ZT–Sofia Topelius 26.9.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 26.9.1865

Helsingfors Måntisdag 26 Sept. 65.

Min Älskade Mamma!

1 Dagarna gå, och vi ha nu höst, men en höst som härtills varit vackrare än mången sommardag. I går middag visade thermometern 17 ½ grader i skuggan. Såge man ej här och der ett gulnadt löf falla från träden, skulle man tycka sig vara uti Augusti. – Jag afsänder icke detta med posten, som först var meningen, utan med Hildegard och Moster, som ändtligen återvända ifrån sin landsflykt, – moster ändå så mycket klarare, att den långa resan icke varit förgäfves, hvarom de allt få sjelfva berätta. Att Mamma väntar ett par dagar längre på brefvet, dertill har mamma troligen gissat orsaken. – Af Mammas första kära bref, för hvilket jag tackar, får jag ingen upplysning om kostnaden för perttaken, hvartill jag gerna ville bidraga; endast att Mamma ämnar täcka hälften i sender. Jag skickar emellertid 100 mark och är, efter råd och lägenhet, gerna med om hvad som kan öfverskjuta, bara Mamma är god och underrättar derom. Med de saker vi skulle skicka med Suomi i går gick det så tokigt, att de togos ej emot.|| Der var full last från Pburg, hette det, och således måste vi försöka vår lycka med Oulu. Fraktsedeln innehöll en brädlåda med hvassbuk, ost och Hilles klädespersedlar samt, en låda palmljus, men dessutom skulle trädgårdsmästar Westerberg skicka buskar. Om han lyckats bättre, vet jag ej, men emellertid vill jag redogöra för innehållet af hans i bastmattor emballerade bylte, nemligen: 9 stycken krusbärsbuskar, röda hvita och gröna; 9 st. vinbärsbuskar, röda och hvita; 6 st. georginrötter, som vidare kunna klyfvas, blott det görs varsamt; 5 st. Crocus vernalisspråk: latin eller vårsaffran med täcka, gula blommor; 5 st. tulpanlökar; 2 stora lökar af lilium candidumspråk: latin, en utmärkt vacker sorts lilja, och slutligen 3 hyacinthlökar; – jag skulle tagit flera, men han var så dyr med dem. Fanny får nu litet besvär, men, som jag hoppas, ej ogerna. Buskarna sättas genast vid framkomsten i så fet jord som möjligt, således, tänker jag, i lilla trädgården, och ej för tätt. Det skall vara utmärkta bärsorter. Georginer och crocus kunna antingen genast läggas i kall jord och öfvertäckas till vintern med granris, eller förvaras i lagom kallt rum.|| Liljorna äro antingen för kruka eller kall jord på våren, hvilket man vill; de öfriga äro bekanta. Måtte nu allt lyckas; det vore roligt. – Vi må Gudilof väl, och Hille får berätta vår lilla krönika. Emili sofver och mår åter godt sam har tagit sig, sedan vi kommo; hon tillskrifver det portern och skulle gerna unna Fanny samma goda kur, hvarföre hon stoppat några porterbuteljer i ångbåtslådan, men om de komma helbregda fram, det kan vara mycket osäkert. Våra Kuddnässaker kommo ordentligt med Suomi. När brädlådan bars upp befanns hon läka, ut na eller rättare blöda, ty det var rödt. Jag törs intet se när hon öppnas, för nu är visst allt i en gröt, sade Mille. Men så illa var det ej, utan det var endast vår goda systers Larsmo hallonsaft, som funnit stugan för trång. Kruset låg på sida, och saften hade helt beskedligt skjutit ut korken och begifvit sig uti frihet. Allt annat, hjortron och vinbutelj, var alldeles oskadadt; endast fåglarna voro helt varma af granskapet med ångpannan. Emellertid smakte de bra med sås på. – I onsdags hade vi Heikels på en enkel resmiddag, och de begåfvo sig härifrån direkt till jernvägen. – I går afton arriverade Oskar och, som|| jag förmodar, äfven Fanny. Vi ha ej träffat dem än. Leopolds hade en hel vecka gått till jernvägen och ångbåtarna, för att taga emot dem, tills de slutligen ledsnade vänta. Jag tänker fråga Oskar om han sagt något, så det intet går med honom som med visst folk: ”tå han int säger nå.” – I dag väntas Mina Julin. – För litet mer än en vecka sedan, hände sig att en vagn kom i pinkarrier körande in genom Esbo tull, och de löddriga hästarne stadnade utanför en hjelpsam frus bostad. Ur vagnen hoppade då en fet herre, alldeles blek och andtruten, medan två fruntimmer inne i vagnen tycktes befinna sig i någon kritisk belägenhet. Den anlitade frun var lyckligtvis hemma, följde strax med och hämtade en half timma derefter en liten verldsborgarinna i dagsljuset. Den feta herrn hette Jägerschöld och det nödställda fruntimret var hans unga friherrinna Augusta Ramsay. Allt gick väl, men beklagligen lärer ändå den nyfödda haft inflammation i båda ögonen, så att osäkert är, om ej den stackars unga modren får vid anblicken af ett par vackra barnaögon trösta sig öfver en otäck man. De lära litet för länge ha uppskjutit sin inresa till staden. – Ingenting nytt. Vicekanslersvalet fortfar attt väga mellan Cas. Kothen, geh.rådet Cronstedt samt generalerne Walleen och Indrenius. – Må väl, och tusen helsingar till alla våra kära Kuddnäsbor från Mammas

Z.

