ZT–Sofia Topelius 25.12.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 25.12.1863

Helsingfors Juldagen 1863.

Min älskade Mamma!

1 Wi ha just slutat predikan i vår nya Scriver, som Emili fick till julklapp i går, en dylik som Mammas, – och jag begagnar nu en stund före middagen för att skicka en kärlig julhelsning från oss alla. Midt måndagsbref framkommer troligen just vid detta laget; måtte det icke störa Mammas julfrid med bekymmer om oss! Guds godhet, som följt oss så nådigt i alla vår lefnads dagar, har äfven nu låtit min älskade gumma småningom återhämta sig, så att vi i går kunde fira vår julafton, väl ej med oblandad barnafröjd, men likväl med hopp och förtröstan. Sedan i måndags, när Emili börjat med stärkande diet har hon dagligen hämtat några lod krafter mera och sofvit temligen godt de flesta nätter. I onsdags fick hon krypa upp på täcket. I går satt hon en timma i sin länstol framför den öppna|| salsdörren och såg på julträdet och barnen. Resten af qvällen tillbragte hon liggande på täcket och så att alla våra klappar hämtades till henne att visas, verserna uppläsas o. s. v. Julius, Johannes och medicinarn Borg voro våra gäster. Aftonen var genom barnens förtjusning så glad vi kunnat hoppas. Den börjades med att julgubben inbar en korg, hvari något lefvande rörde sig, och det befanns vara en liten trumfig hundvalp, benämnd Pontus, adresserad till Toini och Eva. De kunde i glädjen knappt tro att den var riktigt lefvande. Bland den öfriga oförväntade mängden af klappar funnos petroleum lampor (en sådan skall jag någongång hämta åt mamma), en hop vackra saker från Häggströms åt oss alla, Alines arbete, vidare åt barnen från Borgströms, Deckers och Moster Mina, en stor betsad etagère åt mig, psalmböcker åt barnen, nyaste kokboken åt Aina o. s. v. Från andra håll kommo: 12 fotografier efter Rafael från Otto Schauman till Aina, en betsad piedestal från Leopolds, – en präktig skriftygsmatta broderad|| med perlor och inkastad af en okänd, som strax försvann, samt en säck, inburen af en karl, som sade sig vara skickad af en okänd herre, som han träffat på Narinken. I säcken befunnos tre stora sockertoppar. Wi gissa, för det förra på fröken Erhnrot, för det sednare på Grundfelt. Kl. 11 hade vi slutat vår qvällsvard, kl. 1 gingo herrarna. Jag fruktade för Emilis sömn, men den var temligen god, så att hon i dag väl är trött, men annars så bra vi kunna vänta. Leopolds och Oskar tillbragte qvällen hos Rosenkampffs, Ludvig med de sina var hos Linséns. I dag kommer blott Julius till middagen, i morgon be vi Ludvigs.

2 – Hvad tycks att Aina fick för sina 15 pappersdockor med klädningar 3 rub.rubel 60 kopek, och mamsell i antiqvariska bokhandeln sade att hon kunnat sälja fyra gånger så många, om det funnits. I Wasenii bokhandel såldes Ainas 50 pappersflaggor för julträdet på några timmar för 3 kopek stycket, och af 120 pappersblommor, som Emili lagat och sålde à 2½ kopek, funnos i går middags bara 8 qvar.

||

3 Från Runeberg höras litet bättre underrättelser – han har åter medvetande och talar enstafviga ord. Det är en möjlighet att han hämtar sig, men med poeten är det beklagligen alltför sannolikt slut. – Vi hade nyss ett par herrliga vinterdagar och i natt 12 graders köld, men på morgonen kom åter sunnan och slask med 3½ graders värme. – I qväll är en gudstjenst för barn i Nikolaikyrkan, Wænerberg predikar, jag skall följa mina små dit. De ha nu ett sådant bestyr med sina många saker – 19 eller 20 klappar hvardera. Gårdsvaktens barn fingo kläder och leksaker och äro hitbjudna i qväll. – Vid bordet dracks som vanligt alla frånvarande käras skål – Farmor och Fanny voro i våra tankar. Nå, Mamma som varit på två bröllopp i höst, orkade kanske till Dyhrns om julafton, i fall ej mamma hade Larsmofrämmande. Wi längta få höra något om Mammas jul. Gud vare tack, att vår tycks klarna. För två år sedan hade vi ej för roligt, när barnen voro sjuka. – Må väl, Gud vare med eder, våra käraste! Jag vet ej visst, om vi nästa gång skrifva med posten eller med Ludvig.

Mammas egen

Z.

4 I förrgår fick jag 6 rub.rubel 18 kop.kopek liksom till skänks. Det var arfvode för kameralexamen. Små bäckar flyta ibland i det stora utfallsdiket.

5 Tiden är nu kommen att Toini förnekar julgubbens tillvaro. Wi engagerade derföre en tryckarpojke som hon ej kände, men olyckligtvis fick hon se honom förut uti köket, och nu har äfven Eva blifvit vacklande i sin tro.

6 Aina inkommer med anhållan att pappa ville skära skinkan. Jag slutar derföre. Alla våra helsa så hjertligt.