ZT–Sofia Topelius 4.5.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 4.5.1868

Helsingfors Måndag 4 Maj 1868.

Min Älskade Mamma!

1 Nu äro vi redan inne i Maj, och det ”sommargör” äfven här. Parken framför oss är ändtligen bar mark, dammen är isfri, utom en tunn skorpa, som i natt lade sig öfver den och nu försvinner vid 8 graders värme. Hafvet är öppet till brunnsparken, men isen smälter långsamt i hamnarna, emedan det nu en vecka varit alldeles lugnt. Efter gamla märken borde sommaren blifva fiskrik, gifve Gud äfven sädesrik. Jag hoppas, att fröna framkommit i tid. Meningen är att ännu skicka blomfrön åt Fanny, bara jag skulle komma mig till Brunström. I nästa vecka borde ångbåtarne vara i gång. Dagen för vår resa har ej kunnat bestämmas, men troligen omkring d. 18:de. Derförinnan vänta vi nu Thilda Häggström, som telegraferade 1:sta Maj, att hon skulle resa med första möjliga. Troligen har hon passerat NyCarleby, när detta framkommer. Anna är skral, som förut, men icke tycka vi att hon nu på ett par veckor blifvit sämre. Hostan är ibland bättre, ibland svårare, men ännu har hon orkat sitta större delen af dagen i salen. Punsch tycks verka stärkande. Här är en karl hos Rosenkampffs, som|| var så eländig i lungsot, att han ej orkade ur sängen, och nu bär han ved. Underkuren var skedvatten, som han lärt af en sjökapten, men Hjelt har skrattat deråt. Läkarne borde undersöka hellre än skratta. Skulle det finnas någon fond af krafter hos Anna, så borde allt försökas, men den olyckliga bleksoten har liksom på förhand utsugit lifskrafterna – der är ingen botten att bygga på. Ibland är det liksom ett svagt hopp att Anna möjligen kunde orka hem; ibland ser det åter mörkt ut. – Wi andra ha Gudilof fått vara temligen raska härtills. Toini har emellanåt legat någon half dag i feber och hufvudvärk, om det nu varit något ros-aktigt eller annat. Nog behöfver Mille resa, icke är det bara för nöjes skull. Helena Berger var här i går med Nybergs samt Gusti Rpff, som skickar medföljande till Fanny, hvaraf Mamma ser, att Tant är nästan alldeles återställd och varit ute. Troligen skrifver ej Gusti något om Råberg, men vi börja nu tro att det är en aftalad sak mellan vederbörande; nog ser det så ut. Råberg har nu fått Alexandersstipendium och reser ut på två år, för att sedan bli Lilles efterträdare som professor i kyrkohistorien. Mille funderar, om han möjligen skulle gifta sig redan i sommar och taga Ninni med, men det tror jag ej Tant|| går in på. Få nu se, det skall väl snart uppdagas. Nå, min gudson Calle Synnerberg följer på sätt och vis gufars exempel: blir lektor i Wasa, men stadnar i Hfors. För att behålla honom här, der han närmast behöfs att korrigera studenternes latinska ämnen, men också annars är ansedd såsom den bäste yngre latinaren, har nu konsistorium gått in till kansler och begärt åt Synnerberg 3000 marks anslag från universitetets byggnadsfond, tilldess han kan komma i åtnjutande af ett högre docentarfvode till samma belopp. Detta beviljas troligen, och Calle blir qvar som gufar, hvilket troligen äfven varit beräknadt. Skillnaden är, att gufar sökte sig bort, sedan han i 20 år varit vid universitetet utan något slags understöd eller uppmuntran, och gudson sökte sig bort, sedan han åtnjutit det ena stora stipendium efter det andra. Emellertid hoppas jag han gör universitetet heder, och det måste ju glädja en gufar. Diplomat och hofman hade dock varit hans rätta bestämmelse här i verlden.

