ZT–Sofia Topelius 19.3.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 19.3.1865

Helsingfors Söndag 19 Mars 1865.

Min Älskade Mamma!

1 Nu är jag skyldig ett ordentligt bref, helst när Mamma fägnade oss med fyra qvartsidor. Min trogna maka har skrifvit i mitt ställe, men det ursäktar ej min försumlighet. Fru Forsén, som nu på morgonen var på afsked, har lofvat framföra muntliga helsningar. Wi må Gudilof bra, och Milles bäste doktor är Nukku Mattispråk: finska, som varit så hederlig och hållit henne vid krafter; om det nu är af portern, vet jag ej, men jag tror nästan. Äfven Toinis ögon äro bättre; nog är det skrofler, som Mamma säger, men knappt nog tror jag hon behöfver resa till Sverige, om hon fortsätter med sin olja och nyttjar salta bad i sommar. Jag är, som Mamma, högst obenägen för allt som droppas in i ögat; icke tror jag på det, men kanske det ändå är nödvändigt för fläckarna. Det är så ombytligt med barnet stackare, både ögon och öron. Ibland hör hon alldeles bra, och om en stund, när näsan är stoppad, hör hon illa igen. Det tycks åtminstone ej bevisa att der är något organiskt fel. Toini skulle behöfva landluft och Eva likaså. Toini har blifvit fetare och Eva magrare. Det är ett par vippstjertar, lifliga, flyktiga, begifna på böcker och kälkor ömsom. Allt fortfar den ena att dominera, den andra gifva efter, den ena att stå på sitt, den andra att skänka bort. Eva fick nu i veckan en stor påse med två skålpund konfekt för det hon varit lottdragerska|| vid Konstföreningen (icke drog hon någon vinst åt oss, i parenthes, men det äro vi vana vid). Strax delade hon hälften med Toini och sedan det mesta af resten åt oss eller i köket, så att andra dagen fanns knappt en karamell i behåll. – De stora flickorna ha flugit på sångens vingar. Nog tycka Mamma Mille och jag att det är för mycket ibland, men det må nu vara i deras korta blomstertid, när det är för sången. Vore det för baler och kurtis, så skulle vi nog sätta klippa vingarna. Men de sjunga ju i tre sångföreningar. I går sjöngo de med 30 flickor och 60 studenter på en konsert för studentbyggnaden. På andra konserter ha de vägrat att vara med. Aina hör också till bestyrelsen i Sylviaföreningen; i den äro två fruar, två flickor och fyra magistrar. Mammorna gå turvis med på sångmötena hvar måndagsafton som förklän. På Toinis födelsedag och Alines namnsdag i tisdags var här kl. 8 på morgonen sång både ute och inne: – inne af flickorna i deras s. k. Vårförening, ute af en studentkör. Vi bådo dem då komma tillbaka på qvällen, och så blef här ungdom, en tjugu stycken, den ena visan omvexlade med den andra, och så dansade de ett par françäser och flögo som yra höns i väfva vadmal. Soupérn bestod af smörgåsar och thé, hvartill Aline enkom förbehållit sig att bestå kräm till efterrätt.|| Jag skall lägga till, att de studenter som mest gå hos oss, omkring 8 sångare och Heikellerna på köpet, äro alla utmärkt hyggliga gossar. Man brukar säga, att tiderna bli bara sämre, men Mille och jag komma öfverens derom, att så riktigt hyggliga, bildade sällskapsnöjen hade icke vi i vår ungdom; aldrig skulle man se något för mycket åt något håll, det är på engång så städadt och så otvunget gladt. Mellan det att de sjunga, ser man dem alla, studenter och flickor, sitta kring vårt stora bord i salen och sprita lappar. Jag skulle göra våra flickor orätt, om jag sade att de för sången glömt allvarligare saker. Icke går Aina mera sällan eller mindre gerna i kyrkan än förr, och lika ordentligt sköter hon sin lilla tjenst i fattigskolan på söndagseftermiddagarna, eller hjelper Mamma med söm och annat. Aina, som af naturen är mera tyst och tillbakadragen, som farmor vet, har blifvit öppnare och gladare genom syster Aline, och på den yrhättan åter har Ainas allvar gjort godt. De två liksom komplettera hvarandra, och jag kan ej heller säga annat än godt om Aline; hon är uppriktigheten sjelf, och så tillgifven och uppmärksam|| när hon kan göra någon liten tjenst. Jag mins ej, om jag berättade att Aina var för andra gången bjuden på stor bal till baron Muncks, men gick ej nu heller, och när baron Walléen d. 10 Mars bjöd oss alla på sin ryktbara kejsarbal, var jag den enda som fick lof att gå och visa mig der, för att tacka för bjudningen. – Aina har nu slutat sjunga för Jacobsson, sedan hon fått litet hum om skolan, annat är ej att göra af hennes lilla röst, fast den gör nytta i kören, der hon sjunger alt. Toini lofvar bli mera sångbar, om hon får lefva.

