ZT–Sofia Topelius 11.9.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.9.1865

Helsingfors Måndag 11 Sept. 1865.

Min Älskade Mamma!

1 Tack för sednast! Gud löne Mamma för all moderlig kärlek, som Mamma nu och alltid bevisat oss. Alla de mina äro likasom jag, uppfyllda af innerlig tacksamhet för den glada, vackra och friska sommaren hos eder och för all eder vänskap. Tack, Fanny snälla, du är ju alltid med i våra tankar, när de flyga tillbaka till Kuddnäs. Gud har åter varit bra god emot oss alla, ovärdiga!

2 Wi äro nu välbehållna här, efter en så lycklig och angenäm resa, att den liknat en lustfärd i jemförelse med så mången annan, när vi piskat oss framåt i regn och dusk. Det var som hade en god engel gått framför oss och jemnat alla våra vägar och förskingrat alla mörka moln, som betäckte himmelen ända till vår afresas timma. Allt från det att vi lemnade Kuddnäs, följdes vi oafbrutet af det herrligaste|| sommarväder. De små regnstänkar, som fuktade vägarna kort förut och sedermera natten mot fredag, tjenade blott att uppfriska luften och nedslå allt damm. Onsdag afton fortsatte vi resan i herrligt månsken genom Kauhavas och Lappos vilda ödemarker, tilldess att vi kl. ½ 10 hamnade på Alasaari vid Lappo kyrka och obligerade en beskedlig landthandlare, som krupit till kojs der, att taga sin reträtt i kammaren innanför. Thorsdag åkte läto vi kl. ½ 3 e. m. ekipagerna stadna på vägen utanför Stenbäcks, gingo in, drucko kaffe och hade svårt att kl. 4 undkomma deras välmenta enträgenhet. Nattqvarter togs redan kl. ½ 8 på Tulijoki, emedan det begynte att dugga och vi hade framför oss ett 7 fjerndels håll. Men sedan vi på fredagen varit i rörelse vid första dagbräckningen, kommo vi i god tid kl. ½ 10 f. m. till Wisuwesi. Der åto vi stadig frukost|| lemnade vagn och kärra i helpension samt gingo kl. 12 ombord på ångbåten Wladimir, som öfver nästan spegellugna sjöar förde oss söderut. Blott på stora Näsijärvi kändes en liten gungning; vi åto middag ombord – d. v. s. jag och de tre barnen, som hade bästa aptiten, de öfriga ville ej ha mer än efterrätten – och så kommo vi kl. 7 på qvällen till Tamerfors. Här togo vi in i dyningarna af marknadshvimlet hos fru Lundahl, som först ej sade sig hafva rum, men sedan befanns hafva hela den stora präktiga våningen med dess två magnifika salar tom, i förväntan på lagman Blåfield, som skulle komma andra dagen. Det dröjde ej länge, innan alla flickorna voro i den vackra lummiga trädgården vid forsen derutanför och sjöngo i månskenet: ”hör du forsens vilda fall?” – Efter en nätt thésoupér gick jag med de unga ut öfver stora bron, kring fabrikerna och sedan tillbaka öfver den pittoreska språngbron.|| Det var en förtjusande afton – den mäktiga forsen glimmade som smält silfver i månskenet, linnespinneriet var illumineradt med gas för nattarbetet, och Månen belyste de höga, gula facaderna af bomullsspinneriet. Längre bakom låg en bred ödemark af ruiner och aska, der eld ännu kolade under källarhvalfven. Vid branden har allt gått ytterst konfyst; en stor del herrar hade varit ute på jagt och kördes plakata hem, när brandsignalerna stört deras aftonrummel på en af villorna. Alla hade skrikit och ingen lydt den andra vid släckningen. Blott en handlande Engström, som varit kompagnon med handl. Hildén och visste att Hildén hade krut i källaren, lemnade sitt eget oassurerade varulager att brinna och skyndade att uppbryta Hildéns källardörrar samt bortbära krutet. Det var vackert gjordt. Hildén sjelf befann sig ibland det muntra jagtsällskapet. Hos fru Lundahl prisades mycket svåger Lybecks hjelpsamhet.|| Han låg ju der den natten på genomresan och hjelpte dem berga, fast det sedan icke behöfdes. – Lördag morgon kl. ½ 8 gingo vi ombord på ångbåten Elias Lönnrot och fortsatte resan till Lempelä kyrka (Lembois); gingo derefter med sakerna en verst öfver åsen och bestego sedan en liten ångslup Udaschda, som förde oss till Tavastehus. Det var en fullkomlig sommardag; så varmt, att man knappt tålde öfverplagg och nästan alldeles lugnt, – allt detta under passage genom de vackraste sjöar. Visst reste vi den dagen något fastande, ty vi åto ej förrän qvällsvarden, men vi doppade kaffe med Fannys händers verk och tants oerhördt välsmakliga, kolossala namnsdagskrans. Bland det talrika sällskapet var mamsell Ahlstubbe, som följde oss troget ända till Hfors, och berättade för hvem som ville höra på huru hon nu förde med sig allt hvad hon|| fått bergadt från sin gård, och det var en