ZT–Sofia Topelius 17.12.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 17.12.1865

Helsingfors, söndag 17 Dec. 1865.

Min älskade Mamma!

1 Jag blygs att ej ha skrifvit på en hel månad. Om jag skyllde på bristande tid, vore det både sannt och osannt. Dagarna ha varit så upptagna, att jag gång efter gång uppskjutit min goda föresats, och på qvällarna, när jag åter stundom haft bättre tid, har jag varit trött och lat. Förlåt derföre, goda Mamma! Sedan jag slutat mina föreläsningar d. 8 dennes, börjar det småningom bli mera andrum, så att mamma kan få några ordentliga rader, sådana de nu bli. – Frans Dyhr och Erik Bzna reste i går, och Frans mådde illa af någon förkylning, så jag ville att han skulle uppskjuta resan, men när har man vid hans ålder tid att vänta? Jag hoppas de komma fram före detta, ehuru föret här är ganska klent. Min aneroide har denna tid gjort de besattaste svängningar, långa skutt uppåt, och så ännu längre nedåt. Storm och skarp köld ha omvexlat med blida och regn. I morgse 15 graders köld. Maxes resa tycks torka in, ifall han ej beslutat sig sedan i förrgår. När han kommer, får han väl logera i vindskammarn, om den fås varm? Nog gör det honom godt att åter vara med de sina; han längtar derefter. Vi kunde ej annat än skratta häromdagen, när han frågade hvad man roar sig med i NyCarleby.

2 För mycket annat, har jag nu ej alls haft tid att tänka på julklappar. Till Schalins barn skickade jag i hast några färdigt liggande småbarnsböcker med Felix Heikel, men hann ej söka något åt de större, fastän jag gerna velat. Åt min goda Mamma och de andra kära vännerna har jag nu ingenting. När jag i den ingående veckan skulle fått bättre tid, är det för sent att skicka något. Våra varmaste välönskningar jula på Kuddnäs. Vi sjelfva tillbringa|| vi hemma hos oss med Julius och Gustaf, ifall jag får tag i honom och han sjelf har lust, ty icke är jag mera ledsen på Gustaf stackare, han har slarfvat mest med sig sjelf. Max får berätta mera om honom, han vistas hos kamrater och reder sig knappt och nätt med renskrifveri. – Berndt tänker om julafton dela sig mellan föräldrarna och oss; ett par husvilla studenter bedja vi äta gröten med oss. – Vi ha Gudilof härtills fått vara friska bland allehanda krämpor, som här och der varit slängande. Mille har emellanåt lidit af sömnlöshet och hjertklappning; hon satt en vecka och stickade täcken; det tror jag var orsaken. Majo liten har gymnasticerat för sin sneda axel och kännt stickningar i den; vi äro ej rätt säkra om hennes mamsell förstått sig på saken. Toini vexer ur alla klädningar, Aina har sina vigtiga julklappor och Mimman blinkar på sina långa lexor. Berndt har hviskat oss den stora hemligheten i örat, att Mimman lär blifva uppflyttad ovanligt högt, och det förtjenar hon; en flitigare flicka är ondt om. De ha nu alla lagt sina önskelappar i blomvasen, och då kommer det an på huru pappas klena kassa går in på saken. Emellertid ha Toini och Eva sparat en skatt med 4 penni om dagen för det de ej ätit smör, men de kunde omöjligt vänta längre, utan ha redan gjort af med det mesta hos Göhle och Aspelin, fastän de ej få lof förrän i morgon afton. En vecka hade vi ypperlig skrinnis på norra hamnen, och då försökte också jag mina styfva ben med se små, som voro obeskrifligt roade. En afton den tiden kom en extra julgubbe och hämtade dem skrinnskor från Berndt, som ej var en liten fröjd. Då kom en af Evas vänner och fick låna Ainas granna, obegagnade skrinnskor (ty Aina är förlägen att visa sig som nybörjarinna), hvarpå min goda Majo med sin vän i kompani undertiden|| gömde skrinnskorna under en fastfrusen båt, och der blefvo de tagna som god pris af någon obekant amatör. Kanske har Mamma Emili också berättat, huru vår goda Eva Maja, som alltid är utsatt för äfventyr, en afton i mörkningen steg miste, när hon skulle hoppa från isen i land, och plumsade till knäna, lyckligtvis utan värre påföljd än bannor och lip. – Max får nu blifva nyhetsmagasin för Kuddnäs kaffebord. Jag tillägger här litet smått, som han får komplettera. Kejsarn, att börja med, har varit något otålig, när äfven ryska småsilfret måste inskränkas i rörelsen, men det var oundvikligt. Ryssarne äro ännu ganska förbittrade öfver Finlands företräden; – aldrig, säger ”Golocssvårläst p.g.a. överskrivning” i Petersburg, har man sett ”ett eröfradt land” kurtiseras på detta vis. Här är stor förvirring i bodpriserna; en del ha nedprutats omkr. 10 procent, andra varor stå lika; så göra äfven torgpriserna, och värdshusen ha förvandlat 10 kopek till 50 penni och 20 kopek till en mark. Hvarochen uppfattar reformen på sitt sätt, men småningom skall väl allting jemka sig. Jag sade fru Dela Garde, när jag betalade hyran, att 2000 mark, som jag nu betalar, äro hädanefter detsamma som 590 rubel, hvilket påtagligen är för dyrt, så att i nästa år vill jag ej betala mer än 1,700 mark. Det gör ändå 527 rubel. Då erbjöd hon mig att köpa gården för 8,000 rubel, men som jag ej har råd att bygga stenhus på trädgårdstomten, hvilket då borde ske, så tog jag ej förslaget i öronen. Nog säljer hon gården, om hon får köpare, men nu vänta åter alla köpare att gårdspriserna skola falla. Mille är smått betagen i ett projekt att|| köpa statsrådet Gyldéns gård vid gamla kyrkan, till salu för 40,000 mark, hvaraf endast 8000 behöfva betalas kontant, när den tillträdes 1 Juni 1867. Det är ett tvåvånings stenhus, som tant nog känner, med treflig belägenhet, varma rum, trädgård och brunn. Saken kan tåla att tänka på. Icke tror jag priset är under värdet, men gården skall vara väl uppförd.

