ZT–Sofia, Toini och Eva Topelius och Fanny Toppelius 27.6.1868

Zacharias Topelius till Sofia & Toini & Eva & Fanny Magdalena Topelius 27.6.1868

Marstrand, lördag 27 Juni 1868.

Min älskade Mamma och Fanny och Toini och Eva!

1 Jag ämnade skrifva till någon af eder, men efter Mamma Emili redan gjort det, lägger jag nu bara till några rader; och så få ni ännu ett bref, antingen från Marstrand eller Stockholm, när vi kunna bestämma resdagen, hvilken beror af huru vi slippa med ångbåtarne upp till NyCarleby. Få se om vi få veta det i ert nästa bref. Mycket kärt var det att få höra något om eder, våra allrakäraste; jag önskar vi nu sutte alla kring farmors kaffebord, det vore präktigare än att sitta hos kungen. – I går afton kl. ½ 8 kom jag i storm från Götheborg, det gick rätt bra på krypvägar mellan klipporna, ångbåten blef alldeles öfverstänkt af vatten, men jag sof middag i hytten och vaknade när Carlstens fästning redan syntes. Mamma Emili var ännu på Backudden, men kom en stund efteråt. Onkel Adam var mig strax till möte med vagn vid Götheborgs brygga och tog hand om mig hela tiden; jag fick ej betala annat än öfverresan. Och så kamperade vi tillsammans, ute och inne, från onsdag qväll till fredag f. m., då han måste resa. Han är en ståtelig gubbe, storvext, gladlynt och god som guld, och det var så roligt att höra en så stor menniskokännare beskrifva Sverige och Svenskarne och deras framstående personer. – När jag for från Götheborg, låg der åter ett stort ångskepp färdigt att afgå till Amerika med me 4 eller 500 emigranter. Med dem lär det vara omkring 12,000 svenskar, som emigrerat nu på tre månader. Det är hiskeligt. Der voro gamla gubbar och gummor och små dibarn, men ändå mest ungt och raskt folk. Svenskarne äro ett oförnöjsamt folk; bara något|| går dem emot, såsom att de ej få arbete, fastän de ej lida nöd heller, äro de färdige att öfvergifva sitt fädernesland. Det skulle ej våra Finnar göra. Här har nu varit en svår torka i hela södra Sverige, så att höskörden och vårsädet mångenstädes anses förlorade, fastän regn ändtligen kom till midsommar. Ändå åto vi körsbär den 10 Juni och nypotäter den 12 och smultron den 16:de, men körsbären voro tyska. I Widells trädgård, som Toini mins, stå körsbärs, plommon och äppleträd fulla med kart. Här är en snäll magister Eneroth, som skrifvit många böcker om blommor och frukter: Han rekommenderar åt Fanny en ros, som skall vara den skönaste bland de sköna, och hon heter Madame Hardy. Ja, den som hade den på Kuddnäs under fönsterna! Och humle skulle vi så gerna låta klänga upp på segelgarn långs hvita byggningen och på Majni. Af Widell har jag fått löfte på profpotäter af en mycket tidig engelsk sort. Af sådana kunna vi i höst reqvirera någon kappe från England. Om vi hade bara en hundradedel af hvad Dickson kostat på sin villa utanför Götheborg, hvad vi skulle laga Kuddnäs fint! Den har kostat 500,000 riksdaler. – Af våra landsmän hörde vi att Ryssarne skickat 120,000 rubel åt Finland. Ja, måtte nu vår gode Gud välsigna landet med sina gåfvor, andeliga och lekamliga! – För Mamma skall jag berätta, att jag hade en novell med smig och fick 100 riksdaler för den af Familjejournalen, hvilket gör att vi hoppas komma från denna resa utan all skuld. Annars gå nog pengar åt här, fastän vi sällan kosta annat extra på oss, än den goda och billiga portern. Jag önskar vi kunde traktera Fanny med. – Onkel Adam helsade så vänligt åt Toini och Eva, liksom åt Aina och Berndt. Han tyckte så om att Berndt sjelf gjort trappa och brygga vid deras sommarstuga. – Mån väl, mina allrakäraste! Helsa alla vännerna, Dyhrns och Lybecks och Moster Clam och Granholms och Ezers och Wennerholms och alla! Gud vare med eder och oss alla! Jag kysser eder alla, och farmor på handen!

Z.

2 Ack huru är det nu med farmor? Den frågan gör våra oroliga hjertan många gånger på dagen men får intet svar. Gud har svaret i sina händer. Jag har varit så skral på vägen måtte det nu bli bättre. Vi träffas snart! Gud vare hos er!

3 Åbo d. 1 Juli. – Så äro vi nu på hemvägen och ha rest lika fort som brefvet skulle ha gjort om vi lemnat det på posten i Marstrand. Fåse om det nu hinner före oss. Pappa vill att vi skola afsända det härifrån. Vi måste resa landvägen.