ZT–Sofia Topelius 31.5.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 31.5.1868

Lund, pingstmorgon 31 Maj 1868.

Min Älskade Mamma!

1 Guds frid på denna herrliga pingstmorgon och kärliga helsningar till Mamma och eder alla ifrån det fjerran Lund! Emedan vi dröja här öfver i dag, för att hvila oss efter bråket, begagnar jag en ledig stund att sända vår första reseberättelse. Först vid ankomsten till Marstrand hoppas vi hafva bref emot oss från Mamma och barnen och Thilda Häggström. Gud gifve att ni alla vore vid helsan och välbehållne till lands och vatten! – Vi afreste från Helsingfors Christi himmelsfärdsdag kl. 4 på morgonen, kommo kl. 6 e. m. till Åbo och gjorde några besök, Emili hos Appelgrens, jag hos bispen och domprosten samt Ekman. När vi kl. ½ 3 fredag morgon fortsatte resan på Aura, voro i Åbo, liksom i Hfors, quaierna uppfyllde med folk, mest ungdom, som sjöng för den finska deputationen. Resan gick lyckligt och angenämt – det var som om Guds englar burit oss öfver hafvet i solsken, mild luft och små kruslockiga vågor af förlig vind. Fredag qväll kl. 6 voro vi i Stockholm och möttes der genast af Victor Heikel,|| som skaffade oss ett privatrum närmast hans eget (ty fru Wingenblixt var upptagen), och för resten var han hela tiden utmärkt vänlig och tjenstaktig mot oss. Vi bodde vid Malmskillnadsgatan på norr, nära Brunkebergstorg, 2 trappor upp, för 1 riksdaler om dagen. Redan första afton sökte Bonnier upp oss och förde oss till Hasselbacken. Lördagen voro vi hos Louise Hagströmer (född Kyntzell) och sedan var jag hos baron Beskov, som jemte sin friherrinna var utmärkt artig. Lördag afton voro vi hos grosshandlar Bergs (Lina Sandell), som äfven sökt upp oss och bjödo oss ut till deras vackra villa på Djurgården. Allt var det herrligt väder, fast kyligt om qvällarna. Söndag förmiddag voro vi med V. Heikel först i baptistkyrkan, der gudstjensten mycket behagade oss för sin sköna enkelhet och värdighet – se, det är en kyrka, som ej har några prester, utan väljer och aflönar sina lärare bland sina medlemmar af hvilket stånd som helst. Derifrån gingo vi till den ryktbara Beskovs-kyrkan, som är en mycket skön byggnad, stor, ljus och luftig med tre rader läktare ofvanför|| hvarandra och nu uppfylld med folk från golf till tak, minst 3,000 personer. Beskov predikade sjelf, mera bra, men icke fann jag honom så stor som hans rykte. Derifrån gingo vi till Nationalmuseum, der poeten Sander visade oss allt, och derifrån till Hagströmers på middag; de voro mycket artiga, och der var också gamla Patersen. På e. m. skulle vi söka upp fru Hammarin efter fru Häggbloms adress 32 Göthgatan, med der visste ingen menniska af någon Hammarin eller Enegren. Så att om Fanny kan skicka oss någon pålitligare adress för vår återresa genom Stockholm, vore det bra. Det lär vara ynkeligt med gumman, sade Patersen; hon har ännu lånat ihop pengar att betala Enegrens lifsassuranser, och så har han spelt bort dem, som annat. Patersen ville gerna hjelpa henne till det nödvändigaste, men blott på det vilkor att hon ej har något att skaffa med Enegren, ty honom kan P. icke tåla. – Han var så treflig och hjertlig, gubben Patersen, och kom så bra ihåg äfven min pappa,|| med Mille blef han du för Mamma Johannas skull. LörSöndag afton bjödo vi V. Heikel på sexa till Hasselbacken, och måndag morgon kl. ½ 7 afreste vi på jernväg. Vi hade kunnat komma med snälltåg på 19 timmar till Lund, men ville ej komma midti natten fram, utan stadnade på e. m. i det utmärkt vackra Jönköping och spatserade der omkring. På qvällen hade vi redan lagt oss och nästan somnat, när bud kom med förfrågan om vi tilläto en serenad, och med detsamma var torget utanför betäckt med en stor skara herrar och fruntimmer. Det halp ej, jag måste kasta på mig hvad jag fick tag i och så ned, och då sjöngs der Suomis sång m. m., och så bar det af till en illuminerad trädgård der nära, der var punsch, och der hölls ett både grannt och vänligt tal af en gammal öfverste Munck, född finne, och det måste jag svara på och slapp sedan till kojs igen från dessa välmenade vänner. Tisdags morgon fortsattes resan redan kl. 5, och kl. ½ 5 e. m. voro vi i Lund,|| jemte ett långt tåg af flera hundra andra festresande, bland hvilka 4 biskopar, 4 ministrar och andra notabiliteter I Lund var professorn i historien Tengberg emot oss. Han hade skrifvit till Hfors och bedt mig bli hans gäst, och när jag svarade att jag kom med dubbel inqvartering, telegraferade han emot oss till Stockholm, att frun var välkommen med. Och så fingo vi här professorns och hans frus egna två vackra rum och ha blifvit utmärkt artigt och vänligt emottagna af dessa snälla nya vänner. Tengbergs äro ett ungt och vackert par med tre små flickor, en vänlig svärmor, professorskan Bring, och två systrar till honom. Wi blefvo snart du med dem och trifvas mycket väl, det är en artighet utan krus. I huset bodde under festen en millionär, doktor Dickson, från Götheborg och den unge fideikommissarien till Ljungby grefve Wachtmeister, en snäll och anspråkslöse gosse om 20 år. Så begynte nu festerna onsdag morgon och|| fortforo oafbrutet, kan man säga, till lördag morgon, alla dagar förmiddagar i den gamla domkyrkan, tre stora middagar i universitetet, två stora baler, ett präktigt fyrverkeri, fester och musik i det gröna Lundagård samt en nästan oräknelig mängd af tal, skålar, programmer och verser. Alltsammans var lyckadt och gynnades af herrligaste sommarväder, ty vi äro här som i södern, minst en månad före den öfriga norden: när vi kommo hit, stod rågen i ax den 26 Maj, syrener, hagtorn, rosor m. m. stodo i full blomma, och luften är som i Juli. Mamma får framdeles läsa en tryckt beskrifning om festen; jag nämner nu blott att Lindelöf och jag medförde en skriftelig helsning från vårt universitet, och den frambars högtidligt första festdagen i domkyrkan. Den förste, som steg fram var sändebudet från Greifsvald, derefter var turen hos Köpenhamnarne och så hos finnarne. Lindelöf höll talet som äldre i tjensten, och jag har härtills sluppit (till min glädje) utan att behöfva hålla tal.|| Kungen och prins Oskar, som anlände några timmar efter oss, hade hedersplatserna i domkyrkans chor, och när vi trädde fram, skulle vi, som alla andra, först göra en bugning för dem. Mille satt på utkik midtemot uti choret och lugnade oss sedan med den försäkran att ceremonin gick ordentligt (och vesten var riktigt knäppt). Vid thorsdagspromotionen blef erkebiskop Reuterdahl jubelmagister, och om fredagen blef prins Oskar hedersdoktor, hvarefter han hela dagen gick, liksom de andra, med krans på hufvudet. Det såg bra ut, och prinsen höll vackra tal. – Vid jubelfestmiddagen satt jag vid ett spelmansbord tillsammans med Nordström, Santeson och Dickson. Då behagade först erkebiskopen och snart derpå de andra bisparne skicka visitkort, som betydde att de drucko en gäst till. Om en stund kom kungens hofjägare med samma bud från kungen; Skall jag gå dit? sad’ jag åt Nordström. Nej, sad’ han, tacka der du står; – och så hade jag äran dricka med hans majestät. En lite stund derefter kom en biljett från prins Oscar, egenhändigt och med blyerts|| och så hade jag äran besvara hans skål. Efter middagen blef jag af excellensen Sparre presenterad för kungen, som sade på sitt rättframma sätt: ”god dag, Topelius, det var roligt att få se sdig”; – och tre gånger hade jag äran tala med prinsen. Det der får jag allt berätta en annan gång, likasom de många artigheter, jag hvarmed jag blifvit öfverhopad, icke minst af den högfärdiga skånska adeln. Min trogna maka har nöjt sig med den ringare lotten att omhuldas af biskopinnor och professorskor. I lördags voro vi båda på stor frukost hos biskop Flensburg. För öfrigt var Mille med på första balen och åskådarinna af promotioner och festmiddagar, hvarom hon sjelf får berätta. – Måndag 1 Juni. I dag skola vi resa med bantåget till prosten Mellin (författarn), som inbjudit oss till sitt hem i Wram-Gunnarstorp nära Helsingborg. Der ämna vi dröja öfver morgondagen och sedan om onsdag fortsätta resan med ångbåt från Helsingborg till Götheborg och Marstrand, hvarifrån Mamma då får nästa bref. – Det skall bli kärt att åter få höra af Mamma och barnen och eder alla. Jag önskar jag sutte vid Mammas kaffebord och hörde rödstjerten qvittra i rönnarna der – det vore mitt bästa kalas och mitt bästa tal. Wi kyssa Mammas båda händer och förblifva Mammas

