Trettiotredje Föreläsningen. 7/4 65

Trettiotredje Föreläsningen. 7/4 65.

1 RepetitionRepetition. Följder af Warschau. Ändrad krigsplan. Ff.Finnar och Ungrare. Ragoczky. Återtåg – Dmk. C. X och Polen. Rd: Michail Alexei. Östjön. Lithauen.

2 Ryska kriget 1656. Pufendorf C. G. s. 200. Försvarsanstalter. – Infall: 2 härar. 11,000 man framför Nöteborg – 250 lodjor – Franz Grave 120 m.man – Den starka strömmen – skjöt 2 lodjor i sank. F. G. dog under belägr. Förmanade. Äpplen och päron.

3 Rds krigsorsaker: Östersjön – Polen – En oklar, instinktlik förkänsla af framtida storhet rörde sig inom r.ryska folket och sökte sig luft. Sedan dess inre oroligheter voro stillade, sökte sig krafterna väg utåt. Framgångarna emot Polen gåfvo ett medvetande om styrka. RneRyssarne föreställde sig, att om de nu äfven blefve Sv. öfvermäktige och kunde återvinna sina 1617 förlorade provinser, skulle de blifva herrar öfver verlden. Tsarens titel. – Emellertid kunde ej det besvurna fördraget brytas, utan svepskäl, och dessa vittna om tidens bildning. Som förebud till kriget afsände reg. i M tsaren en skrifvelse till den sv. kon.svenska konungen, hvari han begärde att kon. måtte låta halshugga sina förnämsta ministrar, emedan de icke gifvit tsaren hans med rätta tillkommande titel, – en dåförtiden så vigtig sak, att bland RnesRyssarnes krigsorsaker mot Polen anfördes, huruledes Pol.Polackerne glömt att förgylla en bokstaf i tsarens namn. – Derefter: de sv.svenska sändebudens misshandl. i Moskva. – Kon. skickade reg.regementen till Liffld och Ingermanl. – I Liffland stod under M. DelaG. ett reg.regemente Karelare, och när dessa på sommaren fingo höra om RnesRyssarnes infall i deras land, blefvo de orolige. DelaG. fann då för godt att skicka dem, jemte fältmarsk. G. A. Levenhaupt, till Ffinska gränsens försvar. Pehr Brahe.

4 Infallet under Peter Potemkin. – Härjningar. ända till 7 mil fr.från Narva. – Befalln. att nedgöra eller bortföra i fångenskap alla Ff.Finnar och Svv.Svenskar af luth.lutherska läran, som icke ville afsvära sin tro och svära tsaren trohetsed. – Öfverlöpare. Uppmuntrades med löften att få sina herrars gods. – Från Nöteborg skickades 200 m.man till Nyen. – nedbrände staden – nedhöggo invånarne. – 70,000 trtunnor spannmål. – Stora saltförråder, som ej hunnit bortföras.|226| Under grufliga förödelser utbredde sig fiendens ryttareskaror öfver det värnlösa Karelen och ströfvade förbi de stora sjöarna ända inemot Kajaneborg, hvars murar dåer hejdade ett vidare framträngande.svårläst p.g.a. utsuddning Öfverallt rykte brinnande byar, folketoriginal: Folket flydde till skogarna, hela Fd kom i förskräckelse.

5 I Wiborg var kommend. Axel Stålarm nyss död. – Hans närmaste man, öfversten Kristofer Burmeister tog befälet med kraftig hand och uppbådade bönderne till försvar. Man hämtade sig från den första förskräckelsen och begynte sätta sig till motvärn. Modet lifvades af underrättelsen att G. Horn i Ingermld med 150 ryttare slagit 800 fiender på flykten. och till största delen nedgjort 800 fiender, och snart fick man veta, att han med 240 ryttare slagit 1000 fiender vid Koporie, dervid 300 af RneRyssarne med deras öfverste blefvo på platsen. När då Burm. förnam att RneRyssarne belägrade Kexholm, ryckte han ut från Wiborg med sin lilla här af 150 adelsryttare, 200 dragoner och 9 fanor fotfolk, mest bönder, inalles 1200 man. – Rautus. d. 14 Juli – 200 m.man, 4 fanor, all tross. – Uppmuntrad af denna framgång, ryckte han Burm. kort derefter för andra gången vidare till Taipale by och fann der ett af RneRyssarne inrättadt magasin, hkethvilket han bemäktigade sig och nedgjorde fiendens postering. – Undertiden hade Levenhaupt anländt och vidtagit i hast så goda försvarsanstalter, att fienden icke vågade intränga i Nyland och Tavastld. Adeln i Åbo län fördubblade sin rusttjenst. I Nyland och Tav:ld begärde Lhpt hvar 10:de man. Folket erbjöd sjelfmant hvar 8:de. RneRyssarne fortforo att belägra Kexholm och hade rundtomkring fästn.fästningen inrättat 6 skansar, i mening att uthungra fästn.fästningen

