ZT–Sofia Topelius 21.12.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 21.12.1863

Helsingfors måndag 21 Dec. 1863.

Min Älskade Mamma!

1 Det blef ej skrifvet med förra posten, emedan vi hade några små skickningar att bestyra. Gerna hade vi velat skicka Mamma något solidare, än de bagateller, som julgubben torde ha hämtat, när detta framkommer, men med posten lät det icke sig göra. Om Gud ger helsan, så skola vi på våren kanhända fylla flera sidor i det ganska anspråkslösa album, som Emili köpte åt Mamma i Stockholm, jemte ett dylikt åt Sofi.

2 Gumman min är allt ännu skral, så att icke lär det bli någon riktig jul hos oss. Förra onsdags kände hon sig så rask, att hon ville följa Aina och mig till Paciuses, dit vi voro bjudna på sång jemte Borgtröms. Lyckligtvis var det yrväder, så att Emili blef hemma, men andå fick hon på qvällen densamma blodhostan som Mamma mins att hon haft förut, och ända sen har hon legat. Ända till i går på morgonen fortfor hon då och då att hostat litet blod på näsduken, men det blef ändå mindre, och sen i går tycks det ha upphört. Mot thorsdag, fredag och lördag fick hon nästan ingen sömn på nätterna, men de sednaste två nätterna har hon sofvit rätt bra, så att med Guds hjelp är nu det värsta öfver, och vi få blott vara försigtiga.|| Matt är hon, det förstås, och får ej tala, bara hviska. Mjöldryga är det hon tagit in, liksom förra gången. Jag tycker ej om det, men för tillfället är det visst ett verksamt medel. Kuraget är ombytligt, men bättre än jag kunnat hoppas, så att hon emellanåt roat sig åt barnen, som sqvattrat i rummet och deras kammare bredvid på deras vanliga sätt. Väderleken inverkar också; i lördags hade vi ett hiskeligt yrväder med drifvor, i går på morgonen 14 graders köld och på aftonen yrväder med snöslask; i dag klar himmel, blåst och 0 grader. Sängkammarn är lyckligtvis vårt varmaste rum, de öfriga si och så, hvarföre hela sällskapet hostat, utom jag. Toini är nu betydligt tapprare, men får ej ännu gå ut. Fortgår förbättringen, som vi hoppas, litet om sender, så får kanske gumman fattig ligga i morgon på täcket och åtminstone sitta uppe på julafton, men icke lär hon få lemna rummet. Wi skola tacka Gud att det ej är värre än så, och kanske är Han så nådig och ger oss till julgåfva hoppet om gladare dagar. Det finns nog andra, som bära en hårdare pröfning. I lördags middagstiden hände nemligen att Runeberg for med sin yngsta gosse (14 år gammal) och en forman till skogen, för att se efter sina räfsaxar i den nyfallna snön.|| När han lutade sig ned för att se efter gillret, kunde han ej stiga upp igen, utan måste bäras till släden och åkas hem. Vid hemkomsten var han sanslös; han hade fått slag! Ingen läkare fanns, deras doktor var bortrest; en rysk läkare ficks slutligen att öppna ådern. Robert, näst den yngsta, spände då två hästar för släden, for hit och fick Willebrand med sig på aftonen. I går afton kom W. åter och säger att det är föga hopp. Der är en blodutgjutning i hjernan, hela venstra sidan lam och medvetandet borta. Så gåär då denna stora och mäktiga ande bruten; denna klara intelligens går ifrån oss och lemnar visst en lång ljusstrimma efter sig, men också ett tomrum, som ingen kan fylla! Jag har varit ute i dag på morgonen: hela Helsingfors är i bestörtning; man tycker det är underligt att se folket handla och vandla i trängseln på salutorget. Jag ämnade ej berätta detta för Emili, men bror Ludvig kunde ej hålla tätt, och i dag är hon nedstämd, mest derföre, tror jag. Vi beklaga så mycket Tengströmska familjen; år efter år ha de haft sorg och bekymmer just till jularna: nu engång såg det så gladt ut också i deras hårdt pröfvade hus, och så kom detta. Äldsta sonen Ludvig skulle just i går komma med sin fru från Kuopio att jula i Borgå. – Guds vägar äro underbara. I nästa Februari skulle Runeberg fylla sitt 60:de år.|| ”Kungarne på Salamis” voro hans svanesång. Det är en storartad dikt i den gamla grekiska tragedins anda. Åtminstone den som läst om trojanska kriget och hjelten Ajas, bör fatta dess mening, således också Mamma och Fanny.

3 Och jag, som så gerna ville skrifva åt Mamma något gladt till julen, jag har nu sådana sorgsna historier att komma med! Jag kan ej hjelpa det, hjertat är fullt. Men det är visst en Guds nåd i allt detta också. Jag tänker, om det är oss nyttigt, är Han allsmäktig nog att vända sjelfva det största bekymmer till nytt hopp, likasom Han denna tid på året låter det nya ljuset uppgå i den mörkaste natt.

4 Grundfeldt for hem i går, och Ludvig tänker fjerde dag jul begifva sig på väg till Uleåborg. Troligen far han ensam, emedan han ej vill föra de små barnen med sig nu, så att de och hans Olga stadna till våren. Sjelf är han åter raskare, än han varit på länge. Äfven Alex. Boehm far hem till nyåret, så att kanske Mamma då får muntliga helsningar från oss. Jag skall nu tillägga, efter alla dessa sjukdomshistorier, att Guds godhet har låtit mig vara friskare än på länge, och det fägnar visst Mamma att jag för en bättre diet, så att jag nu bra nog regelbundet lägger mig alla aftnar kl. 11. Icke blir|| det så mycket gjordt, som det borde bli, men när morgnarna bli ljusare, hoppas jag då kunna taga min skada igen. Jag tänker nu på nyåret börja i tidningen Fältskärns 12:te berättelse ”Hattar och Mössor.” Deremellan Läseboken. – Fröken Adelaide Ehrnrots ”Sagor och Minnen” ha utkommit med ett kort förord af mig. Jag glömde skicka den åt Fanny. Emedan de heta ”Sagor och Minnen af A-ï-a”, har en hop folk varit så enfaldigt och trott dem vara af Aina, så att flickan stackare har varit helt brydd för alla frågor om det är hon som skrifvit dem.

