ZT–Sofia Topelius 28.4.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 28.4.1862

Helsingfors måndag 28 April 62.

Min Älskade Mamma!

1 Tack för det sednaste kära brefvet, som åtföljdes af vänliga rader från syskonen i Larsmo. Det är visst en stor tröst att få hjertliga helsningar från våra käraste, och Gud gifve att de pröfningar Han behagat pålägga oss, måtte lända till varaktig nytta! Man tänker så mycket hit och dit om hvad som kunnat göras, men nog är det som Mamma säger, att i sista rummet har man dock intet annat än Guds makt att stöda sig på. Det enda är att sådana skjutsar rubba förtroendet till läkarekonsten; jag tackar ofta Gud att jag ej blef läkare, som jag hade för afsigt i sju år; det är ett svårt och otacksamt yrke. Få se huru länge Willebrand orkar dermed; han ser nog skral ut. – Och mamma, som fått nya bekymmer från Uleåborg. Klent lär det vara, skrifver Fanny, men intet kan Mamma fara|| förrän det blir ordentligt före, och då skall Mamma ta gamla vagnen och Fanny med; ingalunda kan Mamma fara ensam eller i schäs. Jag tycker Dyhr kunde skutta med, han kunde väl ännu ha ett och hvarje att bestyra i Uleåborg. Det är mycket obestämdt med Rosenkampffs resa, och i ingen händelse blir det väl förrän till midsommar, men nu ha de varit och äro ännu så sjuka, att det kan visst hända de också få göra en badresa. Först hade tant en snäf af lunginflammation, som gick öfver. Då fogade ett olyckligt öde att två af flickorna Wetterhoff kommo hit och bodde hos tant. De skulle nu fjäsas och roas, och så har tant hela vintern haft en fuktig kyla i rummen mot torget, så att när sällskapet tillbragte en stor del af dagen der, gissar jag att det var mer än de tålte. Aline blef först sjuk och låg några dagar, och sedan fick tant sin bröstsjukdom tillbaka och har varit temligen klen dessa dagar. Wi hade|| nyss bud, och hon har sofvit bättre i natt, så att vi hoppas med Guds hjelp att det har sin öfvergång. Emili har ej kunnat helsa på tant mer än någon stund; hon har sjelf legat för ankar, stackars barn. I tisdags hade hon en så häftig hjertklappning, att det var mera bekymmersamt, men nog har hon sedan varit i rörelse, fast hon är trött. Äfven William var sjuk en natt och skrämde oss, men det gick öfver. Så att, kära Mamma, jag som så gerna ville ha något gladare att muntra Mamma med i dessa bråksama tider, har intet annat än prack och bekymmer att tala om. Gud gifve vi åter en vacker sommardag kunde prisa Guds godhet tillsammans på Kuddnäs trappa. Wi längta alla till Mamma, så många vi äro, men det hjelper väl icke, vi måste väl dela oss mellan Nordsjön och Lappojoki nu tillsvidare. – Roligt är det att se barnen raska. Toinis öga är allt på bättring, ehuru ej ännu riktigt bra; hon går ännu med lapp före. I går var en glädje: Becker lofvade henne att gå ut, och som det i dag är 10 grader i skuggan, underlät|| hon icke att stå på sin rätt. De komma just nu båda två, Toini och Eva, rödbrusiga och svettiga, från bagarn, der de fått 3 tortor för 5 kopek. ”Och vet pappa, vi träffade Arthur på gatan och gick ett långt stycke med honom”. – Det roade oss en smula, ty Leonard Borgström är så rädd för smittan, att hans Arthur knappt får se upp, när han går här förbi. ”Ni få ej röra vid Arthur”, sade då Emili. – ”Vet du Toini, sade Eva, mamma säger att vi få inte helsa på Arthur, för han kan få smitta.” – Hinrik Borgström är äfven så rädd för sin lilla Selma, att ingen från Borgströms varit här med sin fot, sedan Rosa blef sjuk. Det är så ovant för Borgströms att ha småbarn i huset, att den lilla flickan vänder upp och ned på hela dagordningen.

2 P. S. Just nu var Cygnæus här och föreslog att fira Kejsarns födelsedag i morgon med deklamation och sång. En så stor nyhet: Polen har återfått sin konstitution, som Nikolai fråntog det 1831, och dertill egen armé. Alexanders namn flyger åter välsignadt kring hela Europa.

3 Måväl, älskade Mamma! Helsa Fanny och alla de våra från Mammas egnaste

Z., E. och barnen.

4 Assessorskan Grönlund slöt i går sitt bräckliga lif, sedan hon ett helt år legat till sängs. Professorskorna Kellgren och Castrén och Mina Julin sitta som bäst i sängkammarn hos Emili. Barnen vilja ut igen.

5 Det kan hända jag skrifver med nästa post, att ej Mamma må vara orolig för tant. Hennes flickor äro bra snälla barn; Josefina Röslin har hjelpt dem ibland.

6 Leopolds och Carls må väl. Emili Lindfors är nu frisk. – Löfgren har fortsatt Ainas porträtt, som snart blir färdigt. Det liknar bra, och Majniemi är der så hjertans trefligt. Man ser stugan till venster, der flaggas, kaffebordet står dukadt, Brita kommer med kaffepannan från köket, och Naj sitter i gräset. Till höger ser man näten, viken, ladan, åkerbären, en båt på afstånd och Toini och Eva nära ladan. Det mesta häraf har målats på deras beställning. Aina står en midsommarmorgon på bryggan, hvitklädd, och väntar farmor och Fanny till Majniemi.