ZT–Sofia Topelius 20.4.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 20.4.1863

Helsingfors måndag 20 April 63.

Min Älskade Mamma!

1 Nyheten om vår goda Mosters bortgång kom icke oväntad, men var ändå alltid sorglig att höra. Mitt hjerta är uppfylltdt af tacksamhet för all den ömhet hon visat också mig, – hon, hvars väsen var idel godhet. Sofve hon sött, och må Mammas systerliga saknad mildras af tanken att denna bortgång från mycken bräcklighet var så efterlängtad af henne sjelf. – Jag skrifver i dag några rader till farbror. Vid 77 år, och efter 43 års förening, måste det kännas tomt i lifvet att sakna en god maka.

2 Vi anade visst Mosters frånfälle genom ett obrutet bref till Leopolds, som voro bortresta, men förvissades först derom af Oulun Wiikko Sanomia. Mille beskrifver väl detta.

3 Nu till annat. Jag ser att Mammas inkomst och utgift, eller budget, för 1863 är ungefär|| som finska kronans. Jordbruket är i sanning orimligt betungadt. Några af dessa bördor komma att lättas vid första landtdag, och derföre är troligt, att jordens värde sedan kommer i starkare stigande. Hypotheksför. håller nu på att i utlandet låna 7 millioner mark, och detta kommer ytterligare att stegra jordvärdet. Såsom ograveradt och ännu utan hypothekslån, hvilket en blifvande köpare alltid kan använda på egendomens iståndsättande, är all anledning förmoda, att Kuddnäs och Frill om ett eller par år äro betydligt mera värda, än uti detta ögonblick. Det gäller således att tillsvidare konservera hvad man har, isynnerhet skog, och det ledsamma är blott, att detta bekymmer skall falla på Mamma. Någon verksamhet behöfver Mamma för sin trefnad, men nu har Mamma för mycket bråk. Skulle mamma ha en pålitlig dräng, vore dock något vunnet och alltid bättre än dessa slarfviga, för ägornas skötsel likgiltige landbönder.|| Ack, kära Mamma, att jag skall så litet kunna lätta Mammas bekymmer! Jag skickar nu en ringa skärf af min lön. Svenska arfvodet har ej kommit ännu. Professionen hörs ännu icke af, hvarken för eller emot sedan sist. Jag tänker derom precis som Mamma. Afunden står alltid på lur. Den kommer nog att nagga Snellman, liksom den redan naggat Aug. Essen. Det hviskas att kanslirådstiteln också på det hållet är blott ett trappsteg till senaten, och rätt nu är ingenting mera otroligt, helst när familjen Armfelt är intresserad deri. Jag skref till min gamle vän ett skämtsamt gratulationsbref på vers, och han svarade trefligt, att han är nöjd bara han slapp bli kommunalråd. Det är, skrifver han, som när gamla smeden Ulfson på Kimo en morgon stadnade i smedjedörren och betraktade sina lärpojkar, ”Mommas-Oll” och ”Paljack-Matt”, som kristnat om sig till Lundgren och Sandberg. Då lade gubben armarna i kors och mumlade för sig sjelf: ”Jaså, Olof Lundgren och Matts Sandberg, Olof Lundgren och Matts Sandberg, – men likafullt bara Mommas-Oll och Paljack-Matt!”

||

4 Sedan fulla två veckor är här oafbrutet solsken, lugn och värme, 11 till 14 grader middagstiden i skuggan. Regn behöfves, åkrarna i Nyland se dåliga ut och få mångenstädes plöjas om. Sedan i går d. 19 April ha vi öppna hamnar och snart full sjöfart. Ångfartygen äro redan i rörelse. – Förra måndags voro Toini och Eva på egen hand ut till planteringen på Elisabeths torg. Eva hade då varit svettig, tagit hatt och halsduk af sig och knäppt upp öfverplagget. Om qvällen sjuknade hon så häftigt, att jag kl. 11 på afton måste fara efter Willebrand. Tisdagen var han tre gånger här. Hon hade skåftals så stark feber med yrsel, att vi fruktade hjertsprång eller kastning på hjernan, och Wbd, som trodde det var halsröta, gaf hvar timme chlorkali, utom att hon penslades med lapis. Hans och vår oro var stor i tisdags på e. m. Kl. 7 vidpass fick hon efter recinolja en duktig afföring, som hon ej haft på flera dagar. När det var gjordt, ställde hon sig kapprak i sängen och sade ”vet mamma, nu är jag alldeles frisk!” – Och frisk var hon. Om natten sof hon godt, onsdagen lekte hon i sängen, thorsdagen sprang hon i rummen och lördagen var hon i skolan. Det tycks ha varit förkylning och förstoppning på engång. – I dag hade stora barnen tillställt en fest för mamsell Ertman på Amaliasdagen, men hon var sjuk och kunde ej ta emot flera än fem, hvaribland Aina och Aline. Helan skolan hade samlat till ett par silfverstakar och ett par vaser, och fjerde klassen gaf alla sina porträtter på ett fotografiblad. Jag hade skrifvit verser, som skulle sjungas, men det kunde ej bli af. – I går var jag med Aina och tackade Schauman. Då bad och fick Aina ett bibelspråk till minne af skriftskolan: det var Joh. Ev. 17:26. –Måväl!

Mammas egnaste

Z.

5 Här gå allt ännu krigsrykten, emedan Ryssland rustar, men det är blott en naturlig försigtighet. Man hoppas att freden blir orubbad. England håller sig i alla händelser stilla i år. Det är Frankrike som sprakar, men vill ej gå allena i elden.

6 Helsa Albert, att jag ej ännu fått hans porträtter af Hårdh och skrifver derföre ej i dag. – Goda Mamma, påminn Lippjärv H. om pollarena. Ifall nät eller andra fiskbragder gå någonstädes för godt pris eller fås af nödlidande, så ville jag gerna köpa.

7 Mille har börjat ett bref till Mamma, men skjuter upp det till nästa post, emedan hon måst följa flickorna till fotografen. Jag har åter suttit 14 gånger för solens pensel; dock på beställning. Helsa Fanny, Lybecks och Stina.

8 Af tidningarna ser Mamma att jag afsade mig theaterdirektion, men slapp ej. Jag kunde ej neka, när jag valdes om med 188 röster.