Adertonde Föreläsningen. 24 Okt. 1871

|117||135|

Adertonde Föreläsningen. 24 Okt. 1871.

1 Östersjödalarne. 5) Kemidalen är det stora flodområde, der Finlands största flod, Kemijoki, mellan Ounasselkä, Maanselkä och Kivalonselkä uppsamlar sina vattenmassor ur kärr och sjöar. Floden upprinner i Lehtijänkä kärrtrakter vid Mselkäs södra sluttning och (Nuortotunturi) och upptager under sitt långa, bugtande lopp icke mindre än 30 större och mindre bifloder. Bland dem inflyter från öster Tenojoki, från V. de förenade floderna Luiro och Kittinen, som komma från Suolaselkä. När Kemi hunnit sitt halfva lopp åt söder, flyter han genom Kemijärvi stora sjö, vänder sig åt V. och SV. och upptager under polcirkeln, vid Rovaniemi kyrka, sin största biflod Ounasjoki, som uppsamlar vattnen från östra sluttningen af Ounasselkä, hvarefter han, uppsvälld af så många förenade vattendrag utströmmar i hafvetutanför pappret (radslut) vid Kemi kyrka. Det är en stolt och strid flod, som i sitt månggrenade lopp påminner om Amazonfloden i Sydamerika, ehuru dimensionerna icke tåla någon jemförelse. Äfven en nyckfull flod, emedan han efter snörika vintrar stundom stiger ända till 36 fot öfver sina höga, sandiga strandvallar och då anställer stora förödelser. Dalen är för öfrigt uppfylld af vida ödemarker och Finlands största skogar,original: skogar de nordligaste i verlden. Historiskt utvisar den ett experimentalfält för finsk kultur, som här efterhand utträngt det lappska nomadlifvet. I andra afseenden utgör Kemidalen en märkelig öfvergång från Lapplands fjälltrakter till Finlands moar – med blandad natur, blandad vegetation och gemensama djurarter.

2 Kalevala. Turja.

|118||136|

3 Österbotten. 6) Nordvestra kustdalen, Österbotten, är den långa sidosluttningen från Suomenselkä och Kainunselkä vesterut mot Bottn. vikens dalränna. Landet sluttar så långsamt, att dess hela lutning mot hafvet på en sträcka af 15 till 20 mil endast utgör i norden 800, i södern 5 à 600 fot. Här är Finlands största slätt, som dock endast aldrig är fullt plan, sällan alldeles jemn – såsom i de bekanta Storkyro åker och Limingo äng, – utan merändels krusad i låga våglinier. Det stora slättlandet har en mängd kärr, men få sjöar och ingen af större betydenhet. De största äro Lappasvårtyttjärvi och Evijärvi. En stor mängd floder nedströmma utför denna sluttning från höjdkedjorna till hafvet: man räknar deras antal till 40, som alla, jemte tallösa bäckar, fåra kustlandet med sina smala rännor. Österbottens nordliga floder strömma från NO. till SV. – de sydliga åter från SO. till NV. Börjande från Norr, äro de största elfvarna Simo, Ijå, Uleå, Siikajoki, Pyhäjoki, Kalajoki, Esse å, Lappojoki, och Kyrojoki. och Me Nästan alla hafva sina källor i små sjöar vid sluttningen af Suomenselkä: och förstärka sitt vatten flöde med en mängd mindre, utför sluttningen rinnande vattendrag. Endast Simo upprinner på Kivalonselkäs stela höjder ur Ijärvi sjö, och Uleå elf är utloppsrännan för den högnordiska, af bergen instängda Kainudalen. – Historiskt är den Östb.Österbottniska slätten en af de märkeligaste i Finland, men först under de sednaste 300 åren, ty dittills var landet en glest bebodd utmark, i sitt inre befolkad af Lappar och blott vid kusten af någon betydenhet för handel och fiske. Slätten är alltid demokratisk, likasom ett till sin natur: den domineras icke af höjder, den nivellerar mskornamenniskorna likasom|119||137| kartan. Österbotten. Inga adelsborgar, inga fästen hafva här haft trefnad eller varaktigt bestånd. Korsholm fick aldrig någon krigisk betydelse, Uleå slott och Kajaneborg voro att likna vid de blockhus man i Förenta Staterna uppför till skydd mot Indianernes ströftåg och hade snart utspelat sin anspråkslösa rol. Kustsvårtyttfolket visade frihetsanda redan under Albrecht af Mkbg och Engelbrechts stridskamrat Erik Puke. Det fick sitt blodsdop i Klubbekriget och har alltsedan uppställt Finlands sista härar, likasom det sedan 200 år lemnat en stark kontingent till Finlands kultur. Med dessa minnen, likasom med sin blandade, bjert individualiserade befolkning, vuxen i en färglös och enformig natur, är Österbotten ett historiskt, ej blott ett geografiskt faktum inom Finlands område.

