ZT–Sofia Topelius 16.11.1837
Kommentar
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
Datering d. 16 Nov. 1837. Endast ett utkast av detta brev har bevarats och därför slutar texten tvärt. Osäkert om ett brev med detta innehåll avsändes. I dagboken uppger Topelius att han per brev underättat sin mor om Olga Rosenkampffs död. Jfr Dagboken 17/11 1837.
Manuskriptbeskrivning
- Brevsignum: 570
- Avsändare: Topelius, Zacharias
- Mottagare: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkiv: Nationalbiblioteket
- Samling, signum: Topeliussamlingen 244.97
- Form: brev
- Status: utkast
- Format: 22,0 x 9,0 cm
- Lägg: 1
- Antal blad: 1
- Sidor brevtext: 2
- Färg: vitt
- Kvalitet: konceptpapper
- Tillstånd: slitet
- Skrivmaterial: svart bläck
- Övrigt: Bladet vikt till ett lägg om fyra sidor. På de två första har Topelius gjort minnesanteckningar för september 1837 för dagboken. På de två senare sidorna finns utkastet till brevet; texten är skriven i papperets längdriktning. Klotter (ord och streck) med bläck förekommer på alla sidor.
Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 16.11.1837
1 Gulle mamma: I går inträffade Lrk, medförande M:s och systerde efterlängtade bref som försäkrade oss om Mammas, systers och öfriga vänners helsa och tillfredsställelse. Gifve Gud det jagJag har hoppats kunna glädjaåtersändamammamed lika glädjande underrättelser! Men den gode Guden har welat icke annorlunda bestämt, och mitt hjerta är tungt att jag måste skrifwa mamma detta
2 Gulle Mamma! när detta se bedröfvelsens bud hamnar i Mammas händer, då hwilar den gröna torfvan öfver ett litet hjerta som så länge det klappade war sina närmastes högsta och bästa glädje och nu icke
3 När mamma läser detta så fäll med oss en liten tår, ty den lilla, den outsägligt älskwärda Olga bor nu bland himmelens englar. – Den sorg hon lemnat quar wet mamma bättre än jag kan säga. – War någonsin en sådan sorg mildrad genom öfvertygelsen om en högre skickelse – ren och från all förebråelse af mensklig oförsigtighet, fel, – misstag, – så war det wist denna. Stark som hon war för sina år, omgifven och wårdad af med den största sorgfällighet äfven i det minsta, kunde hon endast duka under för ett af all mensklig konst och försigtighet oberoende ondt – för en med sällsynt häftighet rasande tandsjuka. – 8 Tänder hade hon fått med lindrig|| opasslighet, då på engång 4 oxeltänder frambröto och förmodeligen flere ännu återstodo. Här war all konst förgäfves, den sköna men till åren altförännu så späda späda varelsenknoppenplantanblef dukade under för sin egen hastiga utweckling, och efter 8 dagars häftig sjukdom hwarunder hennes mamma för henne upoffrade dagars och nätters ro, inslumrade wår lilla Olga i dag Thorsdag kl. 5 e. m. och till obeskrifvelig sorg för alla dem hwars ögonsten hon var.
4 Huru obeskrifligtrörande söt och snäll hon alltid war och ändå mest under sin sjukdom, kan jag ej utan tårar omtala. Derföre gjorde Gud den lilla engelns sista slummer så fridsam och mild att hon derunder förekom oss vackrare och sötare än någonsin.
5 Hennes Mammas