ZT–Sofia Topelius 25.12.1860

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 25.12.1860

Hfors julmorgonen 1860.

Min älskade Mamma!

1 Gud gifve Mamma en god jul, med helsa och så mycken trefnad som det är möjligt, när man ej har alla de sina omkring sig.

2 Jag skrifver ett par rader med A. Boehm och Sovelius, som resa till Gamla Carleby, den ena till ett förstördt, den andra till ett bevaradt hem. Wi kunna väl alla behöfva påminnelser att vara tacksama för ett lyckligt hem, den som det har.

3 Mille är trött af gårdagens bråk och ber mig skicka mamma hennes dotterliga julhelsning. Barnen pyssla med sina många julklappar och flyga från ett till annat, ackompagnerade af Stintu, som infann sig redan före dager. Wi sofvo till kl. öfver 9, som tyvärr oftast sker här i hufvudstaden om julmorgonen.

4 Genom Guds nåd ha vi haft en glad julafton, alla friska, som icke är den minsta julklappen, i synnerhet när barnen i hvartannat hus ha messling. Lyckligtvis är den lindrig öfverallt,|| så att om våra också skulle få den, hoppas vi att den har sin öfvergång utan svårare bekymmer.

5 Wi voro hemma i går för oss sjelfva. Det var öfverenskommet, för att låta barnen ha sin glädje i fred, utan att skjutsas fram och åter i den skarpa blåsten. Det var ett otäckt kallt yrväder i går, men desto varmare hemma. Hur det var, så kommo sig likväl Leopolds och Carls till Rosenkampffs och firade julafton der.

6 Hos oss voro, utom vår egen lilla krets, der vi så gerna önskat ha farmor och Fanny med, – endast Olga Nummelin, Hjalmar Nordgren, Wilh. Sovelius, kandid. Borg och en ung, hemlös målare vid namn Hård. Alex. Boehm tillbragte halfva qvällen hos oss, och likaså lilla Ali (Alexandra) Lindberg, en 12årig pianist, som för sina ovanliga musikaliska anlag bekostas här af några konstvänner, en fattig, söt och beskedlig flicka. Julgubben kom, som vanligt, och frågade om barnen varit snälla, hvarpå följde det vanliga svaret att det var nu si och så med den saken, men|| när Toini och Eva nego och bådo honom om förlåtelse, med löfte om bättring, lät han beveka sig. De togo ock saken på fullt allvar och karesserade julgubben på bästa vis, som roade alla. Wisst hade Toini sina misstankar att det var morbror och Calle (tryckarpojken), ty två gubbar uppträdde, far och son, men hon öfvertygades snart om sitt misstag. Julklappar kommo i mängd: Emili 14, Aina 22, Toini och Eva 20 hvar, jag 7, Olga Nummelin 10, Julius 6 o. s. v. Rosa fick 8. Mest småsaker, det förstås. Bland de större voro: ett salongsbord af valnöt, en svart sidenkussa åt Mille, en arbetsrock och ett solglas åt mig, en schlafrock åt Julius; 7 större fotografier, hvaribland 4 i ram, Tusen och en natt åt Aina m. m. Häggströms hade skickat åt barnen nätta dockor m. m., Lybecks åt Julius och Hjalmar, Lina Borgström mönster och flickorna Estlander dockor åt barnen. Rudolfine W. gaf Aina en aluminiumbroche (som förkom från julkorgen); Nordgren gaf dem stora leksaker och solglaset åt mig; morbror Julius kostade ut sig med en kikare åt Aina och diverse smått.|| Till flickorna Rpff och Leopolds barn skickade vi några småsaker, och för resten har jag delat ut Sånger och Sagor.

7 Innan vi skildes, var kl. ½ 2, och vid bordet dracks alla de frånvarandes skål. Barnen hade roligare så här, än i stort sällskap med allt dithörande nojs, och voro så hjertans glada, Rosa med, åt sina klappar och det stora präktiga julträdet.

8 Aina, Olga Nummelin och Toini sjöngo i riktiga tre stämmor en af pappas julvisor i Eos; det let så bra, Toini har ett så godt gehör. – Nu skola vi läsa ur en ny predikosamling, som jag gaf åt Emili på Schaumans rekommendation, af en ung prest i Sverige, Hanner.

9 Hvad för öfrigt är att berätta, kan sparas till nästa gång, endast att gumman Desideria, Carl XIV:s enka, hastigt vandrat ur verlden natten mot den 18 Dec., åttio år gammal. – I lördag har jag min sista tidning och hoppas derefter få vara lat en hel vecka. Mamma kan vara lugn för kontraktet, det uppgöres före nyåret efter min diktamen. Wi få nu börja hushålla bättre, men skola dock med Guds hjelp ha vår tarfliga utkomst. Måväl, älskade Mamma, tusen helsningar till Fanny, Dyhrns, Lybecks, Moster Nena och Stina!

Mammas egnaste

Z., E. & Komp.

10 Den 15 Dec. var Emili Borgströms bröllopp – 300 bjudne – trångt och grannt – men andra dagen treflig, med middag för slägten, tärnorna och marskalkarne, pianodans samt föredrag ur Fänrik Stål och Topelii sånger. Bland tärnorna Augusta Rosenkampff. Montgomery höll tal, sedan jag, sist brudgumen. Bruden var söt, men såg klen ut. Aina var bjuden och med, för första gången i större sällskap. Pian såg så hjertans blyg och oskyldig ut. Mille var i sin bruna sidenklädning med hvit broderad mantilj.

11 I förrgår insatte jag första egna sparpenningen 100 rub.rubel, hos Borgström. Måtte den yngla. – Borgström har skickat en större summa till GCarleby. – Boehmarne trodde i tre dagar att deras gård brunnit och blefvo ej litet glada, när den stod qvar.