Tjugonde Föreläsningen 22/3 64

Tjugonde Föreläsningen 22/3 64.

1 Hfors – Sandhamn. Framtidsblickarna. Gustafs afsked. Erik. Cecilia. Hans död. Obs. Befrielsen, Reformationen, Arfföreningen. Friheten. Svensk konung. Fd – ej lyftat – men bibehållit honom på thronen – Dacke – Nationaliteten.

2 Med kon. Gustafs död begynner i Sv:s och Fds historia ett tidskifte, som med rätta har blifvit kalladt dramatiskt, både derföre att dess skarpa konflikter hade sitt upphof och sin förklaring icke allenast i skickelsens tvång, men fastmer i de handl. hufvudpersonernas karakterernas utveckling. Karakter = fatum.original: fatum Det var brödrafejden mellan konung Erik å ena samt hertigarne, hans bröder å andra sidan, främst hertig Johan. Insatsen i detta vågspel – vågadt, ödedigert å båda sidor – voro Sveriges och Fds kronaor – ty äfven Fd stod nu denna tid ganska nära att erhålla en krona. Engång förut hade norden skådat en sådan brödrafejd, när Magnus Ladulås söner kifvades om makten. – dDen hade kostat gräsliga brott och strömmar af blod – och äfven då stod en hertig af Fd väpnad mot Sveriges konung. Den gamla kung Gustaf kände för väl sitt lands historia, för att icke ihågkomma det förflutnas varningar. Men han synes i sin egen öfvertygelse ha gifvit vika för en politisk nödvändighet.|135| Det berättas, att engång när kon. Erik i sitt bekymmer sade till Göran Person: min sal.salige fader gjorde mig svåra dagar, när han gaf hertigdömena åt mina bröder; – då svarade G. Person: ja, men sal.salige konungen sade till sin ursäkt, att värre blefve, om de icke vore mäktigare än herrarne och rådet, om desse med sitt anhang skulle försöka köra bort min stam, för att sjelfva fästa sig vid riksstyret, som de väl minnas att deras förfäder regerat detta fattiga riket. Konung Gustaf – fortfor Göran P. – kände svv:ssvenskarnes afund och föredrog splitet emellan konungen och mäktige bröder framför det att konungahuset skulle bortjagas och riket förfalla i söndring, väl vetande att detta stod, fastän träta uppkom i konungahuset, men föll, om herrarne kommo till makten. – Utgången visade att han den gamle kung G. spådde rätt; men icke destomindre anser den store sonsonen Gustaf Adolf hafva farfadren hafva felat deri, emedan, säger han, »brödrasamdrägt är ock sällsam att finna, och sällan finnas makt och enighet på ett ställe. Desse herrar voro för mäktige undersåter.» Konseqvens af riket privategendom. Dynastiska intressen.

3 RepetitionRepetition 7/11 67. G. Wasas slut. Riksdag. Omdöme. Frukter. Svensk. 3 seklers anarki. svensk. Sv. hist. ej efter förordningar – Svensk. Dramat. Skifte. Bref. Erik.

4 Här blir nödigt att med några ord belysa brödernes olika karakterer, som alla hade blott det gemensamt, att de ärft något af Wasablodets hetsiga lynne, dock mest Erik, som Erik ärfde jemte detta fädernearf tillika ärfde modrens ostadiga, konstiga lynne. Katharina af Lbg. Redan hans födelse var, liksom Christian II:s,svårtytt ett föremål för olycksbådande profetior. Han föddes på Sthms slott Luciedagen d. 13 Dec. 1533, och hans födelse denna förväntade tilldragelse hade i tre dagar hållit drottning Katharinas omgifning likasom henne sjelf i en smärtsam oro. När det led mot kl. 9 på aftonen, inträdde i förmaket hofvets stjerntydare och sade: »fallen alla på knä och bedjen med mig att han Sveriges blifvande konung icke födes på denna timman, ty på himmelen äro så svåra och onda tecken, att föddes han nu, så blefve han alltsvårtytt Sveriges rike ett sorgebarn.» – Medan han ännu talade, hörde man det nyfödda barnet bitterligen gråta i sängkammaren; och denna och det befanns att prinsen vid sin födelse hade båda händerna fyllda med blod,. hvarföre äfven Redan hans moder skall hafva sagt: jag fruktar att han blifver en omild och blodgirig herre. Men stjerntydarens spådom, som nära shängdesammanhängde med tidens tro på stjernornas inflytande, gick sedan icke ur folkets minne.

