ZT–Sofia Topelius 11.4.1859

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 11.4.1859

Helsingfors måndag 11 April 59.

Min egen Mamma!

1 Turen vore väl nu att skrifva till Blank, men efter jag verkligen varit något lat korrespondent, som mamma säger, så må dessa rader godtgöra min försummelse. Tack för förra brefvet, ehuru adresseradt till Emili; hon skref nu i fredags och är som bäst ute att spela hos Rudolfine. Alla pyringarne äro ute i staden, det är ett vackert vårväder och solsken. Eva fick kinin i morse, efter hon varit duskig de förra dagarna, men annars är hon munter och treflig. Toini som förut; hon stafvade nyss en hel sida för mig uti sin lilla bok. De hade hjertans roligt härom dagen, när de fingo följa med Aina till gymnastiken, der femtio flickor klängde och hoppade, och hvart de komma äro de välkomna. Aina föll att sitta i förra veckan på Källströms hala gård och satt sönder sig, så att hon knappt kunde gå i flera dagar, men nu tycks det vara bra igen. Tack, goda farmor, för brefvet till henne; nog är hon ett snällt barn, fastän hon behöfver påminnas om mycket. När sällskapet får ha helsan, så nog äro de på det hela en stor glädje för oss.

2 Hos våra vänner ha bekymren gästat denna tid mer än vanligt. Att Otto Engström vandrade af, har väl Emili skrifvit. Julius är ännu ej återkommen från sin resa dit till begrafningen i thorsdags, så att vi veta ej alls huru det står till med dem. Calle var ju också sjuk, och med gumman stackare är det synd, för att ej tala om Fina, men hon är ung.|| Hernmark har legat ganska dålig i tyfus, i samma gård der Wilhelm Toppelius, fru Ingman, Ingman och gårdsvärden efter hvarandra dogo, så att den gårdens krönika ej var mycket lofvande; men oaktadt han redan tog afsked af de sina, har han mot förmodan repat sig och ligger i dag utan fara på täcket. Min stora favorit, Sofi Hernmark, så nervsvag som hon är och med en ytterst pjåkig hushållsmamsell, var de värsta dagarna alldeles bortkommen med den ena skratt- eller gråtparoxysmen efter den andra, men nu hoppas vi att det skall åter bli bra. Hennes yngsta bror Otto Donner har vakat der och varit till stor nytta. Det är en mycket snäll gosse, som alla hålla af. – Fru Decker, som är en af våra närmaste vänner, har också mycket bekymmer med sin yngsta gosse, så att Emili haft den ena oron efter den andra för sina vänner. Helsa Blank, att vår gamla bekanta Strömborg är nu på dårhuset. Han bodde här i höstas med sin fru i yttersta fattigdom, men det oaktadt gick frun så grann som möjligt ute i siden – till slut måste han föras till Lappviken. Der träffade han en kapten Lybecker, också galen, och presenterade honom och sig för folk som kom dit: ”Jag är baron Stromberg, och det här är baron Lybecker,– det står inte rätt till med den stackarn här”– och så pekade han på pannan, liksom af medlidande med den andra. Folk har i år mer än vanligt råkat ut|| för Lappviksidéer: bland andra den bekanta societetshusvärden Astenius i Borgå, bror till fru Lang, och handl. Stenius som ägde Tervakoski; Blank känner dem nog. Äfven med Hjalmar Tavaststjerna skall det ej vara på rätt, sedan han efter öfverstlöjtnants afsked ej fick högre än löjtnantsgrad vid de indelta. – Detta är allt mera ruskiga nyheter. Litet gladare finns väl ock. Gustaf Estlander (han som skrifver i Hfors. Tidn.) är förlofvad med Helene Federley, dotter till f. d. guvernören, och der var ecklatering i lördags. Hos Borgströms voro vi på middag för hela familjen i thorsdags, Linas 31:sta födelsedag. De voro alla friska och glada, och Carolina slöt som vanligt med att ”nog tycker jag ni kunde dricka fru Borgströms skål till slut – här finns visst fru Henrik Borgström och fru Leonard Borgström, men jag som äldst vill heta fru Borgström rätt och slätt.” I fredags voro Emili, jag, Aina, Carl och Jenny, Oskar, Johannes och Gustaf Turdin på thé hos Alex. Dovner; der var rätt trefligt, bara att Mille, som vanligt denna tiden, slet litet ondt af tobaksröken. Dovner bor rätt nätt. Äfven Gustaf Turdin är nu ofta hos oss, hvar söndag till middagen, och ibland deremellan, och det se vi naturligtvis gerna. Jag tycker om Gustaf, han är mycket trefligare nu än under sin skoltid och en bra pojke i många afseenden. Huru det må vara med flit och studier, kan jag ej svära på, ehuru jag nog påminner derom; men inte tror jag att han är af de allralataste. – Oskars utländska resa lär|| torka in. Julius gör mig bekymmer, men hvad kan jag uträtta, när inte Mille har nog makt öfver honom. Han har godt om goda föresatser, men glömmer dem dagen derpå, så att inte ser det nu ut som han skulle bli något, gudnås så visst – sluten och inbunden är han dessutom.

3 Otto Donner sitter just här; vi ha en liten poetisk öfverläggning; Hernmark får dricka öl i dag. Just nu var ett litet eldalarm i Hisingerska gården vid kaserntorget, men släcktes i sin början. En Sourander har der köpt Saurénska gården för 11,000 rub.rubel, och den såldesutlöstes för några år sedan för 5,000. Så ha priserna stigit. Icke köpa vi gård nu, men om vi lefva och det passar, köpa vi kanske tomt och bygga, när Skatudden regleras. Nästa år få vi nu bo qvar här och i sommar försöka drifva och bekläda väggarna i barnrummen så godt vi kunna. Annat står ej att göra, här är miserabelt med rum. – Barnen komma just hem, och Eva visar en sten, som hon medfört från gatan. Häromdagen vätte Eva på fingret, doppade det i cigarraskan och så i mun. ”Hvem gör så der?” sade jag. ”Mamma”, svarade hon. Hon är för rolig, när hon skall fram med bokstafven K. – Måväl, älskade Mamma, jag får nya besök och hinner ej mera nu. Helsa Blank, Dyhr och alla vännerna. Vi omfamna Mamma!

Z., E., A., T. och E.

4 Förra stadsfogden i Joensuu J. Holm (från Nby) är här i miseri.

5 Zilliacus är skickad till Pburg, för att låna 2 millioner åt staten. Det heter att det är blott för jernvägen. Ingen landtdag!

6 Ett bref till Fanny medföljer – jag fick det med mina från posten. Huru det gått till, kan jag ej begripa.