ZT–Sofia Topelius 21.6.1862
Kommentar
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 Mamma [...] tillbaka [...] och har pullorna med sig Sofia Topelius hade besökt sin syster Maria Toppelius som varit sjuk. Toini och Eva Topelius hade åkt till Nykarleby Medan Sofia Topelius var i Uleåborg bodde flickorna hos familjen Lybeck. Se ZT–ST 16/5 1862.
1 Maja Topelius roddbåt.
1 peligrimsfärder pilgrimsfärder.
2 prejad pungslagen.
2 pageband band som hör till damjacka.
3 på prejeri otillbörligt dyrt.
4 ett qvarter ett fjärdeldels stop, 0,3275 l.
Manuskriptbeskrivning
- Brevsignum: 1798
- Avsändare: Topelius, Zacharias
- Mottagare: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkiv: Nationalbiblioteket
- Samling, signum: Topeliussamlingen 244.97
- Form: brev
- Status: original
- Format: 21 x 13,5 cm
- Lägg: 1
- Antal blad: 1
- Sidor brevtext: 4
- Färg: blåaktigt
- Kvalitet: konceptpapper
- Mönster: rutmönstrat
- Tillstånd: välbevarat, slitet, skadat
- Skrivmaterial: svart bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 21.6.1862
Marstrand 21 Juni 1862, lördag.
Min Älskade Mamma!
1 Jag hoppas att Mamma med Guds hjelp nu är väl tillbaka på vårt kära Kuddnäs och har pullorna med sig. Ack, den som nu vore hos er och drucke kaffe på Lusthusberget och berättade våra små äfventyr, medan svalorna flöge öfver ån och asparna susade och Nuppa gjorde Maja i ordning vid stranden! Vi äro nu här i landsförvisning på denna klippö i Nordsjön, men Gudilof raska och vid godt mod, så att vi få väl ge oss till tåls. I dag hade vi bref från den hederliga Mina Julin med underrättelse om barnens afresa d. 12 Juni. Måtte nu allt gått bra, både Mammas och deras peligrimsfärder. Förut i Stockholm hade Aina ett trefligt bref af syster Inna, och jag hoppas några rader från Mamma äro på väg. Adress bara Marstrand, Sverige.
2 Vi fingo, som sagdt, ej plats på ångfartyget förrän till måndag d. 16, så att vi voro jemnt 10 dygn i Stockholm. Dyrt blef det, förstås, och vädret var ofta regnigt och stormigt, men annars mådde vi bra och voro särdeles nöjda med qvarteret hos hedersgumman Wingenblixt, alla finnars patronessa – der samlades ena partiet efter det andra, jag tror vi till slut voro 18 finnar der. Rummen kostade visst 4½ riksdaler riksmynt i dygnet (hvaraf en tredjedel betaltes af mamsellerna Grönlund och Gråå, som hade ett rum); men så var man ock säker att ej bli prejad på allt strunt så som främlingen nu blir annars i Stockholm. Middagarna ute på de bättre värdshusen kostade mest en riksdaler person (40 kopek) och då 2 à 3 rätter efter|| ef matsedel, utom öl och porter. En dag bjödo oss Almlöfs och fru Deland ut i vagnar till Haga. Det var en treflig färd, vackert och varmt. Vi hamnade då till en präktig middag på Blåporten och fingo duskväder till qvällen, utan skada. En annan dag var jag af statsrådet Mollerius bjuden på en grymt fin och kräselig middag till Hasselbacken; bara fem gäster, alla finnar: riksarkivarien Nordström, senatorn Furuhjelm m. fl. – Märkvärdigast var dock en bjudning till Fredrika Bremer. Jag mins ej om jag nämnde sist att jag och Aina gjorde visit hos henne. Ett par dar derefter var hon hos oss och satt en hel timma hos Emili, ty jag var då borta. Söndagsafton före vår afresa bad hon oss till sig – inga andra voro der, utom ett par ungdomar, något slags fosterbarn, hon måste vara mycket välgörande, ty första gången vi voro der, hade hon riktigt tillopp af fattiga. Vänlig och utan allt krus var hon; – berättade om sina och andras österländska resor och ville veta det ena och andra om Finland. Soupern bestod af kornmjölsgröt, thé, ett glas vin och en bakelse. Mamma må tro att Mille log i mjugg, när hon såg mig gripa i mjölgröten. Ännu andra dagen kom gumman sjelf rultande till oss med Milles pageband, som blifvit qvarglömdt. Hon skrifver allt fortfarande hela förmiddagen och skall ha ett större arbete färdigt till midsommar. – Jag var rätt nöjd att på det hela slippa bra obemärkt i Stockholm, bara jag skulle ha träffat Beskov. Bonnier och Jolin fingo rätt på oss sista dagen och beklagade att de ej fått det förut, för att ställa till kalas. Stjernström var sjuk, P. Deland var|| på Waxholm. Den unga poeten Sander sökte upp mig först hemma, sedan på ångfartyget, och der voro äfven fru Deland med döttrar för att säga oss farväl. Gumman förärade sitt och gubbens porträtt, Griselda hämtade åt Aina en blomkruka med stora jordgubbar. – Theodor Decker och Emil Turdin voro de sednare dagarna våra kavaljerer; vi bjödo dem sista måndagen till middag på Hasselbacken. Äfven fru Wasenius d. ä. med två barn gjorde oss sällskap i Riddarholmskyrkan och på flera andra ställen.
