ZT–Sofia Topelius 9.5.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 9.5.1862

Helsingfors fredag 9 Maj 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Jag har just ej något särdeles att skrifva, men alltid är det roligt att språka litet. Och så ha vi ju en kommission, som vi ej förr kommit att tänka på, nemligen att be Fanny vara så vänlig och lägga ihop ett litet bylte, bestående af mina gula sommarkläder, rock vest och byxor, jemte några de helaste af mina bomullsstrumpor samt dito Emilis och äfven om der funnes af Ainas. Vill då Fanny vara snäll och skicka det byltet hit på posten, så borde det väl ej väga många skålpund – vi få köpa oss bomullsstrumpor, om de väga för mycket. Förlåt detta besvär, vi äro ju nu uti resbestyr, jag sysslar som bäst med pass och pengar. Mille är bekymrad för kostnaden, men Han som spisat femtusende|| män, Han gifver väl oss också det nödvändiga. Så förunderligt har det härtills gått, att jag knappt förstår huru allt räckt till. Nyligen fick jag en räkning från Lindroos och hade ingenting att betala den med. Samma dag kom Oskar och betalade flera års plockskulder, så var det hålet stoppadt. En annan gång var jag just i beknip och tänkte, fast ogerna, gå till Thunberg: då får jag med posten 52 rubel för Eos, som jag alldeles glömt. Och så hoppas jag det nu går med resan också, när det är en sak hvarken för nöje eller högfärd, utan för helsan. Om också större delen göres på skuld, så torde kanske någon förlagsartikel för Sverige, bet som annars ej blifvit af, betala affären.

2 – Jag hittar ännu några frågor i Mammas förra bref. Gustaf Turdin fattig är beskedlig och ordentlig, det är allt hvad jag kan säga, han dricker ej ens öl eller kaffe, långt mindre något annat. Huru läsningen går, vet jag ej,|| troligen bättre än förr, om också ej med stor fart. Härom dagen var han och ville ha mig i borgen, men jag gick ej, ty han tog sådana saker så lätt som pojkar bruka – Hellre må han vara en tid i knipa för att lära sig hushålla. Med små poster har jag stundom hjelpt honom kontant, och det mesta har han betalt, så att icke är han mera skyldig, än 6 rubel åt mig. Af Numers har han löfte på pengar i höst. Han spatserar alla dagar nära en mil, och helsan har åter varit bättre, fastän ej pålitlig. Här skickar han ju nu sitt lyckade konterfej. Ofta har jag påmint honom att skrifva till sin mamma, men jag tror knappt att det blifvit något af. – Icke tror jag att Aina blir bortskämd af porträttet, om det också blir smickradt; hon är mera barnslig och oskyldig än vanligt bland flickor nuförtiden. Löfgren har nu ej varit här sedan påsk. – Så frågar Mamma om fru Decker: hennes nordiska utflygt blir ej af, hon har hyrt sig ett landtställe för sommaren.|| Deremot far Carolina Borgström. –

3 Ändtligen ha vi sen i förrgår öppen sjö, men drif-is i hafvet, så att intet fartyg sluppit in, fast här kryssa 30 utanför. Nästa thorsdag blir en stor fest för Lönnrot i Brunnsparken. – Om Polens konstitution hörs nu åter ingenting; den tycks tillsvidare vara ett rykte. Federley tar afsked, och oviljan är åter stor emot Langensköld, som intrigerat bort honom ur ekonomiedepartementet, för att slippa en sjelfständig man och få dit en nolla, Furuhjelm. – För resten träts om Schantz kapell, och Pacius är helt olycklig att vara inblandad deri, men jag bryr mig icke derom. –

4 Mille har varit något bättre dessa tider och vågat sig ut en smula, en afton till Leopolds. – Tant är bättre och ligger nu på täcket i matsalen (förra sängkammarn mot torget). Matt är hon och otålig, det förstås, och tänker som barn på hvad hon skall få äta. – Johannes spatserar utan käpp helt hurtig och rask. – Om Toini skrifver Emili, så att Gudskelof att sjukrapporterna denna gång lyda bättre. Måtte nu Mamma kära vara rask! Jag har Petersburgs vattenkinin åt Fanny, men kan ej skicka den på posten.

Mammas egnaste

Z.

5 Wi fingo nyss en stor präktig fågelbur, ett helt torn med nät, från Wegelius på Mustiala. – Leopold far åter till Päjäne. De äro mycket ledsna att vara på så osäker fot.

6 Wi skrifva i dag till Antmans. Det är bra osäkert, om vi nästa höst kunna ta emot William, för Milles helsa.