Z. och Mille.

2 Wi kyssa våra pullor och Fanny och helsa alla syskon och vänner kärligen. Jag hoppas Z. kommit väl hem. Det blef nu afgjordt, att han bor hos oss.

3 Thekla Knös är i Lund. Utom andra celebriteter har jag träffat Talis Qvalis (Strandberg) och Henning Hamilton.

4 Kungen satt och nickade i kyrkan emellanåt – han var så utled på de långa talen, att han reste sin väg i thorsdags, för att hans lilla sessa skulle konfirmeras till pingsten.

5 Jag glömde nämna att vi gjorde hela resan tillsammans med vårt universitets öfriga deputerade och på jernvägen dessutom med riksarkivarien Nordström, som varit ovanligt vänlig mot oss.

6 I går afton voro vi att promenera i månskenet på Lunds vallar – der är utmärkt vackert – och näktergalen sjöng för oss och den stora skånska slätten låg halfdunkel framför oss.

7 Jag hoppas Mamma har fått Winagradoffs hvetmjölsäck med första Österbotten? – Har jag månntro någon bra roddare, som väntar på mig? – Stina är ej mera ute på värfning för sådant.

8 Tengbergs ha sjelfva bott i en vindskammare och skickat sina tre små flickor till deras mormor – allt för att vi skulle få rätt beqvämt.