2 – Nu till annat. Medan jag mins, skall jag be Mamma om ursäkt att jag förökat frönotan med allehanda besynnerliga tillägg, men som Mamma finner, är det mest nyttiga saker som gå an att försöka. Skulle jag nu få be Fanny vara så utmärkt snäll och låta laga en säng eller par mer än vanligt för dessa experimenter i vår, så skall hon till belöning få 25 de vackraste blomsorter, dem min gode vän, Universitetsträdgårdsmästaren Brunström på min begäran valt ut af sitt bästa. Och skullle det vara möjligt att få den gamla extra drifbänken till våren i skick, så skulle Mamma ej allenast få upplifva sin gamla konst med virginiska tobaksplantor, hvilka alltid borde blifva|| en raritet för Stina, om ej för andra, utan Mamma skulle äfven få smaka de små ryska gurkorna, som här brukas så allmänt och äro mera goda; nog känner ju Mamma dem. Jag har tillochmed varit så skamlös och skickat lärkträdsfrön. På det försöket kan man riskera fem kopek. Jag undrar om man ej kan få ärtskockorna att gå; det vore nästan ändå mer än de ryska gurkorna att bjuda moster Calamnius på. Kort sagdt, nog gör jag besvär, och visst kan Mamma tycka det är onödigt, men det är så roligt att experimentera. – Nå Mamma, hvad sägs om de stora reformerna som nu falla likt mogna frukter från landtdagens äppelträd? Brännvinsförordningen lär ej ha hunnit till NyCarleby ännu. 40 kopeks skatt är lagd på hvar kanna; slut med brännvinsarrendet för oskyldigt folk och slut med alla husbehofspannor. I år må våra fyllbultar taga sin afskedssup: nästa år blir varan dyrare och rarare. Kommunalförfattningen har jag ej orkat läsa; stängselförordningen lemnar mycket åt frivillig öfverenskommelse, men nog borde väl Mamma|| nu slippa Synnerberg, eller hur? Vore det ej skäl att ta höling till sommren, så skulle Stina få sofva sin natt i ro? Förlåt att jag pratar om sådant, jag borde ej göra det, sedan jag spådde att hönsen ej skulle göra oss någon nytta här, och nu värpa de i kapp med en tidningsskrifvare. Hvad det är odrägligt med de landbönderna! Hur skall Finland vara annat än fattigt med ett folk, som vill äta så mycket som möjligt och arbeta så litet som möjligt! Nej, bara vi åter få pris på jordegendom, så sälja vi bort. Det vore väl märkvärdigt, om ej jorden skall stiga i värde hädanefter (såframt endast Vår Herre ger ett par goda år). Hypotheksföreningen släpper just dessa dagar ut 200,000 rubel, icke i obligationer, utan i rena sedlar. Man väntar myntförordningen plums på engång, så att det genast heter: från och med i dag utvexlas silfver mot finska (icke ryska) sedlar. Myntet preglar 20,000 markstycken om dagen. Fru Forsén kan berätta derom.

