ZT och Emilie Topelius–Sofia Topelius 25.10.1863

Zacharias & Emilie Topelius till Sofia Topelius 25.10.1863

Helsingfors, söndagsafton 25 Okt. 63.

Min älskade Mamma!

1 Jag har nu så länge varit tystlåten, att jag riktigt skäms, men orsaken är att mina föreläsningar upptaga största delen af min tid, så att jag ej ens hunnit med något till tidningen. Och så vill det vara en svit af min gamla vän eller fiende frossan, att jag ej mera kan arbeta på qvällarna efter 9, om jag vill få sömn, och när man ändå ej kommer sig upp förrän 7, oftast 8 på morgnarna, så blir tyvärr alltför litet uträttadt. – Jag nytjar just ingenting för frossan, annat än magbindeln, som är utmärkt välgörande (neml. den våta om natten – jag hade glömt i somras, att man bör ha en yllelapp närmast öfver den våta duken). Emellanåt tvättar jag kroppen om morgnarna och blir åter varm uti sängen. Emili ville nog vara min gnidarinna dervid, och har varit det också ibland, men jag vill det ej, ty det anstränger henne. Jag är glad och nöjd att kunna arbeta om dagarna och för resten vara i rörelse som vanligt, utom att jag i god tid begynt med pelsrocken. – Mille sjelf har nu några dagar varit skral och tillochmed legat i går och i dag,|| dock tyckes det vara en tillfällighet – någonting antingen för tidigt, eller för mycket – och så har hon blifvit dömd att i några dagar hålla sig alldeles stilla. Utom något hufvudvärk och trötthet, har hon ej kännt mehn deraf och skulle nog kunna vara klädd, om hon kunde hålla sig stilla, men se det vill ej bära sig. Krassligt ha vi börjat i denna boningen liksom uti de nästföregående; men pröfvar oss Gud ej värre än härtills, så får man ej bry sig om små krämpor. Ludvig är nu temligen rask, utom att han vid minsta pust får katarrh. Nog var det klokast för dem att ej resa den här årstiden. Uti ingående vecka skola de flytta in i deras rum i Kronohagen – 4 rum och kök för 20 rubel i mån, hyrda på 3 månader – ifall Ludvig kan resa efter ny året. Olga Lindqvist krasslar också emellanåt. – Barnen äro Gudskelof raska, och skolgången går för sig äfven för Toini genom lärarnes och lärarinnornas vänlighet. Nu på qvällen kommo Toni och Eva nyss hem, förtjusta öfver en rolig eftermiddag. De hade varit med Fina på visite hos Marie Forsberg – numera fru Hagelin – som med sin man har ett litet trefligt rum invid jernvägen och är så hjertans glad och lycklig, berätta de. Mannen har 37 rubel i mån, berättade|| de och tyckte att det är mycket, som det ock är. Huru mycket Har pappa så mycket? frågade Toini. – Aina är nu med andra flickor och repeterar ibland till Meissners första symfonikonsert, och så har hon blifvit bedd att deltaga i en sångförening, som hela vintern skall träffas engång i veckan. Det unna vi henne gerna, icke för det att rösten är på något vis konsertmessig, men alltid kan den utbildas genom öfning. – I går afton hade vi ett dussin herrrar här på lördagsqvällen, och emedan Mamma Emili låg för ankar, fick Aina vara värdinna, – först entretenera Heikellerna, Axel Östman och andra ungherrar och sedan servera thé vid bordet – ett lärspån, som ej gick så illa. – Johannes har ej varit här på mer än en fransk visit – Oskar mera sällan – Gustaf Turdin då och då – Julius oftare; Grundfelt bjöd honom fri resa.

2 Det är nu längesedan vi hört af eder, våra kära! Vi hoppas att Fanny är välbehållen åter i sina Kuddnäsbestyr, och ger Gud helsan, så går väl ock den duskiga årstiden. Tack, goda Mamma, för nätingarna och sikrommen! De smaka oss förträffligt och anses som rariteter, hvilka ej hvar dag bestås. Jag mins aldrig att jag sett en så fin sikromm; året har kanske varit mindre gynnsamt för yngel, efter det|| skall öfverallt i landet vara stor brist på fågel. Vi äro så ledsna att ej ha kunnat skicka mamma något med ångfartyg. Wassbuk hade vi ännu icke fått; vi skola med första landlägenhet skicka mamma en kagge, äfvensom litet ost; den var svår att skicka på ångfartyg. Äpplena här ha i år varit mera dåliga; vi surprenerades i går med en rar present af Hjalmar Nordgren: en tunna tyska äpplen – Eva påstår att han lofvat henne en tunna i somras. Så mycket äpplen mins jag ej att vi haft på engång. Af fru Antman fingo vi i September en rar rökt renstek. – Potäter ha häromkring kommit i stor ymnighet, men en del ruttnar bort och annonseras till salu för 80 kopek tunnan. Hö är mycket dyrt, för missvext och militär, så att vi funderat tillsvidare ej lägga oss till ko, fastän vi först tänkte ta två. I kassan är också stark ebb nuförtiden, så att jag ej rätt vet hur vi slå oss ut till Decemberqvartalet, men alltid blir det väl någon råd. – I tidningsverlden är också ebb – Dagbladet vet ej huru det skall betala sitt tryckeri, och redaktörerne få ej ut sin lön. De ha sprungit hos Thunberg och velat köpa Hfors Tidningar, för att nästa år vara ensame herrar på täppan. Jag sade åt Thunberg: hugg till bara! – och det gjorde han och begärde 5000 rubel kontant och 5000 i aktier, så att herrarne baxnade. De|| tyckte väl att tiden nu vore inne, sedan vår gode A. Schauman arbetat dem så väl i händerna, att tidningen på ett par år gått ned med nära 1000 exemplar mindre än förr. Emellertid försöka vi allt att få en bättre redaktion med andra tendenser för nästa år, och detta är icke lätt; men kanske går det ändå. Jag tar på min lott ej annat än noveller, såsom förut. Bara jag skulle ha tid dertill. Julferierna ämnar jag, om Gud unnar helsan, använda på läseboken. – En ny finsk tidning skall nästa år utkomma dagligen, hvilket är lyx.