|136|

5 Erik var sjelf astrolog: denna spådom blef troligen icke utan inflytande på honom sjelf. Han var ansåg sig af stjernorna invigd åt till sorg och undergång, till andras och egen ofärd: han trodde derpå, och han blef hvad ödet förutsagt. Hans första minne var hans moders tårar, oförstådd och bedragen på sin kärlek, som hon var i denna kalla nord. Och oförstådd, likasom hon, gick äfven hennes son genom lifvet, främmande för sina närmaste, en enda undantagen. – Hans barndom och första ungdom lofvade likväl någon tid att straffa stjernorna med lögn. Erik uppvexte stark och frisk till kropp och själ, fick den tidens bästa uppfostran och blef lika kunnig i all lärdom, som framför andra utmärkt i alla kroppsöfningar. Bollhus. »Eriks bollar, sade kung G., blifva engång hans gunstlingars guldäpplen.» Hans förste lärare var Luthers och Melanchtons lärjunge G. Norrman Calvinist; senare fransmannen Dionysius Beuréus. Latin – mathematik – astrologi – musik – måleri – poesi = förfeladt ämne till en artist (Cygn.) Han var klok, mången gång stundom storsint – men derjemte begifven på nöjen och slöseri, nyckfull, häftig, obetänksam, mycket misstänksam, på slutet mjeltsjuk som fadren. En sägen att han i ungdomen, vid en lek uti slottsalen skulle ha stött sitt hufvud emot en ljuskrona och deraf fått en rubbad hjerna, förtjenar föga uppmärksamhet. I karakteren funnos förvirrande motsatser nog. Hela hans personlighet var en sällsam blandning af stora naturgåfvor och otyglade lidelser: hans rätta väsen var vankelmod. Smickrare förvärrade hans onda böjelser, hans mjeltsjuka;original: mjeltsjuka gjorde hans hof i Calmar stod i elakt rykte för utsväfningar; hans uppförande mot den gamle fadren var icke det bästa och grundadt på ömsesidig motvilja. Erik misshagade sin fader alltifrån barndomen. Bollhuset I det företräde kon. Gustaf tidigt visade sin älskade Margarethas förstfödde, prins Johan, låg första fröet till brödrafejden. Erik såg det med harm och fruktan. »De kifvades i barndomen om leksaker, och sedan om län land sedan om riken», säger Messenius. Båda bröderne liknade hvarandra i räddhåga, dold under storsinta åthäfvor. Geijer säger om dem, att de förföljt hvarandra under ömsesidig bäfvan. Hertig Johan 4 år yngre, var, likasom Erik, reslig, skön, manlig och välbildad till sitt yttre – med ett uttryck af godhet och mildhet i hela sitt väsen, hvilket väl ock öfverensstämde i ungdomen med hans rätta natur, som var svag och undfallande. Efterhand utvecklades hos honom genom tidens frestelser en ärelystnad, som icke skydde medlen, icke heller stod i något förhållande till hans karakter och förmåga. Han var för öfrigt, också han, en lärd herre, ishti synnerhet i theologiska ämnen, talade många språk och var som ung mycket älskad af hela sin omgifning.|137| I senare år blef hans långlagda ansigte allt blektare och dragen slappa; hans rödlätta skägg förskaffade honom i folkets mun öknamnet Rödskägget. – Tredje brodren var hertig Magnus af Ögöthld – häftig – ännu ung blef han vansinnig – en del säga af sorg efter fadrens död, andra af sorg att när kon. Erik tvang honom att underskrifva sin broder Johans dödsdom. Folktron var likväl icke nöjd med denna förklaring. Den diktade om honom sällsama visor. Än sades att: – elfhögen – hafsfrun i Wettern – fönstret i Wadstena slott. – På detta slott lefde hertig Magnus i stilla vansinne ännu 35 år efter fadrens död. Vansinnet ärftligt i Wasahuset = mjeltsjukan.