3 D. 16 kl. 8 på aftonen afgingo vi med ångf. Stockholm kanalvägen till Götheborg, hade mest vackert och lugnt väder, utom litet regn på slutet, och promenerade vid Motala, Trollhättan m. fl. märkvärdiga ställen. Det var likväl nästan nog mycket för Mille, särdeles som hon ej fick sofva för dunkandet af propellern under hennes sofställe i en aktersalong; blott om dagarna fick hon luta sig i min beqväma och trefliga däckshytt. Natten mot i frethorsdags kl. ½ 3 kommo vi sofvande under hällregn till Götheborg och hade andra morgon den fägnaden att genast få flytta ombord på ångf. Uddevalla, som efter två timmars treflig färd förde oss thorsdag kl. 2¼ e. m. välbehållna hit till Marstrand. Öfverlastade af folk och gods ha alla båtar varit, som vi härtills begagnat, och restaurationen nog mycket på prejeri, så att mat, dryck och drickspengar från Hfors hit kostat oss ensamt på ångbåtarna i vårt mynt omkr. 20 rub.rubel silfver. Bland annat ressällskap ha vi hela kanalvägen haft Estlanders från Wörå, hela familjen, 7 personer, mag. Wegelius inberäknad. Gubben är mycket illa till mods öfver de dryga utgifterna, men gumman ser nöjd ut.
||4 Mille får nu skrifva om Marstrand till Augusta, och så får Mamma sedan sin andel af brefvet. Här ser bättre och trefligare ut, än vi väntat: en smula grönt på de höga grå klipporna; en hop nymålade hus, ett vatten så salt att det sticker på tungan och fiskarna metas upp färdigt saltade framför våra fönster. Badhus och brunnssalong äro stora, nya och trefliga, baden ypperliga: jag ensam har härtills försökt dem. Vigtigast för oss är att Mille har godt hopp om att bli rask, ehuru hon de första dagarna varit trött och ej sofvit bra efter resan. Doktor Heurlin var hos oss i går och examinerade Mille i nära en timmas tid ytterst noga om alla omständigheter af hennes sjukdom, hvilka han antecknade i sin bok. Sedan han undersökt lungorna och hjertat, förklarade han, att hennes egentliga lidande var allmän svaghet, till följd af barnsängar, blodförlust och ansträngning: der var intet fel i bröstet, endast disposition dertill, och den kunde bli farlig, om den vårdslösades, hvarföre han förbjöd all ansträngning, lyftningar och annan oförsigtighet (det tackade jag honom för). Dieten här skulle vara ”hög”, som man säger, med köttmat, öl, porter och vin. Luften skulle vara förnämsta läkemedlet, bad först längre fram; hvar morgon ett qvarter mjölkvassla. Vi tyckte särdeles om den doktorn: vänlig, hjertlig, ytterst noga, mycket allvarlig; han är en gråhårsman, ehuru knappt 50 år, och har varit 20 år i Marstrand, så nog känner han klimatet. I går hade han 400 badgäster, i dag fick han på två ångfartyg cirka 100 till. Förra sommarn voro här inalles 1,500. Här hvimlar af folk och friska rödblommiga barn. Nog äro luft och vatten bra starka. Jag stod i går på bergen, det blåste starkt från hafvet: om en stund hade jag en salt imma på mustascherna. Vår värd har lofvat skaffa mig fiske: här fås torsk, långor, hvitling makrill och hummer. Allt är så olika mot hos oss. Sjelfva sjögräsen äro helt andra och mycket tjockare. – Vårt värdsfolk tycks vara hyggligt och tjenstaktigt, allt rent och putsadt. De ha, som många andra, flyttat på vinden, för att under sommaren förtjena in hela sin hyra. Uppassning och sängkläder ha vi af dem. Vackra rum, utsigten mot sjön och mot en plantering, fyra fönster i inre rummet. – Men nu får jag spara Marstrands beskrifning till härnäst. Gud vare med er, våra käraste! Mammas egnaste
Z., E. och A.
5 Söndag morgon d. 22 Juni. Stormigt väder och låg barometer, men här är berg på alla sidor. I går bevistade vi en vacker morgonbön i stora sällskapssalen. I dag gå vi i kyrkan. Man tycks vara bra ogenerad här. Många sorters folk, och alla följa sin smak. – Goda mamma, skrif om mamma får betala någon lösen för detta bref. Jag sätter bara fyra märken på det, emedan fem äro för mycket. Och skrif huru länge det varit på vägen.
6 I går var jag bjuden till middag hos skolrektorn Widell: brännvinsbord med sex läckerheter, sedan hummer, fin soppa, hvitling, Halmstadlax med spenat, kalkonstek, stickelbärskräm, mandeltorta, öl och vin. Så lefver inte rektor Karsten i NyCarleby.
7 Få se om tant med sina snälla flickor nu äro på Kuddnäs. Helsa dem då hjertligt från oss. Helsa också Fanny och moster Nena och Stina. Aina helsar farmor. Hon är glad och treflig och nöjd med sin kamrat Hilma Gråå. – Hur skall Mamma nu få fisk åt sitt hushåll? Voj voj, och det var mitt största nöje, när den varan var mycket efterfrågad! Mina nät få visst nyttjas, bara det sker af en förståndig person. Fanny borde ha en smula Marstrands luft, hon också!
8 Se här något roligt om Marstrand. Här fanns fordom en (säger 1) häst, och när han kom körande, väckte det allmänt uppseende. Då ropade alla Marstrandsbor: ”hästen kommer!” Nu är hästen afsomnad och intet tecken till kärra eller sådan lyx. Kommerserådet Savander från Nyslott hade sjuka ben och tog egen trilla med sig, när han kom hit för ett par år sen. Då fingo de roligt i Marstrand åt hans trilla. ”Herrn skall väl ha någon som drar den också”, sade de.