4 Dess 40 mil långa, flacka och sandiga kust är på långa sträckor enformig, likasom landet. Endast vid Uleåborg gör hafvet en något bredare och djupare bugt; norr- och söderom Wasa är kusten mera inskuren. Men här utbreder sig Qvarkens rika skärgård af alluvialformationer, som sedan aftagande sträcker sig något norrut, och denna skärgård är af historisk betydelse derigenom att den bildat öfvergångsbryggan för Österbottens svenska kolonisation. Större öar finnas få, såsom Karlö, Larsmo, Replot, men de små öarna öfversålla stora sträckor af det grunda hafvet. Och hafvet vid denna kust är stormigt,svårtytt föränderligt, likasom folket; – det är i dag ej mer detsamma som i går – det viker undan och blottar ständigt nya sträckor af detta Bottenland.

|120||138|

5 Kumodalen. 7) Vid samma hafskust, endast obetydligt sydligare, ligger en liten dalsluttning, som instänges, i N. af Suomensäelkä, i Ö. af Kyrönselkä, i S. af Salpausselkä. Det är Kumodalen. Hur ringa är icke den lilla höjdsträcka, som åtskiljer denna dalsluttning från Österbotten, och hur stor är dock icke åtskilnaden i natur, folk och historia! Dale Landet sluttar 600 fot från Kyrönselkä och dess nordliga bergsrygg Pohjankangas, inom en kort sträcka 600 fot mot Bottniska viken. Det är ett jmfv.jemförelsevis starkt kuperadt land af höjder, sandåsar, sandmoar och deremellan belägna bördiga lerfält. Kusten är jemn, grund och nästan kal; bland sjöarna är endast Pyhäjärvi af någon betydenhet, Kjulo. men dess utflöde Eurajoki Kjulo. Här är utloppsrännan för de många och stora vattenbassinerna i Näsijärvi dalen. De förena sig slutligen alla i Kumo elf, som stupar genombryter Kyrönselkä i Kettarafors och stupar mot NV. i andra strida, steniga forsar mot hafvet kusten, tilldess han i en bred, segelbar fåra utfaller i hafvet vesterom Björneborg.

6 Här är kärnan af det landskap vi kalla Satakunda och som i denna omfattning visar sig vara geografiskt berättigadt. Detta landskap har ursprungligen varit det Egentl. Finlands utmark, men tidigt blifvit delaktigt af dess kultur och fått sin första historiska betydelse af St Henriks död. Sedermera har det frambragt energiske köpmän och tappre krigare. Men det oak af Österbottens demokrati finnes der intet annat spår, än att Kumo fäste under kon. Albrecht tid blef der nedrifvet på böndernes begäran. I förhållande till sitt ringa omfång, är Kumodalen i. a. f.i alla fall en af de märkeligaste i Finland.

