ZT–Sofia Topelius 17.4.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 17.4.1865

Helsingfors andra dag påsk 1865.

Min Älskade Mamma!

1 Berndt Nyberg beder här att få sända sitt välträffade porträtt och tillika att få kyssa Ainas farmors hand. Han har alltid varit en god son och är sin mor ömt tillgifven, hvarföre jag är fullt öfvertygad om hans sonliga vördnad äfven för Mamma.

2 Ja, hvad säger Mamma om denna nyss så vildfrämmande gäst, som regnat ned uti vår familj och kommit att fylla det stora tomrummet, kommit att läka, såvidt han förmår, det ännu ständigt blödande såret efter mina två älskade gossar? Är det icke ett godt, ett tänkande, ett ”regelt” ansigte? Der är karakter uti det, en fast, beslutsam karakter, af den sorten, som man i våra dagar har ondt om. Man kan se på honom, att han skall bryta sig väg i verlden. Det der burriga håret, som sträfvar mot höjden och som på högra sidan vid hårfästet har en oförvarandes grå fläck, det ser kanske ut som ärelystnad, men draget öfver ögonen säger att det åtminstone icke är till toma, fåfängliga mål han sträfvar. Och draget kring munnen,|| är det icke ett märke till fast vilja? Sällan har jag sett ett så ungt ansigte så manligt. Jag skall lägga till att han är öppen som en dag och gladlynt och frimodig som en yngling skall vara, men den stränga uppfostran i hemmet har gjort att hans sätt är mycket aktningsfullt mot äldre personer. Det är också först dessa dagar vi lärt känna honom närmare, ty förut, sade hans vänner, var han icke sig lik, medan han gick uti ovisshet, och hans syster Emma sade i går, att hon ej kännt igen honom, alltsedan nyåret, och så djupt var han gripen. Nu är han så lycklig, och Aina med, att det just gör en godt. Vår pia är lugn och saktmodig som alltid, men hennes ögon glänsa, hon är så blyg och älskvärd, att hennes svaga mor tycker hon aldrig varit så vacker och har nu bara bekymret att flickan mistat aptiten. Nå, den kommer väl åter. Gud, som råder om menniskors dunkla framtid, han tage ock dessa barns framtid uti sin hand. För våra ögon lofvar den kanske mera godt derföre att den ej lofvar något lysande, ej heller i början helsats med något jubel från vår sida, utan fastmera|| mottagits med mycken tvekan. Vi hade svårt i början att finna oss, ty nog vet farmor huru Aina varit och är vår ögonsten, och att kasta henne i armarna på den första som kom, det var icke vår mening. Men när det nu är sagdt, så ställa vi allt i Guds hand och äro nu lugna. – I fredags var B. N. ej här på hela dagen, hvilket var grannlaga af honom. Lördag morgon kom han, och lördag e. m. fick han tillåtelse att gå med Aina till sina föräldrar, likväl så att Aline följde ett stycke på vägen som förklä. Då kyste Aina blifvande svärfars och svärmors hand och blef mycket hjertligt emottagen af hela familjen, som var församlad ute på deras villa i Brunnsparken, och gubben hade sjelf varit och beställt en sockerkaka. Undertiden gick Emili till Rosenkampffs, och de unga kommo dit kl. före 6. Der hoppade flickorna af glädje, ty de hade länge värderat Berndt, och äfven tant var mycket hjertligt. Så gingo de förlofvade med Emili till Borgströms, och der var likaså vänligt och gladt. Adelé hon gret och Carolina önskade att hon ej skulle fira förlofning så snart för sin dotter, (för allt hvad Linas korgar förr gjorde bekymmer). Sen gingo vi alla till Deckers, och der var Vårföreningen samlad med en sång, och skålar och glädjetårar voro der.