6 – Levenhaupt ryckte an med sin samlade styrka 1,600 m.man och artilleri och stormade en af dessa skansar. Redan hade hans folk bestigit vallen, men RneRyssarne värjde sig så tappert, att Ff.Finnarne åter störtades ned och förlorade 60 man döde, hvaribland öfv. Lagerkrantz, en kapten och en löjtant. – Härpå lät Lvhpt beskjuta skansen, och när mörkret inbröt, utrymdes den af RneRyssarne, som der qvarlemnade 100 döde. Nu beskötos de öfriga skansarne, men tvenne grofva kanoner sprungo, och anfallet måste upphöra. Lhpt fann sin styrka för ringa, och då den sumpiga, kuperade marken ej tillät honom använda rytteri, drog han sig tillbaka till och förenade sina trupper med G. Horn, 700 m.man som undertiden åter befästat det afbrända Nyen och derigenom tillstängt all seglation på Nevan. Afsigten var att med förenade krafter angripa den ännu tre grgånger starkare fienden, men han drog sig tillbaka inom sina förskansningar. Från Wiborg. Härifrån|227| hade Lhpt för afsigt att besvara fiendens besök med ett infall i Rd, då han insjuknade af ansträngningar och afled i Wiborg d. 24 Nov. (Rautus, Gymn. Å. T. 1776)

7 Wib. Gymn.Wiborgska gymnasister och scholaresspråk: latin återkommo d. 4 Juli från ett ströftåg i 2 komp.kompanier och aflemnade sina gevär – Undfägn.Undfägning på slottet med öl – erbjödo sig sjelfmant att gå ut – 9 gymn.gymnasister blefvo officerare – utm.utmärkte sig v.vid Rautus – Barthold Simonis som bar fanan, skjuten – begr.begrafven i R. kyrka –

8 Den 4 Nov. hade RneRyssarne tröttnat att belägra det fasta Kexholm och drogo derifrån med oförrättadt ärende till den ryska korps, som ännu fortfor att belägra Nötebg. F. G. dog under belägr. – förmanade. – När RneRyssarne d. 10 Okt. uppfordrade fästn.fästningen, svarades: »Äpplen och päron bortgifvas, men ej sådana slott.» I Nötebg funnos vid belägr. slut blott 72 m.man friske, i Kexholm 171. Af ett reg.regemente om 600 m.man återstodo blott 70. Det var pesten. Hela landet mellan Kexholm och Nötebg var så förstördt, att man på en sträcka af 30 mil ej kunde finna halm för hästarna, långt mindre underhåll för mskormenniskor. Men äfven den kunde ingenting uträtta och drog d. 17 Nov. till sitt land igen. Ett annat tredje ryskt parti hade belägrat Nyslott och deromkring uppfört skansar, likasom vid Kexholm. Flera försök att storma slottet blefvo med tapperhet afslagna. Slutl. närmade sig en finsk ströfkorps, och intog en af fiendens skansar med stormande hand, dervid 100 fiender blefvo på platsen och 2 kanoner eröfrades. Det bästa bytet var likväl befriandet af 500 personer af kringliggande orters folk, hkahvilka RneRyssarne höllo fångne, för att vid första lägenhet släpa dem med sig till Rd. Modfälldae af denna förlust, drogo sig RneRyssarne äfven här tillbaka. Så hade Fd inom årets slut blifvit befriadt från dessa fruktade gäster, utan att de med sitt anfall vunnit annat, än att lemna efter sig en bred sträcka af ödemarker, hkahvilka åter förstörde det olyckliga Karelens börjande välstånd.

