ZT–Sofia Topelius 29.10.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 29.10.1865

Helsingfors söndag 29 Okt. 65.

Min älskade Mamma!

1 Jag är nu skyldig ett litet ordentligare bref än sist, och för att ej Mille och jag skola återigen skrifva precis detsamma, ha vi öfverenskommit att vara oförlikliga och ej skrifva båda på samma gång. Det är söndagsafton kl. 7–8. Mille och jag hemkommo nyss från en promenad att se efter gumman Appelgren, som allt är skral, ehuru något bättre och gladare till mods, sedan hennes gubbe och hennes bror kommerserådet i går hitkommit på kallelse med telegram. – Vid utgåendet hade vi klart, herrligt månsken och på hemvägen en störtskur med blåst. Vädret har varit högst stormigt hela detta månskifte och emellanåt så afskyvärdt, att man måste beklaga de stackare, som varit på sjön; men åtminstone har man efter den långa torkan fått tvätt- och dricksvatten. Ingen snö har här varit, knappt tecken till, och blott då och då en lindrig nattfrost, under det att man i hela det öfriga Finland lärer ha haft en veckas slädföre. – I dag på f. m. voro vi i skilda kyrkor: Mille, jag och Betty i nya, Aina och Berndt i gamla kyrkan för att höra Sælan, som annonserades, men han predikade ej, troligen för det fula vädret, utan i stället Sirelius. På e. m. har jag sedan tenterat en kameralist.

||

2 Ludvig var här till middagen, och i qväll sitter Hugo Holsti och lägger ord med flickorna i salen, men de små äro hos Lillan Borgström. Det är vår korta dagkrönika: och huru gerna ville vi icke ha eder, käraste vänner, vid vårt thébord i qväll med rusket ute och trefnaden inne! Allt är det tomt också efter tant och flickorna. Fastän vi ofta ej sågo hvarandra på långa tider, visste vi ändå att vi voro nära hvarandra, och nu tycker jag att kaserntorget blifvit obegripeligt ödsligt, när jag ibland går deröfver och af gammal vana kastar en blick åt hörnet. Men så gläder jag mig att mamma har de kära vännerna, och när allt går omkring, kan det väl vara likaså trefligt på Kuddnäs, som fordom på Sonnäs. Skulle jag få ett års tjenstledighet, för att skrifva en historia eller en läsebok, så nog ville jag hellre äta mjölgröt på Kuddnäs, än en brinnande gelée på Kajsaniemi, som jag gjorde i går på Elmgréns disputationsmiddag. Det gläder oss innerligt att Tant och flickorna tyckas vara nöjda i ensligheten. När det är fritt val, så kan man väl ena hösten dansa med Wladimir hos Rokassovskis och andra hösten gå med Stina och se efter fåren. Reträtten är alltid öppen för flickorna, antingen till en gardesbal eller till något ensligt statsråds längtande famn.

||

3 Nu borde jag väl sqvallra något nytt för Kuddnäs kaffebord, men hvad? Jo, i tisdags var bröllopp hos Lindroosens, helt litet i deras fyra rum, dock med Meissners kapell och någon extra polka. Men dagen derpå var middag, för en hop, som ej fått rum på första dagen, och de unga tu hade sett nöjda ut med hvarandra. Värre blir det nu för den unga frun att i detta väder resa utomlands bort från sin mamma. Jag har glömt fråga om häradshöfding Frank var med på brölloppet – men det berättas att Lindroosens Nyman, ”Skrufven”, som flickorna känna, är nu alldeles afsatt från thronen, sedan unga Hindrik hemkommit och tagit spiran. – Att Nordenstam icke blir kansler, har mamma sett i tidningarna. Han har vid ett besök hos Armfelt frågat: ”nå, hvem skall bli vicekansler?” – hvarpå Armfelt yttrade: ”behöfva vi någon vicekansler?” – ”Ja, det går kanske utan”, svarade Nordenstam. – Så det står nu åter i vida fältet. Arppe har så stort förtroende, att de tro honom kunna sköta hela affären. Han är nu äfven ordförande i press styrelsen, och när Elmgren i går drack hans skål med den förhoppning att det hädanefter må bli böckerna och icke författarne, som komma i pressen, svarade Arppe att ingen författare kommer i pressen, om han ej sjelf önskar det, ty hvarochen får nu|| yttra sig fritt i alla grenar af vetandet. – Vi få se. Icke är jag någon beundrare af den nya presslagen. – Det berättas att alla tidningar här skola försöka på att lefva och ställa caution. Berndtson stackare lär, till hälften osynlig, vara i staden. Hvad han gör, vet jag ej, ty det är Heimbürger som skrifver Allm. Tidningen. Fru Berndtson går ut med sin mamma, ej med sin man. Anledningen till hans omyndighet var att han hade i Föreningsbanken en förfallen vexel, som han ej kunde betala; – men det är en gammal historia. – Tit. Öhman var ju och försökte att tutta på för en vecka sedan i frih. Delachapelles gård. Nu sitter han fast och kommer ej mera lös. – Stein har med sina två konserter väckt allmän förtjusning. Det har varit fråga om att söka fästa honom här, ty han lefver i Reval af bara lektioner, visserligen à 2 rubel i timman. Han är enkling med 5 barn, lika gammal som jag. Mille satt i qväll och läste min dagbok för våren 1839. Der stod bland annat huru hon spelte en qväll hos Rosenkampffs, och då sade Essen till mig: ”jag tycker mera om att höra Emili Lindqvist spela, än att höra Stein.” – Och det roade obeskrifligt min goda maka att läsa nu, 26 år efteråt. I morgon ger Lindberg konsert, och efter nyåret låter han troligen höra sig i NyCarleby, ifall han annars har någon vänskap qvar för Augusta och Hanna. Konserten blir väl hos Bergers med benäget biträde af fröken v. Rosenkampff.

