ZT–Sofia Topelius 3.2.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 3.2.1862

Helsingfors måndag 3 Februari 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Gud välsigne Mamma på denna födelsedagen och gifve Mamma helsa och nåd och låte oss ännu långe få behålla hvarandra under Hans Allmakts beskärm!

2 Mitt förra bref anländer till Mamma i dag, men jag kom ej att räkna ut det, när jag då skref. Nu får farmor en liten oskyldig gratulation af två bland pullorna. Af de två andra är den ena i skolan, den andra för smalbent ännu att rita annat än krumilurer, så att farmor visst ursäktar deras tystnad och nöjer sig med deras kärliga helsning genom oss.

3 Mille skrifver både om kragen och om våra husliga angelägenheter; vi tänka att Mamma möjligen denna tiden raskar upp sig till en Uleåborgsvisit. Oskar anlände i går; vi träffades blott som hastigast, så att vi ej genom honom veta något om Mammas planer.

||

4 Johannes är fortfarande på bättring, ehuru mycket långsamt, så att han ännu är svag och sömn och aptit ombytliga. Vi hoppas dock det går bra. Calle Synnerberg ligger i någon sorts bröstsjukdom, men icke lär det vara farligt.

5 Nå, i fredags gick första jernvägståget till Tavastehus, hvarom Mamma får läsa i dagens tidning. Schauman var med. I går var jernvägsdirektionen ditrest, och der var kalas och ofantlig nyfikenhet. Bönderna på vägen ha i det längsta betviflat att det skulle bli något af och stodo nu gapande med öppen mun, när ångvagnen rusade förbi med en fart, som stundom gick ända till 6 mil i timman. Man känner uppå sig , att en ny framtid begynner för Finland. Simeon Levis tidehvarf begynner att dagas.

6 Utskottsherrarna disputera alla dagar. De kunna ingenting besluta, men taga likasom fasta på de förestående stora reformerna. Om qvinnans myndighet|| äro alla ense, men lika arfsrätten möter något motstånd, ehuru den dock torde gå igenom. Deportationen till Siberien afskaffas; husbehofsbränningen lär få stryka flagg ändå, fast bönderna ej vilja släppa den. Hagman, så kasserad han är, har hitkommit och medför, säges det, en petition med icke mindre än 14,000 underskrifter i åtskilliga utskottsfrågor, särdeles till förmån för husbehofsbränningen, för hvilken han lofvade att fäkta till sista blodsdroppen, när han blef vald. Qvisten, också kasserad, utgjuter sitt hjerta i Borgåbladet och hviskar utskottsbönderna goda råd uti örat. Hemman på landet skola få styckas än mera, blott skogen aktas (om det blir möjligt). Den af senaten projekterade extra bevillningen kommer utskottet att afstyrka, såframt ej statens utgifter ställas under ständernas kontroll. I allmänhet vill man lätta den skatt, som tynger på jordegendomen, så att om vi|| lefva några år till, torde vi slippa både hållskjutsen, största delen af vägarnas underhåll och taxeringarna för NyCarleby bro. I Ryssland äro de finska reformerna nu uti hvar mans mun och åberopas af ryssarna som föredömen. Finland går framåt med stora steg, säga de; hvarföre skola vi stå tillbaka? Annars är det en bedröflig tid i Ryssland, de lifegne vilja ej mera arbeta, adeln är rasande, finanserna så förstörda, att de största handelshus ramla och stora egendomar säljas eller utarrenderas för en spottstyfver. Penningen har mycket försvunnit derigenom att de lifegne lägga allt hvad de äga på kistbottnen, för att genast kunna köpa sig fria. Under en så kritisk period skall ryska rikets tusenåriga jubileum firas nästa Augusti i Novgorod. – Detta nu i hast om de s. k. stora frågorna. Det är roligt att Mamma är intresserad äfven för dem. Här i Helsingfors är stor rumbrist, folkmängden vexer med hvar dag. Man säger att här i förra veckan var 600 resande. En mellansorts vinter ha vi. Dessa dagar hitkomma 1000 famnar ved på jernvägen för gasverkets behof. Men nu har jag pratat papperet till slut. Gud välsigne Mamma än engång och låte oss återse hvarandra med helsan, önskar Mammas egen

Z.

7 Förra måndags hade vi för första gången på mycket länge ett litet herrkalas för Essen och Ilmola Forsman, bara sex personer. Hos Borgströms, Rosenkampffs och Leopolds ha vi ej varit på tre månader. – Jag skrifver de revyer i Hfors Tidn., som äro undertecknade Undecumque. Sednast om Wulfferts goda råd till mig.

8 Mina Julin helsar. Hon kommer troget hit att hålla Mille sällskap om qvällarna, men då somnar hon vanligen klockan 8 i soffhörnet. Hon och Therese Decker ha varit de enda, som hållit oss sällskap.

9 Nej, farmor skulle höra huru mun går på Rosa. Hon berättar sagor och låts läsa högt, och när hon pratade en lång ramsa häromdagen för Aline, sade hon till slut: ”bediper Inna?”

10 Jag föreslog i mitt koncept till petitionen om Wasanamnet att Wasa skulle återköpa sitt ärliga namn med löftet om en minnesvård åt kejsar Nikolai – annars tror jag ingenting vinns – men få se hvad de säga derom i Wasa.