9 All Ff:sFinnarnes tapperhet och all folkets beredvillighet för landets försvar skulle likväl ej ha förmått att afvärja detta hotande anfall, derest icke RnesRyssarnes hufvudsyfte legat åt annat håll. För dem var infallet i Fd tillsvidare blott en diversion i deras motståndarenss flank, och hufvudanfallet riktades emot Liffland. Sedan Ingermanld och Estld blifvit grymt förhärjade,original: förhärjade Dorpatoriginal: Dorpat., vände sig tsaren sjelf med 90 till 100,000 man emot Riga. Här förde M. DelaG. och gen. Helmfeldt befälet medöfver en besättning af endast 3,800 man, men försvarade sig så tappert, att den stora r.ryska hären efter 6 veckor måste upphäfva belägringen, sedan den dervid förlorat 14,000 man – Tsaren förlorade modet Harmsen ryckte tsaren sina bojarer i skägget, och när han följande året förnam pestens härjningar i Riga och Reval, vågade han ej. –|228| Kriget mot Rd fortfor 1657, men lamt på båda sidor. Fd var nu bättre rustadt till försvar, men så ringa var styrkan hemma i landet, medan den finska hären fäktade mot Pol.Polackerne och DskarsvårtyttDanskar uti sin konungs leder, att i Febr. 1657 funnos i hela Fd endast 1,100 m.man rytteri, 300 dragoner och 1,150 m.man infanteri, tillsammans 2,550 m.man regulier militär uti tjenstbart skick. Resten landtvärn. I Mars s. å.samma år hör man Horn klaga i bref från Wiborg, att »det så slätt beställdt är med vår militie, såsom ock eljest i landt- och civilsaker stora oredor.» – Danska kriget.

10 Enda gången fr.från 1617–1710. I Dmk gäste efter freden i Brömsebro en djup förbittring mot Sv. Denna grannes öfvermakt syntes alltmera hotande, Sv. kunde fr.från Pommern när som helst angripa Dmk i sidan, och nu syntes det genom besittn.besittningen af Polens kuster vilja bemäktiga sig hela Östersjön. På Dmks thron satt Fredrik III, full af ungdomens ärelystnad och angelägen om att genom lyckliga krigsbragder kunna frigöra sig från rådets tryckande förmynderskap. Dessa tankar mognade under Carl X:des motgångar i Polen och underhöllos af Holland, som hkethvilket till hvad pris som helst ville hindra Sv. att blifva för öfvermäktigt i Östersjön. Ögonblicket syntes gynnsamt, Sv. var utmattadt af kriget mot Polen, det hade f i Rd och Österrike fått tvenne nya och mäktiga fiender; Holland och Bburg väntade blott på ett passande tillfälle; men Dmk glömde dess Sv:s krigiske konung, dess krigsvana lilla, men ypperliga här, som då var utan jemförelse den bästa uti Europa, och dess eniga folk, som redan visat sig kunna bära så tunga bördor. Kriget var populärt i Dmk, vid riksd.riksdagen i Odensée ropade alla på strid mot de förhatlige Svv.Svenskarne, och så utrustades flottan och 4 arméer 34,000 på engång, för att från tre sidor anfalla Sv.

11 ISedan Dec. 1656 visste man i Sv. hvad man hade att vänta. Det kändes tungt att möta en ny fiende, men man var tvungen att rusta sig till försvar. Nya gärder, nya utskrifningar ökade folkets bördor. – Hela försvaret: G. Horn † 1657. P. Brahe. – C. G: Cromvell delning af danska riket. Stämplingar. Kejsarkronan.|229| D. 5 Juni ankom d.danska krigsförklaringen, och Ssommaren 1657 utbrast kriget. Detaljerna. Bönderne värjde Sv. – Douglas, Otto Stenbock. – Czarnecki, Pommern.

