Tjugusjunde Föreläsningen 28/3 65

|188|

Tjugusjunde Föreläsningen 28/3 65.

1 RepetitionRepetition. 23/3 69. Stodius. Puujumala.språk: finska Walb. Kyni. Terentioff. Åke Tott. Likfärd. Esk. Petræus. 1657 – Bibel etc. Joh. Messenius. Stud. straffade.

2 Messenius hade icke länge varit i Sthm, innan han der, med sitt oroliga lynne, blef invecklad i häftiga tvister, bland annat mot den mäktige Tegel, som blef hans dödsfiende. 1616, när Sigismds anhängare gjorde så många försök att förleda både Sv. och Fd till uppror, upptäcktes dylika stämplingar af förklädde papister i Sthm, och Messenius blef beskylld för delaktighet deri. Sannt l.eller osannt – bref att han ännu vore kath.katholska läran af själ och hjerta tillgifven. – Rättegång – hofrätten dömde till döden – med mildring, om han kunde styrka med tolfmanna ed –

3 Konungen: »han är visst en lärd man, men f–n hänger i både honom och hustrun; derföre skall man sätta dem så att det onda gryet icke skadar.»

4 Erik Hare i Sthm – befallning att medföra Messen. med hustru och barn. Afsegl.Afseglade från Sthm d. 15 Okt. 1616 och ankommo till Wasa d. 21:sta. Korsholm. Henrik Brenner † i Wasa – kurator – silfverbägare – bok – unge Isak Brenner till Kajaneborg. – 2019 år. – I början lindrigt – men misstänkt – barnen togos ifrån honom. kathol. – Häftiga, både han och Lucia. – Ståth. – Helge. Nytt fängelse öfver forsen. – Stenkastning – – Ved yxe. Hans bref till konungen. – Skryt att han väl kunnat blifva fängelset qvitt. – Man fann ock sedan en skrifvelse, hvari kath. bek.katholsk bekännelse – Emellertid böcker, skrifdon, papper. – Scondia Illustrata i 20 tomer, en för hvarje år, dock ej alla fullbordade – t. o. m. Carl IX 1628. Hösten 1635 lät han anmäla, att han hade ett stort histor.historiskt arbete färdigt till tryckning frihet. – Landsh.Landshöfdingen Melch. Wernstedt – Reg.Regeringen sände en student Erik Schroderus – för att afskrifva arbetet – och i slutet af 1635 fördes M. till Uleåborg fri, der hans underhåll fördubblades och behandlingen blef bättre. – Afskrifn. – Misstanke att reg.regeringen sjelf ville utgifva arbetet. – Vilkor att sonen Arnold skulle försättas i frihet. – – Vägran: hot, Kajaneborg. – Midtunder dessa tvister afled Joh. Messenius i början af Nov. 1636 i Uleåborg – begärt att begrafvas i Wadstena –|189| Reg.Regeringen svarade: i Uleåborg. »jJorden är allestädes Guds.»konsekvensändrat/normaliserat »Här hvila sig Doctorisspråk: latin Johannes Messenii ben.» »Själen i Guds rike, men ryktet kring hela verlden.»

5 Hans porträtt framför företalet till Scondia, afmåladt 1616. I omfattningen af lager och eklöf läses: Mors sine musis vitaspråk: latin. – Reg.Regeringen bjöd för arbetet 500 rdrriksdaler, men hon Lucia skyndade dermed ur riket och kunde icke förmås att återlemna det annorlunda än mot vilkor att den då fångne sonen Arnold skulle frigifvas. Detta måste beviljas, och efter mycket besvär ficks manuskr. tillbaka från Polen. – Tryckningen uppskjöts – Olof Rudbeck – »emedan Messenii historia kullstötte hvad man med så mycket arbete uppfört.» – Tr.Tryckt 1700. – Hela arbetet på latin – I klar stil och behagligt framställningssätt utan sin like. Brist på kritik – många hypotheser, mera djerfva, än sannolika, särdeles för den äldre historien – men ju mera han närmar sig till sin egen tid, blifva uppgifterna pålitligare, blicken skarpare – lärdom – drag af snille – det ojemförligt bästa, som dittills blifvit skrifvet i sv.svensk historia, – en hufvudkälla. – »Dess like skulle aldrig komma.»

