ZT–Sofia Topelius 21.10.1861

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 21.10.1861

Helsingfors måndag 21 Okt. 1861.

Min Älskade Mamma!

1 Det är nu bra längesedan vi hört något från vårt kära Kuddnäs, men icke räkna vi på att Mamma skall ofta skrifva, så kärt det än är för oss. Blott vi hoppas att Mamma mår bra och att det i öfrigt är som det skall vara, så ge vi oss nog till tåls. Jag tänker så mycket på Mammas och Fannys ensamhet denna höst och vore riktigt lycklig, om jag finge höra att Mamma fått grannar i gården. Sen på vinterföret går väl tiden åter skrypare. Få se om Mamma då orkar göra en tur till Uleåborg och hvila upp sig i Larsmo? Jag borde visst skrifva till Schalins också, men till en början har nu Mille lofvat skrifva till Sofi. Det är längesedan vi hört af dem. Rosa gör sitt bästa att dagligen påminna om dem, ty hvar gång hon skall ut, säger hon alltid att hon går till ”Tille å Pollu”, och de namnen betyda för henne detsamma som vida verlden. Allt emellanåt kommer hon och tigger: ”Tille å pollu”, pappa”.

2 Hon är så periodisk, den lilla stackarn, ögat krånglar allt emellanåt, och när hon har de der svettperioderna, som ännu händer ibland, ser hon klen och ynklig ut. Annars|| tycka vi att hon repat sig och fått bättre hull på benen. Aptiten är merändels förträfflig, sömnen ej heller dålig, utom att hon nu någon vecka haft hosta, som gjort att hon ej sluppit ut. Vi måste för svettningen sluta med salmiak; hon skall nu åter få fisklefver olja. Wattenkuren är ej börjad med; få se om vi töras nu på hösten, emedan man hör talas om spridda fall af sharlakansfeber. – Det var märkvärdigt hvad hitresan – om det nu var den – har haft för en verkan på pians språklåda. Allt tycks nu på engång ha sluppit lös. Hon vet namn på allting och kommer hvar dag med flera nya ord, ibland långa ramsor, som t. ex. ”pappa tittu tolen bode” – ”mamma Lullu vitt” (fisk); – ”Aina å Inna å Okka å Willam”– ”Tatta tä på Amuna”– d. v. s. Tatta skall klä på hennes docka som heter Amuna. Toini och Eva ha varit ute mest alla dagar. Wi ha ju en så märkvärdigt vacker höst, så att dess like mins man knappast. De låtsa nu gå i skolan för sin Mamma, och äro dessutom mycket vigtiga med sina speltimmar. Eva också frågar hvad klockan är, när hennes timme skall börja, och då hamrar hon på och komponerar både ord och musik. Så att nog är huset musikaliskt, 6 barn jemte pappa och mamma, som alla slamra fortepiano. Jag har tänkt hyra ett skildt åt gossarna; det blir ibland litet öronmördande.

||

3 Med våra sju barn äro vi fortfarande nöjda, och få de blott vara friska, så går nog allt sin sakta gång. Aline är för närvarande hemma från skolan för hosta; hon brås på slägten uti att vara så oförsigtig som möjligt med helsan. – Pengar rinna ut genom sållet, det förstås, men när nu flyttningsbekymren äro till det mesta förbi, hoppas jag att en del af läckorna stoppas. Wi börja nu få snyggt omkring oss, utan allt öfverflöd, och tyckas på det hela bli mycket nöjda med rummen. Mattor saknas ännu här och der, salen röker in och är något för stor för våra möbler, annars utmärkt treflig; hvad sen, när den får gardiner! Barnen grassera ömsom der (som ej alla dagar bestås) och ömsom i matsaln. Gaslysning beror blott på oss sjelfva att få. Wi ha tänkt taga en flamma i trappan, en i tamburen, två i matsaln och möjligen en i köket. – Mitt konterfej af gips, bröstbild i något mer än naturlig storlek, har nu någon tid stått på Salsbordet, men som det är alltför skamlöst, när Porthan står i hörnet, så flyttas nu den hvita gubben på min byrå, innanför gardinen som skymmer toilett afdelningen uti mitt rum. Dess rätta plats vore i Mammas inre rum på Kuddnäs, men det låter jag ej göra, och bysten är dessutom icke min, utan Walter Runebergs. Jag har den i förvar, medan han är öfver vintern i Köpenhamn. Först i vår lär jag få eget aftryck. – Ingenting har jag heller ansett mig kunna bjuda Walter.

||

4 Kl. 12. Gumman Runeberg, åtföljd af fruarna Tengström och Castrén, voro just här på f. m. visit. Runeberg sjelf lär nu åter vara rask igen.

5 – Bonnier betalar för min nyaste bok 650 riksdaler riksmynt, efter 50 riksd.riksdaler för arket, och begär allt mera att trycka. 650 rdrriksdaler gör efter nuvarande kurs omkring 240 rubel s:rsilfver. Af dem ämnar jag sätta in 100 rub.rubel hos Borgström, för att ha något i behåll. –

6 Tidningen går nu en kris till möte, när Hfors Dagblad utkommer dagligen (det lär komma att kosta 5 rubel här). Schauman tycks vilja draga sig, och mera lätt har han tagit sitt arbete, så få se hur det går. – Här är allt ännu smått i gäsning, och tidens luft är eldfängd. Sednast har en artikel i ryska Invaliden väckt sensation; der säges att om Ryssarne få riksdag (hvilket ej är omöjligt) bör Finland skicka sina deputerade dit – alldeles som Österrike och Ungern. – Oroligt är det i Petersburg. Studenterne streta emot en ny afgift, som pålagts för inskrifning vid Universitetet, och när de skulle skingras med militär på universitetsgården, kommenderade ett par yngre officerare halt, och soldaterne stodo stilla. Dessa officerare och några studenter ha sedan nattetid bortförts af gensdarmer. Kejsaren sjelf reser långt borta på Krim. I Ryssland är stark gäsning bland adeln. Jag hörde någon yttra härom dagen, att den dag kan komma, när Alexander får taga sin tillflykt till finnarne. Sto Tyskarne äro hatade öfverallt i Ryssland och Polen och förföljas med ofog och smädelser. Kort sagdt, man tror att en revolution står för dörren nästa vår. Måtte Alexander få lefva för menskligheten! – Må väl!

Mammas egnaste

Z. och Emili och Komp.

7 Gubben Woldstedt fattig vandrade ur verlden i thorsdags. – Här äro intriger och olika meningar om bibliothekarietjensten. Jag är nöjd att icke ha sökt historien, som blir än mera qvistig. Grönblad fattig är konfys och omöjlig.

8 Helsa Fannina och alla våra vänner. – När Fanny träffar Emili Richard ber Mille henne fråga huru många alnar hon vill ha till skärp, ty lappen är förkommen. – Ack den som dessa vackra Oktoberdar fått sitta om morgonen med siknät på Alörsfjärden och om qvällen hos mamma.

9 Rosa går och fäktar och ropar ”Tilde å Pollu”– och nu skall hon slippa ut med de andra.