ZT–Sofia Topelius 12.3.1858

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 12.3.1858

Helsingfors 12 Mars 1858.

Min älskade Mamma!

1 Jag borde kanske nu skrifva till vännen Jacobus Blank, men helsa honom och säg att jag anser eder alla för bolagsmän, och han kan få nästa gång.

2 Tack, Mamma goda, för två bref; i dag betalar jag räntan till Thunberg; dermed är intet försummadt. – Mille har nu skrifvit om barnen. Om man kunde vara förnuftig och intet tappa kuraget för alla små smulor, men det vill gudnås vara så med oss båda två. Jag trodde en tid ej att pojken skulle komma sig, så döfärdig såg han ut, men Gudskelof, det gick öfver sedan vi upphörde med Omslagen, ty de kunde aldrig hållas lufttäta – han fick en den våldsamaste hosta i två dygn – jag tänkte den tiden: har Gud ej ämnat honom till något i verlden, så säger han nu adjö. Annars blef jag knäckt i mina stolta förhoppingar om Micha i tiden – Zache väntar jag intet stort, han är för beskedlig dertill, men det är kanske bäst att ej vänta för mycket. Namn verka ibland på menniskolynnen, har jag tyckt, och vår Raphael Z. har || så här tidigt en förunderlig kärlek för taflor, så att knappt något roar honom så. Emili har på sängkammarvägde de små ovala taflorna, som mamma kanske mins. Zache vet skillnad på gossen och flickan, när man frågar honom och i synnerhet är han förtjust i gossen. Likaså är i barnkammaren en tafla som föreställare frälsarens födelse; den kan han i långa stunder ej se sig mätt på, och den har tidigt gjort honom bekant med lilla Jesus. Ett älskeligt, fromsint barn är han, likväl ej utan häftighet. Wi ha dessa tider packat så mycket strunt i honom, att han billigtvis tycker det kunde vara nog nu, och ofta få de vara tre om honom, när han skall ta in (Jag tar då mest alltid till flykten). När pyrena äro friska (och nu äro de Gudilof någorlunda, om det får fortfara) kan man ej se något roligare än Toini och Eva. Toini är ofta Amuna och sköter sitt lilla barn Eva, som då är Toini – klär af och på henne som en kattunge och är riktigt en moster för henne. Deremellan händer visst att de lufvas, och när Eva är frisk, så rappar hon hurtigt tillbaka, men två minuter derefter|| äro de åter sköterskan och barnet och fara med pallarna till Amuna. Toini är en fasligt renfärdig menniska, det duger aldrig åt henne en begagnad sked, och i går trätte hon på Carolina, som tog i potäterna med fingrarna. Eva har åter sina små förtjenster. Blinda Wohllebe var här i går: det var riktigt vackert att se, huru Eva obedd samlade ihop alla russin och mandel, som hon fått nyss förut, och förde åt ”den ”stattars dubben” – då tyckte Toini att hon också borde ge något och hämtade – en krakmandel. Så olika födas menniskobarn! Aina kan jag säga är sin pappas spegel, åtminstone känner jag igen all min flyktighet, mitt slarf och mina pianokompositioner på fri hand m. m. – men nog är hon en bra flicka, lydig vid minsta vink, och härtills tycks skolgången vara bra. Det är henne mycket nyttigt att vara primus, hon är derigenom tvungen att mera ge akt på sig sjelf. – Nå, jag ser att barnen taga upp hela brefvet!.. Intet nytt af vigt. Falckens kommo i tisdags. Jag skref i fredags till Grundfeldt och berättade att jag strök ut det som syftade specielt på Malmberg – och läste litet lagen för honom om endrägt. Äfven måste der med det första bli kyrkostämma om|| utbyte af prostgårdens mark. Både konsistorium och guvernören måste dervid ha fullmäktige. – Nå guvernören han vandrade af; en beskedlig karl, men ofinskt uppfostrad. Han upplefde ej Nikolaistad; måtte ingen annan guvernör heller upplefva det. Alla de dugligaste, om också blott 6 eller 7, borde slå sig i hop och hålla tätt tillsammans i, för att komma Y. K. på skam – nej, icke derföre, men för stadens framtid. Jag tänker mamma blef het om öronen, när herr Zetterberg dikterade sina domslut; den herrn måste också ha blifvit något flat, när han slapp besväret. I det fallet var det väl att han experimenterat förut i Wasa, annars hade vi fått honom. Edelfelt är litet förnäm af sig och bör på det sättet litet kurtiseras, men för resten skicklig och välvillig; det var bra att Dyhr och Sandström gjorde hans bekantskap förut. Albert skall nu raska upp sig, hvad är det för slag? Det är drift och företagsamhet som skall bygga städer och ersätta förlusterna. Nog tänka vi allt på vindskammaren, kära Mamma, om vi få ha helsan; och hvad som fägnar mig är att hvar stjert af mina fiskar bör vara i sommar till större nytta än förr. Mina Julin skickar 7 rub.rubel åt de brandskadade, men vill ge dem på en hand, der de kännas.

3 Åt hvem skola vi skicka dem? Carolina Lindvall skrifver i dag och begär hjelp. Är hon i stor nöd? – Jag ville så gerna få ihop något theaterstycke till förmån för NyCarleby, men olyckligtvis väntar folk mer af mig, än jag törs fram med.

4 Jag har fått en lönlös befattning, efter jag ej haft några förr, nemligen att vara med i komitén som uppgör förslag till nytt reglemente för brandstodsbolaget.

5 Ingenting vann vi i onsdags vid Konstföreningen; men Hilda Olson fick det mindre priset om 10 dukater. Dertill bidrog att hon ritar ganska snällt på sten.

6 Helsa vännerna våra! Vi ha nu öfverflödigt snö. – Skrif något om solförmörkelsen, som hos er bör synas nästan total. Äfvenså om regleringen.