradmätningar i Lappmarken, hvars läge han bestämde jemte Tysken Hieronymus v. Birkholtz. S. A:i uppgifter lades sedermera i långa tider till grund för alla kartor öfver Lappmarken, som genom honom för första gången fick inträde i geografin som vetenskap. Ett stort fFel begick han dervid, nemligen t. ex. att placera polcirkeln Nordkap under 73:dje breddgraden, men detta tillskrifves egentligen hans ofullkomliga instrumenter. ter

3 Wid samma tid skref Johannes Messenius i Uleåborgs fängelse sin ryktbara Schondia Illustrata och sin finska rimkrönika. Tionde tomen af hans Scondia innefattar en kronologi öfver östra Scondien, hvartill räknas Finland, Estland, och Liffland och Kurland. BSc. Ill. börjar från Noachs fjerde son Thuiskon.original: Thuiskon F. Rimkrön, Åbo 1774: Berättelse om några gamla och märkvärdiga F:s handlingar, hvilka innehålla en Krönika om inv:s härkomst, bedrifter, Gudstjenst, Konungen reg., bisk. med sisvårtytt[-]oläslig handstil rim beskrefven (1628) Dessa arbetensn,|35||200| kallar Wieselgren »ett försök att upplösa Sveriges historia i dramatisk poesi.» Detsamma var visserligen också fallet med Messenii geografiska uppgifter. Han gaf t. ex. Lappland en ryktbar forntid genom att förklara det vara liktydigt med det fordna Bjarmaland. Om Qvenland var han fullt öfvertygad att det fordom beboddes af amazoner. Men med allt detta utgöra likväl hans arbeten en hufvudkälla för Finlands historia och till någon del dess äldre geografi, under förbehåll att de begagnas med samma varsamhet som man utletar verkligheten ur den poetiska folksagan. Messenius utgaf äfven Adams af Bremen för geografin vigtiga chronografia jemte den s. k. lilla och stora rimkrönikan m. fl.

4 Den första egentliga geografi öfver Sveriges rike är författad af Anders Bure eller Buræus och utgafs i Sthm år 1626 under titel: Orbis arctoi, inprimis Regni Sueciæ nova & accurata descriptio, hvartill hörde en karta på 6 regalark, regni Sueciæ tabula, för den tiden ett utmärkt arbete. Af Buræus har man dessutom en provinskarta, som angår oss närmare, neml.nemligen Lapponiæ, Bothniæ, Cajaniæque nova descriptio, utkommen 1611 och tillegnad dåvar. kronprinsen Gustaf Adolf. Jag har ej varit i tillfälle att se hvarken denna karta eller Buræi Lapponia, men Kort derefter, år 1633, utkom i Leyden en omarbetning deraf under titel rRegni Sueciæ geographica et politica descriptio och 1636 utgafs Laur. Paulini Gothi Historia arctoa, som äfven innehåller ett utkast till nordens fysiska geografi. Dessa arbeten öfverträffades likväl af den år 1650 i Åbo utgifna Epitome descriptionis Sueciæ, Gothiæ & Fenningiæ Libr. X af professorn i Åbo Michael Wexionius, sedan adlad med namnet Gyldenstolpe,. och Det var berömligt arbete, som hvilket länge utgjorde den enda lärobok i Sveriges och Finlands geografi och begagnades som sådan både ivid Åbo och Upsala universiteter. Här finner man en särskild afdelning: Chronographia Sueciæ, Gothiæ, Fenningiæ et subjectarum provinciarumspråk: latin samt en annan afd.afdelning de urbibus et oppidis imperii Sviogothicispråk: latin, båda af värde för deras tid. I:sta bok. kap. 12–28 beskrifva geografiskt Finlands gränser, landskaper, namn, vapen, indeln. i härader, sätesgårdar, förläningar – sedan kap. 33 vattudrag,original: vattudrag hamnar samt farleder mellan Sthm och Åbo. För öfrigt har 1600talet några andra kartverk och geografier af mindre värden som vi här förbigå; början gjordes t. o. m. till sjökort,|36||201| stads- och sockenkartor, men deribland finna vi ingen som närmare rör våra finska bygder. Af provinsbeskrifningar från den tiden har man några, som för oss äro af särskildt intresse. Lappland var föremål för en synnerlig uppmärksamhet. Scheffers Lapponia, som utkom i Frankfurt 1673, är en af de märkvärdigaste ethnografiska och geografiska skrifter från detta tidehvarf. År 1662 utkom i Sthm I. Tornæi Beskrifning öfver Torneå och Kemi Lappmarker. En Plantinus har i 23 kapitel beskrifvit Lapplandia och Örns Beskrifning om Lappland utkom 1707 i Bremen på tyska. Samme Örn kallades »Prinz von Lapplandspråk: tyska», emedan han vågade sträcka sina friaretankar till en tysk furstinna, men fick korgen. – Finlands var den tiden föremål för åtskilliga skrifter både på vers och prosa. År 1658 utkom den första Ajantietospråk: finska af Laur. Petri, kyrkoh. i Tammela: Synopsis Chronologiæ Finnonicæ rhytmica, på finska. Vid samma tid utkom af anon.anonym förf.författare en latinsk rimkrönika – konungalängd.original: konungalängd År 1650 höll sedermera borgmästaren i Åbo J. Schæperus ett tal i Dorpat om »Finlands härlighet». Johannes Paulinus, sedermera adlad och grefve med namnet Lilienstedt samt skildrad i första häftet af »Finlands Minnesvärde Män», utgaf år 1678 sitt grekiska lofqväde Till Finlands ära, hvilket HH.Herrarne känna genom den svenska öfvs.öfversättningen deraf, som Prof. Sjöström utgaf 1841 (?) Bland lärda skrifter forvaras har man tvenne otryckta P. Zadeleri Aurora Finlandiæ och Elias Brenners Monumenta antiqua af år 1671, 1672 samlade under en resa från Öbotten öfver Åbo och Nyland till Wiborg. Otava I. Isynnerhetoriginal: isynnerhet den sednare af mycket intresse, emedan åtskilligt deri blifvit räddadt åt minnet, som och derigenom öfverlefde förödelserna under stora ofreden. Den första i Sverige utkomna vägvisare gällde Finland och utkom år 1689 i Sthm under titel:|37||202| Math. Martini Hodegus Finnicus. Öfver Åland har man från samma tid tvenne loftal: det ena af Peter Hasselgren, tryckt i Åbo 1662, det andra af Chr. Alander, Åbo 1667. Ett annat loftal öfver Österbotten utgafs af M. Wargius i Åbo 1643; ett samme förf.författare utgaf 1686 ett nytt latinskt lofqväde öfver samma regio amoena ostrobottnicaspråk: latin, och Elias Brenner besjöng särskildt dess ära. Topografin var mager ännu under 1600 talet. Likväl har man skildringar, eller rättare loftal, öfver Åbo, af J. Rauthelius 1657, och af S. Justander 1679 och af Dan. Juslenius i hans vidlyftiga sakrika disputation Abo vetus et nova, hvilken finnes öfversatt i Suomi för 1841,. och Nystad erhöll ett dylikt lofqväde af IG. Lepus 1663 och Wiborg skildrades af G. Haveman i Dorpat 1694.