12 Kung Fredrik hade väntat att hans motståndare skulle ant.antingen qvarhållas i Polen, eller skynda sjövägen tillbaka till sitt hotade rike, och utseglade derföre med d.danska flottan för att afskära honom återtåget. I stället bröt C. G. d. 26 Juni upp från Bromberg i WPreussen och marscherade med sådan snabbhet, att flera hundrade hästar tillsatte lifvet. D. 10 Juli mönstrade han sin lilla här vid Demmin, och d. 18 Juli stod han redan, till Dmks och verldens förvåning, vid gränsen af Holstein. Den här han medfört från Polen var endast 6,000 man stark, krutsprängda, i trasor höljda soldater, Sv.Svenskar och Ff.Finnar, men folk af det slag, hvarmed man eröfrar verlden. »Det finns ingen bland dem – sade man om desse krigare, – som ej 30 gånger varit i elden.»konsekvensändrat/normaliserat I Pommern drog han till sig förstärkningar – nu 13,000.

13 C. G. fann danskarne oberedda på detta anfall inom deras område. Mot honom stodo 15000 man, men oöfvadt folk. De veko nästan utan strid, och redan i slutet af Aug. stod han i Jutland, sedan hela Holst. och Schlesw. blifvit eröfrade. – D. 24 Okt. intogs Wrangel fästn.fästningen Fredriksudde (Fredericia) med storm med stora krigsförråder och nära 3000 fångar. 4000 mot 6000 under marsken Bille. = med undantag af öfvermakten lika med nu. – Nu var hela det d.danska fastlandet i Sv:sSvenskarnes våld, och snart intogs Alsen. – Hela Dmk råkade i bestörtning. Många flydde från Fyen.

14 C. G. var då i Wismar och sökte med diplom. underhandl.diplomatiska underhandlingar afväpna sina öfriga fiender, en i sender. Misslyckades Endast en lysande krigsbragd kunde rädda lyckan, och nu som alltid var C. X G. färdig att våga allt.

15 Han ville till Fyen. – Flottan. – Vintern inbröt och blef ovanligt sträng. Flottorna stängdes i deras hamnar, sunden isbelades. Natten mot d. 27 Jan. 1658 blef kölden så bister, att om morgonen hela Lilla Bält låg fruset i spegelblank is och »Gud gjorde en brygga öfver hafvet för C. X och sv.svenska armén.» – Vid Heilse, mellan Hadersleben och Kolding samlade kon. sin här. Isen pröfvades och bar öfver halfva sundet, men närmast Fyen var strömdrag.

|230|

16 Tre oroliga dagarygn tillbragte kon. utan sömn och hvila, men kölden fortfor. Ändtl.Ändtligen d. 30 Jan 1658 en klar vinterdag, vid soluppgången skedde det minnesvärda tåget öfver Lilla Bält. Det var 3000 till häst och 9000 till fot, Sv:s och Fds enda armé, som vågade lif och rike på den bräckliga isbryggan. Aldrig förr hade man sett ett så vågadt företag. Kolonnerna gingo spridda, ryttarne ledde sina hästar vid tygeln, och likväl gungade isen vid hvarje steg under denna mskomassamenniskomassa. Men det lyckades. På stranden af Fyen stodo 5000 danskar för att emottaga de ovälkomne gästerne. De anföllos från två sidor, försvarade sig tappert, men blefvo ant.antingen nedhuggne eller tillfångatagne. Vid detta Under striden ville kon. göra en omväg förbi stranden. Då brast isen för tyngden af den tätt ridande ryttareskaran. Två sqvadroner försvunno utan räddning i djupet och med dem kon:skonungens och det fr.franska sändebudets vagn, men kon. med de öfriga redo endast längre ut, der isen var starkare, och kom lyckligt öfver. Segern var vunnen och snart var hela Fyen i Sv:s våld. Till kon:skonungens planer kan man sluta deraf, att han begynte bortskänka gods på Fyen. Fredsanbud, Stillestånd.

17 Det var den unge, sedan så ryktbare Erik Dahlberg, som – Det var också han som – Frestelsen var stark, när Selands kust som en blå strimma utbredde sig i den töckniga fjerran. – Efter flera dagars tvekan och mot sina erfarnaste härförares råd, beslöt sig kon. att öfvergå Stora Bält likasom förut det Lilla. D. 6 Febr. på mor Från Fyen till Sd var kortaste vägen från Nyborg till Korsör, men farlig. Den längre, men säkrare vägen gick öfver öarna Taasing, Langeland, Laaland och Falster. – Valdes – Dahlberg ansvarade med sitt hufvud för utgången, och kon. utropade: »nu, bror Fredrik, skola vi talas vid på god svenska».

