ZT–Sofia Topelius 30.11.1855

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 30.11.1855

Helsingfors fredag 30 Nov. 1855.

Goda älskade Mamma!

1 Några rader på en half timme till tack för två kärliga moderliga, och tillika för Emilis, nyss ankomna, lästa och kyssta! Mammas tankar och drömmar om sonen förstår jag så väl – det är ju alldeles så med mig och er – jag tänker beständigt: äro de nu friska och glada? Var icke bekymrad för mig, mamma har (utom annat) gifvit mig ett godt arf i en stark kropp, som väl kan ha sina små krämpor, men dock på det hela är sund och rask, mer än mången annans! Icke tror jag att frossan är fullkomligen kufvad, efter hon ännu bökar ibland i fingrar och fötter, men jag är så van dervid, att jag ej bryr mig derom, utan tänker: efter så många andra haft den i åratal, så lärer jag väl ock få ge mig till tåls en tid bortåt, bara jag hejdar henne att hon ej får bryta ut. Jag äter som förr med god aptit och mest kötträtter, derföre tycker jag mig också vara så hurtig att jag när som helst kan ta en karl i kragen. Då är vädermödan tråkigare, men Huesvårläst p.g.a. överskrivningssens mixtur är bra och nerfstärkande; jag har likväl ej nu på mer än en vecka nyttjat annat än järnpillerna, går ut i allt slags väder och mår bra deraf – ty stillasittandet är det värsta.

2 Gulle Mamma, haf ett moderligt öga på Emilis ammning, att den ej, jemte nattvak och bråk, för mycket anstränger henne. Unga fru Walléns öde har gifvit mig mycket bekymmer om den saken; hon har troligen nu gått hädan, ty man väntar det hvar dag sedan en vecka, och det af ammning!|| När hon kom från landet i höst, befanns venstra lungan redan vara förtärd. Hon var en bra menniska, hygglig och anspråkslös, oaktadt sin rikedom, den bästa af hela Björkenheimska slägten. När jag nu mins huru skral Mille var efter Michas ammning och huru rask hon var efter Toini, så skall Mamma ej undra att jag är bekymrad derom; men hur skall en sådan sak kunna ställas?

3 I måndags e. m. var jag kallad till Edv. Walleen, just då frun var mycket dålig – men han hade fått sina ordres af Berg. Det är troligen Wulffert, som uppretat Bergen mot tidningarna, jag kände igen det emedan utländska tidningstaxan var ett föremål för Bergs vrede, emedan han påstod att jag rekommenderat alla tidningar, som äro fientliga mot Ryssland, och det hade så förbittrat honom, att han hotat indraga tidningen. Hela den saken var puder, det var ej sannt att jag haft någon annan mening än att rekommendera de blad jag ansåg för bäst. Dessutom ”skall här utkomma en roman som innehåller politiska anspelningar” – d. v. s. Fältskärns berättelser om Narva m. m. – och så var der Hagelstams krigsplan mot Finland – Aspegrens och Jerfströms rymning från England (de kommo lyckligt till Hamburg, fingo pass af ryska konsuln och reste öfver Berlin till Pbg; Jerfström är en ung gosse från Hfors) – m. fl. sådana saker, för hvilka jag skulle varnas och näpsas, hvilket Walleen gjorde hyggligt|| och vänligt som alltid, ty vi äro gamla bröder och han har alltid visat mig vänskap.

4 Just medan jag skrifver detta (kl. ½ 1) får jag notifikation från Walleen, att den unga frun vandrat hädan i går afton kl. 7 blott 28 år gammal! Yngsta barnet, en gosse, är qvar.

5 Ludvig reste i onsdags kl. 8 och är väl både framme och borta igen när detta kommer. Efter han har 3 hästars skjuts, prejades han också här med tredubbel lega för första hållet, och sina galoscher glömde gossen fattig.

6 I förrgår hade jag ett nytt bref af Bergenheim, riktigt hjertligt och vänligt, hvari han ber mig skynda med bokens utgifvande så att den kan bli färdig till Februari, då han far på skolvisitation. Jag skall bjuda till och skickade honom i dag första arket tryckt.

7 Af Häggström hade jag bref med kommissionen. Nog skickar jag kappan åt Sofi, jemte småsaker åt de andra direkt på Kaskö.

8 Inga andra nyheter, än att linieskeppet Beresina kom loss i rättan tid, just när Engelsmännen fått nys om det. Det har nu lossat sin last i mindre ångfartyg på Lovisa redd. Lotsens fel var det ej, han hade sagt: här är 2 fot för grundt, men Boris Nordmann lärer ej ha tagit det i öronen. – Här är nu klingande före och is på hamnarna.

||

9 Josephina skall allt ”flytta rättnu”, men det tycks ej vara så brådt för henne.

10 I går var jag på musik hos Bäckens och i förrgår med Leopold på äggthoddy hos Oskar.

11 Ingenting skrifver Mille om Evas näsa nu. Måtte barnen få vara friska och fria för koppor och annat. Mera i måndag, ehuru det lär bli knappt, ty Frunt:sföreningen har årsdag och jag har bråk öfver öronen.

12 Mina kärliga omfamningar till eder alla, åt Mamma en stor famn – och i den rymmas både Mille och piorna! Tack för all Mammas moderliga kärliga huldhet mot Mille och de små!

Eder egen

Z.