säck med smått skräp, en dito korg och hennes ålderdomströst, hunden Totte. Det var både ynkligt och löjligt att höra gumman stackare, som nu med sina 66 år på nacken miste den fristad hon sparat ihop åt sig under 48 års mödor. Gård och husgeråd voro värda 1500 rubel, hvaraf blott 500 voro assurerade, och när hon återkom från en resa till sin bror, fann hon en askhög, på hvilken hennes trogna Totte satt och gret. Nu skulle hon tillsvidare begifva sig till Willmanstrand och försöka börja på nytt. Emili tyckte att hon hyggat sig på gamla dagar, fast den goda språklådan var oförminskad, och hennes närmaste bekymmer var nu huru hon skulle få fri passage för Totte på jernvägen, i egenskap af knähund, som hon skulle hålla i famnen, men det hade sina sidor, ty Totte var en ganska respektabel volym om ett par lispunds vigt. Och så måste hon lemna Totte, som kom i krakel med alla kamrater på ångbåtarne, uti konduktörens röfvarehänder. – I Tavastehus mådde vi godt hos Nordins, voro på fötter söndags morgonen kl. ½ 5 och afreste kl. ¼ öfver sex till Helsingfors, dit vi anlände kl. 10, mottagna af Hildegard, Berndt, Amalia, Deckers och andra vänner i önskelig välmåga.|| Mille får nu berätta om huru här är och om moster Nena. Hjertligt blefvo vi mottagna, och det förstås att Moster och Hille bo qvar, sålänge de äro i denna landsflykten. Nog hjelpa vi oss med så goda vänner. Jag tycker Hildegard är så älskvärd i sin försakelse, så lugn och vänlig och utan att göra någon affär af sin stora uppoffring. Det är glädjande att förhållandet med Frans nu tycks vara godt och förtroligt – han går här alla dagar och sitter då inne i mosters rum. Det är liksom han skulle sluta sig närmare till de sina och känna behof deraf, hvilket är ett godt märke. Jag skall väl snart skrifva till Albert om hans affärer; hans första prof, som var skrifning på tyska och svenska, har blifvit godkändt. – I går afton, när jag promenerade i Kajsaniemi park med barnen träffade jag Wænerberg och fick tillfälle att tala ett par ord om Hæggström, men det torde ännu dröja med Karis pastorats besättande, emedan Snappertuna kapellboer begärt att så skilja sig från pastoratet. Skulle Fanny råka träffa fru Häggström, så vore bra om hon skulle få veta det. – En annan nyhet berättade Wbg. ”Du har 1500 mark att lyfta i finansexpedition.” – Jag har således fått det delade premium.|| Gudskelof för den brödbiten; vi skola nu söka använda den förståndigt. Ungefär 200 rubel eller 800 mark ämnar jag stoppa åt mina björnar. Resten skola vi kanske dela, om Mamma så tycker, så att Mamma skulle få 300 mark till perttak på Kuddnäs , andra 300 mark skulle användas till en början med Ainas utstyrsel och resten, eller 100 mark, – kan mamma gissa? – till nya tänder. Nu kan Mamma när som helst beställa pertor och ackordera med Lipp-Hindrik, så får jag veta ungefärliga beloppet och skickar då pengar, när Mamma vill. Jag har i dag lyftat mitt qvartal, som denna gång gick till det höga beloppet af 1669 mark 52 penni, så att den gode Guden drager försorg om oss, bara vi ej göra oss för onödiga bekymmer, och så skola vi nu försöka arbeta och hushålla, för att ej förslösa hans gåfvor. – Biskop Schauman var för en stund sedan här på afskedsbesök – han är mager, men säger sig vara bra nog till helsan och flyttar nu med allo till Borgå. – För en timma sedan var jag och sökte Max, men han var ute i namnsdagsvefvan. Allt var sig likt till det yttre i tants gård, endast der midtemot står nu inne på Burmeisters gård ett nytt trevånings stenhus. Måväl, älskade Mamma, och helsa hjertligt alla de våra, till hvilka jag är glad att nu mer än någonsin få räkna vår älskade moster och hennes snälla flickor. Måväl!

Mammas egnaste

Z.

3 Ingenting vet man om Vice Kansler, annat än det gamla ryktet om Walleen. Snellman talas ej här om, såvidt jag vet, fastän Alavo gubben berättade att han redan fått afsked.

4 Att Gubben Chydenius och gamla gumman Hackman vandrat af, har Mamma läst i tidningarna.

5 Här tycks vara friskt i staden, för allt hvad man pratat om motsatsen – dyrt på allting, utom kött, – men det är man van vid, dyrheten nemligen.

6 Till små reseäfventyr hörde att Emili höll en ny näsduk löst i handen på ångbåten, och så for blåsten af med den uti Pyhäjärvi.

7 Ett annat äfventyr, var att Majto rukkaspråk: finska under sitt vanliga klifvande fastnade fast i Elias Lönnrots roderkedja, så att styrman måste ropa: fort, dreja bi! – Och när hon kom lös, var klädningen grymt nedsmord.