ZT–Sofia Topelius 29.4.1866

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 29.4.1866

Helsingfors Söndag middag 29 April 1866.

Min Älskade Mamma!

1 Vi ha just slutat vår läsning tillsammans hela sällskapet. Berndt inberäknad, i sängkammaren, och så fick jag just en längtan att språka med Mamma. Det är insittedag: vädret är högst ruskigt, storm och två graders köld. I natt föll snö, som gjorde åkrarna mycket godt efter förra veckans torra frost. Här har varit mycket ombytligt: i bland nära 15 gr. värme i skuggan, och så åter kyligt, men hamnarna äro öppna sedan i tisdags, och i fredags afgingo de första ångbåtarna utrikes. Nog få vi ett par veckor tidigare vår än vanligt; här i Nyland har såtts dessa dagar med full fart, och folk sår så mycket vårsäde de hinna och orka med, i förhoppning om god skörd. Hur är det, har Mamma tagit i öronen en så erfaren jordbrukares råd, som mitt? Tänk om en fiskare den här gången skulle ha rätt, att korn, hvete och hafre skulle löna sig? Det är godt att säga, menar Mamma, men skicka du pengar, så nog skall jag så! Topp, svarar jag, Mamma får fullmakt att på min conto ta utsäde af Dyhr, och inkomsten användes till perttak. Går Mamma in på kontraktet? Notabenespråk: latin, om Mamma har jord att så uti.

||

2 Det är långesedan vi nu haft en rad från Kuddnäs. Om ej bror Albert och bror Jacob Kjerrman skrifvit, så skulle vi ej veta om Tant och Ninni ännu kommit fram. Vi voro just litet bekymrade för deras resa. Det var väl att den gick bra. Jag undrar huru Tant kom öfver Viitala färja, eller om hon for Wasa vägen. Och så är jag nyfiken att höra huru Mammas nya landbond är sin mat mor till nöjes. Hvart togo öjboarne vägen? Apropos af vårt folk, så kom Eva en dag inspringande och berättade med mycken fröjd att ”Matts var här.” – ”Hvilken Matts”? –”Han med mun som en skrufmutter, som det hette i Pappas visa.” – Jaså. Det var min förre roddare, Soklot Matt, som kommit hit att söka arbete, men han hade ej fått något och sade sig ha slitit ondt. Lika fet och rödbrusig var han ändå. Fina tröstade honom med att han skulle laga sig hem igen, nog fanns här sådana karlar som han. Mattas Fia har ej hörts af, sedan hon fick 6 mark för ett år sen.

3 Nå, här har väl hörts vigtigare saker, än Mattses ankomst. Kejsarnyheten satte allt i alarm, folket gret i öfverfulla kyrkorna, och nästan hvart hus var illumineradt utan minsta tillsägelse. Vi hade ej tänkt derpå, innan vi sågo Arppes illuminera midtemot, och då hade vi ej ljus hemma, men så fingo vi låna, gissa af hvem! Af Berndt. Och så illuminerade vi med.|| Biskop Schauman gret med, när han höll tacksägelsen. Ja, Gud välsigne Alexander, nog behöfver han få lefva! Ryssarne äro högst förargade att lönnmördaren var en rysse, de hade så gerna velat skylla på andra. Det var också kejsarens första ord: ”är du rysse?” – ”Ja”, sade karlen. – Man tror att det är en vidtutgrenad sammansvärjning af samma galna kommunister, som ställde till mordbränderna, men om adelspartiet har någon del deri, vet ingen ännu. Jag skickar här Osip Komissaroffs, den nye adelsmannens porträtt. Han ser rysk, men annars ej illa ut. Var det ej vackert, att han var en frigifvne lifegen? I detta, likasom i hela händelsen ser man Guds finger så tydligt, som det väl sällan visar sig för våra kortsynta ögon. Att det just skulle vara hans namnsdag, när han fått lof från sitt arbete, och att han ej slapp öfver Nevan, när han tänkte sig åt ett helt annat håll, var ej detta märkvärdigt? Kejsaren stod med sitt breda bröst vänd mot mördaren och blott på tre stegs afstånd, så att efter allt mensklig beräkning hade skottet nödvändigt måst genomborra honom, om ej mössmakargesällen slagit till mördarens arm underifrån, så att skottet gick i luften. Här ha nu varit adresser i mängd. Fruntimmernas satt jag upp på begäran. Jag har just väntat få läsa en adress från NyCarleby.

