ZT–Sofia Topelius 11.4.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.4.1862

Helsingfors fredag 11 April 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Här sänder jag Mamma till en början 100 rubel af min lilla sparkassa hos Borgströms, på det att Mamma genast må kunna börja med byggnaderna, innan allt blir dyrare. Resten skall Mamma få sednare, bara Mamma låter mig veta när det behöfs. Jag kunde ej dessa dagar gå med brefvet till Tant, än mindre lemna henne det på begrafningen, men endera dagen skall hon få det, och så får jag väl söka reglera affären på bästa vis. Nog är det vigtigt att putsa Frillas backen,|| om den ej skall skrämma bort köpare, och kanske ville Fanny vara så utmärkt vänlig att bestyra om att nedstoppa pilqvistar i vår långs hela linien vid vägen.

2 Vår lilla Rosa gömdes bredvid Rafaels sida i onsdags före middagen. Våra närmaste vänner och Rosas faddrar voro bjudna till kl. ½ 12 – Tant med sina flickor, fru Decker, Bina Falander, Thunbergs alla, Oskar, Otto Donner, Gustaf, Julius, Franz Snellman med Adele G. Wasastjerna, Betty, Josephine Wna. – Så dracks kaffe, sedan litet rhenskt och konfekt. Lilla hvita kistan med myrtenkrona, en skön guirlande af friska blommor, skänkta af Emma Thunberg, samt stora hvita och röda rosor, skickade af Rudolfine, stod i fru Ramsays yttre|| rum, omgifven af fyra granar. Klockor hade vi, men intet granris. Mille och jag togo den lilla kistan framför oss i en hyrd vagn och så foro vi kl. 1 ¼ till begrafningsplatsen, der Snellman jordfästade och höll ett litet tal. Kl. ½ 3 voro vi åter hemma, och endast Gustaf och Julius till middagen. Det var den herrligaste aprilsommar, men genant att fara genom staden, emedan så mycket folk var i rörelse. Så är sagan om lilla Rosa slut, utom att vi bedja Gud att förstå Hans mening med hennes sändning i verlden. Älskade Farmor och Fanny, varen icke bedröfvade; äfven detta sår skall Gud i sin nåd låta läkas. Till en början är jag mycket lycklig att Mille härtills burit denna pröfning bättre, än jag vågat hoppas. Hon är visst klen,|| men resignerad, och krafterna börja återvinnas, bara vi slippa hjertklappningen. –

3 Eva och Toini skrifva nu – Eva hittade på att titta ut genom dragluckan, när Stjerncreutz’ stora procession tågade förbi, och fick sig en snäf af halsröta för besväret, men den tycks Gudilof vara bra nog bättre nu redan – ej mera hvitt – bara rödt, och ingen feber, hon är munter och bestyrsam.

4 Må väl, käraste Mamma, våra kärliga helsningar från

Z. och alla

5 Aina och Aline begynte i dag sin skolgång.