Femte Föreläsningen. 14/2 65

|33|

Femte Föreläsningen. 14/2 65.

1 Gustaf Adolf uppträdde i Tyskland påi den möjligast gynnsama tid. Detta land, styckadt imellan så många herrar, af hkahvilka kejsaren erkändes till namnet som öfverhufvud, var då deladt i fyra stora partier, som inbördes bekämpade och afundades hvarandra. Katholikerne voro delade mellan i två läger: kejsaren, som under masken af religionsnit sträfvade efter oinskränkt makt, och ligan, som med kurf. af Bajern i spetsen var lika fanatisk i religionsförföljelser, men fruktade och hatade det kejs.kejserliga enväldet och nästan lika högt som protestanterne. Dessa åter voro på samma sätt delade uti tvenne läger: 1) det neutrala protest.protestantiska partiet, som ej ville hålla med båda partierna stöta sig hvarken med kejsaren eller sina trosförvandter, hålla med den som hade makten, vända kappan efter vinden och fiska i grumligt vatten. Dit hörde främst kurff. af Sachsen och Brandenbg dernäst Braunschweig, Pommern, Hessen Darmstadt, riksstäderna, m. fl. och partiet understöddes af Holland och Dmk. 2) Det undertryckta protest.protestantiska partiet, som stod i fara a såg sina länder öfversvämmade af de kejs.kejserliga härarna, sig sjelfva förföljda och fördrifna, och som i sin yttersta nöd voro beredde att kasta sig obetingadt i Svv:sSvenskarnes armar. Dit hörde Kurpfaltz, Wurtembg, Hessen Kassel, Meklenbg, Baden Durlach m. fl. Att med dessa förtrycktas hjelp tvinga de neutrala att taga parti och sedermera begagna söndringen mellan katholikerne, för att tillintetgöra deras öfvervälde, sådan var G. A:s naturliga, hans nödvändiga politik.

2 Just i samma stund han landsteg på Tsvårtyttds jord, hade söndringen mellan katholikerne vext till sin höjd, genom sjelfva deras segrar. Ligans fältherre, Tilly hade dittills den obesegrade Tilly hade blifvit afsatt, emedan han tjenade sin herre, kurf. af Bajern, bättre än kejsaren, och i hans ställe hade Wstein kallats till öfverbefälet. Innan kort hade hans här vuxit ända till 130,000 man, med hkahvilka han skördade frukten af Tillys segrar, öfversvämmade norra Tyskld och|34| med sitt öfvermod, med sina truppers tygellösa framfart injagade lika mycken skräck, lika mycket hat hos prot katholikerne, som hos protest.protestanterne Slutligen lyckades det ligan och dess anhängare att på riksdagen i Regensburg i Juni 1630 utverka Wsteins afsättning. Förbittrad drog denne sig tillbaka till sina slott i Böhmen; stjernor hans stora armé, som sammanhållits af hans namn, hans rikedomar och utsigterna att under hans fanor rikta sig med skoningslös plundring, skingrades snart i alla väderstreck – en del af denna förvildade fribyt soldatesk, som ständigt sålde sig åt den mestbjudande, tog gick uti sv.svensk sold, och Tilly, som nu återfick öfverbefälet, nöjde sig till en början med att bevaka Sv:s rörelser och tukta det upproriska Magdeburg, som under sin fördrifnesvårtytt, men återkomne erkebiskop, den s. k. admisvårtyttnistratorn, markgrefven Christian Wilh. af Brandenbg, öppet slutit sig till sSvv:sSvenskarnes parti.