||

3 Jag ögnar nu genom Mammas bref. Ännu skall jag nämna om Toini, att månne hon ej kunde nyttja Majniemi gyttjan? Jag tror den ungefär skall motsvara Nådendals. Nog skall jag låta undersöka den i sommar. Lakoljan tror jag också vore ett godt recept, blott man finge den färsk. Här ha vi haft lakor en enda gång i vinter, och då för 10 kopek marken. Toini får nu försöka med skolan ännu i vår, men bli ej ögonen bättre till hösten, så måste hon sluta och läsa för Aina. – Att jag försummar tid för diverse, det är tyvärr sannt, och derföre har jag beslutat afsäga mig fruarna vid årsmötet nästa höst. Jag har då tjent dem i 14 år, det kan vara tid att en annan tar i. I tidningen har jag nu en tid varit tyst, för tyst, efter jag lofvat noveller. Veckokrönikan få de nu skrifva sjelfva. Det är odrägligt med deras fennomani i tid och otid – när de fått allt hvad de rimligtvis kunna begära för denna gång, så äro de ej nöjda ändå, innan finskan blifvit ensam herre i huset, i stället för dräng – båda delarna utan reson.|| Jag har ej frågat om Hfors Tidn:s prenumeranter; troligen ha de hvarken ökats eller minskats. Helsa våra vänner och säg dem, att äro de nöjda med plock och skräp, kunna de hålla Hufvudstadsbladet, men nog äro Hfors Tidn. värda minst dubbelt. – Hvad skall man göra åt Brunte fattig? Skrif hur han mår, jag har riktigt vänskap för det trogna kräket. – Aldrig känns det svårare, tror jag, att sjelf ha knappt, än när man ej kan hjelpa sina vänner, som nu Wahlströms stackare. Hur i verlden slå de sig ut? – Gustaf Turdin är nu här, men icke har han varit hos oss med sin fot, och icke lär han ha så fullt opp från bror Numers, efter han och hans kamrat ha en pels i lag och tura om att gå ut. Han skall nu spekulera på någon jernvägstjenst; läsa, arbeta, det har han ej lust till. – Julius, den andra slarfven bor nu hos oss. Jag kan ej säga annat, än att han nu arbetar och lefver ordentligt: vi ha kommit, efter en allvarsam föreläsning, öfverens om att han tillsvidare ej får smaka en droppe spirituosa. – Nu slutar jag med vänligaste helsningar till Fanny och alla våra vänner från Mammas egen

Z.

4 Goda Mamma, jag har ej skickat något nu utaf Marsqvartalet, men beder Mamma i stället, efter vår öfverenskommelse, vinka på vännen Albert, för hvilken jag nu ligger i förskott.

5 Jag håller nu på med drottn. Kjerstin för fullt auditorium. Äfven gubben Borgström har varit der och flera gummor, nästan lika gamla som Mamma, troligen för att följa med deras flickor. Också skolflickor äro der.

6 I går hade vi Konstnärsgillet, derför kom jag sent hem. Det är hvar 14:de dag, men annars lägga vi oss nu i skaplig tid. Ibland läser Nyberg högt för flickorna i D'Aubignés reformationshistoria.

7 Jag måste berätta om en objuden åhörare, som jag nyligen hade på min föreläsning. Vår gode Pontus behagade följa med, – stängdes ut, men smög sig in, svansade då omkring i auditorium och snusade på alla, hvarunder han betygade sin vänskap för Aina och Aline. Till slut hittade han rätt på mig och kom så förnöjd och lade sig vid mina fötter.

8 Hörde Mamma, att när Lillja slapp fri sitt häkte i Åbo slott, följdes han med procession och musik! Är folket rent af förryckt. Bland sällskapet voro indelta officerare och indelt musik; det lär komma surt efter.

9 Sofi Leopold är allt ännu plågad af sin ansigtsros och får ej gå ut. – Oscar arbetar på sin disputation och är mera knarrig nuförtiden.

10 Natten mot i onsdags hade vi 22 och i natt 20 gr. köld. – Mycken snö. I vår trädgård är också en Sylviaförening af sparfvar och bofinkar, som ge konsert alla dagar. Men långt tycks vi ha till våren.

11 P. S. Vi komma från kyrkan – Petterson är en kristelig predikant. Det pastorat Crohns ensam haft borde nu delas i fyra.