6 När konung G. tillslöt sina ögon, var Erik 27, Johan 23, Magnus 19 och yngste brodren Carl endast 10 år gammal. Hertig Carl af Södermanld hade således då ännu ej hunnit röja sitt skarpa hufvud, sin energiska vilja och sin starka ärelystnad – men redan vid 15 års ålder visade han sedan, vid belägringen af Varberg, ett oförfäradt mod. Han var den ende af kon. Gustafs söner, liknade fadren, som ägde verkligt mod och den ende som uti kraftig vilja liknade fadren och orubbliga föresatser.

7 Vid fadrens frånfälle var Erik stadd på sin friarefärd till England. obs. Han hade dertill beredt sig med största prakt, hade låtit i Antverpen förfärdiga 100de dyrbaraste drägter m. m., allt redan i fadrens lifstid hkethvilket gjorde djupa hål bland silfvertackorna i det ryktbara Eskils gemak. Att han öfvergaf sin fader på en tid, när alla väntade den gamle kon:skonungens död, var ett drag af det oblida förhållande, som ägde rum mellan fader och son. Men det hade tillika ett politiskt syfte. Stjernorna bådade ondt.original: ondt Erik fruktade, kanske icke utan skäl, att hans broder Johan, understödd af sin mäktiga möderneslägt, skulle begagna thronförändringen på ett sätt, som blefve vådligt, om ej för den nye konungens krona, så dock för hans makt. HanErik upptog en frivillig gård i Göthaland af flera tusen marker silfver. Ett stort antal krigare samlades kring honom. Mera en fejd, än en friarefärd. Han reste derföre långsamt, hvarje ögonblick väntade underrättelse om fadrens död, och det väntade budet kom, när han hunnit nära Elfsborg, der flottan låg för hans räkning och der han skulle inskeppa sig till England. Genast vände han om, men drog ännu långsamare fram på återvägen, likasom han ville göra sin Eriksgata. i det att han öÖfverallt stämde han folket sig till möte, liksom de fordne konungarne och mottog dess trohetsed och lät hylla sig till konung.|138| För Hans första syfte var att på sin sida vinna adeln,. Han utgaf han derföre strax en förordning, som tillät herrarne att återfordra de gods, hkahvilka de kunde bevisa sig hafva med orätt förlorat vid gamla kung Gustafs räfst. Första dynastiska handl. – Rättvisa. Allmogen fick deraf del, när k. Johan sedan tillät landbönder på krono- kyrko- eller arfvegods att köpa ärftlig besittningsrätt – Tillika skickade han sina tillgifne tjenare att försäkra sig om rikets förnämsta slott. Till Fd afgick genast genast ett af hans sändebud, för att affordrade folkets trohetsed. Det skedde hemligt, men hert. Johan fick kunskap derom och skickade genom natt och dag ett annat bud till ståth. i ÅboHenrik Claesson Horn i Åbo med befallning att ingalunda tillåta edens afläggande. Så utbröt genast det länge dolda brödrahatet öfver fadrens knappt ännu kallnade stoft. Det enda band, som hade dittills kufvat det ömsesidiga misstroendet, var brustet, och från denna stund kämpade båda bröderne om kronor och lif.

8 DetStriden doldes ännu under höfliga ord. Redan dagen efter faderns död skref Johan ett bref till Erik, uppfylldt med klagomål öfver fadrens testamente. Det gällde de många sköna arfvegodsen, hvaraf Johan fordrade andel i räntan. Erik ansåg sig från sin sida äga vigtigare skäl att klaga; men han teg ännu. – Först d. 30 Nov. kom han till Sthm med sin välrustade här och följde sin faders stoft till Upsala. När der Svante Sture tre gånger stötte sitt svärd i stengolfvet utropande »Nu är konung Gustaf död», och derefter öfverlemnade svärdet åt Erik, var stafven bruten öfver den gamla tiden och rikets frid.

