ZT–Sofia Topelius 28.3.1864

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 28.3.1864

Helsingfors andra dag påsk 1864.

Min Älskade Mamma!

1 Jag vill med några rader godtgöra det sednaste slarfviga brefvet. Det är är en herrlig påskmorgon. Efter en veckas grymt slask, töcken och regn blef i natt 7 graders köld, solen skiner och skaran bär. Med de stora piorna har jag varit ut till Kajsaniemi att höra fåglar och studenter. Derifrån gingo de till gamla kyrkan att höra Schauman predika. Långfredagen voro vi till nattvarden. Domprosten Borg predikade, men det var en sådan trängsel i kyrkan, att fastän vi kommo en half timma före gudstjenstens början, fingo vi nätt och jemnt en plats åt Mille i koret; vi andra måste söka oss ett hörn uti södra korset och hörde nästan ingenting. Lyckligtvis tyckas ej trängseln, draget och den slaskiga promenaden ha bekommit gumman min illa. Sömn och aptit äro försvarliga. Påskafton voro vi bjudna till Borgströms, men tant hade förut prenumererat på slägten. Vi voro således der, jemte Leopolds, bro och några ungherrar. Der sjöngs mycket, var varmt och beskedligt, äggen ätbara, tant och hennes|| tre hemmavarande vänliga och hjertliga som alltid. Småttingarne sutto halfsofvande på sina stolar och vaknade riktigt först vid supérn. En afton förut i samma vecka voro vi hos tant; då talte hon med Emili om Kuddnäs planen och äfven ett par ord i tamburen med mig. Gossarne äro emot, hvilket jag icke undrar på; de vilja gerna ha hemmet här och frukta för att flickorna komma alldeles ur den krets, i hvilken vår Herre nu engång har låtit dem födas. Tant tänker emellanåt på en utrikes resa på ett år, allt för att draga flickorna undan vissa inflytanden här. Allt detta gör att saken är mycket obestämd, ehuru tant annonserat sin möblerade våning att hyra från 1 Juni. Både hon sjelf och flickorna än mer tyckas längta till Kuddnäs, men nog skall jag se det, innan jag tror det. För min del råder jag hvarken från eller till, justsom Mamma brukar säga om giftermål. Max lär i alla fall komma att på embetes vägnar resa kring landet i sommar, och säger att han nödvändigt vill tillbringa åtminstone några dagar på Kuddnäs och i Ragnörn. Ju äldre han blir, desto mera påminner|| han om fadren i sätt och lynne. En hjertans god gosse är han. Jag vet ej om Mille beskrifvit hans flamma för Laure Frenckell, den ryktbara 17-åriga koketten. Från Frencklarnas sida görs hvad man kan för att få dottern till friherrinna. Modren gjorde ju enkom visit, för att få Rosenkampffs på äldre dotterns bröllopp, och der prutades ej litet, innan flickorna R. gåfvo med sig. Lilla Laure har också gjort sina små försök att blifva mera intim, men utan framgång. Tant och systrarna äro tvärt emot saken. Alexander skrifver från Warschau att de åter skola ut på en expedition; det röda partiet försöker sitt yttersta, i hopp om ett stort europeiskt krig. Italien väntar hvar stund att bryta löst, sedan Österrike så onödigt går och klottar i Danmarks affärer. Napoleon ligger och lurar på Rhenprovinserna. Allt detta gör, att Preussen och isynnerhet Österrike nu gerna vore från hela affären och bjuda danskarne stillestånd, men Danskarne ha tittat dem uti korten och hålla ut. Der är en blodig påsk vid Dyppels skansar. Guds makt har väl förr varit starkare, än kanonernas öfvermakt, och torde blifva det än. Svenskarne ämna nu gå med; det vore en en evärdelig skam, om de skulle komma för sent.

||

2 Förra onsdags voro vi hos Leopolds, Emili med. Fanny blef ändtligen visibel, hon har nu sina idéer, som Mamma vet. Vi voro förberedde på att ej få göra en enda fråga om ögat. Hon knep ihop det och ansträngde sig visst, för att tåla ljusskenet utan skärm. Likaså hos Rosenkampffs. Sofi är en smula raskare, Marstrandsresan tycks afgjord. Lilla Petter (Esther) är för rolig och mormors afbild. Loll är duktig, fastän lätt som en lappad vante. Broder Gustaf från F:hamn var der på en skuttresa, prudentlig som alltid. Olga är en mycket söt flicka, blyg och vänlig; hon vore en riktig skatt, om ej den klena, förfrusna kroppen gjorde så mycket bekymmer. Oskar är som förr. Carl Toppelius längtar åter till de sina och tänker taga Fanny med på kanonbåten. – I öfvermorgon reser Olga Lindqvist med sina barn under Torneå Heikels beskydd. Han tycks vara en smula rädd, gubben, så att han sätter i fråga att resa genom Kauhava och Härmä, ehuru han skall in till Pedersöre. – Nu denna veckan är bränvinet på tapeten. Medelförslaget tycks gå igenom.

3 Jag borde skrifva till Schalins om båten och annat; annars måste väl Aramintha ännu hålla ut. Wi längta alla till farmor och sommaren. Helsa Fanny, Stina och alla vänner. Gud gifve att vi åter måtte få omfamna hvarandra med helsan!

Mammas egnaste

Z., E. och barnen.

4 Toini och Eva helsa farmor. Evas påbörjade bref får bli till en annan gång. De ha nu så mycket att göra på den goda skaran. Wi ha alla påsklof till onsdagen.

5 En dag voro vi utresta till Lappviken. Falander följde mig till dårarna. De ha så snyggt och fint att det glänser, men visst är det ändå ett bedröfligt hus. Jag skrifver till Dyhr om Jessberg. Han var snygg och hygglig, men beklagligen oförbättrad.

6 Johannes har fått Fannys bref, men vi ha ej träffats på länge. – Yngre systrarna hinna förbi min stackars gumma i moderliga besvär. Men Gud vare lof för hvad Han gifvit oss. Nog hade jag varit lycklig att få en gosse, men det vore dåraktigt att mästra vår Herre.

7 Nå Zache Schalin, jag undrar om du vågat dig ned för Högback-backen, som morbror din förr i verlden? Jag hade väl lust att försöka engång till. Våra flickor lefva nu mest hela dagen på kälken. Ut med dig i snödrifvorna, gubbe lilla!