||

3 Kl. nära 8 kommo vi sedan hem på påskafton, och då hade vi bett Heikellerna, Oskar, Johannes och medicinaren Borg. Och då blef ny éclatering och surpris, men hvad gossarne Heikel må ha tänkt, vet jag ej, ty nog lär det ha varit meningen att få Aina dit i familjen, – och jag sjelf hade önskat Victor till svärson, men det går ej allt som man tror. Georg Borgström och Alex. Boehm kommo samma qväll på gratulation, och redan påskmorgonen var nyheten så spridd i Helsingfors, att jag mötte fröken Ehrnrot på gatan, och hon frågade om det var sannt. – I går var Berndt med oss i kyrkan och till middagen. Efter kyrkan gick han med Aina till sin bror telegrafchefen och på e. m. foro de på visit till Leopolds, som också voro mycket vänliga, och till Paciuses, som ej voro hemma . I går på qvällen voro vi med hela Nybergska slägten bjudna till Krohn och Emma Nyberg; de voro alla vänliga. Gubben och gumman Nyberg tackade oss för gåfvan, Emili måste bli du med gumman, och gubben, som jag förr kallat farbror, uppsade farbrorskapet. De ha haft 17 barn. Af dem lefva 6 söner, hvaraf 2 gifta och 2 förlofvade, samt 4 döttrar, hvaraf en gift och en förlofvad; – summa ändå 16 barn, sade gubben, som är stor räknekarl. Dessutom barnabarn. Berndt har en yngre bror, Frans, som är 21 år och förlofvad med Ida Aminoff, som är 17 år och var en klass lägre än Aina i skolan.|| De hade än mera brådtom. Annars är det en ovanlig familj deri att alla hålla tillsammans med gammaldags slägtkärlek, och det är ett nöje att se huru barnen visa föräldrarna respekt och tillgifvenhet. Julius Krohn har jag länge hållit af, han är den älskvärdaste af alla fennomaner, jemte Lönnrot. Från Krohns kommo vi, efter en syperb kalfstek från Nybergs egendom i Kyrkslätt, hem först kl. 12. Nu på f. m. äro Berndt och Aina efter kyrkan på ett besök hos Aminoffs; – det blir en faselig mängd nya slägtingar. Snart skola vi väl be en del åtminstone till oss.

4 Jag glömde att omtala Toinis och Evas surpris; den var mycket rolig. De hade haft små aningar, men ingenting mera till i lördags om qvällen. På f. m. hade Marie Tallgren varit efter dem och haft dem hos sig hela dagen. När de då hemkommo kl. 8 mottogos de i tamburen af Berndt, som höll Aina om lifvet. Piorna blefvo högst förlägna och nego, men strax derpå begynte de ropa: ”vill ni si våra ägg! Vi ha fått så granna påskägg utaf Marie!” – Och så redde de sig ur första häpenheten, tilldess att de kommo sig till formelig gratulation. – Men Fina, hon gret mest hela dagen, hon tyckte det var så oväntadt och synd med Aina.

||

5 Ja, nu har Mamma fått ett bref bara om den enda saken, som är så vigtig för oss, och om Mamma småler åt min omständighet, så tänker jag Mamma ändå gerna läser om hur det varit. Vi skicka nu inga kort, som vi först tänkte, vi tycka det är bättre att rätt och slätt helsa vännerna, så att Mamma är god och framför denna vår vänliga helsning till Dyhrns, Moster Nena, Moster Calamnius, Wahlströms, fru Lagermarck, Grundfelts, Bergers och andra, som kunna intressera sig derför, Stina och Fia ej att förglömma. Till våra Larsmosyskon skola vi skrifva, men hinna ej i dag, så att om Mamma skrifver, kan det ju omtalas. – Nog veta vi hvarom man talat i Helsingfors dessa dagar tillika med nyheten om de nya statsråderna Felix Willebrand och John Snellman samt den nya chefen för ecklesiastiken baron Tull-Born och den nya chefen för finska gardet, öfverste Etter. Om någon dag skall det åter vara glömdt, och vi hoppas att afunden ha så liten anledning som möjligt att klanka på någondera sidan af vår pias förlofning. Den är ju så utan anspråk som hon sjelf. – Må väl, min älskade Mamma! Nästa måndag skrifver troligen Emili. Mammas egen

Z.

6 Alla de mina kyssa farmors händer.

7 Tack för det kära brefvet. – Jag lyder rådet och uppfyller mitt löfte till prenumeranterne. – Knappt tror jag det blir för mig någon Brahestads resa i sommar, men kanske för Emili och Aina.

8 Johannes skulle ha sökt sig till Uleåborg, om ej F. Nylander fått påhöjning af lönen. Han tänker på att söka sig till Åbo.

9 När Aina blifvit presenterad för hela familjen hos Nybergs, förde gubben henne äfven i köket och presenterade henne för jungfruarna, som kommo och nego hvar i sin tur. Det var patriarkaliskt och trefligt.

10 Tän Nu kom Aina hem med sin fästman, och han tackade mig för de första orden till Mamma. – Fanny kära, du åtager väl dig att framföra helsningen till våra vänner i staden? – Tack för löftet om fröna.

11 I går voro vi i sällskap med gamla kaptenskan Aminoff, farmor till Frans Nybergs fästmö. Hon är 80 år och ganska rask. – En af sönerne, Robert Nyberg, som nyss blifvit befordrad, telegraferade derom i går från Petersburg med följande ord: ”Öfverstlöjtnant Robert Nyberg helsar slägt och önskar dem en god påsk”– hvarpå Berndt telegraferade strax tillbaka: ”Magister Berndt Nyberg, förlofvad med Aina Topelius, helsar och tackar öfverstlöjtnant Robert Nyberg på allas vägnar.”