||

4 Nå, och så ha vi blifvit presenterade för vår nye vicekansler. Han ser ut som en beskedlig karl, 50 år vid pass, kort och knubbig med ett trumfigt ansigte. Intrycket – det första – var att vi saknade gubben Munck. Mycket artig uppträdde Indrenius, tog oss alla i hand och nästan bad om ursäkt att han regnat ned på oss. Den stolta lärdomen rätte på sig vid dessa ord. Sedan har han gjort visiter. I går på e. m. var han hos mig, just som jag stigit upp från min middagslur, och Fina, som tog honom för en sorts kapten af vanlig sort, skjutsade honom in genom lilla halfdörren från tamburen i mitt rum, der barnens lotterisaker stodo och skräpade på hyllorna. – Ja apropos om lotteriet, så är det underligt, huru somt har välsignelse med sig. Barnen tänkte ju roa sig med ett litet lotteri för fattigherberget, men så kom fru Bergroths bref från Pörtom, och då beslöto vi försöka få ihop något hundra mark åt de faderlösa barnen der. Men om det nu var för det att ändamålet slog an, eller för att lotten kostade bara 10 penni och att här ej varit något annat lotteri för de nödlidande, alltnog, den ena listan efter den andra har fulltecknats och mera begärts af skolflickorna, som spridit dem kring hela staden, så att nu äro omkring 3,000 tecknade, och vinsternas antal är|| för närvarande 212, men flera torde komma till. Omkring 100 skolflickor ha inlemnat vinster, och några äldre dessutom; boklådorna ha gifvit småsaker, och jag tänker ännu antasta bagar Ekberg och konditor Tiljander. Som Mamma kan tänka, är der inga dyrbara saker, mest dockpjeser, men en hel hop riktigt nätta och behändiga. Tisdag första Maj, när skolorna ha lof, blir exposition hos oss, och onsdag e. m. blir dragningen. Jag skall ha den äran att försöka alla Kudnäsbors, äfvensom alla Schaliners lycka med någon lott på hvar. Emili har redan skickat fru Bergroth 160 mark. – Jag har ännu ej sagt något om vårt befinnande. Det har Gudilof varit bra igen, utom hostor och snufvor, Ainas hufvudvärk och Toinis ömtålighet i ansigtet. Hon var länge svullen och blir ännu misstänkeligt röd vid minsta anledning, men sedan i thorsdags går hon åter i skolan. De hade der i början på veckan biskopsvisitation, och Mimman var något häpen, men Eva vid godt kurage. Bispen tackade alla och tycktes vara mycket belåten. – Mille har varit ganska rask och repat sig obegripeligt fort. Lina, som tänker på alla, har kokat kalflunga åt mamsell Kjellander och åter gifvit Mille en flaska med. Våra vänner Leopolds, Borgströms och Deckers må väl.

||

5 Måndag middag. Allt blåser det kallt, men barometern stiger. Barnen syssla med sin exposition, och Aina tycks med mammas tillhejlp få den utmärkt nätt på den öfverklädda blomställningen med tants spegelbord i reserv på sidorna. Fru Decker och Bina Falander ha suttit hos Emili. De berättade den ledsama nyheten, att Adolf Wasenius lär nödgas cedera, och det förmögna huset går öfverända. Få se hur det går med vår vän Thunberg, som är mycket inblandad äfven i den affären. – Jag mins ej om jag skref att vi skola bo qvar med 200 marks afprutning på hyran. Fru Delagarde gör emellertid allt hvad hon kan för att få gården såld, och flera spekulanter ha varit och sett på den, men alla tycka att 30,000 mark är för dyrt. – Jag har haft ett mycket trefligt bref på 20 oktavsidor af Thekla Knös, med helsningar från Börjeson, Lindblad m. fl. Börjeson har fått slag i vår och lär vara en vandringsman. – I kompani med vår Wæneberg (refer. sekret.) har jag öfversatt en liten vacker dansk bok som heter Jesu bild.|| Den trycks för Evangeliska Sällskapet och kommer att säljas för lågt pris. – I Pedagog. Föreningens tidskrift har jag skrifvit en mycket kättersk uppsats, som går ut på att förkasta hela den nuvarande lärda skolan med dess ytterliga ensidighet. Det blir troligen krig, men jag måste engång sjunga ut. – I förrgår var Pacii stora konsert, öfverfull. Alla sångerskorna voro hvitklädda med anledning af Kejsarens silfverbröllopp, och efter konserten sjöngs Wårt Land. – Från Bonnier har jag haft bref, – han vill trycka allt möjligt, bara jag skulle hinna med det. Jag skall skicka honom en ny barnbok. Thekla K. skrifver, att hos Landshöfdinge Hamilton i Upsala spelte de en afton Rinaldo Rinaldini, och lands höfdingen sjelf spelte bonden – och i Stockholm ha de spelt ”War god mot de fattiga” hos statsrådet Carlsson, så att våra beskedliga barnpjeser helt oförmodadt kommit sig in uti den förnäma verlden. – Hvad skall jag mera berätta? Wi lyckades få ett förordnande åt svåger Julius till Idensalmi som biträdande läkare.

||

6 Ack, hvad det är roligt att åter börja få tänka på Mamma, Kuddnäs, Majni och sommar! Må väl, min älskade Mamma! Vi helsa eder alla så hjerteligt

Mammas egen

Z.

7 P. S. Helsa bror Albert. Jag tänkte skrifva nu, men hinner ej och skrifver med endera posten. Jag har mottagit hans bref med vexeln. Frans skrifver i öfvermorgon med resande. Han säger sig ej våga för sin helsa resa på skjutskärra.

8 Observerade Mamma Dagbl:s och Hufv.stadsbladets elakhet om ”Svanssjukan” strax efter frunt:sfruntimmernas adress.

9 Min helsning till Fanny att hon är så god och planterar några märkvärdigheter äfven på Majniemi. Må jag får Jakob Lipp i år? Jag var rätt nöjd med honom.

10 I dag segla fartyg ut och in som i full sommar. Men mina idar har denna tid kostat 24svårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande penni marken.

11 Frans Dyhr är ännu här, men ämnar resa. Oskar mår väl och helsar till moster. Han har hyrt rum med Fanny.

12 I morgon 1 Maj skola vi välja rektor. Få se!

13 Jag hör nu berättas, att Matts Rif åter varit här och sagt sig ha tagit tjenst som dräng på Hertonäs. Nog få de råga grötfatet.

14 Hvad må morbror Berger säger om ”han de karibiln”, som sköt på kejsarn?