ZT–Sofia Topelius 28.11.1856

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 28.11.1856

Helsingfors fredag 28 Nov. 1856.

Min älskade Mamma!

1 Engång skall jag nu försöka få ihop ett ordentligt bref. Min tid har varit så upptagen, när föreläsningarna kommit till, att ett enda besök kunnat derangera korrespondansen vid posttimmarna. Tack hjerteligen för två bref; svaret på det sednaste finner mamma längre ned. Wi voro nog barnsliga att redan börja vänta Mamma och Fanny när det blef före, som ännu fortfar med skarp vinter, ehuru knapp snö, efter ett par dagars blida. Jag är rädd att Anders äter opp föret, så att vi ej få mamma till jul, om resan skjuts opp. Er hitkomst är vårt dagliga samtalsämne sinsemellan och med barnen. Emili vill veta när vi rätt få vänta, för lägga fram mattorna. Wi skall försöka, så godt vi kunna, att laga beqvämt åt eder. Litet barnkurr i grannskapet är farmor så van vid; ena koppen kaffe skall bestås på säng och den andra, om mamma så vill, gemensamt vid kaffebordet i matsalen med färska bullor och god grädde, ty det består kuddan, men mjölken. ja den får mamma ej vänta sig såsom på Kuddnäs. Icke skall mamma behöfva gå ut mer än mamma sjelf har lust till, och ej heller ha mycket främmande, ty mamma kommer ju för att hjelpa oss hushålla. Vi sitta om dagen i sängkammaren (jag med, så ofta jag kan) och efter middagen arbeta vi tillsammans kring runda bordet i matsalen, som har goda anlag att vara ett trefligt hvardagsrum. Ej heller skall mamma behöfva äta middag kl. 5, om icke någon gång på försök, utan kl. 2, som vi nu bruka. Tidningar och lektyr skall mamma ha god råd på. Fanny skall så ofta hon vill få begagna vår ena fribiljett i logen N:o 3. Och så skall mamma få vara min censuröfverstyrelse, och få skola barnen rulta omkring oss, och|| julafton äta vi hemma i alla fall, men visst vore mammas suflett på gården litet förut en bra glad julklapp för alla, både stora och små! Toini har nu mesta bestyret med tre märkvärdiga ting: Amuna, Anni och yldubben. Ända härtills har hon ramlat på den gamla saken huru ”pappa och mamma tommer hem i sommar”, men nu vill hon allrahelst höra om slädan som kommer med bjellror på gården och Amuna och Anni som stiga ur i stora stora pelsar. Hon vill också veta om Majalisa kommer med, ty den är då alltid N:o 3, och emellanåt funderar hon på om Stina skall komma och Brita. (Ja, måtte nu Mamma få godt ressällskap, kanske med Barcks; Calle Engström, med sin orden och sina 1000 rub. s:rrubel silver, reser nog bara han slipper, men det är ej säkert, ty han har mycket arbete). Toini är allt tjock och dugtig, Eva deremot håller sig mera klen och har smått krasslat, om det nu varit i frossa eller oxeltänder. Hon far omkring som en blåfena, men talar nästan ej alls ännu, kära farmor. Just nu kommer Anna i mitt rum med båda två; de hoppa kråka som bäst och helsa sin älskade farmor. De ha i köket lärt Toini ackordera åt sig potäter om julafton, det går hon jemnt på med: ”yldubben hämtar potäter åt Toini, och inte pappå då träter mera”. Jo den förbjudna frukten! Aina kom i går så lycklig från skolan; hon hade blifvit uppflyttad i sången. Dessutom berättar hon: ”alla de andra säger att jag skall bli primus” (d. v. s. i första klassen nedra lexa, der 18 flickor äro). Jag vet nu ej hvad grund det kan ha, men det tycks som både lärare och lärarinnor visa henne mycken välvilja, och oss emellan|| tycka Mille och jag, svaga föräldrar, att pullan fattig med sina små fel ändå har både godt hufvud, god vilja och godt och hyggligt sätt, så att omöjligt är det väl inte. Wi söka emellertid att vända den lilla utmärkelsen henne till nytta och ej till fåfänga.

