ZT–Sofia och Johanna Sofia Topelius 31.1.1859

Zacharias Topelius till Catharina Sofia & Johanna Sofia Topelius 31.1.1859

Helsingfors måndag 31 Jan. 59.

Kära Mamma och Syskon!

1 Något särdeles är ej att berätta, men det är ändå roligt att språka med er. Tack för edra bref, både Mammas, Wilhelms och Sofis. Nog se vi gerna att postgången mellan Kaskö och oss blir så flitig som möjligt. Ur Wilhelms bref tog jag en korresp. från Kristinestad och tecknade under W. för att blanda bort dem, ty jag tänkte väl der skulle komma oppositioner. Och ganska riktigt fick jag i går en litet snäf, men icke mycket argsint justering från besagde er grannstad, deri Engbergs tjenstefolk fritagas från skulden och för resten påstås att sprutorna gjort sitt bästa och att blott en sjelf blifvit häktad (menas troligen öfverbevisad). Jag inför notisen med några lämpliga noter, och du kan vara ganska lugn, kära Wilhelm, icke kommer du i någon sorts mellanhand. Det roade mig att vederläggaren säger bland annat: hr W. var troligen sjelf en af dem som ej ”lydde” vid släckningen. – Brandstodsbolaget får väl sig ännu en extra afgift på nacken för den sakens skull. Skandia har ej skurit guld i Finland. De äro mycket onda på Lillja, som mottagit så stora försäkringar här.

||

2 Wi må Gudilof bra. Pyringarna ha någon tid hållits inne för hosta, men äro för resten pigga och muntra, – gala och sjunga hela dagen så att man vill mista öronen, isynnerhet när Toini ännu dertill ackompagnerar sig sjelf på pianot. Men roliga äro de och mera snälla på det hela, fast jag sjelf säger det. Toini sjunger en hel hop visor med godt gehör, men Eva fattig hamsar efter ton, utan att få fast den, och tycker hufvudsaken vara att ”öka ljudet”. Wi ha nu lefvat mycket tyst och hemma för oss sjelfva, på två veckor bara engång ute, och det är visst allratrefligast, när vi få vara friska. För att slippa de tidsödande herrvisiterna, har jag spikat en lapp på vår dörr att jag träffas hemma endast kl. 12–1 alla hvardagar och om lördagsqvällarna. Då få vi lof att ta emot, och början gjordes åter i lördags – men kanske Mille redan skrifvit om detta, likasom om sin resa till faster Engström Wi ha då mest våra vanliga studenter och någon gång Wasastjernas. Emellanåt läses högt. Så händer att Mille spelar och Aina sjunger en visa. Pian är nu åter i full fart med sin skola. Wi råkade se hennes dagbok i går i der hade hon skrifvit: Jesus låte mig läsa bra duktigt i denna termin.|| Nog är viljan god, men lynnet är så lätt. Hjertlig och god är hon, så att om vi haft sorger med barnen, så nog ha vi glädje också. Mycket tyst är här nu i Helsingfors, klen marknad, dåligt före och stormar och slask, så att man förra veckan såg flera hjuldon än slädar på gatorna. Intet nytt, utom att Wasa lagsaga är ledig efter gubben de la Chapelle. Finanskomitén slutar i dag sina arbeten. Bland annat har utredts, att 1856 års missvext kostat landet 6 millioner rubel s:rsilfver. Jag har i onsdag en ins. artikel, som yrkar på utländskt lån. Jag har denna tid haft så många insända artiklar, att jag knappt sjelf fått rum för något. Tycker mamma att tidningen är sämre tryckt i år?

3 ”Veteranens Jul”, som jag skref för barnen, begärde Andersson för theatern, och jag kunde ej neka det, så att den kommer att ges i fredag. Ingenting begär jag sjelf för den, men åt veteranerna skall han ge ”sex tunnor råg”, som omtalas i stycket. B:borgsmarschen och prologen ha inbragt inalles omkring 100 rubel netto behållning åt veteranerne.

||

4 Nå, kära Wilhelm, jag är glad att kassan och brödsorgerna något förbättrats för dig, men arbeta ej mer än din helsa tål vid. Kom ihåg att röra på dig alla dagar ut i det fria. Sitter jag en hel dag hemma, så blir jag olustig med tungt hufvud och hetta i kroppen, och det hjelper ej engång att rasa med barnen. Frisk luft måste det vara – ja, nog ha vi, liksom ni, på sätt och vis nog deraf, ty här blåser försvarligt in genom väggarna. Är icke du en envis baddare, som ej vill svara mig på den upprepade frågan? Och så gräla ni sedan för det vi skulle tubba Mamma till oss – nå, derpå ser jag att Mille svarat. Nej, nog unna vi er den trefnaden, fast vi spekulerade på att få den efter er. Måtte ni alla få vara friska, så går väl tiden, tills vi, om Gud vill, få se alla våra pyringar kullra tillsammans på lusthusberget och Majniemi. Hvad tycks att våra saltade gäddor räcka ännu, ehuru på bottnen af fjärdingen – Mille säger att nästa sommar borde vi salta två dito. Helsa Zache att Tusse frodas och visar förträffliga anlag att nappa honom och hararna i byxlinningen i sommar. Må väl, kära Mamma och syskon, och låt o fta höra af eder!

Er egnaste

Z.

5 Helsa Emmi och Thilda och gör en saga af Olgas dockbröllopp. Till supén var der fem rätter med desert.