ZT–Sofia Topelius 5.11.1860

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 5.11.1860

Helsingfors måndag 5 Nov. 60.

Min Älskade Mamma!

1 Också nu blott några få ord, ehuru jag ämnade skrifva ett långt bref. Milles sednaste var ej just af muntrande innehåll. Naturligtvis hade Augustas förluster vändt tanken på alla möjligheter äfven hos oss, så att Mille varit orolig och bedröfvad närmast för Rosa. Jag hoppas dock att hon varit det utan skäl. Pian är klen och krasslig, men nog tycks det vara ältan som grasserar med stackarn, ehuru hon tillika haft hosta och slem, så vi fruktade för bröstet. Sämre är hon ej, utan snarare bättre. Ändtligen ha vi fått Willebrand att gifva henne starkare doser kinin, och det hoppas jag skall hjelpa – ehuru jag annars föga tror på recepter. Pian är gladlynt, som alltid, och spatserar med ett obetydligt hållande i stjerten; kryper också qvickt som en fluga. De öfriga äro raska, utom att Aina ibland får hufvudvärk i skolan.

2 Enkekejsarinnan vandrade ur verlden i thorsdags på morgonen. Det sägs att hon i sitt testamente förordnat, att inga offentliga nöjen skola inställas. Men derpå nu också, bland annat|| vår theaters invigning. Gumman var icke alls omtyckt i Ryssland – i hög grad fåfäng och slösande, säger man, så att hennes resor kostat riket ofantliga summor. Hennes fåfänga lärer gått så långt, att hon låtit i Nizza göra sig lösbröst. Grefve Berg har i henne förlorat ett stöd.

3 Intet annat nytt, än att riddarhuset fått 38,000 rubel till skänks af staten. Det fick ändå ej bli ”ständernas hus”.

4 Mera ryms ej och hinns ej. Tusen helsningar! Snart mera!

Mammas egnaste

Z., E. et komp.