3 – Creutz begärde afsked för det han fick en skrapa af Rokassovski om den dåliga polisen i Åbo, som ej kunde afstyra slagsmål mellan civile och ryska militären, Max var närvarande, när deputationen från Åbo hade företräde hos R., som skall ha varit mycket hygglig, säger Max. Man försöker ställa saken tillrätta, men man tror ej att Creutz ger med sig. – Vid parentationen i fredags öfver baron Munck yttrade Cygnæus bland annat, att huru baron M. ”var äfven deruti olik Mahomet, att när ej berget (Berg) kom till honom, så gick ej han till berget.” – ”Man skall ännu tala vid universitetet om baronens tid, sade C., likasom man förr talat om grefvens tid” – N Talet var vackert. Nordenstam satt med mycket tålamod och hörde på, huru ”generalerne” ej alltid varit de allralämpligaste män för den posten. – Vid den högtidligheten bar jag första gången nordstjernan.

4 – Nå, tidningarna kappas om sin publik. Dagbladet kommer nu också ut på morgnarna, men Hfors Tidningar hålla sin förra middagslurstid och veta derföre berätta allt hvad de andra veta på morgonen, och litet mera dertill. Alla tidningar kringbäras i husen. Hfors Tidn. bli nu tillika landets egentliga handelstidning och får genom tulldirektionen alla sjöfartsunderrättelser. Vi ha öfverenskommit med Thunberg att dela vinst och förlust; han ena hälften; tryckeriet, pappersbruket och redaktionen andra hälften. Jag har deri endast en tjugondedel och mitt förra arfvode 3,200 mark.

||

 

Måndag 18 Dec. 65.

