ZT–Sofia Topelius 11.1.1867

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.1.1867

Helsingfors fredag 11 Jan. 1867. kl. ½ 11 f. m.

Älskade Mamma!

1 Jag vill midti stöket endast med ett par ord skicka vår pias allravarmaste helsning till sin goda, i går så mycket saknade och ihågkommna Farmor. Ja, nu är hon fru Nyberg; Gud gifve att det skett under Guds allsmäktiga hägn och välsignelse!

2 Jag hinner ej berätta om brölloppet vidare än att allt gått efter önskan, utom att en hufvudperson, biskop Schauman, ej kunde komma, af orsak att en af hans söner ligger illa sjuk i Borgå. Vi hade på e. m. ett hjertligt telegram ifrån honom. När så var, kunde vi ej förbigå Frans Snellman, som döpt Aina, och det var således han som vigde – litet mer vältalighet var der, än just efter vårt sinne, men det gick dock! Toini och Eva stodo på hvar sin sida och lyste presten; sedan på hvardera sidan 9 marskalkar och 9 tärnor. Marskalka voro bröderne|| Frans och Klas Nyberg, enkom hitresta från Pburg, Georg Borgström samt Berndt närmaste ungdomsvänner Vik, Brenner, Sackléen, Råberg, Ahnger och Unonius. Tärnorna voro: Ninni, Olga Leopold, Mimmi, Fanny Decker, Fatima Serenius, Rosa Dyhr, Aline H., Mina Nyberg och Adele Borgström. Omkring 90 personer voro här – flera bjudna kunde ej komma. Af Borgströms 10 kommo blott 2, emedan gubben ännu är sjuk – Lina krasslig, Emil med en smula halsröta, Leonard, Emili och Lindfors bortresta, Alice illamående. Carolina och Lina voro likväl här en stund förut och kysste Aina. – De ha varit så hjertligt vänliga – allt hvad i deras hus fanns stod till vår disposition. Trångt var här blott under vigseln – sedan fördelades sällskapet – vi hade flyttat undan några större möbler och fått stolar från Borgströms, så att vi hade 67 sittplatser utom matsaln.|| Något varmt var här – mycken ungdom, bara en 12 eller 15 äldre – blommor och tyll och märkvärdiga hår – nätta flickor – förtjusta målare. Bruden sjelf var söt och anspråkslös, som Farmor känner sin Aina – krans, krona, slöja. Under vigseln sjöngs af en utvald sångkör 141, första och sista versen. Båda utsade mycket bestämdt och klart sitt vigtiga löfte. Sedan omvexlade den ena kören med den andra, vi hade ju de bästa sångare och sångerskor. Ingen dans. Ett glas efter vigseln. Super kl. 11 – utmärkt konstverk af jungfru Kristine – Mille får sedan beskrifva den – stor krokan - Vik föreslog brudparets skål – Råberg föräldrarnas (kristligt varmt), Sackléen för tärnorna. Bruden visades – Allt gick ordentligt – vi hade två poliser utanför samt mareschaller. – Sist sjöngs Vårt Land, anfördt af Pacius. Klockan blef ändå 2, när vi åtskildes. Sedan följde|| Mamma Mille och jag de unga till villan, helsade på gumman Nyberg, som låg sjuk (fast på bättring) och sist läste vi några böner och välsignelsen deruppe hos de unga. De ha så nätt och trefligt. Nu skola vi dit på f. m. kaffe och barnen kälta. Middag äta föräldrar och syskon samt Dyhrns hos oss i dag, och på qvällen äro tärnor, marskalkar och sångare bjudne – De få då dansa litet efter piano – helt enkelt. – Fanny får nu berätta om deras resa. Välkomna voro de, fastän en saknades. Stökigt ha de nu – men hvad gör det? – Hos O. Nyberg är bjudning i måndag. En stor lycka är att vi ej behöft oroa oss för gubben Borgström och gumman Nyberg – de voro ju några dagar förut så sjuka, att de sjelfva uppgifvit allt hopp. – Guds englar ha stått när oss. Måtte de alltid göra det. Må väl, vi omfamna alla, alla vår älskade Farmor.

Z.

3 Det var så väl i går, mellan Ninni och Råberg, så få se! Aug. Schauman är förlofvad i går med fröken Kuhlman och Thilda Snellman (Johns) med doktor Bolin.