ZT–Sofia Topelius 23.1.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 23.1.1865

Helsingfors måndag 23 Jan. 1865.

Min Älskade Mamma!

1 Haf tack för det kärkomna brefvet med Oskar Heikel och för underrättelsen att Mamma åter har varit raskare. Måtte nu gikten med detta nya året taga till flykten. Det är så mycket att svara och berätta nu, sedan jag ej på länge skrifvit ett ordentligt bref, men få se hur det i dag går med min goda föresats. Jag börjar sent, för det att vi haft en bullersam natt, och just nu hitväntas Becker för att operera Häggström. – Först om nattäfventyret. Jo, vi hade alla krupit till kojs utom jag, och klockan var half ett, när de otäcka brandsignalerna återigen började väsnas. Det var tredje stadsdelen kring kaserntorget, den mulna natthimmelen var alldeles röd, och man såg strax att det var en duktig brasa. Jag kunde ej annat tro, än att det var hos Rosenkampffs, men det var just bredvid dem. Elden brast, återigen obegripligt, med ens ut i ett vedlider mellan Fischerska gården midtemot Rpffs och ordonnanshuset, som ligger närmast ofvanför åt Krämers till. Hos Rosenkampffs var allt i förvirring, tant ville berga, men jag fick henne något lugnare, och så kom Leopold, och båda gossarna voro hemma. Emellertid knöts allt ihop, och man|| var beredd på allt, ty lågan stod högt mot skyn, elden fattade i stora Fischerska huset och stod ut genom tak och skorstenar samt slog ut genom fönsterna i det lilla tvåvåningshuset midtemot vid tvärgatan. Rpffs fönster åt den sidan voro bra nog heta, och som porten låg ditåt, var det fråga om huru man skulle komma ut. Lyckligtvis var natten nästan alldeles lugn i detta blåshål (nu igen!) och det svaga luftdraget gick åt motsatta södra sidan. Tio sprutor öste hela sjöar öfver lågorna, men det oaktadt fattade de i ordonanshuset, hvaraf öfra våningen brann, i hela långa uthusraden och i två boningshus på östra sidan åt hamnen till. En så faslig brasa har ej varit här sedan 1858, när Borgströms gård brann. Men sedan man i 3½ timma kämpat tappert mot det rasande elementet, blef man kl. efter 4 på morgonen herre öfver elden. Jag var hem emellan, för att se efter de mina, som alla voro på fötter, utom de små, gick sedan tillbaka, stod öfver en timma i vattenkedjan och drack, sedan faran var öfver, kaffe hos Rosenkampffs. Tant och flickorna voro åter lugna, men der såg ut som i ett plundradt hus, och en hop bergade saker inkastades dit huller om buller. I morgon skall jag försäkra min lösegendom, sade tant. – Man skall ha arresterat en karl, som är misstänkt för branden.|| Två boningshus äro totalt nedbrunna, ett till hälften, två illa skadade; utom uthus.

2 – Nå det var det ena. Det andra är vår kära dotters bryderi, som mamma redan vet. Något hastigt och oförmodadt kom det; jag fick åtaga mig svaret, som var att ni äro båda för unga och oerfarna, för att känna er sjelfva och hvarandra, vi skola låta den saken stå öppen och fri på båda sidor, som om ingenting vore sagdt. Dermed var ock den ifrågavarande nöjd, och har sedan varit här blott en half afton, men visst ha de träffats hos andra. Till vilkoren hörde icke alltför täta besök, för att ej binda med några rykten. Emellertid behöfdes ej mer, än att de en dag gått tillsammans i ett par bodar, för att strax sätta tungor i rörelse. Sen har det åter stadnat af. Aina rukkaspråk: finska är ej klar med sig sjelf, hvad skall hon veta, stackars barn, som visst haft sina små flammor, men blef alldeles oförberedd öfverraskad denna gång? Mot är hon icke. Här var en student bland sångarne, Eklund, som det i våras och höstas var så der litet varmare med än vanligt, en lång, vacker gosse, men dyster och inbunden, så vi äro glada åtminstone derföre att den saken är förbi. Mille och jag anse oss ej böra hvarken med eller mot tillsvidare, efter pojken tycks vara duglig och bra, så mycket vi veta. Skollärare|| är och blir han, med spekulation på normalskolan här. Nog tar han sig fram, det är ett hurtigt slägte hela familjen. Jag hade lust att veta huru det hänger ihop med Hannas korgar. Omöjligt är det väl icke, men sagesmannen är mindre pålitlig. Det kan hända, och det tror jag visst, att föräldrarna önskat Hanna, och kanske vår goda Berndt med. Här kan det åtminstone ej vara arfspekulationer. Wi få nu allt se. – Kl. ½ 1. Just nu kom Becker med två yngre assistenter. Häggström bjuder till att vara vid godt kurage, men hvem kan undra, om ögat är kärt. –

