ZT–Sofia Topelius 18.9.1846

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 18.9.1846

Helsingfors den 18 September 1846. Fredag.

Käraste Goda Mamma!

1 Hjertelig tack för Mammas kärkomna bref – det gladde oss under all saknad att höra det Mamma mår wäl och dagarna gå en om sender. Ja Gud bevare Mammas helsa och dagar och låte oss hoppas att snart åter få omfamna Mamma här. Den tanken gör oss nöjda.

2 Här i Helsingfors är det icke så glada dagar nu. Emili och jag må gudskelof alldeles bra – jag kan ej wara nog glad, att Emili hittills åtminstone fått vara så rask. Hvad mig beträffar, har jag mitt goda hull. Ängsligare är det hos Rosenkampffs, ty baron sjuknade farligt i förrgår. I Söndags återkom han från sin långa Kajanafärd och ¼ timme förut kom moster från landet med Gustaf och Alexander, som skall börja gå i lyceum. Det war gladt och trefligt; men i onsdags strax på eft. midd. fick baron midt på vägen till Thorswik en häftig werk i nacken och hufvudet, som tvang dem – moster åkte med – först att stadna på Grahns gästgifvargård och öppna ådern och sedan att wända till staden igen. Läkare war då genast till hands, och efter bloduttömningar och ett laxativ fick baron bättre ro inemot morgonen. Moster sof ett par timmar – läkaren förklarade ingen fara wara för handen och baron war uppe och ut i matsaln medan det bäddades i sängkammarn. Det war kl. strax före 10 och goda Mamma, kl. 10 fanns det en menniskovän mindre på jorden.|| Ack käraste Mamma, det är wisst bra owäntadt och smärtsamt förAtt höra för Mamma, likasom för oss alla; men alla wåra tårar kunna ej ändra försynens skickelse; hastigt blef den ädle förträfflige mannen hädankallad från de sina och från fäderneslandet, som alla så wäl behöft honom. Mammas närmaste tanke är naturligtvis på moster och hvilken sorg det måste wara, det kan Mamma föreställa sig. Det war en svår dag i går; i dag hoppas jag den häftigaste smärtan häär öfverstånden; Guds godhet och tidens läkande hand skola väl och i sinom tid hela detta smärtsama sår. Kl. är ännu icke 7 på morgonen; rätt nu skall jag gå till Rosenkampffs och sedan sluta brefvet.

3 Jag har talt med läkarne: det var ett slaganfall, som slutade Rpffs dagar. För något år sedan hade han en lindrigare känning, men den gick öfver. Man förmodar något lidande i hjernans blodkärl, som förr eller sednare skulle ha medfört hans slut. Intet af hvad mensklig konst kunnat uträtta har blifvit försummadt. Hv En svag tröst visserligen, men ändå en tröst, när man betänker att han nyss hemkom från en lång resa och att det varit ändå smärtsamare om han gått hädan på främmande ort. Hans slut, ehuru hastigt, måtte ha varit plågfritt och lugnt, ty icke ett drag af smärta upptäckes i hans ansigte, man skulle tro honom sofwa.

4 Emellertid kan Mamma föreställa sig mosters förskräckelse när baron nyss förut var i matsaln och; bland annat, sade åt henne: ”der ligger min börs, ge den stackars Nybergskan litet penningar” – och derpå gick han in i säng||kammarn och Moster gick alldeles trankil i köket, och när hon några få minuter derefter kom in, war ingenting mer att göra. Han hade nyss lagt sig och i samma ögonblick war det slut; kamrer Rickström och Josephina woro i rummet. Flickorna Backman och de yngsta barnen woro på Thorswik, men efterskickades genast och kommo kl. 8 på aftonen. Jag kom först kl. 12 och wisste då endast att baron war sjuk; Emili, som slapp med några lindriga nerfskakningar, fick ej gå dit i går på hela dagen.

5 Kl. 10. Jag kommer nu just från Rosenkampffs, Tant, ehuru mycket sorgsen, är nu lugnare än i går och kroppsligen fattas henne ingenting. Hon har varit in till den kära afsomnade och barnen med – det har tröstat henne, att han ser så mild och god ut der han sofver. Hon önskade gerna ett porträtt i olja och han är så lik sig, att Lind efterskickades för att måla af honom nu på förmiddagen. Fruarna Grönlund och Cederwald äro hos Tant. Carl skickas i dag efter från F:hamn. Richström och dag dela bestyret om hvad som nu först är att göra. Alla barnen må wäl.

6 Gud gifve den sorgliga underrättelsen ej må werka menligt på Mammas helsa! Wet Mamma hvad, nu har Mamma dubbel anledning att snart, ja så snart som Mamma orkar och får tid, komma|| och trösta Moster och gläda oss! Wisst wore det ledsamt att resa i menföret, men om Mamma toge lilla vagnen och finge t. ex. Yolanda Thuneberg et comp. till ressällskap – så såge det ej omöjligt ut. Få wi hoppas det?

7 Emili har nu fått en beskedlig fru som hon på förhand tycker om. Wåra resa foro ändtligen i tisdags; hyran betaltes på kopeken, men intet för pianot och intet för städningen efter dem. Emili hade nog bråk. Alexander Dovner har bott hos oss några dagar.

Må nu wäl, älskade gulle Mamma
önska hjertligen

Z. och Emili.

8 Är Mamma i Terijärwi, så helsa Sophie och Schalin mycket.