ZT–Sofia Topelius 2.5.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 2.5.1862

Helsingfors fredag 2 Maj 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Tant är Gudskelof bättre, hon ligger i dag på täcket. Jag skyndar att meddela denna goda underrättelse, emedan Mamma visst varit orolig för detta nya sjukbud. Och bra oroliga voro vi äfven då jag sist skref, annars hade jag väl ej helst velat spara Mamma detta bekymmer. Det vägde i tre dagar, söndag, måndag och tisdag, mellan lif och död, ty recidivet var svårt, och ehuru Willebrand ej egentligen misströstade, sade han öppet att utgången var oviss, särdeles derföre att tant ännu var medtagen efter förra bröståkomman. De stackars flickorna voro att beklaga, så ensama som de voro, och Emili, som sjelf låg emellanåt, kunde ej vara der och hjelpa dem. Jeana saknades mycket. Ninni hade kort|| förut sjelf varit sjuk. Men som sagdt, Guds godhet hjelpte dem, och från i onsdags begynte det småningom blifva bättre. Ännu dessa dagar har Tant varit bra nog matt, men hon har fått sömn emellanåt (hon yrade ännu i onsdagsnatt), och så äter hon buljong och hönsfrikasé. Nu är det egentligen tålamodet, som vill tryta och försigtighet som måste inpräglas. Flickorna ha åtminstone fått små anvisningar härifrån uti sjukskötseln, deruti vi haft så trägen praktik. Jag tycker jag är riktigt slängd i sjukdomsbeskrifningar och snart lika kunnig deri som Laurén i Jakobstad; mamma har fått mer än nog af mina öfningar i den konsten. – Hvad oss sjelfva angår, är lyckligtvis intet illa att berätta för denna gång. Mille ficks tillochmed ut till Kajsaniemi i går på 1:sta Maj, för att se på bantåget, som kom lastadt med sina|| hundrade tolfter plankor, dito vedfamnar och dito rågsäckar. Vädret var klart och uppfriskande, tusentals menniskor i rörelse, studenterne sjöngo från bittida morgonen derute, och mamsells förråder tömdes så kant och klart, att der en tid ej fanns en skorpa. Toini och Eva och hela sällskapet var med, utom William som skulle, kantänka, att rida i brunnsparken med de andra lyceisterna. – I onsdags, på kejsarns namnsdag, surprenerades vi på morgonen af en universitetspedell, som bockade litet djupare än vanligt och sade: ”baron Munck helsar och skickar det här åt professorn”. Det var en liten pappersstrut med rysk påskrift, och deri låg Anne ordens 3:dje klass, så att nu har Mamma den äran att hafva en riddare till son. Jag skrattade och sade: ”det måste vara ett misstag. ” – ”Nej, sade pedellen, jag förde just nyss en större åt kanslirådet Arppe”.|| Emili blef helt mulen, men jag lugnade henne med den påminnelsen att ingen kan undgå sitt öde. Så litet jag bryr mig om detta krimskrams, har jag alltid ihågkommit spådomen om pappas stjerna, så att när jag nu har den, tycker jag det är helt naturligt. Den som var lyckligast, det var Eva. ”Se här skall du få någonting”, sade jag, och strax for hon ut med ett fröjderop att visa presenten åt Toini. Det dröjde ej länge, innan Toini kom gråtfärdig och ville också ha en; jag tröstade henne med att hon skulle få den nästa. Derpå kom Eva också gråtfärdig och sade: ”Mamma säger att pappa bara narrar mig.” – ”Åh, sade jag, var du nöjd, vi ha den i lag.” – ”Ja, sade hon, och nu skall jag laga pappa grann”, – och så fäste hon stjernan med en nål på ryggen.

2 Värst har det varit med de otäcka gratulationerna. Hos Arppe var i går|| aftons stor första Maj, och der berättades att jag för flera år sedan varit föreställd till orden, men grefve Berg satte sig deremot. Nu var det baron Munck, som haft mig i åtanke. Jag måste pligtskyldigt att tacka i går, och gubben var så hjertinnerligt nöjd och hade velat mig så hjertans väl, att jag visst icke ville störa hans belåtenhet. Emellertid säges den äran kosta 18 rubel, hvilket är mer än den är värd. Af tidningarna får Mamma se en hop andra stjernfall. Gubben Stenbäck i Kuopio Alavo bland andra fick samma orden. – Löjligast var med Cygnæus och Willebrand, som fingo krona på sin Stanislai 2:dra, som de hade förut, och det kostar dem 30 rubel.

3 I dag skrifver jag till Marstrand och beställer oss två rum. Dit reser en hel hop från Helsingfors. Passar det ej att få barnen med Rosenkampffs, så|| passar det kanske med Carolina Borgström, som far upp till sin mamma i sommar. Annars vore jag ej emot förslaget med Hjalmar Nordgren, om vi blott finge förkläde åt Aline, som då skulle följa med. Wi borde ju ha vår vagn till NyCarleby. Jag tror knappt att Sofi vill följa med barnen nu, då hon ej har sin Rosa att pyssla om – hon gråter alltemellanåt, när hon ser Lullus kängor och klädningar. Kanske skulle Mamma gern ha någon nytta af Sofi; om vi visste det, skulle vi föreslå henne det; nu har hon ämnat sig på en bagarbod. Fredrik, vår dränggosse, har i dag åter vandrat till sin skomakarlära på landet, och i morgon går Lotta till Jenny för sommaren, så att hushållet minskas. Carolina lär fara|| på ett skutt till sin mor, så att köksan blir då allena i sommar. Wi tänka på att taga Fina tillbaka i November, hon är huset tillgifven, och den förtjensten uppväger flera fel. Kanske också att hon kommer med barnen i sommar.

4 Tack, goda Mamma för det nyss anlända kära brefvet. Wi hade väl tänkt oss Majniemi trappa hvit, så men kanske ljusgrått är varaktigare, så att Mamma är god och bestämmer endera. Mamma frågar om Toini. Fläcken är nu både ljusare och tunnare så att nog tycks den gå bort. – Det var vår våning, som utbjöds. Fru Ramsay har sagt upp, hon har ej bott här, ej heller betalt ännu; men stall och lider har hon begagnat. Ännu ha vi ej hyresgäst. – Om ärterna skall|| Mille skrifva härnäst. – Mille ber att Mamma ej nämner om att Jeana varit saknad – de önska ej henne tillbaka i höst.

5 Furuhjelm i Kuopio har blifvit senator och gubben Törnqvist fått afsked. Antell till Kuopio.

6 Kl. slår 1. Må väl, älskade Mamma, helsa Fanny, och Gud vare med eder och oss.

Mammas egnaste

Z., E. och barn.