2 – Utaf slägten kommer jag ihåg, att Emili hade ett ganska snällt och välskrifvet tacksägelsebref af Thilda W-m från Utsjoki, och på samma gång skref Lundbohm till|| mig och skickade till univ:tuniversitetet ett silfvermynt från 30 åra kriget. Men sedan hade jag ett annat bref från honom, hvari han säger sig ha råkat i en balans, som skall betalas i Maj, och beder mig låna honom eller skaffa honom ett lån af 1,000 mk, mot ett blankt papper med hans namn och sigill, hvilket jag skulle fylla i. Derpå har jag ej svarat och kan ej svara något, som i alla fall ej hinner till Utsjoki i Maj. Hvar i all verlden skulle jag taga 1000 mark? Och om jag hade dem, så funnes väl andra hål för dem. Brefvet var annars väl skrifvet; men det vore sorgligt, om Thilda redan så snart skulle se sitt lilla bo gå under klubban och kanske tjensten riskeras. Detta skall Mamma för all del ej tala om för någon annan än Fanny. – Här är tiggeri och sjukdom öfver en bank – arbetsinrättningen skummar öfver bräddarna, man märker knappt att den finns, så många tiggare färdas dessutom kring, och man frestas nästan att förhärda sitt hjerta, när man erfar huru många kringstryka bara af lättja, fastän de tagas emot vid arbetshuset, men nej, de drifva hellre sysslolösa och ljuga då det ena och andra. Två af stadens egna har jag anmält i poliskammaren för falska uppgifter:|| den ena en s. k. häradsskrifvarenka, som lupit kring med diverse historier, den andra en f. d. byggmästare, som har egen gård, men dock står endaa dagen och tigger vid kyrkdörren, för att andra dagen få supa. Ryktet om stora gåfvor och lotterier i Hfors hitlockar folk från alla trakter, vanligtvis detaf sämsta sorten. I förra veckan anmäldes på en morgon 8 försök till inbrott, som skett under natten. En rysse efterslås, som skall vara otroligt djerf i sådana bedrifter – också hör man, att tjufvarne, såsom hos Granfelts och A. Delachapelle, dyrkat sig in och med påtända ljus anställt den oförsyntaste husvisitation. – Stjernor ha regnat vid univ:tetuniversitetet, och Brunér har blifvit kansliråd. Jag är glad att ej nu behöfva betala sådana syndapengar för fåfänga. Mamsell Grape och Verhein göra nog hål ändå i min kassa, den ena för svarta kläder (inhemska af Littois kläde), den andra för nya framtänder, oundvikliga för att kunna hålla tal i Lund, – och denna gång bli de 8 i en rad, fästade med gummiplåt. Mille behöfver ock litet hjelpa upp sin tarfliga toilett, men ingen sidenkussa kommer i fråga, hon är nog så rädd för alla depenser. – Inneliggande 3 mark är från Toini och Eva, med bön att farmor ville|| vara så god och använda dem till förmån för fattiga barn. Det är nemligen våra pyrens första egna förtjenst: de ha sålt pappersdockor af egen fabrik hos farbror Thunberg och fått 50 penni stycket (docka och 3 klädningar), så att de förtjenade 6 mark 50 penni, hvaraf återstoden användes här för Finas fattiga systerbarn. – Wi skulle gerna afsända barnen till farmor, innan vi resa, och Jeana vore färdig, men nu beror detta af ångbåtarne från T:hus och T:fors. Svårt är det också med Thilda och Anna; jag begriper ej huru vi skulle kunna fara ifrån dem, och likväl är dagen bestämd. Men Gud hittar väl på något råd. – I nästa vecka kommer biskop Schauman hit, så att vi få psalmkomité midti resbestyren.

3 – Nå, Mamma goda, den 1 Maj skulle ju åter bli stor tafel; måtte det allt ha aflupit väl. Med ljus tid, bar mark och öppen sjö tycker man ändå att en stråle af hopp vaknar för vårt arma land. – Tack för berättelserna om hemtrakten; det är väl ej gladt att höra, men ändå af intresse. Visst brukar nu sjukligheten aftaga i Juni, om ej förr, i luft och ljus, blott något finnes till mats. Det gläder mig, att Ezer reder sig. – Helsa vännerna från oss. Alla mina kyssa farmors händer. Ännu hoppas vi få ett bref på våren till Mammas egen

Z.

4 Z. Schalin mår väl och botaniserar på alla lediga stunder. Johansönernes bolag upplöses – Icke veta vi nu hvad vi rätt böra göra för nästa år med gossens logis; visst borde han flytta till oss, om någon möjlighet är.

5 Emilie tillägger några rader:
I morgon eftermiddag skall jag ha sytalko här för att skarfva och förlänga barnens sommarklädningar. Deckers och de vanliga flickorna som bruka vara här och sjunga. De skola nog få göra skäl för sig.

6 I ett bref nyligen från Dyhr säger han sig medsända 3 mark, som han var skyldig Berndt, men ingen 3 mark var i det brefvet. Har han glömt den, eller ha de snattat den på posten?

7 I dag på morgonen kl. 9–10 företog Fina sig att skura tamburen. Först kommo 4 studenter, som med nöd sluppo in, och så kom generalskan Indrenius, som hade ärende, och måste trippan in öfver skurtrasorna. Mille var mycket förlägen.

8 Damsten var här och presenterade sin fästmö i går. Lång och duktig såg hon ut, som han sjelf. Gubben Danil fjeskade från klinikum förr än han behöft och trodde sig kunna arbeta, men det går ej; han är svag i benen och bor nu hos sonen.

9 Oscars förlofning är bara prat. Icke vill han till Wasa, men här vill och kan han ej stadna på osäker fot som docent, sedan Estlander blir professor. – Uniform behöfves lyckligtvis ej med till Sverige.