Sofia Topelius–ZT 4.7.1839

Sofia Topelius till Zacharias Topelius 4.7.1839

Kudniss d. 4. Julii.

1 Min kära Zache, hur slår digu dig nu ut så långt från hemmet den vackra sommarn, men då du har så trefliga kamrater och vackert ställe så går ingen nöd på dig, bara du acktar dig för Neptuni rike det gläder mig at du tänker arbeta mycket du har och nog at arbeta på skrifningen gick ju ganska bra, nog vet du at det gladde mig moläsligt p.g.a. skadaåtte alt annat gå lika bra. nu har du vist saknat bref hemifrån, det är och länge sen jag skref. men jag vet ej hur tiden halkar undan, i stället för den 19. kom våra främmande d. 17. jag mötte dem helt oförmodat på landsvägen med Baron skickade jag de böcker du bad om men som jag ej fick reda på dit bref utan ur minnet leta opp dem så tror jag at det var ännu en men omöjligt kan jag få reda därpå d. 20. lär Baron vara i Helsingfors. skrif nu|| snart. dit bref med Alfred har af misstag följt med hans res kamrat och ännu ej framkommit. vi har rätt trefligt här Moster är vid godt lynne och barnena friska och glada i dag skall vi till Lagermarks, men mäst har vi varit hemma denna tiden. Gubben Lindqvist har vandrat hädan och Herrarna var i vår stora sal på begrafning. Gubben var 95 år.

2 Herr Blank berättar väl för dig om ungdomen och dess förlustelser som är nog inskränkta men folket ser nöjda och glada ut. Lithens samteliga (utom Gubben) dricker brunn och Fru Backman och Hind. flere bruns gäster är det ej – – i dag börjar vårt folk at höberga bra tidigt mot vanligheten men gräset är så välväxt at det vist kommer mycket hö i år. kall nordlig blåst har vi haft|| at frost varit at befara, men nu Gudske lof är det vackert väder. Moster och Sophie ber hälsa dig Sophie skrifver ej nu på det du ej må få alt på en gång men det skall ej bli långt till här näst små flickorna ber och hälsa. stora Fanny har plågats af tandvärk och den lilla och Calle har så roligtoläsligt p.g.a. skada de springer hela dagen.

3 nu lär jag ej hinna mer. Gud vare med dig kära barn i hansutanför pappret (radslut) beskydd anbefaller jag dig hvarje dag måtte du sjelf aldrig det heller förgäta.

altid din hulda

mamma.