ZT–Sofia Topelius 30.3.1866

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 30.3.1866

Helsingfors Långfredagsmorgon 1866.

Min Älskade Mamma!

1 Tack för Mammas kära bref och, bland annat, för de goda underrättelserna om landbonden. Måtte det fortfarande ställa sig bra med den saken, så det för Mamma ett bekymmer mindre. Höckert har nu hämtat muntliga helsningar. Han var här på två små f. m. visiter. Vi hade bjudit honom på middag till oss och på Konstnärsgille hos Kleineh, men han var så upptagen af sina fränder och vänner, att han ej hann. Pigg såg han ut, och hos Nybergs gjorde han den effekten, att de funno honom mycket yngre än de förmodat. – Tant skjöt upp sin resa, och då föret ännu är godt med starka nattfroster mellan 10 och 20 grader, är väl ingenting annat försummadt, än Mammas 50 rublar, och det kan vara mycket nog. Hur i all verlden reder Mamma sig? Håll vännen Dyhr i reserv på min konto, goda Mamma, jag skrifver särskildt derom åt honom i dag. Innan vi nu ska skicka helsningar med tant, som far strax efter påsk i sällskap med Ludvig, skickar jag dessa rader, för att begagna påsklofvet. Vi ha denna vecka haft sjukrukut, nemligen Toini, hennes halskörtlar voro svullna redan i lördags och söndags, men när de tycktes vara bättre i måndags, fick hon gå i skolan, och vi visste ej att det blåste så kallt. Måndags afton|| fick hon stark feber, nedra läppen svall upp, och i onsdags blef det tydligen ansigtsros, (ty rosen är gängse), men det kom af halsen, säger Hjelt, och samma sort var i halsen. Hon har, med några mellanstunder, haft beständig och stark feber, som började med frossa. Från läppen gick rosen uppåt öfver näsan och sedan öfver pannan och harfa kindbenen ända till hårfästet och öronen, så att den stackarn ser ut som en bulla i ansigtet och ögonen äro nästan igensvullna. Få nu se om rodnaden går längre. De först angripna delarna ha småningom blifvit bättre, läppen och nedra näsan äro redan bra nog. Vi ha varit temligen oroliga, isynnerhet för sömnsjukan, som följde med, och natten mot i går litet yrsel och kräkningar. Men det tycks nu med Guds hjelp gå om; halsen är bättre och sömnsjukan borta. Det måste väl ha sin tid. Hjelt har penslat henne med jod, och så har hon haft omslag på halsen och bränvinsbaddningar på de angripna delarna. Mycket snäll och tålig är hon. Sedan i tisdags har hon ej ätit annat, än i går aftse ett par skedar hafversoppa. Hon har med mycken förundran betraktat sig i spegeln. – Jag har varit bekymrad för Mille under allt detta, helst hon vakade natten mot i går, men i natt har hon sofvit, och Aina satt uppe. Hon har Gudskelof repat sig bra nog efter sednaste skjutsen, fått litet hull och krafter igen och går ut.|| Hon har väl berättat om den kokade kalflungen, som hon smörjer sig med, utom portern, och det tycks bekomma henne godt. Det var vår snälla Lina B., som oombedd lät två gånger koka den rara rätten med russin och bröstsocker, ty den misslyckades första gången. Också de andra barnen ha repat sig och fjeska nu med sitt påsklof. Jag slapp min bronchitis förr än jag trodde. – De ha nu igen pyntat ut mig som mamma kanske har hört, med Stanislai andra, troligen för verserna i våras. Jag kan ej säga att jag fann mig hvarken glad eller smickrad, och mera genant är det, när folk gratulerar, ty nog skulle jag gerna ge bort brickan åt den som ville betala hvad den kostar, nemligen 30 rubel ryskt eller 100 mark i vårt mynt. De pengarna hade varit bättre använda till perttak på Kuddnäs fähus. Jag får nu roa mig med den variation att bära det polska helgonet i ett grannt rödhvitt band kring halsen och anse det som ett nödvändigt ondt. Roligt var att rabulisterne Estlander och Rosenborg på samma gång blefvo hugnade med Anette.

2 – I går f. m. surprenerade mig erkebiskopen med ett besök. Det klack redan i mig, efter jag trodde att han ville ha mig i psalmbokskomitén, såsom Lille och C. Essen föreslagit, och då skulle jag få|| resa till Åbo i höst, med hvad nytta, kan vara osäkert, ty jag hoppas att Lars Stenbäcks nya psalmbok skall temligen innehålla det bästa vår tid i den vägen kan åstadkomma. Men det var ej derom, det var för att än engång påminna om andra delen af Läseboken, hvilket var hyggligt af hans högvördighet. Jag svarade, som sanningen var, att jag haft mycket annat att göra, men rappade till och sade att jag ämnar begära tjenstledighet i höst, för att få boken färdig. Det föll mig just in, och jag tror att det är ett godt förslag, om det går igenom, ty jag slutar i vår min fyraåriga kurs i finska historien (föreläsningarna), och då passar det bra i skarfvet.

3 – När erkebiskopen gått, gick jag genast i köket och frågade om de hade välling till middagen. Nej, sade Fina helt häpen, vi ha bensoppa. Nå, se åt att den ej blir vidbränd! – Kl. ¾ 10. Just nu var Hjelt här och tyckte att Toini är bättre. Hon är för tillfället feberfri och börjar första gången fundera på mat. Det ser för tokigt ut, när pannan och yttre kindbenen äro målade med en bred brun ring.

