Trettonde Föreläsningen. 1/4 57

Trettonde Föreläsningen. 1/4 57.

Torneå dalen.

1 Denna dal begränsas i norr af M:selkä, i vester af Ounasselkä, i söder af B. V:s hjessa – närmast i öster är Kalixdalen, men och vidare en rad af mindre floddalar, hvilka, betraktade som ettnsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande rad af paralela fåror, sträcka den sig in på svenska området intill Kölen. Liksom Enaredalen är en sjödal, är Torneådalen en floddal. Sjödalen är en kittel, ett bäcken, hvars botten och djupaste punkt är sjön – det är således en sjelfständig dal för sig – ehuru den nästan alltid på någon punkt utlöper i en floddal. Floddalen åter är en dubbel sluttning, som i sig sjelf är endast randen eller ena kanten af en sjödal., nemligen en sluttningen på bredden och en sluttning på längden. Här är det hafvet, som|7||355| måste tänkas såsom dalbäckenets egentliga botten. Liksom sjödalen drar försorg om att sjelf markera sin djupaste punkt genom sjön, drar också floddalen försorg om att markera sin sluttning med biflödena, med hela flodsystemet. Det se vi tydligt på Torneå dalen. Dess egentliga midt och kärna, neml. öfra loppet af Torneå elf ligger utom Vår gräns. Mellan yttersta vestra kanten af denna floddal är blott och finska gränsen är blott ett smalt område, som väl utmärker sig genom en stor mängd små sjöar, och bäckar och åar, men inga större floder, och utom sjelfva gränsfloden Muonio., och bevisar derigenom att Ssluttningen på bredden är obetydlig. Desto betydligare är sluttningen på längden. Ounastunturi har en höjd af 2,124 fot, och Maanselkä vid Kasavaara fjäll, som utgör dalens nordliga gräns, vidpass 1,800 fot. Vid Torneå sjö är floden 1400 sv.svenska fot öfver hafvet – Vid Enontekis är Muonio 1200 f.fot efter Agardh, men efter Gyldén 1475 f.fot När Wuoksendalen med en sluttning af blott 25500 (?) fot stupar i så strida forsar mot hafvet Ladoga, har Torneådalen 57 grgånger denna höjd att stupa nedför. Men T:dalen är också vidpass 75 à 86 gånger längre, så att i proport. till längden blir sluttningen der i alla fall snarare mindre brant än större. När Wuoksen stupar 30 fot på milen, stupar Torneå omkring 28 fot (?). I h Torneådalen kan betraktas som ett utsprång, en begynnelse till den stora sänkning i norr och söder, som bildar B. Viken. I sjelfva verket är T:dalen ocksåoriginal: oclkså den enda i hela den skandinav. och finska norden, som genom sin egen hufvudriktning i norr och söder motsvarar hafssträckningen. Ur denna synpunkt kan Muonio betraktas som källfloden. Drar man i detta väderstreck en rak linie från Kasavaara fjäll, der Muonios källor upprinna, till mynningen så går visserligen denna linie 3 grader vester om T. elfs mynning – men emedan B. V: ofvanom Qvarken kröker sig åt motsatt håll, åt nordost, så sammanfaller denna linie likväl med den sto hufvudsträckningen af den stora hafsbassinen nedanom Qvarken.|8||356| Denna iakttagelse är icke utan vigt. Den bevisar att daningen af hela den nordiska kontinenten följt vissa allmänna slsvårläst p.g.a. strykning lagar, bestämda af bergsträckningarna. Så se vi Kölens hufvudsträcka och hela Skandinaviska halfön förlänga sig i hufvudriktningen söder och norr, likväl båda två med en lindrig krökning åt nordost, samma krökning som B. V. ofvanom Q. – Floddalarna löpa i stjernlika strålar rundtkr.rundtkring B. V. i rät vink.vinkel motsvarande M. selka Mselkä – af dessa dalar är nu T. d. nordligaste.

2 Sjögren – Fellman – Vinterresor.

3 Då vi för Torneå dalen ej kunna finna en bättre vägledare än Castrén, skola vi steg för steg och med kartan framför oss följa hans vandringar. Hans berättelse börjar vid Aavasaksa, der Tengeliö elf utfaller i Torneå elf, midsommarnatten 1838. Elfven, härtills bred och uppfylld af holmar och grund, begynner att smalna. Dalens sydligare delar erbjuda föga märkvärdigt. Aavasaksa sjelf är 742 f.fot högt, Luoppio, i närheten af Alkkula kyrka en lusus naturæspråk: latin, påminnande om Hiisis borg och naturligtvis bebodd af en haltiaspråk: finska. Ounasselkä, som hittills trängt in på elfven nära i öster, vidgar sig nu åt nordost, men reser sig på samma gång i allt mäktigare bergkullar och strör omkring endstastka höjder och klippmassor – såsom de två redan nämnda. Från Aavasaksa är horizonten i ö. och n. o. begränsad af dessa rader af berg. Ännu två mils ett stycke färd åt norr, och man skär passerar polcirkeln, som skär elfven 2 mil norrom ÖfverTorneå kyrka. Såsom genom ett trollslag förbytes hela trakten och vidgar sig med Lapplands ödsliga storhet för ögat. Höjder och berg försvinna, landet blir lågt, förlöper sig i ändlösa mossar och kärr och begynner att visa den fattiga, men likväl egendomliga lappländska floran. Träd finnas ännu ymnigt, ishetisynnerhet granar, men, säger C., de stå der med ålderdomens stämpel, mörka, och mossbepelsade, dystra, likasom stode de der för att utmärka skapelsens graf. Man saknar blott det stora korset med sin inskrift: »här hvilar ...»|9||357| I Turtola, 12 mil norrom T., funno de resande ännu böcker, musikalier och ett pianoforte. Den andra Här ligger äfven Man följer floden vidare uppåt lemnar mynningen af Namisjoki till venster och kommer till Kengis jernbruk, ett af de nordligaste i verlden, ofvanför Muonios sflödesammanflöde med Torneå. Forsen är der en bland de väldigaste; dessn fall uppgifves göra 72 fots fall på 1000 alnar.

4 Färden gick så vidare med stakande uppför elfven, under stark hetta,. och dD. 30 Juni kommo de resande till Muonioniska och dröjde der till d. 16:de Juli, då den lappländska sommaren redan var långt framskriden. Derifrån fortsattes afvek färden från denelfven och den härtills följda nordliga riktningen och gick åt nordost, lemnande Jerisjärvi till höger, öfver Pallastunturi, som ligger vidpass midtemellan Ounast. och Jeristunturi och är vidpass 2000 f. h.fot högt – »ett jättetempel med många kupoler». Derifrån bar det 4 m.mil till fots till Kyrö by (nedra, Ekl.) i Kittilä och såvidare uppför Ounasjoki 5 mil och något till höger till Peldovuoma by i Enontekis. Som HH.Herrarne se, så ha de resande, med detsamma de öfverstego Ounasselkä, också kommit från Torneås elfdal in på Kemis – men vi följa deras färd utan att låta derutaf hindra oss. I P.vuoma voro de resande nu i vinkeln mellan Ounasselkä och Maanselkä, och allt berodde nu på att komma på bästa sätt öfver Mselkä.