ZT–Sofia Topelius 27.2.1865

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 27.2.1865

Helsingfors måndag 27 Febr. 1865.

Min Älskade Mamma!

1 Några rader mellan föreläsningen. Tack för Mammas sednaste kära bref. Vid detta laget har väl Häggström efter löfte framfört muntliga helsningar. Sedan han for har intet synnerligt passerat. Vi äro Gudilof vid helsan, utom att Toinis ögon varit och äro mera skrala, i synnerhet det venstra, på hvilket hon härtills sett bättre. Hennes ögon ha krånglat alltsen i höstas, och nu har hon en så envis fluss, förenad med snufva, att hon åter måst vara hemma från skolan och gjort oss rätt mycket bekymmer, ty fläckarna ha åter framträdt tydligare än förr. Becker, som sköter om henne, säger nu visst att der ej är någon fara för synen och att han skall laga bort fläckarna, fast det går långsamt. Hon nyttjar nu mest atropin och bär lapp för venstra ögat. Grunden är troligen igen något skrofulöst. En sådan läsvurm är hon också, just som far hennes under slyngelåren, och när hon ej läser, så vill hon skrifva, nu när läsningen är förbjuden. Hon har fått syster Eva nästan lika ifrig för literära arbeten. De skrifva tillsammans en skoltidning, som väl troligen kommer att stadna vid andra nummern. Prenumerationspriset är en griffel – en annan kamrat ger också ut en tidning, som kostar en stålpenna i prenumeration.

||

2 Jag vet ej, om Mamma Emili berättat Toinis och Evas passion, om jag så får säga, för Berndt Nyberg, – en passion som de dela med nästan alla sina skolkamrater. En dag var han här, medan Häggström ännu var qvar, och då skulle de stjäla åt sig några hårstrån af hans storstöflar som souvenir. De kommo också och visade dem med mycken triumf, invecklade i ett papper; men andra morgonen kom Eva så flat och sade: Vet du Toini, jag tror vi klippte af morbror Häggströms stöflar, för Nyberg hade bara gummigaloscher – och så kastades souveniret af morbror Häggströms stöflar i vrån. – Stora syster deremot visar sig mera lugn, ehuru jag misstänker att är litet varmt ändå åt det hållet. Vi göra hvarken från eller till, och väl vore om kamraterne ej heller gjorde det, men alla Ainas vänner äro sjelf förtjusta i föremålet och kunna ej låta bli att berömma honom. Saken står oafgjord som förr. – I förra veckan voro vi åter bjudna till stor och förnäm bal hos baron Muncks för Ainas skull, men ingen af oss gick. Så otacksama voro vi, fastän det visst var välmening, ty inga andra från Universitetet voro den gången bjudna.

3 – I går afton var konsul Hall här med Leopolds – Mamma känner ju honom par renomméspråk: franska – han är spiritist|| eller andebesvärjare – medelst klappande bord eller den der maskin som kallas psykograf. Vi hade engång hos Leopold talat i ämnet, och det intresserar mig att höra något mera derom, men icke tror jag på några klappandar, och skulle jag märka något ditåt, så vill jag visst ej ha vidare något att skaffa med det hedervärda sällskapet. Men Naturen är fullt af ännu oförklarade hemligheter: man forskar så långt man kan göra det med godt samvete. – Om öfriga nyheter vet jag blott, att myntförordningen numera väntas hvar dag, fastän ingen vet när. Allt beror numera på Snellman – frågan är afgjord, kejsarn har samtyckt. Hypotheksföreningen är tillsagd att tillsvidare ej gifva ut sina redan beviljade lån. Alla tro, att jordegendomen i hela landet skall stiga. – I dag har Sylviaföreningen soirée, och våra flickor äro naturligtvis åter i farten. Vi unna dem gerna den glada sången – i stället för balerna i vår ungdom. För ett par veckor sedan fingo de serenad.

4 – Mina föreläsningar ha åter fullt hus. Bland åhörarinnorna ser jag äfven min gamle lärare Reins dotter. – För resten har jag haft att göra med mina lönlösa tjenster, ibland mycket nog. Från Thekla Knös har jag haft ett mycket vänligt bref.

5 Mille har börjat skrifva ihop ett nytt piano, som vi skulle så väl behöfva, men ej ha råd till. – Det är mina gamla sagor och visor ur Eos, som skola tjena ihop det.

||

6 Mamma får ett mera svårläsligt bref, ser jag. – I lördags var Johannes här, första afton, tror jag sedan i November. Han mår bra och tjenstgör nu på Lappviken. Julius fattig flyttar endera dagen till oss. Han är nu allvarsam igen. – Af Gustaf Turdin hörs ej knäpp eller kny. – Mamma har ju hört huru tant uthyrde sina rum så godt som par surprisspråk: franska, när fru Langenskiöld fått veta af Emil Borgström att Prytzens våning var ledig, som den ej var, och kom till tant för att hyra. Annars hade det väl knappt blifvit af. – Sofi Leopold har ännu rosen i ansigtet och sitter inne.

7 – Hos Borgströms springa barnabarnen i kapp. – Jag vet nu intet annat, än att bedja Fanny komma ihåg folkbibliotheket; det lär ej många intressera sig för så onödiga saker. – Måväl, goda Mamma och helsa äfven Wennerholms. Om vi lefva till sommaren, skall jag anteckna om starka baron. – Mammas egnaste

Z.

8 Emilie helsar så innerligt! Jag har afbördat mig en skuld i dag, bref till Mina Julin – och dessutom till Thilda. Allt vore godt om Toinis öga blott blefve det. Hjelt föreskref nyss fisklefverolja.

9 I Hfors Tidn. har jag skrifvit om literära premierna (Renskrifvare) och om tredje kyrkan. Man kan ej hålla fingrarna. – Mattas ha ej sedan visat sig här. – De b Kanske få de arbete vid nya Dockan.