18 Natten mot d. 6 Febr. begyntes det farliga tåget. »Det var – säger fr.franska sändebudet Terlon – någonting förskräckligt att tåga om natten öfver detta tillfrusna haf, hvarest hästarnas trampande upptinat snön, så att|231| vattnet stod alnshögt på isen och man hvarje ögonblick måste frukta att på något ställe finna hafvet öppet.» När dagen inbröt stod kon. på Langeland och derifrån bar det vidare ut på öppna vida hafvet, som här är 3 sv.svenska mil bredt, till Laaland med Dahlberg i spetsen. Äfven detta lyckades, och kl. 3 e. m. stod hären på Laaland. – Redan nu vexte, som vanligt, hans C. G:s planer med framgången, »Ingen kan hindra mig att behålla dessa conqueter» – skref han till sv.svenska sändebudet i London. »Hjelper mig Cromvell, och kommer jag i full besittning af Dmk och Norige, vill jag åt England afträda Bremen och fri sjöfart i Sundet.»

19 RepetitionRepetition. 13/54 69. Fd 1656. Frans Grave. Krist. Burmeister. Wiborgs Gymnas. G. A. Levenhaupt. Rautus, Taipale Kexholm, Nyslott. Rustningar. Danska kriget. C. X:s tåg till Jutl. Fredriksudde. Lilla Bält 30 Jan. 1658. Stora Bält 6 Febr.

20 Framför denna underbara här, som trotsade allt, gick ryktet som en löpeld och förlamade allt motstånd. – Öarna underkastade sig. D. 9 Febr. gick kon. med sin här vidare till Falster, hvilade der en dag, och fortsatte sedan, d. 11 Febr., marschen öfver isen till Seland. – Eng.Engelska sändebudet. »Är ni här?» – »Ja, men det förunderligaste är att Ed. Maj.Eders Majestät är här.» – Utan att låta uppehålla sig, fortsatte kon. genom djup snö sin marsch emot Köphmn, som var starkt befästadt mot sjösidan, men mot landsidan hade endast förfallna vallar, emedan man derifrån icke väntat någon fiende. När han stod en mil derifr.derifrån, erbjöd sig eng.engelska sändebudet att inom 24 timmar bemedla fred. – Farorna. – Kon. mottog anbudet.

21 Fabian Berndes l.eller Berends. Slägten var af fransk härkomst. och hade 1554 blifvi hade Johan Berndes blifvit inkallad af Gustaf I till lärare för hans söner Magnus och Carl. 1574 adlad och bekom fick gods i Tyrvis m. m. 1576 fick han Borgå ladugård, till hkenhvilken hörde 60 kronans gårdar. – 1579 utbyttes denna förläning mot Hattula by i Wonå. – Indrogs af hert. Carl. – Hans son var Joachim Berndes, slottslofven i Wiborg, kammarrådoriginal: kammaråd, sedan ståth.ståthållare i Riga. Fick 1614 tre byar i Borgå socken, var känd som bondeplågare och dog 1623. – Hade 2 söner: Johan, som slutl.slutligen blef riksråd (orgel till Borgå kyrka) – och Fabian Berndes f.född 1610. Blef en af C. X:s ypperste krigare och anförde Ff.Finnarne i slaget vid Warschau, der kon. sjelf andra dagen sjelf red i spetsen för Ff.Finnarne och slog Tatarerne tillbaka. – Fab. B. följde med sin trupp kon. till danska kriget och anförde det tredje afgör.afgörande anfallet mot Fredriksudde d. 24 Okt. 1657. Vid tåget öfver Lilla Bält d. 30 Jan. 1658 anförde Fab. B. svenska venstra flygeln. – Tog dervid 500 d.danska ryttare tillfånga. För sina bragder hade han d. 18 Febr. 1654 blifvit af Krist. upphöjd i friherrligt stånd. – C. X, liksom G. A., ansåg Finnarne så pålitliga, att han ofta begagnade dem till lifvakt. – Så på Seland – danska sändebuden.