5 I går reste Ludvig Lindqvist, men om han skulle passera NyCarleby eller Kuopio, berodde på föret. Vi kunde således ingenting skicka. Julius berättade att Max ämnar probera den lilla snödoft vi ha, men då Max ej varit här, vet vi ej huru han beslutar. Han skrifver säkert i dag. Jag skickar emellertid detta, tomhändt som det är, bara med ett af Fanny beställdt bokmärke. I år reser väl Mamma icke till Larsmo, utan väntar Schalins? Så förmoda vi också att julafton tillbringas på Kuddnäs; ack den som vore med och finge än engång hissa lanternorna! Men gifver Gud helsan, så hoppas jag att Mamma får en trefligare jul än den förra. Helsa Tant på julafton från oss och tacka för sist! – Tack för Mammas kära bref! Det är bara ledsamt att Mamma ständigt skall hafva bråk med hemmanet; – jag vore rätt nu färdig att skänka bort det! Mamma skref ej hvarför Anders kommit bort och hvart han tagit vägen. Dugde ej Jacob till dräng? – Och att grannarne skola ha så bedröfligt! Det ser verkligen ut som en skickelse med gubben Whms barn. Troligen skulle flickan stackare ej behöfva annat, än att komma bort hemifrån till något förståndigt folk. – Vill mamma vara god och helsa Dyhr, att jag skall skrifva till honom i fredag, sedan jag fått hans hypotheker sålda, men knappt lär jag få mer än 89 procent. Här är stor penningbrist – det är derföre hypothekssedlarne ej stiga – ty när alla pengar gå åt på heta stenar till 6 procent, betalar man ej mer för 5 procents papper, än att räntan kapitalet motsvarar 6 procent på hypothekssedeln. Föreningsbanken drar in alla små lån. I våras skref jag borgen åt Johannes; – nu när reversen skulle omsättas, måste ⅓ betalas in, och så fick jag gå i förskott med 200 mk, så att jag är så godt som pank.|| Albert skrifver: nu snyta embetsmännen med god smak 18 procent och unna ej åt köpmannen. Skilnaden är den, att när rubeln föll till 82 kopek, miste tjenstemännen 18 proc. af sin lagliga lön, utan resurs att som köpmannen taga skadan igen på förhöjda priser, och nu få de endast lönen fullt, utan någon vinst och utan ersättning för hvad de förut förlorat. – För min lilla barnbok får jag af Bonnier 700 mark; det är ändå litet att stoppa i toma hål. – Goda mamma, skrif nu uppriktigt huru Mamma slår sig ut. Jag skickar ej något af Decemberqvartalet, för det att två tredjedelar ströko till halfårets hyra; men icke skall Mamma krusa för det, om Mamma är i behof. Få vi ha helsan, så går det väl med affärerna. – Vi ha lefvat mera tyst i höst, utom fem kalaser för Uleå Snellmans, nemligen kalaser hos andra, ty vi bestodo dem blott ett litet förmiddagskaffe. I dag köpte Amalia en julskinka, och den skicka vi i e. m. att synas till klinikum. Vill man, i brist på förståsigpåare, sjelf undersöka om der finns trichiner, så skall man skära i skinkan vid benet, på det stället der den vanligen hängs upp i hålet, och så skall man se med mikroskop, om der finns helt små hvita eller gula ägg eller maskar – dessa äro trichiner – och finnas de ej på det stället, så finnas de ej heller i andra delar. Sjukan är ändå så sällsynt, att vidpass ett svin af 20,000 är bekajadt dermed, och är man säker på att skinkan blifvit kokad eller stekt alltigenom till 85 graders värme, kan man också utan undersökning vara trygg. Detsamma är fallet med dynt, som ofta nog förekommer i svinkött, och hvaraf man kan få binikemask. Detta har jag af Willebrand.

6 Nå, nog hade jag kunnat skrifva om trefligare saker, men allt är det lika välment. Må väl! Helsa alla de våra! En glad jul önskar eder hjertligen Mammas egen

Z. och E.

7 För Gusti och Ninni skall jag berätta, att deras vän fru Jägerschöld spelte ganska nätt med Atte Borgström på soirén för barnhemmet. Hon fick också applåd – men Sylvia- och Morings lilla förening fingo ett tyst bifall.

8 I morgon kommer Ainas vårförening hit för att arbeta och sjunga först hela dagen och sedan hela natten. Förra veckan gjorde de så hos Deckers. Kl. 8 på morgonen kom ett telegram från Borgå med ett ”Lefve Vårföreningen!” Det var från några sångare, som ditrest till Gustaf Frosteri bröllopp med mamsell Ottelin.

9 Käraste Fanny! Här kommer nu bara ett enda bokmärke och det är också alls inte i smaken gissar jag, men jag har lupit en hel dyrbar timme allestädes der jag möjligtvis hade kunnat få några bokmärken och ej fått något annat än detta, alla andra voro så strykfula att jag ej ville ta dem, och dyra rensvårläst p.g.a. överskrivning på köpet. 8 kop kostade detta. Förlåt nu Aina.

10 Gustaf, som sednast bodt hos Max, lärer med honom ämna sig upp till Ilmola. – I dag få barnen lof. De skola väl skrifva nyårsbref. – Få nu se hur det lyckas för Joh. Wahlström. J. W. Snellman har lofvat sin röst.

11 Här omtalas i tysthet en balans på 100,000 mark i Charta Sigillata kontoret. – En tjensteman vid banken, Krogius, försummade att bevaka bankens fordran på 30,000 rubel s:rsilfver i A. Ramsays konkurs, och får nu ersätta förlusten med 2,500 marks årligt afdrag på sin lön.

12 En dag öfverraskades Aina af ett paket från Linköping, och när hon öppnade det, fann hon den sötaste silfverbroche, ett riktigt litet konstverk (från Wadstena) med Onkel Adams porträtt, omgifvet af Linneor och hennes namn på baksidan. Med den följde ett trefligt bref från Onkel A.