6 Tionde boken af detta stora arbete, afslutad 1628, innehåller en krönika Finnarnes, Liffl:sLiffländarnes och Kurl:sKurländarnes krönika, – Esterne inbegripas under Liverne. – Som prof: att Fd redan under hednatiden varit deladt i 4 stora hertigdömen: Karelen, Tav:land, Nyland och Satakunda, hvartill sedan kommo 4 grefskap: Savolaks, Östb., Åland och Lappland. – Chronologin börjar från år 156 efter Syndafloden – till 1628, de flesta år med korta uppgifter. Nämnde år 156 säges neml.nemligen Noachs fjerde son Thuiskon ha stiftat ett rike mellan Don och Rhen, och härifrån utsände han år 193 eft. fl.efter floden ettdet första nybygget till Skandinavien samt gaf sina undersåter år 253 lagar och skrift. Thuiskon dog år 306 och efterträddes i vestra delen af sitt rike af Manses, i den östra af Sarmatas. Till Sarm:s rike hörde då Venederne, hkahvilka befolkade Östra Europa – under det att Skandin. befolkade hela sträckan från Torneå till Tyskland. – Odin 60 år före Chr.Christus – Fornjoter – Snö – Froste – 456 flydde Romare undan Attila – och grundade välden i norden – Venedilandia – Venelandia – Finlandia –

|190|

7 Joh. Messenius formades är äfven var förf.författare till vår enda f.finska rimkrönika, som först år 1774 blef tr.tryckt i Åbo under titeln: Joh. Messenii Berättelse af år 1629 om några gamla och märkvärdiga Fds handlingar, hkenhvilken innehåller en krönika om inbyggarnes härkomst, bedrifter, gudstjenst, konungar, regenter och biskopar med sv.svenska rim beskrifven. Företalet:

»Fromme, läsare, om du finsk är,

Denna bok må du hafva kär,

Medan hon dig och andra vis

Gör om ditt fäderneslands pris.

Här om de ting i ljuset fördt,

Som du ej förr har sedt, ej hördt.

Mig skall du dernäst ej glömma,

Som det månde så berömma etc.

9 Arbetet är, särdeles för äldre tider, lika okritiskt som det stora Scondia, men i alla fall af intresse såsom det första vi, utom biskopskrönikan, äga i Fds historia. Joh. Magnus. Sigfrid Aroni. – Prof. Bilmark utgaf derom en disput. 1775. – Man har af Joh. Messenius icke mindre än 58 tryckta arbeten. Särskildt ryktbara äro hans dramatiska försök, som uppfördes af hans lärjungar i Upsala och voro på sin tid mycket omtyckta. Meningen var att i 50 skådespel framställa hela sv.svenska historien, men endast sex blefvo färdiga, neml.nemligen Disa, Svanhvita, Signil och Blanka, Kristmanna komedi och Gustaf I:s komedi. De fyra förstnämnda tryckta.