3 G. A. stod ännu på vintern i början af året 1631 i Pommern, norra Tyskld, rensade Pommern, gjorde ströftåg till Mklenbg och tog fästning efter fästning för att betrygga sin ställning. Fästningskriget. Frankrike. Richelieu. Den 13 Jan. 1631 afslöt kon. i Berwald en subsidietraktat på sex år med Frankrike: vilkoren voro 400,000 rdrriksdaler om året, hvaremot kon. af Sv.konungen af Sverige skulle uppställa mot kejsaren minst 30,000 man till fot och 6000 till häst samt lemna kathol. fri religionsöfning. – På detta sätt tryggad, med fästningarna i sin rygg, bröt kon. ändtl.ändtligen i Mars mot söder, intog Frankfurt an der O., och hade för afsigt att öfver Brandenbg tåga mot Elben, för att undsätta Magdeburg. Men dertill behöfde han försäkra sig om fästningarne Küstrin och Spandau i sin rygg – och innan kon. med ett välbeväpnadt besök i Berlin lyckats förmå kurf. af Brandenbg till detta medgifvande – innan han|35| lyckades förmå den fege kurf. af Saxen att öppet förklara sig för taga hans parti, förspilldes en dyrbar tid, och Magdeburg var förloradt.

4 Allt sedan hösten hade först Pheim, sedan Tilly, så åter Ppheim kringrännt denna rika stad med dess 40,000 invånare, och fastän deladt mellan partier inom sitt sköte, hade Magdebg med framgång försvarat sig under ledning af den tappre sv.svenska öfversten Falkenbg. Men iI slutet på Mars återvände Tilly – belägringen allt trängre blef den krets af jern, som slöt sig kring den oly åt förderfvet invigda staden – men så säkre voro dess borgare på sv:ssvenskarnes snara undsättning, att de for missvårdade sina soldater och fröjdade sig öfver Tillys förmenta aftåg, när han – eller rättare Ppheim, d. 20 Maj 1631 tidigt på morgonen lyckades genom öfverrumpling tränga in öfver murarna, hvarefter staden öfverlemnades åt denna gräsliga plundring, som fläckade tidehvarfvet och Tillys ära samt icke utan skäl af honom förliknades vid Trojas och Jerusalems förstöring. Dessa händelser äro bekanta. Mindre bekant är, att Tilly icke der var den bosvårläst p.g.a. överskrivninghjertlöse bödel, för hkenhvilken man härtills ansett honom, utan att soldaternes raseri gick vida längre än meningen var; – och likaså är det numera utredt, att Tilly verkl.verkligen ämna upphäfva belägringen, att det var Ppheim, som dref Tilly emot hans vilja till denna stormning samt att Tilly dervid hade för afsigt att uppoffra Ppheim och lemnade honom i det längsta utan understöd. Ty mellan dessa båda härförare rådde, likasom mellan Tilly och Wallenstein, ett outsläckeligt hat.

5 Med sorg och harm förnam G. A. denna tilldragelse. Han ryckte med sin här framför Berlins portar och tvang kurf. till öppet förbund – han trotsade i sitt läger vid Werben Tillys anryckande makt och slog ett anfall blodigt tillbaka –|36| han drog åt nordvest och insatte hertigarne af Meklenbg i deras arfländer. Så förgick sommaren. Då kastade sig Tilly, 40,000 man stark, på kejsarens befallning in i det härtills af kriget förskonade Saxen, för att tukta detta kätterska land, hvars furstes tvetydiga hållning icke förmådde köpa honom kejsarens nåd. 200 brinnande byar betecknade Tillys väg, och ilbud efter ilbud sändes af den förskräckte kurfursten till den sv.svenska konungen med begäran om hjelp.

6 Derpå hade kon. länge väntat. Nu var allt klart. Nu måste äfven Saxen, reformationens vagga, det rikaste och mäktigaste af Tysklds protest.protestantiska länder, och hkethvilket ensamt räknade flera invånare, än hela sv.svenska monarkin, ställa sig med öppet visir i de stridandes leder. Förbundet afslöts d. 11 Sept., d. 15 Sept. förenades sv.svenska och saxiska härarna, och den 17 Sept. n. st.nya stilen år 1631 stod det ryktbara slaget vid Breitenfeld, en by nära staden Leipzig i Saxen.