2 Från detta trefliga kapitel kommer jag nu till bråksamare. Tack för de goda råden om tidningen, jag skall försöka att följa dem, ty på käbbel är jag af hjertat led. Om Wiborg sagt sina dumheter rent ut, hade jag ej besvarat dem, men smygande insinuationer måste näpsas. Wisst ha de förargat mig i början, men sedan bryr jag mig ej om dem, i hopp att klokt och hederligt folk är på min sida, hvilket jag ock från flera håll fått höra. Hädanefter rör jag ej vid herrarne, de må säga om mig hvad de behaga. Det ser också ut som ville Qvisten med flit skrifva ihjäl sig eller tidningen, ty annorlunda kan jag ej förklara hans sednaste ursinniga utfall mot jernvägsförbindelsen med Ryssland; på det sättet blir man för godt köp martyr, men om man gagnar sitt land, är en annan fråga. Wiborg har dessa sednaste tider fört ett språk, som vore oförklarligt, om det ej haft medhåll hos någon högställd person (Antell). Prokuratorn har sagt: efter andra ej tar i det, så skall jag göra åtal mot censor. Det önskar jag för min del visst icke, ty min högsta önskan är att hvarje ärlig mening får uttala sig, tillochmed om det uppenbart sker emot kristendomen, såsom Wbg gör (allt oss emellan). Men eget är, att på samma gång Wiborg gått fri, har jag kommit på frukost till Berg, uppkallad och upplexad sista fredags för ”fientliga tendenser emot regeringen” – jo, det är muntert att höra för dem hvilka utskrikit mig som en loftalare.|| Närmaste anledningen var ett par rader om industrikomiterades 30 frågor m. m., men en hel hop andra saker hade gubben i godt minne, bland annat ”De blå”, som Wulffert i sina sista dagar angaf, och min gode svågers oskyldiga notis från Kaskö att kronan sålt mjöl för 7:50 mattan. För allt detta fick jag nu föreställning, med hotelse att tidningen skulle indragas, om något sådant hände vidare, hvarefter gubben i mildare ton begynte tala om ”universitetsprofessorernes ringa verldserfarenhet” och huru han fordom, som student i Dorpat kriticerat regeringen, men lärt sig bättre sedan m. m. Allt detta är nu kring hela staden bekant, äfvensom att Tikkanen fått sig en dylik skrapa för Suometar. På det hela är jag nöjd dermed, ty folk bör nu begripa huru väl jag står hos de maktägande, och hvad hotelsen angår, har den föga att betyda, ty dels tänker jag ej ge hugg på mig, dels är gubben en fjesk, som brusar upp och håller med den han sist talar med. Antell träffade jag i förrgår hos Arppe; han var neml. tillstädes vid skrapan och försökte nu att ursäkta gamla herrn och rentvätta sig sjelf. Dessutom har jag godt ryggstöd i Kothen, men föga lär det behöfvas. Orsaken till allt detta är Schaumanska talet och ty åtföljande telegrafdepeche från Petersburg, att ”Hans Majestät med synnerligt missnöje förnummit generalguvernörens oförsigtighet att tillåta dess publicerande.” Strax afgick härifrån telegraf till Åbo och Wiborg att tidningarna ej mera skulle få röra vid den saken. Nu hinner jag ändå ej mera, fast mycket är osagdt, som jag nästa måndag skall skrifva till Blank. Måväl! Mammas egnast.

Z. E. och barnen små.

3 Det sägs nu att kadettkorpsen skall flyttas till Hfors. Helsa Blank, att hans medbroder doktor Cajander, primus 1836, hängde sig i tisdags i ett spjällsnöre hos fru Hillberg. Han har länge varit litet ruckad.

4 Kung Carls Jagt ges i måndag i Stockholm – Mera härom till Blank.

5 Wi skicka här med ett bref från Tant. – Leopold är återkommen, men gossen okristnad ännu, för öfverdraget på salongsmöbeln.