ZT–Sofia Topelius 11.2.1867

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.2.1867

Helsingfors, måndag 11 Febr. 1867.

Min Älskade Mamma!

1 Litet sent kommer nu en sons lyckönskan, som borde vara den första, men Gud välsigne Mammas nyss ingångna lefnadsår med helsa och frid! Gifve Gud att Mamma nu engång i verlden, – nog sent, det är sannt, men ändå bättre sent än aldrig – måtte få utan trassel, bråk och bekymmer lefva i landtligt lugn, och att vi må få den glädjen att omfamna Mamma rask och nöjd, så länge det är Guds vilja. Nog blir sjelfva första öfvergången litet trasslig, det kan jag förstå, och så skulle det passa så illa, att Fanny är borta just i Mars. Men om tre månader tänker jag Ezer J. skall vara in i affären och känna det hufvudsakligaste, och sedan behöfves blott stundom ett råd eller en upplysning. Jag undrar hur han slår sig ut med rörelsekapital att börja med; han får bara ge ut och intet ta in, ända långt i Augusti. Vet mamma, att om gubben Wennerholm vill afstå vestra salen eller två rum|| åt Johansson – och det tycker jag vore allrabäst – så förbehåller jag mig att fylla i den del af hyran, som då blir mindre på Wholms del; och det skall ske qvartaliter, punktligare än Mamma kan ha anledning att tro. Mamma får inte flytta från gårdsrummen, der Mamma nu engång är van och behöfver den lilla trefnaden att se folk; nej, jag skulle bli riktigt ledsen, om Mamma gör med det som om somrarna, när Mamma flyttar ur rum och i, för att ge plats åt andra. Det är ju den allra anspråkslösaste beqvämlighet, att åtminstone ha sina gamla hvardagsrum. Hur det nu må ställas med köket. Mycket beror Mammas trefnad först på den nye arrendatorns egen person, och sen på hans mamsell, men låt oss hoppas, att så klokt folk som Johanssons utsett åt sonen en bra och foglig hushållsmenniska. Bror Wilhelm får till en början vara en medlande länk. Nog är jag nöjd, vet Mamma, att det blef af; först för|| Mammas skull och sedan för hemmanens skull. Det bör åtminstone kunna bli bra, helst om Gud ger årsvext. Mycket nyfiken är jag höra hvad landbönderna sagt och huru särdeles han på Frillas ställes till freds. Icke undrar jag på att Mamma är generad för uppsägningen, när vi så nyss gjort kontrakt. Om man skulle få något annat åt gubben på Frillas; jag undrar om ej Lybeck ville antaga honom på något af sina hemman? – I hastighet kom jag att försäga mig för bror Albert, just när han reste; men det gjorde ju ingenting, jag gissar att saken var bekant vid hans hemkomst.

2 Nu till annat. Vi voro nöjda att få hålla Fanny och Aline litet efter de andra, så känns saknaden efter Aina mindre. Fanny funderar nu på ressällskap; nog såge vi gerna att hon dröjde här till Mars, men man får rätta sig efter lägenhet. Hon har nu sträng diet att lefva med öl och köttmatt; jag tycker det gör henne godt.

||

3 Nå, Mamma, och så ha vi hyrt rum för nästa år. Mille får närmare beskrifva dem. Tänk, ända vid Kajsaniemi park, just midtemot lyceum, om Mamma mins. Det är första gången sedan 25 år, som jag är oberoende af tryckeriernas läge, och så få vi då engång i verlden se litet grönt. Ger Gud helsan, så hoppas jag det skall blifva trefligt och nätt, och så bo vi nu gradatim billigare ända sedan vår öfverdådiga hyra hos Crohns. Der betalte vi 700 rubel – här först 500 och nu i år 450, men hos Rosenströms betala vi blott 375 = 1500 mark, och spara in vatten, som kostat oss minst 100 mk om året, och få kanske hyra ut litet på sommarn. Så att Mamma ser huru allt detta gör att vi väl kunna betala hyran för Johanssons rum. Rosenströms gård vid parken är känd för att vara en af de vackraste, bäst inredda och omsorgsfullast uppförda mindre gårdar i hela Helsingfors, och värdsfolket har redan mycket vänligt gått oss till möte. Ja, få nu se, när Kuddnäs sköter sig sjelf, om Gud kanske ännu ger oss den glädjen att få se Mamma en vinter hos oss. Må väl! Mammas egen

Z.

4 Mamma blef väl häpen, när Mamma såg mitt namn i Dagbladet? – Ja, icke var jag just road deraf – de kunde låta en vara i fred! Men har Mamma alls någon tidning i år?

5 Aina och Berndt tyckas ha det trefligt och vara nöjda med sin lott och hvarandra. Ja, Gud signe de goda barnen. – Toini och Eva få nästa år långt till skolan, men fröjda sig mycket åt parkens nöjen.

6 Helsa bror Albert och alla vännerna. Och berätta oss, goda Mamma, hvad Stina funderar om den nya affären.