7 Jag behöfver icke upprepa detaljerna af denna i alla tider märkvärdiga drabbning, der å båda sidor kämpades med största tapperhet, skicklighet och ihärdighet från kl. 10 f. m. ända till qvällens mörker; der sax.saxiska flygeln i början kastades öfverända, flydde och gaf allt förloradt; der G. A:s nya krigskonst, hans artilleri och alla hans truppers oförlikneliga disciplin slutligen afgjorde segern och der 10,000 döde, utom dubbelt så många sårade, på aftonen betäckte det blodiga slagfältet. Jag erinrar endast om den lysande andel, som Ff.Finnarne ägde i dagens ära – särdeles det f.finska rytteriet under Stålhandske 700 m.man, som ytterst på högra sv.svenska flygeln gång efter gång afslog de öfvermäktiga anfallen af Ppheims jernklädde kuirassierer, kärnan af det kejs.kejserliga rytteriet – vidare huru Ff.Finnarne hade en lejonpart i eröfringen af det kejs.kejserliga artilleriet och de hårdnackade striderna i slutet af drabbn.drabbningen, samt G. Horn i spetsen för sv.svenska venstra flygeln med i början endast 3,500 m.man, sedan 7000 i två timmar stod som en mur mot 16000 m.man kärnan af Tillys infanteri, i deras of tunga fyrkanter.

|37|

8 Det var den f.finska ärans första stora blodsdop i striden för sanning och rätt, för frihet och ljus; det var här Ff.Finnarne för första gången åter fingo ett namn i Europa. När natten kom, var den dittills obesegrade Tilly totalt slagen, den här, som varit Tysklands fasa skräck och protest:sprotestanters fasa, var skingrad, Saxen befriadt, den kejs.kejserliga makten bruten, Tyskland öppet för segraren och Europa, alltefter dess sympathier, deladt mellan beundran och fruktan.

9 Slaget vid Breitenfd bildar en vändpunkt i G. A:s historia, likasom i 30åra kriget och uti Fds krigsära. Dittills hade han uppträdt som Sv:s konung i spetsen för ett litet, men tappert folk i strid för sina trosförvandters sak. Härefter uppträdde han som chef och främste man icke blott för den evang. läran i Tyskland, utan för msklighetensmensklighetens framskridande, för framtidens ljusare makter. Från denna stund tillhörde han icke mera Sv. och Fd, icke mera sig sjelf; han tillhörde verlden, han var invigd åt de en stora idéer och han hade en klar förkänsla af att denntta invigning innebar offret af hans lif – Ty »Jag ser mig sjelf ingen rolighet mer hafva att förvänta förr än den eviga roligheten.» dDet eviga i lifvet tål ingen förgänglighet,original: förgänglighet ingen jordisk sjelfviskhet vid sin sida; dDe stora idéerna innebära alltid ett offer af personligheten, som för dem och i dem försvinner för msklighetenmenskligheten. Derföre hafva alla mskighetensmensklighetens heroer, gått under att börja med Honom, som stod på engång inom och öfver msklighetenmenskligheten, gått under för i sin idé, och allt det största i lifvet har blommat upp öfver grafvar. – Från Derföre bildar slaget vid Brfd en vändpunkt också i G. A:s krigföring. Den ytterliga försigtighet, som dittills varit ett utmärkande drag i hans krigskonst, förbyttes hädanefter till ett allt djerfvare framryckande. Makten af hans idé dref honom oemotståndligt framåt.