5 De flesta af dessa arbeten ha icke något eminentare värde, för sig sjelfva betraktade, men de flesta af dem innehålla likväl ett material, som efterverlden med tacksamhet bör anteckna. Det är också en egen företeelse att se kunskapen om fäderneslandet först framträda i diktens omklädnad, frammanade af behofvet att lägga sin skärf till födelsebygdens ära, hvari visserligen kritiken finner en mängd fraser att eller öfverdrifter att bortrensa, men der likväl karle fosterlandskärlekens ande lifvande och framåt drifvande genomgår sjelfva dens kosmopolitiska vskapensvetenskapens lärda forskningaren. Det är ock en reflex af den gamla föreställningen om Finland såsom myth. Det är lärdomens folksaga, stundom bombastisk och utsväfvande, oftare intagande genom en naivitet, som man förgäfves skulle söka i en nyare tids kallare forskningar.

6 Vid slutet af 1600talet framträder ett jätteverk i geografin, rättare topografin, som väckte samtidens och efterverldens beundran och ännu står oöfverträffadt qvar såsom ett föremål för det|38||203| högsta intresse. Detta stora verk är grefve Erik Dahlbergs ryktbara Suecia antiqua & hodierna. Det består af 353 taflor i tre tomer folio och begynte utkom redan 1670, men afslöts ej förrän 1713. Största delen af originalteckningarna äro af Dahlbergs egen hand, men plancherna stuckos i koppar dels uti Holland, dels i Stockholm och äro af ett utmärkt arbete. Det utkom på regeringens bekostnad med anslag af tullinkomsterna och prydes derföre i sin början af Carl XI:s och Carl XII:s porträtter. Innehållet är, som HH.Herrarne kanske veta, afbildningar dels af Sveriges fornlemningar, dels af dess utmärktaste publika byggnader, större delen af dessss städer och ett stort antal af de ståtliga slott, dem 1600 talets aristokrati uppförde med skatter vunna i 30åra kriget. Beklagligen har ej Finland jemförelsevis ringa blifvit ihågkommet, men hvad der finnes är utmärkt. De finska plancherna äro 9 till antalet. Först Storfurstendömet Finlands vapen; derpå SydFinlands vapen d. v. s. Eg. Finland söderom Aura; derpå NorrFinlands, d. v. s. Eg. Finland norrom Aura; sedan Karelens vapen, alla dessa med särskilda afbildningar ämnade att framställa naturens lynne och folkets sedvanor. Derpå följer en ypperlig planche af Wiborg,svårtytt tryckt i Sthm 1709 af största intresse vid jemförelse med nutiden; sedan grefskapetrna Nylands, vapen Österbottens och Savolaks vapen med deras folk och natur; slutligen två afbildningar af Tavastehus slott från vester och söder, Sthm 1710, likaså ett dyrbart minne af det som varit. Sannolikt var det stora ofredens då redan började faror, som hindrade utförandet af flera finska vyer; man saknar i främsta rummet Åbo och Åbo slott.