5 Toini och Eva äro högst bestyrsama till julen. Toini har sytt åt Eva en penntorkare och Eva har sytt åt Toini precis en dylik. Nu skulle det kantänka vara på båda sidor en stor hemlighet. En dag fick emellertid Toini se sin blifvande julklapp, som syster slarfvan lemnat framme, och kunde ej hålla sig, utan berättade för Eva: ”nog vet jag hvad du ger åt mig, det är en penntorkare, och så ser den ut!” – Eva blef högst bedröfvad och skifvade sig öfver att hemligheten var röjd, men så hände sig ej bättre, än att Eva andra dagen fick se Toinis penntorkare, som också låg framme. Strax tog hon revange. ”Nu vet jag också hvad du|| tänker ge till julklapp åt mig, det är en penntorkare, och så ser den ut!” – Vi kunde ej annat, än hjertligen skratta åt det sällskapet; Emili skrattade så att vi måste be henne sluta för att ej hostan skulle komma.

6 – Båda piorna ha fått öfver förväntan goda betyg från skolan och blifvit uppflyttade, Eva öfver 12 och Toini öfver 20. De sutto nemligen första termin i alfabetisk ordning och derföre bland de sista. I lördags skulle skolan ha Lussi (Lucia), Eva fick 20 kopek till allmänna kassan, och Toini var en smula pitug öfver att ej slippa med, men så kom middagstiden telegram att Mamsell Ertman dött i Åbo, så att hela Lussi blef uppskjuten till början af nästa termin. – Aina förestår hushållet, medan mamma är pippi, och gjorde i går sitt första storverk i köket, nemligen en Äppelkaka af surt rifvet bröd. Litet sur var den, men gick för fullt och prisades som uppmuntran till vidare försök. Hon skall få den nyaste tjocka kokboken – fru Zetterstrands – till julklapp. – I antiqvariska bokhandeln säljas små arbeten af henne, – pappersdockor med fyra omgångar klädningar – och så har hon gjort pappersflaggor till julträden och mamma Emili|| har gjort pappersblommor, så att de tänka få sig ett par, tre rubel till egenhändig förtjenst.

7 Landtdagsherrarna ha nästan alla rest hem till julen. Det må vara dem enskildt unnadt, men något studentaktigt är det, när man samlats som landets ständer, och aldrig brukas sådant i andra länder, helst när de härtills hunnit med så litet i sak. Följden blir att nu få de i hast slarfva undan de aldra vigtigaste frågor i Februari och Mars. Många hoppas på vidare förlängning, men det är föga troligt.

8 För resten är här stor penningbrist. Leopold T., som bygger en ny ångbåt i Åbo, är ej i stånd att få in sina fordringar för stock som han släpat åt de solidaste bolag, och Törngren och Wasastjerna betala 7 procents ränta för 6 månader, bara de få låna pengar. Den som nu är kapitalist, kan förtjena. Skada att ej Mamma och jag ha i behåll alla de pengar jag kastat på landsvägen eller ätit upp under mina första 10 studentår! Jag tänker så ofta på Mammas affärer och hoppas allt att jordegendomen skall stiga efter landtdagens slut.

||

9 Men nu är kl. öfver 2 och jag måste sluta. Våra tankar äro hos Mamma både på julafton och när detta framkommer på juldagen. Gud gifve Mamma och alla våra vänner en god helg med helsan. För vår del skola vi vara nöjda med det hopp om helsa Gud kan förunna oss. – Icke lär Mamma resa till Larsmo nu? Kanske ej isen bär, och flödvattnet har Mamma proberat tillräckligt. – Jag skickade ett litet pakett åt Schalins barn på Larsmo; kanske var det tokigt, ifall de jula hos Mamma?

10 Ännu innan jag förseglar detta, tittade jag in till gumman min – hon ber så hjertligt helsa Mamma och Fanny. Hon ligger och läser Gossners bibelförklaring, men får ej läsa lång stund i sender. Ainutta och barnen helsa farmor och Fanny med oss – det gäller också Schalins, om de äro på Kuddnäs – och Lybecks. Icke skall Mamma vara bekymrad för oss; vi skola väl snart låta höra af oss.

Mammas egnaste

Z., E. och barnen.

11 Gumman Etholén är skral här i Hfors – hon har kräfta – åter en sjukdomshistoria! – Men Sofi Leopold är betydligt raskare.

12 Till julafton be vi bara Julius och Johannes hit. – Barnen ha fått lof att be gårdsvaktens barn.

13 Hamnarna fröso natten mot i går – men gingo sedan åter upp. – I dag svärma der segel nästan som om sommaren. Stor marknad på torget för förets skull.

14 Jag skall en annan gång skicka mamma bättre kuvert. Jag skulle ha skickat lack med, men det skulle ha gått i små smulor.

15 P. S. Kl. ¾ 3. Just nu var Hjelt hos Emili. Han var nöjd i dag och säger: nog går det nu framåt. Hon får börja äta kött och dricka öl.

16 Mammas kuverter kunna hopfästas med att väta på dem.