ZT–Sofia Topelius 30.1.1860

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 30.1.1860

Helsingfors måndag 30 Jan. 1860.

Min Älskade Mamma!

1 Tack för sednaste kära bref. Jag måste nu ändtligen besvara två glömda frågor. Om Tant Rpffs skuld frågade jag Hjelten i höstas, och han lofvade då hålla in pengar, när de skulle inflyta; men icke har det hörts af. Att hushålla är icke tants starka sida, och mycket utgifter har hon haft både för Petersburgska sejouren, för sin nya bosättning – ty hon sålde ju bort sina mesta och bästa möbler – och i synnerhet för pojkarna, som alla tre skola ha sina tillskott; så nog smälta de kapitalerna fort undan. Nu är jag generad att fråga tant, när hon aldrig sjelf nämnt något; men kanske kan Mamma skrifva till henne att åtminstone reversen bör förnyas, ihändelse af frånfälle. – Den andra saken, nemligen brandstodssynen, expedierades redan i November till Direktionen, der man sade mig att jag ej vidare behöfver bestyra derom, de skulle skicka handlingarna till brandstodskomitén i NyCarleby. Men om Mamma tycker som jag, så uppsäga vi oss nu i gamla bolaget, och så få vi alltsammans försäkradt till fulla värdet i det nya, för samma pris vi nu betala för bara en tredjedel af värdet. Uppsägningen bör ske före Mars månads utgång på det sättet att Mamma skickar mig|| ”Fullmakt för etc. att från den 1 nästk. Oktober uppsäga den för mig i Finlands Allmänna Brandstodsbolag under N:o 1,714 meddelade brandförsäkring å min ägande Kuddnäs gård i NyCarleby sockens Kyrkoby”, datum och namn. Dertill bör fogas gravationsbevis, att gården ej är intecknad. Sedan skickar jag mamma formulär till nya landsbolaget, som nu har försäkrat 10 millioner, – och så synar gubben Bark, och det går utan synnerlig omgång.

2 Detta nu om affärer. Från Brahestad öfverraskades vi af den sorgliga nyheten om Hæggströms förlust, som mycket rörde oss. Det är ett eget öde med de tre systrarna; nu ha de tillsammans förlorat jemnt dussinet fullt och äga dussinet qvar, fyra hvar. Ja Gud låte oss få behålla våra återstående älsklingar; hvar och en tänker på de sina. Wi ha nu Gudilof alla haft helsan, och då Mamma äfven fått vara rask, kunna vi ej vara nog tacksama för Guds nåd. Ofta säga vi: om nu farmor kunde se vår lilla Rosa, så blefve farmor förtjust, liksom alla tanterna äro i henne. Hon är så fet och präktig och gladlynt –”Strunt på min tunga”, för att ej skryta. Ovanligt försigkommen är hon och häftig till lynnet, men vänlig och söt och road att beundra de andra öfverdådingarna, som stoja omkring henne.

||

3 Toini och Eva äro nu i full fart med deras röda kälkar i portgången och kullra som oftast omkull och klifva opp igen och sparka på, när ej kälken vill gå. Deremellan pratas om farmors gård, och ”farmor är så beskedlig, hon låter oss hela dagen springa på vind och gräfva i sand”– och så låts den ena vara Anni och den andra Hildegard och Aina Moster Nena – och ”Moster Lotta ser så tokig ut, för det hon är så beskedlig”, sad’ Eva. Aina pian har börjat sin skolgång, men under marknadslofvet voro vi i går att skrinna tillsammans på isen vid Kajsaniemi. Det går redan framåt med det också. Pian medicinerar allt för sin näsa, men är annars rask. Äfvenså Mille och jag, fast vi roa oss, hon med piller och jag med Rhamnusspråk: latin. Essen var här mer än två veckor och ofta hos oss. För komiterade var en rad af kalaser, fem herrbjudningar och en bal (hos Federleys), der var jag, men ej Emeli. Hos J. W. Snellman var jag också en qväll, det är väl oss emellan, ehuru det polemiseras i Tidningarna. I förrgår voro tant med de sina, och Leopolds och Carls och Calle Engström här på Carlsdagen. Mera sällan ha vi träffats på nyåret. Hos Paciuses var stor musik i söndags: stadens bästa sångerskor och flera andra, och der speltes och sjöngs med ackompagnement af harmonium.

||

4 Rudolfine sitter här som bäst och helsar till flickorna. Emili och hon äro hvar måndagseft.midd. från 4 till 8 på syförening för fattiga barn. Emili har delat ut en hel hop och bestyrt om två döfstumma flickor, som skickats till Borgå från hennes distrikt. Olga Nummelin är en tyst och beskedlig flicka, som gör ingen för när.

5 Jag hoppas fru Bark lyckligen arriverat med ett pakett.

6 Jag hinner nu ej mera, än hjertligen omfamna Mamma från oss och alla de våra:

Z. E., Aina, Toini, Eva, Rosa.

7 P. S. Gustaf Turdin är återkommen frisk och fet, med små agronomiska funderingar. Johannes väntas.