3 – Nå landtdagen! Halfva tiden är snart förgången, och ännu ha herrarne, för idel petitioner och formaliteter, ej kommit till saken. De vänta på utskotten, och de som ej höra dit – hvaribland Grundfelt – ha goda dagar. Hvad som uträttas, blir svårt att säga. Det ser ut som skulle just de vigtigaste frågorna, bevillningen och brännvinsfrågan, stranda mot allehanda privatintressen och oginhet att någonting medgifva. Bönderne äro med om att mottaga alla lättnader man önskar bereda jordbruket, men hålla för brinnkära lifvet fast vid bränvinsbränningen och anse både folkskolor, mossodlingar och jernvägar för lyx, som man gerna kan umbära. Petitionen om landtdagar har nu gått igenom i alla stånden.|| Allehandas nidskrifvare fortfara att sudda äfven det hvitaste svart, såsnart det gäller Alexander II. Huru menniskor så kunna göra lögnen till yrke! – Om kriget tror man nu, att hvarken England eller Österrike låta narra sig dertill – men Napoleon är högeligen förgrymmad öfver sitt diplomatiska nederlag, sedan det icke lyckats honom att denna gång spela förmyndare, och bryter sannolikt löst i vår, om han blott kan och törs för Mexiko. I detta fall får han Sverige med sig. Olyckligtvis huseras på båda sidor i Polen så, att det är en skam för menskligheten. Alexander är på Krim. Hans älskvärda kejsarinna skall vara ganska klen, man säger att hon har kräfta i magen. Vi ha ej hört om gossarne Rosenkampff nu och mera sällan träffat tant. Alines porträtt har med de andra dansande unga damernas skickats åt storfurstarne i Petersburg. Max är landtdagsman, men har visligen icke öppnat sin mun ännu. Det är bättre, än att, som andra, prata för mycket.

4 Måndag d. 26 Okt. Mille är, som Mamma ser, på fötter i dag. Jag hinner nu ej mer än hjertligen helsa till alla våra vänner och skicka en kärlig omfamning från Mammas egnaste

Z.

 

Min kära, goda Mamma!

5 Zachris har nu skrifvit mest allt hvad som är att skrifva om, men litet vill jag tillägga fast jag, som Mamma hörde, sitter i sängen. Inte tror jag det är annat än förmycket af den vanliga saken fast det tycks ha tagit så på mig.

6 Af Helena Berger hörde vi att Fanny var hemma lyckligt och väl. Det är roligt att veta att Mamma ej är allena. Jag har ett sådant sällskap af Aina vår, det är så ovant och trefligt. Och hon vill nog hjelpa till hvad hon kan och jag sparar ej på att skicka henne.

7 Nu för närvarande har jag mycket folk omkring mig, Ludvig och Olga, Aina vid sitt arbete och Mamsell Lindholm som varit här för att sy barnens skolöfverplagg. Toini fick Ainas bruna klädes paltå, och Eva fick nytt brunt flanell så nu äro de rigtigt väl försedda. Jag önskar Aina vore likaså, men hon har ännu ingenting. Stackars pappa vår, som ligger så i förskott på hyran för de här reparationerna, har nog svårt att kosta på oss alla våra behofver. Alla tycka att Z. bör räkna något för sitt besvär för den här gården, men hvad är det att säga åt honom det! Nu är nästan hela årets hyra betald i förhand, de säger att han bör ta ränta för det. Och 6 rub.rubel gick i straffränta för brandförsäkningen, och 3 Rub.Rubel 50 k.kopek för bara söndriga fönsterrutor, men|| inte vill han debitera henne för det heller. Inte ett enda lås är i ordning, det få vi ochså betala. Vår värdinna har skrifvit hit till Öfverste Appelbergs och frågat om vi tagit in gas i rummena. Hon lofvade först men sedan bad hon oss icke det här året göra det, nu tror hon att vi ändå gjort det. Hon vet ej hvem hon har att göra med.

8 Lotta har mig veterligen inte plats ännu, Sofie bor här i staden och rår sig sjelf samt låts ta emot söm, men jag fruktar mycket för den saken. Nog måste jag taga ihop med henne. Fina skall nu bli ensam med köksan. Fåse huru det skall börja gå. Nog är hon villig och bra, det har gjort henne mycket godt att vara hos Federleys i sommar.

9 Nej sluta måste vi kl. är så mycket. Borgströms voro här i fredags på the. Tants har jag ej sett till på länge. Carl reser snart upp till Uleå igen men vi ha ej träffat honom alls.

Helsningar från Mammas

Emilie.

10 Åt Dyhr skickade jag för en vecka sedan 3¼ kannor fin pomerans med Suomi. Jag fick ej större kärl. Qvittenset från Lappviken skall jag vid tillfälle skicka honom.

11 Strengells porträtt tillhör Inga Wennerholm, som lånat det åt Aina. – Jag skickar Mamma här 5 rubel att betala Calle vid Allhelgona. Det borde vara 6, men det passar nu ej. Förlåt!

12 Gubben Crohns fattig har råkat illa ut. Han förhyrde sina handelsrättigheter åt två unga tyskar – Nu har hela boden konfiskerats, och man tror att Chrons får betala varorna, som äro tagna på kredit i hans namn.

13 Cargers vinkällare är stängd – Kreditorerne ha gjort utmätning.