10 I Danzig föddes 1608 Joh:s Messenii och Lucia G:s äldste son Arnold Johan, som sedan följde föräldrarna till Kajaneborg. – Uppfostr. katholik. Förställning. – 1623 rymde den 15årige gossen ur riket, men ångrade sig efter en tid och vände frivilligt tillbaka, då han och afgaf bekännelser om åtsk.åtskilliga stämplingar, dervid äfven fadren blef komprometterad. – Det oaktadt blef den unge Arnold insatt i fängelse, först i Sthm 1624, sedan 1626 i Kexholm.|191| Här satt den olycklige ynglingen fången i hela 14 år, och i hans sinne vexte en outplånlig förbittring mot den tidens maktägande. Emellertid tyckes hans fångenskap ej ha varit alltför sträng, ty honom tilläts att träda i äktenskap, och 1629 föddes i Kexholm hans äldste son Arnold. När P. Brahe kom till Fd, rördes han af ynglingens så föga förskyllda olycka,original: olycka och utverkade för honom friheten år 1640 och föreslog att han skulle fullborda för trycket fadrens histor.historiska arbeten. Arnold M. skickades till Polen och återkom g.ganska riktigt med fadrens efterlemnade mscr.manuscript. Nu fick han tillika uppdrag att skrifva Carl IX:des historia, och för honom lyckan begynte oförväntadt att småle mot honom. Kristina utnämnde honom till rikshistoriograf år 1646, han fick hemman och gårdar samt adlig upphöjdes i adeligt stånd. Men orolig, trätlysten och äregirig ej mindre än fadren råkade han snart i delo med hela verlden, föll i onåd och gaf luft åt sitt gamla hat i åtsk.åtskilliga smädeskrifter. ArSonen Arnold, olycksbarnet från Kexholm, vexte upp och blef fadren och farfadren lik. 1651 företog sig den hetsige och oerfarne ynglingen att i ett anonymt bref till pfaltzgrefven C. G. uppmana denne till öppet uppror, dervid drottn.drottningen borde afsättas och mördas samt adeln utrotas. C. G. skickade brefvet till drottn.drottningen, författaren blef upptäckt och jemte sin fader, som äfven befanns inblandad i flera stämplingar, dömd till döden. och halsh D. 22 Dec. 1651 gingo far och son båda till schavotten, fadren halshuggen, sonen steglad. Så slöt denna oroliga och olycksfulla slägt, ingen utan fel, men ingen heller nog brottslig att förtjena det hårda straff, som öfvergick dem. Man tycker sig skönja aristokratins mäktiga och hämdlystna hand – den kunde icke tåla uppkomlingarne af mjölnarens slägt – hatet var ömsesidigt – felen likaså – de svaga dukade under.

|192|

11 Carl X Gustaf. Pfaltzgrefvare (af palatiumspråk: latin) kallades under medeltiden en borgherre, som i kejsarens namn skipade rätt som domare öfver den kringliggande nejden. Efterhand blef bibehöll sig namnet blott för vissa delar af Tyskland, och värdigheten blef ärftlig hos slägten Wittelsbach. Denna delade sig i två grenar: det ännu regerande bayerska kurfurstarne, sederm.sedermera konungarne, och Kurpfaltziska so hvar huset, som åter sönderföll i flera mindre grenar. Ett af dessa små tyska furstehus bar titeln Pfaltzgrefvar af Zweibrücken-Kleeburg, och dess arfländer bestodo blott af tvenne slott, en köping och tio små byar. Från detta hus härstammade nu Sv:s och Fds konung Carl X Gustaf.

12 Hans fader pfaltzgrefven Johan Kasimir, f.född 1589, räknade sig slägt med sv.svenska konungahuset genom Carl IX:s 1:sta gemål Maria af Pfaltz, och efter hans land var litet, gjorde han 1613 en resa till Sv., för att försöka sin lycka. Här såg han vid hofvet den 20åriga prinsessan Katharina, Carl IX:s dotter af första giftet och halfsyster till kon. G. A. Hon var en prinsessa af utmärkta själsgåfvor, klok och högsint till sina tänkesätt. Båda kände sig ensama i verlden, och mellan dem uppstod en ömsesidig böjelse. Pfaltzgr. friade, men kon. och rådet hyste betänkligheter, emedan den furstlige friaren var så fattig, att han icke ansågs kunna försörja en furstel maka af kungligt blod. Dessutom bekände han sig till Calvins lära – Pf.gr.Pfaltzgrefven nödgades resa tillbaka till Tyskland och anskaffa en försäkran af sina bröder att han kunde tillförsäkra sin gemål 50,000 rdrriksdaler i morgongåfva och lifgeding, och sedan det tillika blef beramadt att prinsessan skulle ostörd få behålla sin luth.lutherska tro, erhöll han ändtl.ändtligen hennes hand. Brölloppet firades d. 11 Juli 1615 på Sthms slott i 8 dagar med gästabud och tornerspel; – Fd skickade, som vanligt, matvarorna för gästerne, och 50 läster öl gingo åt, men fattigdomen vid sv.svenska hofvet var så stor, att tapeter och sängkläder måste lånas af den rika adeln, för att värdigt fira bilägret.