4 – Rancken var nyligen här på visite med sin fästmö; de sågo glada och lyckliga ut. Ett annat ungt par är apothekar Salingre och hans unga fru Wilma Cadenius. På bröllopet var sång, och brudgummen såg ut som essentia dulcisspråk: latin. – Af unga par mins jag flickornas och vår bekanta, Stintu Backman. Hon gifte sig i Augusti med en skräddargesäll och lärer kort efter brölloppet begynt visa några af sina hemseder, hvarpå mannen förde ut henne i farstun och sade: ”stå der nu, tills du blir beskedlig!” Häröfver lär vår goda Stintu ha fallit i en sådan förundran, att hon från den dagen blef spak som ett lamm. – Grönroos sitter och suckar i köket, han har fått korgen, fattig karl, men är seg som sulläder. Icke har Fina skickat honom några respengar.

5 Måndag kl. ¾ 2 e. m. Jag tillägger några ord, utan att just veta mera nytt, än att Lina Borgström nyss surprenerade oss gladt med sin återkomst från Sverige. Hon har varit 7 veckor att sköta sin helsa i Stockholm och hos Bergers nära Uddevalla samt återvänder betydligt raskare, den goda, förträffliga Lina, alltid varm och tillgifven. I slutet på veckan vänta vi Antman, som lemnat William i Lybeck.|| Betty tycks trifvas, fastän vi haft ganska få nöjen att bjuda henne utom konserterna. Flickan är vänlig och beskedlig, så att vid närmare bekantskap glömmer man det Uleåborgska, som vidlåder alla. Hon har mycket tryggat sig till Emili, helst när Ainas person och tankar ofta varit på annat håll: då har Betty berättat märkvärdiga händelser i Uleåborg och varit rätt trifsam. Jag glömde sist omtala, att Willgren fattig gjorde visit här i all sin prakt dagen innan han for att dö i Petersburg.

6 – I dag är åter duskväder – och penningbrist. Man mins aldrig att här varit så ondt om pengar i Hfors, och myntreformen ligger och sofver, man vet ej hvar. Jag har ej fått reda på hvad Tant är debiterad till i bevillning, ty det är en princip att ej sqvallra derom, fastän ryktet ej kunnat tiga med de storas kontributioner. Emedan Max försummat att gifva någon uppgift, kan det nog hända att tant debiteras några rubel mer än tillbörligt, men icke kan skillnaden vara stor.

7 Må väl, älskade Mamma och Tant och ungdom ni der! Vi sända eder på sydoststormens vingar flygande helsningar från

Z. och E. och ”hela brigalen.”

8 Mamsell Malm, som blef bjuden åt oss, bor nu hos Linséns men lärer ha ledsamt. Hon har kommit hit för att roas, men för en flicka som ej sjunger eller spelar får sköta sig sjelf.

9 Wrede har lofvat göra allt hvad han kan för fru Printz. Om Holländer fråga, så var god och svara honom att hans ansökning kommit för sent, och utan fullmakt, men han skulle ändå ej vunnit något dermed.

10 Gamla Nybergs med ungdom ha varit här – men annars ha vi ej haft på tre veckor mera främmande än en lördagsqväll, tror jag. Berndt och Aina bedja särskildt om deras helsning.

11 Fruntimmerna trafva med obegriplig kurage i dessa duskiga höstaftnar till universitetet. Fanny och Olga äro bland mina åhörarinnor.

12 Leopolds och Oskar må väl. Gustaf T. är osynlig. Ludvig L. bor i riddarhuset, i prestaståndets tambur. – Vi ha föreslagit Max att han göra sin cour hos Betty Antman, men hans tycks ej vara disponerad.