|121||139|

7 Auradalen. 8) Detta gäller i än högre grad den berömda Auradalen. Här är den finska halföns udde – det verkliga Suomenniemi – hkenhvilken, instängd mellan Salpausselkä i N. och Lohjanselkä i Ö., sluttar mot det i vester och söder omgifvande hafvet. Sluttningen är endast 400 fot, och derföre flyter i dalens midt den historiska lilla Aurajoki med en jmfv.jemförelsevis lugn, ehuru icke forsfri fåra till hafvet, der han utfaller i Airisto eller Erstan vid Åbo. Den bördiga Nnejden är genomkuperad, genomskuren af insjöar, korta åar och långa, smala hafsvikar. I Bottn. viken utfaller Eurajoki från Pyhäjärvi sjö; i Finska viken utfalla Uskela och Karis åar, den sednare från Lojo sjö. Kusten är den mest genomskurna i Finland. Det är, som om hafvet icke velat släppa sitt byte, utan att ännu sarga dess längst framskjutna landmassa. Men den finska kontinenten har på ett annat håll tagit ersattn revanche. När Lohjanselkä stupar under hafvet vid Hangöudd, synes han under hafsytan utbreda sig vesterut i en paralel sträckning med Salpausselkä. Först visa sig hans spridda toppar öfver hafsytan i Ekenäs skärgård; derefter går underhafskedjan vesterut, uppstiger i Skiftets och Delets öar och lyftar sig slutligen till en i fasta Åland och dess tusen öar till större bergplatåer, omgifna af särskilda, ur hafvet uppstigande toppar.

8 Åland har historiskt bildat ett eget landskap – ett grefskap – men är i sj. v.sjelfva verket endast ett utsprång af Auradalens sluttning.|122||140| Åland. Dess nakna bergplatåer betäckas af ett tunnt jordlager, som endast tillåter ett sparsamt åkerbruk och hänvisar på fiskarens skördar från hafvet. Fasta Åland, den största, tätt befolkade ön, var intill stora ofreden bevuxet med täta skogar, kungliga jagtmarker, befolkade af fridlysta elgar; men både skogar och högdjur försvunno genom krigets barbariska härjningar, och Åland blef aldrig mera det gamla kulturland, som det dittills varit.

9 Auradalens historiska betydelse är icke blott den äldsta, utan äfven den öfver all jemförelse främsta i Finland. Kulturen, likasom landet, har här utlupit uti sin spets. I dessa bördiga dalar nedsatte sig, före all historia, den vestligaste kolonin af Tavasterne. Här landstego, och härifrån utgingo kristendomen, det svenska samhället och det vestra Europas civilisation. Auradalen har framför alla andra varit Finlands vesterland, men tillika vaggan och bryggan för folkets medvetna nationalitet. – ett bevis, att denna, rätt uppfattad, icke kan vara fientlig mot den af Svenskarne införda vesterländska kulturen. Tvärtom uppstod nationalitetsidén just på den punkt, der den svenska och finska folkanden sammanträffade i den lifligaste beröring; – den skulle aldrig ha uppstått t. ex. i en från det vesterländska inflytandet aflägsnare trakt, t. ex. Karelen. – Här koncentrerades styrelsens, lagarnes, den andliga och materiela kulturens centra i Finland. Och härtill var det geografiska läget det möjligast gynnsama, emedan här är den punkt, der Finland utsträcker sin närmaste öppna famn, icke blott mot Östersjön och Sverige, utan mot Europa. Den bördiga jorden tillät en tät befolkning; de maritima förbindelserna gynnade insteget af all kultur. – Åland bildade öfvergångsbryggan. Dess gamla svenska kolonisation bröt sina kulturelementer mot den genuint finska på fastlandet.|123||141| Auradalen. M. e. o.Med ett ord, denna till omfånget så inskränkta dal, som var det första geografiska Finland och det första nationela Finland, – och som äfven delades af Aurajoki i Norra och Södra Finland – har för vårt land varit en kulturhärd, hvars betydelse långtifrån upphört ännu i våra dagar, när både styrelsens och intelligensens centra förflyttats till andra stränder. Det är en villfarelse, att dessa nejder, och särskildt Åbo, skulle tillhöra blott det förgångna. Likasom den gamla domkyrkans hvalf bevarar askan af så många hjeltar och kyrkofursten, men dock icke upphör att beständigt föra de högsta andliga intressens talan äfven för nu lefvande generationer, så khanr ej heller Finlands gamla kulturhärd i Auradalen upphört att verka för fäderneslandet, ehuru det sker på annat sätt och med andra än officiela styrelsekrafter. Finland har blifvit decentraliseradt, det är sannt, ty Helsingfors är icke mera samma medelpunkt för alla intressen, som Åbo fordom var,. mMen det kan lika litet förneka det historiska faktum, att hela dess kultur fortfarande graviterar åt SV., som det kan förneka det geografiska faktum, att hela dess landsluttning lutar åt samma håll. Och under dessa förhållanden måste alltid Auradalen, som utgör Finlands SV. spetsens och vår famn mot Europa, alltid behålla sitt urgamla företräde. Detta är historiska tyngdlagar, som ingen makt i verlden kan ändra, lika litet som någon kan hindra vattendragen att nedströmma utför sluttningen.

