ZT–Sofia Topelius 3.2.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 3.2.1863

Helsingfors 3 Febr. 1863.

Min Älskade Mamma!

1 Jag begagnar en ledig stund på mammas 72:dra födelsedag, för nedkalla Guds bästa välsignelse öfver min kära goda moder och önska till Gud att vi ännu länge må under Hans beskärm få behålla hvarandra med helsan. Detta är på samma gång min trogna makas innerliga bön, och skulle ej farmors små och stora pullor vara så vigtiga med sina lexor, ville de visst skrifva detsamma. Nu helsa de genom mig. De ha fått den förmaningen och gifvit det löftet att vara mer än vanligt snälla i dag, på farmors födelsedag.

2 Jag önskar bland annat godt också att farmor må slippa träta med landbönder, nämndemän och landtmätare ju förr dess hellre och tillbringa sina dagar, antingen med barn och barnabarn, som vore allas vår önskan, eller åtminstone fredligt och lugnt, utan att hushålla för mycket på sådana beqvämligheter, som mamma vid sin ålder ej borde umbära. Om köpeaffären med Kuddnäs sväfva vi ännu uti okunnighet;|| kanske var det blott litet prat, som man ofta hör. Det finns två anledningar till den förmodan att jordegendomen fortfar att stiga i värde, bara vi komma öfver hungertiden. Den ena är hypotheksföreningen, som för in mycket pengar, enkom bestämda för jordbruket, hvilket i Sverige inom tio år nästan fördubblat jordens värde. Den andra orsaken är att regeringen är i beråd att uppoffra stora understöd för jordbruket. Som mamma finner af jordbruksexpeditionens förslag (Hfors Tidn. för i dag), är meningen att isynnerhet uppdrifva ängar och ladugård uti Uleåborgs, Wasa och Kuopio län, hvilket bör vara ett klokt förslag. Jag funderar allt, huru vi kunde få en jordbruksskola till NyCarleby, men något skall socknen sjelf göra, icke packar man sådant uppå en. Emellertid är det klart, att vi ej kunna sälja vår jord för underpris; i en karls hand, som har pengar att nedlägga (och det fås genom hypoth. föreningen, om ej annars), böra Kuddnäs och Frill om tio år vara värda minst 16 à 20,000 rubel.

3 Jag vet ej heller hvad jag skall kunna göra för Larsmo landsväg. Om inlagan gått genom mig, hade jag haft en särskild anledning att|| tala för skälen. Nog har jag likväl ämnat höra åt i ekonomin, men denna tid har jag haft en sådan pers med mitt svenska skriftställeri, att jag ej hunnit ens med en hop angelägna bref, som jag längesedan bordt afsända. Nu i veckan hoppas jag dock få svenskarne i ordning och torde från dem ha att påräkna omkr. 500 rubel. Af denna nätta sportel, hvaraf dock större delen åtgår att stoppa i hålen efter resan m. m., hoppas jag kunna skicka Mamma ett litet bidrag åt landtmätarne, hvilka ej lära försumma att infinna sig. Det dumma är att jag ej med visshet kan säga när jag får dessa pengar, ty vi öfverenskommo att de skulle utfalla när långa novellen är färdig tryckt. Det torde väl knappt ske, förrän i slutet af Februari, eller början af Mars.

4 Fredag 6 Febr.

5 Jag blef afbruten sist af främmande och hinner ej nu, sedan jag slutat min svenska post, säga mer, än att vi med glädje vänta Wilhelm och syster kära, som skola få deras eget afskilda rum och icke behöfva generas af främmande eller annat, mer än af närmaste slägten. – Måväl, älskade Mamma. Snart kanske mera från

Mammas

Z.