 

P. S. 26/9 65.

2 Till en liten förströelse vid Kuddnäs kaffebord skall jag nu berätta huru det tillgick med Dagmars bref.

3 Cygnæus fick d. 22 Juli på f. m. audiens hos danske kungen i slottet Amalienborg, mottogs mycket nådigt och anhöll dervid om företräde hos prinsessan. Hvarpå kungen svarade: ”Der som de vilde spise middag i dag på Bernsdorff, vilde det være mig kjert, och der skal de finde min dotter.språk: danska” – Kl. 5 e. m. for C. då ut till slottet Bernsdorf utanför Köpenhamn och fann der hela kungliga familjen, för hvilken han presenterades. Alla voro mycket vänliga. Prinsessan var sorgklädd och bar en rosenkrans eller radband som hon fått af kejsarinnan. För öfrigt instämmer Cygnæus deri hon är utmärkt söt, men nog späd för att bära en kejsarekrona, tyckte han. – Han framlemnade då verserna i en enkom här gjord portfölj af svart sammet med broderi af silfver: prinsessan läste dem och blef varm i hågen. Man satte sig till bords: på ena sidan kungen, drottningen, prinsessorna Dagmar och Thyra, kungens bror hertigen af Glycksburg samt kronprinsen; – på andra sidan Cygnæus och tre eller fyra af hofvet.|| C. satt midtemot Dagmar; konversationen fördes än på fransyska, än på danska, och kungen drack först sin brors, sedan Cygnæi skål. Efter middagen sade C. till prinsessan: jag har en nåd att utbedja mig af ers kunglig höghet; – och när hon såg något förvånad ut, fortfor: ”författarn skulle vara mycket lycklig, om ers kungl. höghet ville skänka honom några rader af sin hand, som bevis att hans poem ej misshagat ers kungl. höghet.” – ”Det vil jeg gjerne görespråk: danska”, svarade prinsessan hjertligt och okonstladt, i det hon rodnade något litet, och derpå hoppade hon ut. Emellertid var middagen slut, C. fann tiden vara inne att gå, tog afsked och gick, utan att ha sagt farväl åt prinsessan. Men när han redan hunnit ned till trappan, kom en kammarjunkare efter honom med bud att hennes kungl. höghet ville tala med honom. Han gick då åter upp, hvarpå Dagmar egenhändigt lemnade brefvet,. hvarpå Han ville kyssa hennes hand, men hon drog den tillbaka och nickade bara ett vänligt afsked. – Så var det med den saken. Hertigen hade frågat, om han ej tyckte att kungen liknade kejsare Alexander, och det var icke utan. Kronprinsen åter berättade att kejsarn läst verserna och tyckte mycket om dem – men det hade Armfelt aktat sig att berätta. – Och hade ej min vän Cygneus haft mun på skaft, så hade min vän Topelius troligen blifvit utan bref.

4 Tisdag kl. 1. Just nu kom Oskar hit och ber mycket helsa till Mamma, tant och flickorna. Han har rest öfver Kuopio och kanalen, Fanny blef tillsvidare i Fredrikshamn och kommer sedan att bo hos Leopolds. Han väntade sålänge på föräldrarnas grafvård, att han ej fick tid att säga något. Och som Oskar fattig alltid har den oturen att komma för sent, så går det väl med den saken som med hans ansökningar till Consistorium – Emili korrigerar berättelsen om Jägerschöld så, att den hjelpsama frun for med i vagnen och Jägerschöld sprang efter en läkare.

5 Af mina stora inkomster har jag utbetalt 1300 mark åt direkta björnar och omkr. 300 för gamla räkningar. Wi fundera smått på en symaskin. Salsmöbeln vore i stort behof af öfvertåg, men den drar så otäckt mycket på dubbla karmar. – Ludvig Lindqvist är här på en månad, men bor ej hos oss.

6 Jakob har jag betalt ända till helgomess. Tack, goda Fanny, för besväret med Majni! – Om Dyhr eller andra behaga en cigarr på Kuddnäs, så får der tagas från lilla lådan i byrån: de tjocka äro fina och långa äro ordinära cigarrer, – NyCarleby får beröm af en resande uti Dagbladet. Jag känner ej mannen.

7 Jag ville så gerna kunna helsa från Max, men den gossen har jag ej fått tag uti, fastän jag gjort flera försök. Han lär allt vara och meta flundror vid Tallholmen, säges det. – Berndt mår bra och ber om sin helsning. Han är med lif och själ inne i sin normalskola. Mimmi tycks trifvas och är gladlynt och snäll. I dag ha de lof, och Toini är med sin klass i Kajsaniemi sköflade park.

8 I söndags e. m. voro vi ute vid Brunnshuset, der var rätt nätt och mycket folk. I lördags var jag bjuden på Synnerbergs disputationsmiddag. Det gick bra för honom. I söndags hade Lindrosens stort förloflysningskalas, och brölloppet blir ganska snart.