4 – Vi ha nu påsk. Gud gifve Mamma, Fanny och alla de våra en god helg. Vi läsa troligen hemma i dag; der är en sådan trängsel i|| kyrkorna. De, som tro att Helsingforsarne ej göra annat än roa sig, ha ej sett våra kyrkor. Mamma har väl läst polemiken om Missionssällskapet, kristlig och okristlig. Jag törs ej säga, jag känner för litet derom, men nog förekommer det mig som om den inre missionen vore vigtigare än den yttre. F. V. H., det är vår vän Victor Heikel, och nog talar han af allvarlig öfvertygelse, fastän det kommer så der omoget fram. – Rättnu ha vi rektorsval vid universitetet, det första jag är med om, och jag tänker votera på Arppe. Han är i alla fall den dugligaste på den posten, fastän många beskylla honom för egenmäktighet. Ingen känner vår nya vicekansler, som kommer i April. Till Armfelt skickade universitetet en adress på 25:te årsdagen sedan han blef tjenstförrättande kansler, och jag satte upp den, på begäran. Den var skrifven på ett stort pergamentsblad, mycket prydligt. – Af fru de la Garde hade vi bref för en vecka sedan. Gumman skref mycket artigt, att hon, för att få behålla oss, går in på att nedsätta hyran till 1800 mark, och då får hon hyra ut trädgården, om någon vill ha den. Således lära vi väl bo qvar och fira Ainas bröllopp här, om Gud ger helsan, nästa vinter.|| Mille tyckte att jag bordt pruta mera, men det är bäst att fara varligen fram. En af våra grannar, Standertsköld, ville, likasom vi, ej förvandla 500 rubel till 2000 mark och fick derföre flytta. Man tror att markräkningen skall vid första öppet vatten börja visa ett märkbarare inflytande på priserna, när importvarorna göra början. Man ser nu redan i småhandel, att en mark har mera värde, än förr en 25 kopek, och äfven pennistyckena äro i omlopp, medan qvartkopekerna förr voro djupt föraktade. På torget har varit billigare än förr, men nu börja köttpriserna stiga. Våra höns fingo vi hem i går på jernväg från deras vinterpension, och Marie Tallgren var så artig och hämtade oss af deras ägg till påsken. Det var löjligt att se huru de kände igen sig, – och när Amalia kom till jernvägen att fråga efter dem, hörde tuppen hennes röst och begynte gala i korgen. – Apropos af våra grannar. I onsdags, när jag middagstiden kom hem från konsistorium, fick jag veta att här varit stort alarm i närmaste gård. Elden|| hade slagit ut genom fönsterna hos bagar Stenius i Appelbergs gård, för det han varit för snål att reparera en söndrig ugn, och vinden låg öfver vår gård. Men lyckligtvis var det midtpå dagen och våra förträffliga sprutor genast till hands, så att inom en half timma var allt släckt. Jag visste af ingenting, men var glad att bagarn fått liten skräck i sig till en annan gång. Mille hade ej ens varit rädd. Nog är det en god sak att ha en bra brandkorps.

5 – Aina och Ninni åkte nyligen ut att helsa på Inga Whm. Hon blef mycket glad öfver deras besök och häftig tillika. Med någon svårighet fingo de henne att framvisa sina penningar, och hon hade då 14 rubel i 20 kopeker och 9 rubel i enrubelssedlar. De frågade föreståndarinnan om Widmanskan gifvit åt henne (föreståndarinnan) något penningar, och svaret var nej. Huru må dermed hänga ihop? Har Widmanskan ljugit? Jag ämnar mig nu endera dagen ut att helsa på Inga och fråga Falanders meninge om henne, och då skall jag skrifva till gubben Whm. Inga hade beskrifvit för Aina huru glad hon var att få bref hemifrån,|| men ändå vill hon ej hem tillbaka. Och der skulle hon bara bli kollrig igen; jag tycker mostern på all beskrifning är litet virrig ibland. Bäst torde bli att utackordera henne hos beskedligt folk på landet, som de gjort med mamsell Arelius.

6 – Jag bifogar här några rader till Dyhr. Frans gör honom bekymmer – uträttar ingenting och förstör bara pengar på snask och kamrater. Jag har rådt Albert att taga honom hem och låta honom läsa med Oskar Heikel. Det tråkigare är att pojken för sin far bakom ljuset med sina skulder (men nämn ej att jag skrifvit härom åt mamma). Månne Albert behandlat honom riktigt? – Carolina Borgström trodde att tant till någon del kommit hit för att afstyra Maxes förlofning med Laura Frenckell. Jag vet ej rätt hur det hänger ihop. Nog ställde Max nyligen till ett slädparti, der han åkte sin Laura, och Kleineh berättade mig att mamsell Frenckell skulle bli friherrinna, hvilket ej vore Frenckells emot. – Måväl, älskade Mamma! Vi helsa alla så hjertligt, Toini inberäknad, till farmor och Fanny. Berndt helsar med.

Mammas egnaste

Z. och E. och barnen –

7 Kl. ½ 3. Toini rukkaspråk: finska har fått sin feber igen, så att nog får ännu tålamodet sättas på prof.

8 Vi ha ej träffat tant och Ninni sedan i måndags. Ingen veta vi om dagen för deras resa. – Tant har smått krasslat emellanåt.

9 Våra påskägg äta vi troligen hemma och allena. – Leopolds må väl.

10 Icke blir det väl någon Marstrandsresa för Mille i år. Om hon helst kunde bada på Kuddnäs. – Fröna sändes med Höckert, utom märkvärdigheter denna gång.

11 Gamla lagmanskan Snellman i Åbo skall vara skral, skrifver Mina Julin. –

12 Aina fick i går af Berndt den allra vackraste Camelia. I tisdags var Vårföreningen här – förut bådad med några sångare.