13 Johan Kasimir var en stilla man, som mest tyckte om att sköta eget bo; derföre hvarken begärde eller fick han något befäl i kriget eller|193| någon andel i riksstyrelsen. Sedan det unga paret i tre år vistats i Sv., flyttade de ändtl.ändtligen 1618 öfver till pf.gr:s lilla furstendöme i T:land. Men just då utbröt 30:åra kriget, och emedan Joh. Kasimir var slägting och vän till den olycklige Pfaltzgrefven Fredrik, såg han efter slaget på Hvita berget vid Prag sitt lilla land utplundradt och på det grymmaste härjadt af de kejserlige. Han måste då med sin gemål fly undan till Strassburg, och af medlidande erbjöd dem G. A. en fristad i Sv. samt respgarrespengar. 1622 återvände Johan Kasimir med sin gemål till detta hland, och här föddes den 8 November 1622 deras son Carl Gustaf i Nyköpgs slott. Tidens fantasi, som var alltid var färdig att se tecken och under vid utmärkta personers födelse., Ssåg äfven, när detta barn döptes, såg presten en låge i form af en bindel kring barnets hufvud. – Sju barn, af dem 5 till vuxen ålder: Sönerne C. G. och Johan Adolf, döttrarna Krist. Magdalena, Maria Eufrosyne och Eleonora Katarina.

14 Kort derefter fick Joh. Kas. i förläning Stegeborg slott i närheten af Söderköpg, och här lefde han i stillhet största delen af sitt lif i huslig lycka med maka och barn, sysselsatt med att sköta sitt jordagods, utan annat afbrott, än när kon. 1630 anförtrodde honom uppsigten öfver sv.svenska kammarverket, hkethvilket han berömligt förestod till 1634. Två års dyra fälttåg bestriddes under hans tid ur skattkammaren, utan att denna blef tömd. – 8 trtunnor guld. – När kon. var död, syntes pfgr. som närmaste manlige anförvandt vara sjelfskrifven till förmyndare för den unga drottn.drottningen, och enligt någras berättelse hade kon. utsett honom dertill, men rådet var af annan tanke. Det fruktade att han skulle blifva herrarne för mäktig, – kanske också hans kända sparsamhet. Han uteslöts från förmyndarestyrelsen och visade intet tecken till missnöje, men mellan honom och den rådande högadeln uppstod från denna tid ett misstroende, som sonen C. G. insöp så att säga med modersmjölken.|194| Återresa till T:land Rikskansleren visade honom väl all yttre vördnad, men för öfrigt en likgiltighet, som gränsade till ringaktning. Långtänkta. När J. K. frågade rådet, om han borde uppfostra sina söner efter sv.svenskt eller tyskt bruk, svarades att det var en sak, som angick honom och icke rådet; han som fader måste väl bäst förstå att uppfostra sina barn. Det var tydligt, att man redan i god tid ville afklippa alla planer på Sv:s krona. – Han

15 C. G. blef emellertid uppfostrad efter sv.svenskt bruk, och tarfligt och enkelt. Den kloka modren visste – säger en af hans lefnadstecknare, att det träd, som skall vexa högt i norden, måste vexa vildt i dess skogar. Och sin första barndom tillbragte prinsen, klädd föga mest bland vallgossarne i Kolmårdens stora skogar och föga bättre klädd än de. Hans lust var tidigt att ströfva kring i skogarna, och dernäst att leka soldat med de andra gossarne hvarigenom hans kropp härdades och hans mod under små faror och äfventyr sattes på prof. – Christina – obs. C. R. Maria. – Bengt Baatz (Ekehjelm) – 15 år Upsala student 18 Febr. 1638 – Vårtermin – Lenæus – helpension – – Tal till Sv:s ära. – Dagbok –

16 Uppkallade för konsistorium.

17 – Utrikes resor: Holland, England, Frankrike, Schweitz. – Lifsfaror – Bernhard af S. W. – Umgänge med H. Grotius m. fl. – Ridderliga öfningar. – Återkom, hösten 1640. – – Sv.Svenska, tyska, latin, franska, italienska – vskapervetenskaper. – Sv:s lärdaste konung. Hans utseende vid denna tid: »Han bar på sin panna Wasaättens herrskarepregel, och i hans mörkblå ögon stod bedriften skrifven. I sitt umgänge mindre mångordig än eftertänksam, ägde han en var naturlig och behaglig värdighet. Hans vältalighet var öfverraskande.»konsekvensändrat/normaliserat