ZT–Sofia Topelius 9.3.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 9.3.1863

Helsingfors måndag 9 Mars 1863.

Min Älskade Mamma!

1 Efter jag ej skrifvit på länge, stjäl jag nu några ögonblick från Konstföreningen, som i morgon har årsmöte med dito berättelse, hvilken faller på min lott. Tack för Mammas kära bref i Augusta Lybecks. Jag vet ej hvad jag skall säga om de ynkliga landbönderna. Om man finge tag i någon duglig arrendator på tio år, vore kanske något att hoppas för jordbruket. Jag funderar mycket på den der jordbruksskolan, som mamma så ofta har talat om. Nog måste jag försöka knycka i vederbörande, ty det är för eländigt med jordbruket i våra trakter. Olyckligtvis är statskassan för närvarande pank. De ha höus-göusat allt hvad de hade på köpmännen, och nu komma dessa och säga: vi kunna ej betala, ni måste vänta! – Mamma skrifver om tron att understöden gått i herrarnes fickor. Den tron är nog allmän, men särskildt har den i Munsala blifvit utspridd af byggmästar Westerlund, som varit hemrest till julen och inbillat bönderna, att om allt gått rätt, hade hvar och en nödlidande bordt få 2½ tunna per man. Baron Walleen, vår guvernör, hotar att ställa Westerlund under tilltal för detta prat.

||

2 Nå, det ser ut, som skulle vi ej få någon af våra väntade vänner hit. Vi ha väntat Schalin, Ludvig, och rätt nu vänta vi Dyhrn. Nå, Mamma sen! Men väglaget har ej heller varit mycket att bjuda på, utom jernvägen, som alltid har det yppersta före. Efter långt slask och nästan bar mark, fingo vi i går 11 och i dag 15 graders köld, och det börjar snöga.

3 Små krämpor ha vi haft litet här och litet der hela vintern, men det får man ej räkna på. Af vårt 11 personers hushåll har ingen annan än jag härtills gått fri, men det kan väl också bli min tur. Allihop ha haft halsfluss, som räckt två, tre och fyra dagar. För närvarande ha vi tre invalider: Mille, som var duskig i går och i dag ligger och fryser. Hon tror att det är rheumatism, men det ser snarare ut som frossa. Hon var upp och drack kaffe i matsaln, men har nu krupit till kojs igen. Den andra är William, som nu på andra veckan måste hålla sig inne för pås-sjuka, och den tredje är Eva Maja, som hostar och har svullna halskörtlar. Vi skola hoppas att alla snart bli raska igen. Hela staden är uppfylld af sådana krämpor, men ej hör man just talas om värre. Äfven unga Bergstedt hos Chrons tycks småningom repa sig. – Aina pian går och läser 4 à 5 eftermiddagar i veckan hos Schauman. De äro 26 flickor der på engång. Aline hoppar och dansar, Tojni och Eva hushålla in smör. De|| få för det en kopek hvar om dagen, med vilkor likväl – efter deras förslag – att ge ena hälften åt de nödlidandes sparbössa. För resten vittja de alltemellanåt sina ”Snåljåpor”, som äro ett par strutar, upphängda i Mammas kammare till uppmuntran för deras lexor i skolan.

4 Inga pengar har jag ännu fått ifrån Sverige, ej heller vet jag huru mycket det gör, men novellen har också allt ännu fortsatts i Dagl. Allehanda. Nu i medlet, eller sist i slutet af Mars får man veta hvad herrarne i Petersburg beslutat om professionerna. Jag har ej rört mig ett steg för den saken, utom de två brefven till Armfelt, som Mamma vet och som voro mig nästan aftvungna. Utnämna de mig, så är det väl ej för mycket, när jag tjenstgjort nu i snart nio års tid som extraordinarie i samma ämne. Göra de det icke, så blir alltid något till råds. Jag är nöjd, blott ingen annan går förbi mig på rak arm, emedan detta vore en förödmjukelse. Med Cygnæus är allt för närvarande godt, äfven med de flesta andra, några få undantagna. – Eget var, att Forsman, för hvars skull de inrättade ordinarie finska professionen, nu förklarade sig hellre mottaga allmänna historien, och emedan J. W. Sn fått den idé, att Forsman skall föreläsa allmänna historien på finska, så kan det hända att det blir dervid.

||

5 På nyheter är brist. Landtdagen tros bli i September eller Oktober, och man gissar att guv. Cronstedt blir landtmarskalk. Langenskiöld är icke blott sjuk och öfvergifven, utan äfven i onåd. Maktens trappor äro så hala. – Man tror att Ryssarne skola få bugt på Polen i Mars, men man får nu se. Nog tyckas de stackas polackarne ha sprungit, som Tengström påstod om Morbror Matts Lithén, uti ogjordt väder. – Jag var ju åter och lät, på begäran, fotografera mig vid Runebergs sida. Icke ha vi ännu sett något aftryck; ifall det kommer ut, skall jag skicka Mamma ett. Det förra har ej funnits i bokhandeln, jag fick endast ett exemplar, något svartmuskigt.

6 Wi ha nu sagt upp William för nästa år, han lär komma att bo hos Bergboms. Det lönar sig icke att ha bara en, för allt det bekymmer man har med andras barn. – Mina Julin var första gången åter här i lördags med blåa ögon efter sitt fall. – Emil Borgström ligger sjuk i Wiborg på återresa från Petersburg. – Gustaf Turdin är munter och utan pengar. Johannes ha vi ej sett till sedan julen, han tycks ej ”vara road af familjelifvet”, som Oskar sade. Oskar har betraktat fastlagsoxen i Paris och mår väl.

7 Helsa nu, goda Mamma, alla de våra, närmare och fjermare, och må väl! Vi längta alla till sommaren och att Mamma åter får omfamnas af sina egnaste

Z., E. och pyrena alla.

8 Ännu ha vi ej fått någon frönota i år. Vi tänka börja påta i vår nya trädgård i April och sätta, om ej annat, potäter för egen räkning.

9 Min lilla provision hos Dyhr kan gerna hel och hållen tillfalla Moster Calamnius. Hurdan menniska är Brita Kajsa Backlund från Pelat i Munsala, nu på Storsved? Hon har skrifvit och begärt hjelp.

10 Såg mamma på tidningarna huru Boismans vänner här ledo nederlag? De hade gått med listor omkring för att få honom till pastor. Boisman är en stor lurifax, så helig han gör sig, motsatsen mot Franz Snellman, som åtminstone vänder sin sämsta sida utåt.

11 Mille helsar så mycket. Hon ligger och fryser och har tagit in recinolja. Chronses våning står ännu outhyrd.