|124||142|

10 Södra kustdalen. 9) Södra kustdalen kalla vi det område, som från Salpausselkä sluttar ned emot Finska viken mellan Lohjanselkä i V. – d. v. s. Hangöudd, och till Äyräpäänselkäoriginal: Äyräpäänsekä i Ö. Sluttningen är något brantare, än Auradalens, omkring 500 fot. Till denna hör egentl. äfven vestra delen af Ingermanland på ryska området. Landet har några större slätter blott närmast kusten. och äfven Två à tre mil derifrån blir det kuperadt och på några håll ganska starkt. Detta smala kustland är på flera ställen inskuret af hafvet, djupast i Pojo vik, och och Wiborgska viken. Dalen genomfåras tillika af omkr. 30 flodrännor, utom en mängd små vattendrag och utom en konstgjord ränna: Saima kanal, som genombryter Salpausselkä vid Lauritsala. Dessutom genombrytes höjdkedjan af en naturlig dalklyfta, genom hkenhvilken Kymmene elf för Päjänedalens betydliga vattenmassor till Finska viken. Af hans många forsar och fall äro Anjala och Högfors de mest bekanta. En mil från hafvet grenar sig den strida floden i två hufvudarmar:, som kringflyta Pyttis ö och vidare dela sig uti fem mynningar. Dalens öfriga floder äro små och vattenfattiga: bland dem Wanda, vid hvars utlopp det första Helsingfors grundlades.

11 Södra kustdalen är ett urgammalt kulturland. Det svedjades af Tavasterne långt innan det koloniserades af Svenskarne. Och likväl går den svenska kolonisationen i Nylandssvårläst p.g.a. strykning här 1000 år tillbaka i tiden: här och på Åland finner man dess forntida stödpunkter. Det var en sällsam skickelse, att när den finska hufvudstden geografiskt aflägsnades från Sverige och svenskt inflytande, blef den med detsamma flyttad från in i hjertat af den svenska kolonisationen i Finland.|125||143| Södra kustdalen. Näst Egentl. Finland, har det bördiga och tätt befolkade landskapet Nyland, som utgör vestra delen af denna kustdal, alltid haft en central betydelse i vår historia. – Historiens tyngdlagar ha äfven här visat sig vara desamma, som geografins. Här var den sv samlades Finlands betydelsefullaste landtdagar: i Helsingfors 1616 och 1863; i Borgå 1809. Här förlade nyare tider centern för landets försvar, och landets styrelse, landets upplysning. Likasom från Auradalen utgått det första, det Egenteliga Finland, är så se vi inför våra ögon på från Nylands kust ett nytt land uppvexa ur tidernas sköte. Man säger om barn, att deras personlighet får ett tycke af namnet. Samma symbolik synes äfven stundom döljas i geografiska namn.