|38|

10 I stället för Wien – bröt han på hösten in öfver Thur.wald i Franken – Bamberg, Wurtzburg och Mainz – Main fl. Pfaffengasse. Här ville han förskaffa protest.protestanterne i södra Tyskld luft och tillika i dess rika nejder förskaffa sig medel till krigets fortsättande. – Stor var förskräckelsen bland Frankens fanatiska katholiker öfver detta kättarnes oväntade besök och öfver dennssa främlingar från den högsta norden, bland hkahvilka ishti synnerhet Ff.Finnarne voro illa anskrifne för sin beryktade trolldom. Skaror af bönder rotade sig tillsammans att göra motstånd, i förlitande på helgonens omedelbara bistånd, men blefvo utan svårighet skingrade. Fästen och Fanatismen, underblåst af jesuiterne, sammansvor sig åter mot kon:skonungens lif, men åter förgäfves. Fästen och städer öppnade, än godvilligt, än efter hårdnackadt motstånd, sina portar för segraren. Wurtzburg gaf sig efter under af tapperhet, der skottar och Ff.Finnar utmärkte sig. Man Frankfurt am Main och slutl.slutligen Mainz tvungos att mottaga de nordiska gästerne. Der f Hela tåget in på vintern var ett snabbt och beständigt segertåg, och i de rika vinterqvarteren såg man den tarflige f.finska soldaten, van vid sitt barkbröd, fylla stormhatten med ädelt vin och doppa till frukost sin semla deri.original: deri

11 Visst köptes dessa goda dagar med ständiga faror. Tilly, som, förstärkt af Fugger och Altringer, åter samlat en betydande här, drog som en fridlös, orolig ande i sv.svenska härens spår, utan att våga angripa. I Pfaltz kämpade Ff.Finnarne med Spanjorer – först sent på vintern togs qvarter någon rast – för hären i Mainz, för konungen i Frankfurt. Här besöktes han af sin gemål, här omgafs han af ett Tds furstar och främmande sändebud; – det var samlades kring »snömajestätet», som nu tycktes vexa till ett berg af granit, ett smickrande hof, och Tysklds kejsarekrona syntes vinka hägrade i den nära framtiden.

|39|

12 Men allt detta var blott en kort solglimt mellan hårda vapenlekar. Kon.Konungen af Sv. hade vid denna tid icke mindre än 9 arméer på engång i fält, med tills.tillsammans 100,000 man, som liknade en kil, indrifven i Td med spetsen i Mainz och basen vid Ösjön. I Febr. 1632 brast kriget ånyo lös. Horn tog Bamberg, men måste åter uppgifva det. första. Kon. utryckte d. 3 Mars från fFrankfurt, drog flera Horns, Banérssvårtytt korpser till sig och gick, 40,000 m.man stark, att uppsöka Tilly, »den gamle korpralen». – Det var under denna marsch han besökte Nürnberg. – Tilly gick undan åt att skydda Bajern, och G. A. följde honom, tog fästn.fästningen Donauwerth och beslöt att inrycka i Bajern, för att krossa den kath.katholska ligans makt i sjelfva dess st hufvudsäte. – För att inkomma i Bajern, måste han öfvergå Lech – och då följde denna berömda öfvergång den 15 April, som lyckades tvärtemot de erfarnaste fältherrars råd – ett dittills oerhördt vågspel. Det var här den gamle Tilly dödligt sårades – det var här Ff.Finnarne räknade sintt andra tredje lysande vapenskifte i detta krig, när de, anförde af C. G. Wrangel, voro de förste, som öfvergingo floden och försvarade den motsatta stranden –

13 – Sedan Bajern – Augsburg – München – Ingolstadt förgäfves – Landshut östligast, mot Regensbg – München d. 17 Maj –

14 Wallensteins återkallande – vilkor – 300 värfvare – ej befälet – sedan i ett af kejs.kejserliga arfländer, Meklenbg, öfverhögheten öfver alla protest.protestantiska eröfr.eröfringar – alla behof – allt öppet – ej kejsaren. –(G. A. underskattade.)tillagt av utgivaren

15 Znaim i Mähren – Kurf. och Wsteins möte i Eger – April 60,000 man »Hvem som är herre»

16 – Konungen vek – stadnade vid Nürnbg – Wstein förbi Axel O. – Alte Veste – 25 Juni – Strid 3 Sept. 22 Juni – Stålh. Cronenbg Kurf.Kurfursten 18 Sept. Ws. 23 Sept. – Wsteins aftåg –