ZT och Emilie Topelius–Sofia Topelius 6.4.1866

Zacharias & Emilie Topelius till Sofia Topelius 6.4.1866

Helsingfors fredag 6 April 1866.

Goda Mamma!

1 Jag skickar några rader för att underrätta dels att Tant rest och dels att Toini är bättre.

2 Sedan nära en vecka ha vi haft ständig stark blida, ofta med regn, och föret tog så hastigt af, att både Tant sjelf och vi blefvo bekymrade för hennes återresa. Hon hade uppgjort ressällskap med Ludvig L., och han blef ej färdig förrän i onsdags, så att då först afreste Tant och Ninni på bantåget, med beslut att vända om från Tavastehus, i fall de der skulle få höra att vägarna voro inpraktikabla. Då de emellertid ej vändt om, så hafva de fortsatt resan, troligen med två hästar, och jag önskar uppriktigt att de må komma med mammas suflett helst till Östermyra, hvarifrån de i nödfall torde få låna vagn. Här äro gatorna nu nästan bara, och vi ha haft ett sådant slask,|| att vattnet rann in i gårdsvaktens kammare under köket, så att hela familjen måsta sofva en natt i vårt kök. – Tisdagen var tant här till middag och qväll med Borgströms på qvällen (Leopolds kunde ej komma för slasket) och vårföreningen sjöng för dem. Två eller tre middagar förut hade Mille förgäfves väntat tant med våra renstekar, som vi fått både från Häggströms Lybecks och Dyhr. Max for i måndags, efter ömt afsked af sin mamma och – Laura Frenckell. Påskafton åto Mille, Toini och Eva sina ägg hemma, men jag, Aina, Berndt och Mimmi foro på bjudning till Leopolds. Tant var den qvällen mycket missmodig, men sedan Max var rest, var hon mycket gladare och trefligare hos oss. Måtte hon nu komma väl fram!

3 Toini pian låg, som jag sist skref, på femte dygnet i brinnande feber, och rosen utbredde sig öfver hela ansigtet, tilldess att den ändtligen natten mot påsklördagen stadnade litet ofvanom hårfästet|| och utan att ha hunnit på öronen. Sedan hon fick kinin, upphörde febern med ens, och hon går nu ute i rummen, men är ännu temligen svullen mellan och under ögonen. Hjelt säger att det är vatten och har föreskrifvit ångbad, om det ej går bort af sig sjelf. Vi voro ganska oroliga ännu långfredagsqväll, och jag var lika orolig för Mille som för pian, men Gudskelof, det har haft sin öfvergång och Mille har mot förmodan ej haft några efterkänningar. Kalflungan tycks vara en god sak. Min gumma kommer just nu promenerande hem ända från Rudolfine W. vid ändan af Nylandsgatan, den en liten pilt arriverat ett par veckor före påsk. – Ett sorgligt dödsfall inträffade när unga fru Sirelius (pastorskan) född Wænerberg dog uti barnsängsfeber. – För öfrigt intet nytt. Till Inga har jag ej hunnit ännu. Helsa alla de våra! I hast

Mammas egen

Z.

4 Nog måste Mamma så mera korn än vanligt i vår – Alla hoppas ett gifvande år. – Jag skall bestå Mamma ett par tunnor extra.

 

5 Nu vill jag sluta brefvet, Z. stackare har sin föreläsning i bläckhornet än, och nu skrifver han till Dyhr. – Rudolfine bad helsa till Fanny så mycket, jag kommer just derifrån en duktig Lars Gustaf har hon, på en qvart timme var allt expedierat, och nu är hon i full rörelse. Det är roligt att se huru väl vårdade hennes barn äro.

6 Toini är så olik sig att man ej skulle känna henne, hon var bra sjuk! Ledsamt att hon har det der anlaget för ros, hur skall man kunna akta henne rigtigt.

7 I går köpte jag ett stycke Forssa shirting, tre bomulls tygs klädningar ligga och vänta på att bli färdiga, så nog kommer maskin i gång. Jag har lappat lakan på den nu i två dagar, det går som en dans, och man får vara så mycket ledig ändå. Sju lakan stadvändes och lappades åt barnen på två dagar. Man orkar ej sitta jemnt. Aina syr Inga Wennerholms hatt som hon bad henne beställa, vi tyckte efter Aina lagar sina och mina hattar så skulle det duga åt Inga, men inte vet jag om hon törs säga att hon gjort den. Förestånderskan gaf Aina ett nytt blått klädningstyg som hon tagit af Inga för att hon ej skulle förstöra det ty hon kan inte alls lgöra något handarbete ordentligt. Det ligger nu här tills vi få höra om hon skall hem eller accorderas ut någonstans på landet. Zachris lär ha svarat på frågorna om Ingas pengar. Tack Fanny för brefvet, snart skrifver jag till dig. Levons som äro här ha fått telegram att föret är slut i Österbotten och de blefvo qvar här och vänta på hjulföre. Fåse huru Tant haft. Voj voj den Frans Dyhr hvad det är ledsamt med honom, han blir så precist som vår Julius, opp och ut lika. Han har begärt 1200 mark nu af fadern för att slippa hem. Jag vet icke hvad som är rättast att köpa Tamerfors lärft till lakan etc eller försöka få hemväfvadt. Det hörs nu så dåliga rykten om det, Fru Ilmoni sade köp för all del ej af det, garnet till och med, duger ej sade hon. Och många säga detsamma. Nej nu måste jag sluta kl. är mycket. Hjertliga helsningar från oss alla.

Mammas

Emilie