3 Kl. litet öfver ett. Nu är operationen gjord, och patienten var tålig och rask. Den varade omkring 10 minuter och verkställdes på båda ögonen. Becker fann dem sämre än han trott; operationen hade bordt göras för två år sedan, ty nu voro sidopartierna kring pupillen så sköra, att de ville följa med, när förtjockningen togs bort i pupillen, och derföre kunde den ej fås fullständigt undant. Emellertid tror Becker att venstra ögat är räddadt, som annars snart blifvit lika mörkt som det högra. Om det högra kan han ännu ej säga något, det är troligt att operationen på det måste göras om efter två veckor, hvilket fördröjer återresan. Om allt detta ville Mamma vara god och underrätta Lybecks, som vänta derpå.

||

4 Häggström sjelf är vid godt mod och befinner sig rask efter raken. Det enda han känner, är en liten packning kring ögonen. Två timmar skall han ligga orörlig, på e. m. kommer Becker för att se åt hur det är. – Emili hade en smula hjertklappning i det afgörande ögonblicket och var i rummet bredvid; jag var inne. Berndt N. sitter hos flickorna, han tycker sig väl nu ha ett förklä uti Aline.

5 Till Thilda skref Hm i dag att operationen skulle ske först om några dagar – vi skrifva naturligtvis med nästa post. – Häggströms kommo i onsdags f. m., mottogos af Aina och mig och telegraferade strax till Brahestad, så att de visste det till kaffedags. Han bor i mitt ”kabinett”; – ville visst flytta till klinikum, men som Estlander och icke Becker är herre på den täppan passade det bäst att han blef här.

6 – Nå, Mamma gulle, om nu landtmätarne komma som mygg i Februari, eller annars om Mamma kommer i knipa, så beder jag Mamma vara god och på min räkning anlita vännen Albert om hvad som kan brista. Det är så att vi ha våra liqvider, och|| för närvarande ligger jag i förskott för honom. Jag skall skrifva till honom derom med nästa post. – Det gick tokigt med Franz stackare, men bättre var en repuls der, än en dito här, och kanske lär det gossen att en annan gång tänka längre än näsan är lång. Bekymmer har man för pojkar, och alldeles utan är man ej heller för flickor. – Becker såg i dag på Toinis öga och lofvade laga bort fläcken, fast det drar länge ut. Eva är bra nog, men har magrat, hon igen. Vi börja tänka på Anilinfärgerna, som så ofta kunna förorsaka annars obegripliga krämpor. Lina Borgström har fått utslag och sveda på kroppen af en underkjol.

7 – Bland nyheter berättas af Sebast. Gripenberg blifvit baron, bergmästar Tengström assessor m. m. – Gamla porträttmålar Lindh har vandrat af. – Nästa måndag firas baron Muncks 70:de födelsedag. Friherrinnan var här och bad mig skrifva något; jag kan ej neka dertill. – Och så bråka vi om barnhemmet. – Må väl, käraste Mamma! Helsa Fanny och alla vänner.

Mammas egnaste

Z.

8 Toini och Eva skola väl sjelfva tacka för farmors kära bref. – Nå Hanna Berger m. fl. väntas. Calle Barck träffade jag vid eldsvådan.

9 Sofi Leopold är återigen skralare i sitt bröst. Barnen der ha haft Messling.

10 Helsa Stina. – Mattas Fia var nyligen här. De ha kommit in att söka arbete, men ej fått ännu, och karlen, som skjutsade dem hotade ta deras saker för skjutsen, så att jag måste ”låna” henne sex mark.