|39| |204|

7 Wi förbigå här åtskilliga arbeten, som för historien äro af vigt, men för geografin af föga vinning: deribland Loceenii rerum suecicarum historia af 1656 och O. Verelii Epitomarum historiæ sviogothici libri IV och gående till 1630. Desto märkvärdigare i alla afseenden är Olof Rudbecks Atland eller Manheim, hvars första tom trycktes i Upsala 1675, den andra 1689, den tredje 1698. Fjerde tomen var tryckt till pag. 214, då den stora branden i Upsala 1702 förstörde hela upplagan på 6 eller 7 exx.exemplar när, och sedan har den aldrig blifvit omtryckt. Då detta verk utkom, säger Wieselgren, »vardt det tyst i Europa för en stund.» Svenskarne voro ej mera »mäktige sig sjelfve». Olof Storhufvud, som de kallade Rudbeck, förvånade alla, och samma häpnad intog utlänningen. Den döende Scheffer lät föreläsa sig det på sin sotsäng, för att beundra dess snille och dess galenskap. Ty af båda bjuder den ryktbara Atlantican den rikaste skörd.

8 Hufvudsyftet med detta arbete är att bevisa, det Platos Atlantis, hvarest menniskoslägtet tillbragt sina första lycksaligaste dagar, det land hvarifrån den klassiska forntidens hela kultur, hela gudalära och högsta vishet härstammade och hvarifrån alla vesterländernas berömdaste folk i fordomtima utgått, Greker och Romare inberäknade, – att detta land icke varit något annat än det nuvarande Skandinavien. Äfven Finland blir hos Rudbeck delaktigt i denna öfversvinneliga ära. Hos grekiske författare återfinner han många finska namn – Cimmerien t. ex. lika med Kemi – Ijå af Inachi dotter Io. och bevisar med god smak att icke allenast Argonauterne och sedermera äfven Ulysses besökt Kemi Uleåbg och Kajana, utan att man äfven här i den högsta norden borde söka de lycksaligas öar, hesperidernas trädgårdar, de elyseiska fälten och andra lika sköna dikter från forntiden.

|40| |205|

9 »Ingen, säger han med poetisk inspiration, hafver kunnat genom Archimedes snäcka skrufva solen ur sin gång, att hon icke vid Torneå blifver 23 timmar uppe om sommaren, som Plutarchus förmäler. Väl segla Hollands, Hamburgs och Englands skepp Nordkap förbi, men ännu nekar dem Necken med sitt ishaf att segla längre än Euripides förmält. Och ännu hafver ingen kunnat fatta i Stora Björnens fot och draga honom, bättre ned, att han skulle tvätta sina fötter i hafvet, utan de stå ännu, som Homerus honom beskref, öfver Svea land.»

10 Atlantican blef länge det tongifvande oraklet för nordens historie, geografi och antiqviteter. Det fortsattes af sonen Rudbeck d. y. i hans Atlantica illustrata 1733 och hade för öfrigt otaliga efterföljare i och utom Sverige, ända till dess att dess glans fördunstade för 18 seklets skarpa kritik och en renare kritik grundligare forskning bortrensade kammarlärdomens fantasier från historiens friska natur. Rudbeckska skolans blomstring infaller vid slutet af 1600 talet, som tillika betecknar slutet af ett glänsande tidehvarf fullt af enthusiasm ej mindre på lärdomens, än på politikens områden, då man lärdomen, som O. Verelius säger, stod »beväpnad med runstenar, färdig att spräcka de skallar», som vågade betvifla svenska historiens ättartal alltifrån Gogs och Magogs tid.» En rReflexer af eller föregångare af dessa åsigter träffas ganska talrikt, såsom vi redan sett, hos 1600talets lärde. Deribland böra vi ännu nämna ett arbete märkeligt arbete, hvars egentl. mening är att vara en svensk kyrkohistoria, men som äfven på geografins område är ytterst vidunderligt. Det är neml.nemligen theol. prof. i Åbo, sedermera biskopen i Wiborg Petrus Bångs Priscorum SveoGothorum ecclesia, seu historia ecclesiastica de priscis Sveogothici terra colonis, etc., utkommen i Åbo 1675.|41||206| Förf. bevisar på sitt sätt ganska grundeligt att Skandinavien och Norden varit bebodda redan före Syndafloden; emedan hela jorden ej kunnat vara förbannad, om den ej varit oskärad af menniskornas synder; alltså måste hela jorden ha varit bebodd, och följaktligen också norden. Förf. är likväl ej nöjd med detta geografiska resultat; han leder sig genom syllogismer äfven till den öfvertygelse, att norden först befolkats af en bland Abels söner, som här inrättat den första kyrka, och att Adam, som naturligtvis var biskop den tiden, ej kunde ha underlåtit att visitera sitt stift, följaktligen också varit upprest till norden. Bland annat förlägger Bång också Bjarmaland till Åland, dertill förledd af namnet på Jomala socken.