9 StridenBrödrafejden utbrast första gången om arfvet. Kon. Erik tog deraf lika lott som de öfriga syskonen, ehuru han under fadrens lifstid förbundit sig att afräkna kostnaden för sin friarefärd. Jordagodsen behöll han ensam som kronans egendom. Hertigdömena voro honom en nagel i ögat. Han skalladesammankallade en riksdag i Arboga, och den 15 Apr. 1561 förelade han der till ständernas underskrift ett beslut, som utvidgade kon:skonungens och inskränkte hertigarnes makt öfver hertigdömena. Med harm i hjertat nödgades hertigarne foga sig deri, ty kon.konungen hade på sin sida rikets förnämste män, som deribl. Sv. Sture och Peder Brahe, och folket var honom f bevåget – folket som alltid väntar godt af en ung konung. – Och den unge konungen började sin regering med att smickra adeln och imponera på folket.

|139|

10 Den 29 Juni 1561 firades i Sthm Upsala hans kröning med en dittills osedd prakt. Med fulla händer östes då ur Eskils gemak. – Nya regalier i Holland – drägter smyckade med guld och juveler – kistor fyllda med perlor, galoner, silfverkärl, luktvatten, viner, fyrverkeripjeser – främmande furstar – sällsynta djur – allt egnadt att framställa det redan ihåliga för första g.gången ärftliga konungadömet starkt och lysande. Härolden: »En är Sv. G. och W.Svears, Göters och Wenders konung och änskönt flera kronor bl.blänka för edra ögon, må ingen det så taga, som skulle det finnas mer än en konungslig krona.»konsekvensändrat/normaliserat

11 Grefve och friherre värdigheterna ärftliga på äldste sonen med betydl. förlän.betydliga förläningar – för att på engång smickra den gamla adelns fåfänga och minska afståndet mellan den och hertigarne. kronans ränta och adeln »Strider manliga för kong och fädernesland!» Grefvar: Svante Sture, P. Brahe, Gust. Roos (Katharinas f. d. fästman); – Bland de 2 friherrarne voro två finnar: Lars Fleming till Sundholm och Klas Kristerson Horn till Åminne. – Bland de månge 90 ädlingar, som vid, detta samma tillfälle dubbades af kon.konungen till riddare med orden: »Gud hafver skapat dig till en mskamenniska, nu slår jag dig till en riddare, att du skall manligen försvara ditt fädernesland och Sveriges rike» – voro 3 Fff.Finnar, neml. den sedan så ryktbare Claes Flemin Åkeson Flg, Gustaf Fincke till Perno och Sonnäs och hans broder Jöran Fincke. – (Salvator orden) – Nytt riddareslag skedde vid kon:skonungens högtidliga intåg i Sthm d. 12 Juli, då, bland a., Henrik Claesson Horn till Kankas blef slagen till riddare. – Följande året bestämdes och nedsattes adelns rusttjenst: En grefve undantaga tre gårdar etc. Ypperliga frälsetsvårtytt – Säterifrihet närmast. – Landbogård

12 Konungens nämnd: första ständiga öfverdomstol 1560. – tolf ledamöter, mest ofrälse – hvart 3:dje år – att förhöra de ärender, som ej kunnat slitas af lagman. Hofartiklar: gällde mål mellan kon:skonungens tjenare och andre undersåter. K.svårtytt N. dömde mest efter hofartikl. 1562 en dödsdom – till 1567:232. – Goda författn. – Gästhus – helgdagar – förföljda protestanter. – Drog omkring.

13 Frierierna. Ostadiga lynne. – Hans första flamma var Elisabeth – slug – drog ut på tiden – present: 18 skäckar, 1561 flera kistor omyntadt guld och silfver – Elfsborg – Sjösjuka. Landvägen. – Samma tid: Mornay: han frågar rådet – skickade en af sina förtrogne till Skottld att utspana, »om drottn. Maria vore så dejelig, som alla säga» – N. Gyllenstjerna Arundelsvårtytt – Cecilia. Leicester, 10,000 daler – envig. lönnmord – Under allt detta Renata af Lothringen, Chr. II:s dotterdotter. – Christina af Hessen, kontrakt, sändebud, flotta, uppsnapp – bref 1566 Renatas jaord och ring.

14 Erik XIV. Födelse. Karakter: Wasablodet. Räddhågan. Wankelmod. Sjelfviskhet. Jemnvigt. Artist. Johan, Magnus, Carl. Eriks tillträde till reger.regeringen Första brodertvisten. Hertigdömena, Arb. 1561. Adeln. Kon:sKonungens nämnd. Taverner.